-= Blog The Dog =-

En ny champion

Idag var jag och tävlade med Abby, hennes sista viltspårsprov. Daniel som köpt henne var så snäll och kom hela vägen till Ven för att få sin hund tävlad av mig. Jag ville så gärna tävla klart henne. På bilden ser ni domare Per jönsson och Abbys nya husse Daniel.

Och se det gick vägen, numera tituleras hon Svensk viltspårschampion!! Jättekul att hon tog sin tredje raka etta. Jag var lite fundersam hur det skulle gå då jag hade feber i kroppen, det hade ösregnat på spåret under minst 6 timmar och jag hade inte träffat Abby på nästan två veckor. Men hon gick bra. Lite låg var hon och slarvade lite ibland, men annars gick hon säkert och snabbt. Så skönt att ha det avklarat. Nu har jag dragit upp två viltspårschampions och det känns jättekul. Dock högg det till i hjärtat av att se henne igen. Men, jag vet att hon har det bra och får massor med stimulans och kärlek i sitt nya hem. Det är ju skönt att veta.

Annars har livet verkligen gått i ett sen sist. Svea har fått massor med miljöträning. Vi har varit hemma hos min moster en natt, hon har introducerats till mitt jobb dit hon ska få följa med senare. Vi har varit på marknad (en massa ååhh, se så söt, nejmenojdå, mera åhh och så vidare) och börjat sätta staket i trädgården. En hel helg var min snälla pappa nere och hjälpte oss att röja sly, gräva hål och gjuta fast stolpar. En massa maskiner och ojlud och grejer var det hela helgen. Tror ni Svea brydde sig, nehej det var bara kul. Hon är så himla cool, inte rädd för något (mer än andra hundar som skäller, sunt tycker jag) och jättelättlärd. En kanonhund helt enkelt. Jag skulle inte byta henne mot något.

 Attack

  Svea med min moster Kerstin

 
Svea har hittat en lite udda sovplats

Dumma Elsa, eeh jag menar matte

Nej egentligen är det jag som är dum, eller iallafall obetänksam, Elsa är ju skadad och går med tassbandage som jag byter varannan dag. Bytte igår, det blev väl lite sisådär, Elsas fot såg ut som en bandyklubba, hahaha. Hon verkade inte ha uppskattat det. När jag vaknade imorse så hade hon tagit av sig bandaget och bitit upp såret, alla stygn och halva fliken var borta. Istället var det ett hål rakt in till “köttet”, Typiskt. De andra nätterna/dagarna har hon inte brytt sig om det så därför tänkte jag inte på att sätta på henne någon tratt. Jag skulle ändå in till Klippan så då passade jag på att hälsa på på jobbet och visa upp henne för min kollega. Aj då, inte bra sa veterinären. Så nu är hon tejpad och sen bandagerad. Plus att det tar mkt längre tid för det att läka. Dumma, dumma obetänksamma matte…………..

Eftermiddagen passade jag på att miljöträna Svea lite. Vi åkte till Skäralid (stora ingången till nationalparken) för att titta på folk och hundar. Svea var så himla duktig. Var passiv när jag var det, låg bara helt lugn brevid mig och kollade/lyssnade/luktade på allt.  Hon gick lös och sprang inte fram till folk. Änderna var inget speciellt kul (de levde ju…) och hon satte alla tassarna i vattnet (hmm, konstigt det här sa hon). Jag kunde kalla in henne från en tanta som gullade med henne, hon bara tvärvände och kom direkt. Det är då ens hjärta sväller av stolthet (sen att det kanske mest beror på att hon fortfarande är så liten är ju en annan sak). En inkommande kanot från sjön skällde Elsa ut efter noter medan Svea knappt blinkade. Elsa tyckte helt klart den var läskig, hon blev så låång när jag uppmanade henne att nosa på den. Sen var det som om luften gick ur henne, jaha det var bara något dött trist typ, hihihi:) Höjdpunkten var när Svea hittade en andfjäder, ååhh vad den luktade så gott… Inte apportör för inte;)

Stor skål eller liten hund?

MH-test

I lördags var jag och gjorde Elsas MH-test. Bättre sent än aldrig:)
Sju på morgonen bar det av till min hemmaklubb, Lomma BK. Jag var lottad först som femte ekipage så det blev några timmars väntan innan det var min tur. Vid tio kom min kursare och vän Lena som skulle filma kalaset:) (Tack Lena, det blev film av det;)) Vi fikade och flamsade. Jag var lite nervös. Innan Lena hade kommit gick jag med och kollade på några andra hundar, så jag visste ju vad komma skulle.
Elsa kände klart av spänningen i luften och var därför lite spattig. Men testet gick bra, jag har ungefär det jag redan visste i kopplet. En glad tjej som gärna vaktar, inte jagar och inte vill springa från sin matte. Kanske med lite mera skärpa….Hon lekte fint med testledaren, jagade inte trasan (bra tycker jag, skvallerträningen fungerar!), skällde ut avståndsfiguranten, blev arg på dumpen (overall som flyger upp framför hunden), blev lite rädd men mest arg på skramlet (kedja som dras i metallbana brevid hunden) och på spökena blev hon helt skogtokig och gjorde tom. ett utfall mot en figuranterna. Hon skällde sig verkligen hes:) Ingen kvarstående anspänning dock, hon lekte fint med mig och trasan efteråt. Skotten reagerade hon överhuvudtaget inte på så där fick hon en etta. Skönt att ha det gjort.

Efteråt försökte jag träna lite lydnad med henne på planen, men det var dömt att misslyckas. Hon var för trött i skallen helt enkelt. Så vi åkte till stranden i Bjärred och fikade, åt jordgubbar, badade, gjorde flera vattensök och bara mös över att det bara var vi två. Vattensök är jättecoolt. Man använder saker som sjunker, hunden ska jobba som i ett vanligt sök och leta efter vittringen från apporterna. Det mest fantastiska är att de hittar dem även under vattnet. Så häftigt att se. Hon avsökte vattnet precis som om hade varit i skogen, systematiskt och snabbt med svansen i topp. Att hundnosar är fantastiska visste jag, men jag fick ändå en ahaupplevelse. Vi körde även lite tävlingslydnad i vattnet. Fritt följ, sättande och läggande under gång. Kul att se sin hund ligga i vattnet och bara huvudet sticker upp:))
Tyvärr skadade sig Elsa på en tångruska (torkad) när hon skulle lämna av en apport och skar upp ena trampdynan. Det vara bara att åka hem, ringa min goa veterinärkollega på kliniken och åka in och sy henne. Så nu är konvalesent i någon vecka, så typiskt när sommaren kommit…

 
Elsa springer ut                                                       och söker

  
Elsa hittar                                                       och apporterar

 
Elsa poserar                            och  får kramp av att hålla fast så länge:)

 
Bara en bild till Elsa                                Äntligen, mmmmm

 
Skadad Elsa med sin muta och söta Svea med sin (snälla var still en liten stund)

PS: Ni vet väl att alla bilder på denna bloggen är klickbara (förstorbara): DS

Lek i solen

 
Elsa och Svea leker i solen

 
Attack är bästa försvar

 
Är du god?

 
Matte, hjälp…

 
Puh, detta blev varmt. Här är det svalt och skönt

 
Bästa gömstället i trädgården

 
Nog vilat, kolla en fotograf!

 
Hjääälp, ett monster med vassa tänder och klor, aaajjj

Svea = söt, men vild och galen

Svea fortsätter att charma och busa. Hon är väldigt mkt hund i väldigt liten förpackning. Hon är otroligt lik min första tollare, Stella, i temperamentet. Smart, hårdhudad, har pondus, charmig, tycker om mat och väldigt utåtagerande. Petra måste nog sett en illusion när hon såg på Svea. Kanske Svea manipulerade henne att tro att hon mest bara är söt och gosig. Men hahaha, vad lurad hon blev. Svea har gett ordet galen en ny betydelse. Så länge hon får som hon är hon hur go och snäll som helst, men ve den som tycker något annat. Elsa har fått på nöten flera gånger, jag har får vänja mig vid utfall som om de träffar ger onda fötter och näsor:) Abby tycker Svea är döläskig och går helst inte så nära henne. Katterna jagar hon så fort hon får chansen och idag smakade hon lite på Wilma. Wilma daskade till henne rejält med tassarna och fräste upprepade gånger. Detta imponerade dock inte så mkt på Svea som gick därifrån med svansen på topp och vit päls i munnen. Jag trodde i min enfald att katterna skulle klara av att uppfostra denna lilla tjejen själv, men efter smakprovet har jag gått in och hjälpt dem lite. Jag såg framför mig hur skulle få hem en liten ganska snäll  och enkel hund, men tji fick jag. Istället blev det en förklädd huggorm med häftigt temerament, en söt huggorm dock.
Hihihi, nej riktigt så illa är det kanske inte. Men hon är inte riktigt den jag trodde hon var iallafall. Fast himla kul att lekträna med, snabbtänkt med bra fokus. Så mkt kan jag se redan. Kan jag bara lura henne att tro att det är hon som styr mig, fast det egentligen är tvärtom så kan hon vara den perfekta hunden att ta sig till stjärnorna med. Hur som helst så vill jag inte byta henne mot någon annan, för hon är ju så söt när hon sover, tätt tätt intill mig på nätterna:)))

 
Elsa fick göra ett uppletande, med de saker jag hade på mig: koppel, bajspåsar, kamera o mobilskydd mm. Äntligen fick jag jobba lite tyckte hon:)

   
 Under tiden fick Svea träna passivitet       Elsa lär Svea hur man går fot….

 
       Lite myspys i skogen                       Nu tar jag dig matte

  
     Spännande med nytt underlag             Åhh, vad trött jag blev

Dag 1

Kan ju inte låta bli att summera dagen.
Sammanfattningsvis kan jag säja att Svea verkar ha allt det där jag vill ha. Hon uppvisar många positiva egenskaper. Hon älskar mat (=lättränad), är kreativ, har massor med energi fast kan också slappna av, verkar fatta snabbt mm. Hon har redan lärt sig hur vart dörrarna ut är och hur man får mig att öppna dem, man gnyr och går dit! Smart vovve:) Idag har jag börjat lite försiktigt med att belöna ögonkontakten och jag är säker på att hon kommer få en som är lika bra som Elsas. Efter att ha knuffat, puttat bitit, gnytt och hoppat på min godishand en stund slängde hon upp ett ögonkast, bra och belöning. Efter tre repetitioner tyckte jag mig se att hon började fatta att ögonkontakt var det magiska medel som fick handen att öppnas.
Svea är betydligt busigare och har mer energi än vad Elsa hade i samma ålder, så jag tror jag kommer att få lägga ner lite mer jobb på henne. Elsa föddes liksom snäll på något sätt. Min förhoppning är att Svea har gnistan som Elsa saknar så vi tar oss riktigt långt ute på tävlingsbanorna. Elsa är också givetvis jättetrevlig att träna med, men har inte en inneboende motivation för långa lydnadspass. Det har hon dock på andra plan, tex. spåret och frishaping (som hon bara älskar).

Min mamma som körde mig fram och tillbaka till Eskilstuna åkte hem idag. Men innan dess var hon så snäll att hon gick ut med Elsa i 2 timmar, lagade och åkte och handlade mera mat till mig. Tack mamma, vad skulle jag göra utan dig? Resten av eftermiddag varvades av trädgårdsmys i solen med hundarna och sittande framför datorn när de sov. Efter några timmar blev jag väldigt trött också så både jag och hundarna och en stund senare även ena katten inkvarterade oss i soffan i hundrummet. Vi sov som små grisar i två timmar. Ikväll tyckte jag lite synd om Elsa  så jag gick min första runda utan kryckor på länge. Jag kunde inte ha kryckor då jag bar Svea i famnen hela vägen. Hon var så himla duktig, verkade tycka det var toppen att guppa fram i min famn. En gång fick hon gå ner och nosa lite, men det var nästan för spännande, så hon åkte snart upp igen. Elsa njöt av att få vara ute och hon är verkligen jätteduktig med Svea. Sista biten in  mot dörren i trädgården hände en lite rolig sak. Utanför dörren står mina rutankoner och en target (som vi tränat en del med på gräsmatten sista tiden), dit gick hon och ställde sig och tittade uppfodrande på mig. Matte, kan vi inte träna?? När jag sa tyvärr gumman, kastade hon en längtansfull blick på dem och gick sakta in genom dörren. Snacka om att jag fick sååå dåligt samvete. Vi får ta igen det på söndag när Roger kommer hem och kan gosa lite med Svea.

 
Elsa visar hur man bäst slaktar en tunnel

 
Svea vill helst ligga i den

 
Elsa provade att stoppa in HELA huvudet och lite till

 
Sötnosen bakom min rygg

 
Snälla kan jag inte få gosa med dig?

 
Matte, Svea stalkar mig!

 
Får jag vara med dig en stund, det här var lite läskigt…

Vägen hem

På onsdagen åkte jag och mamma, Lukas och Abby uppåt landet. Första anhalten var Värnamo där vi släppte av Abby. Hon ska provbo i sitt nya hem nu under långhelgen. Det kändes så hemskt och lämna henne, som omjag svek henne brutalt. Jobbigt värre. Tårarna var inte långt borta när jag stände dörren och gav mig av. På söndag vet jag om hon trivs där och de med henne.

Nästa anhalt var Mjölby där vi lämnade av Lukas hos Rogers syster, där ska han vara hela helgen och leka med kusinerna. Vi blev bara färre och färre i bilen.
Sent på kvällen var vi framme i Eskilstuna. Vi bodde på ett ganska skabbigt vandrarhem, Stenkvistagårdens vandrarhem. Bo inte där. Billigt, men skitigt och äckligt. Det fanns tyvärr inget annat att få tag på just denna natten. Men vi sov som stockar iallafall.

På morgonen ringde Petra och var helt förtvivlad, min valp hade fått urinvägsinfektion, ville jag verkligen ta med henne hem. Ja visst sa jag, jag har haft tikar med urinvägsinfektion innan. Lite antibiotika, vätska, värme och kärlek brukar vara en väl fungerande kur. Strax efter ringer Roger och säger att hundvakten som skulle ha Elsa över dan är puts väck. Han finns inte att få tag på någonstans, mkt olustigt. Panik blev det då Roger skulle åka till Växjö och hade folk som väntade på honom. Vad göra? Jag kollar min telefonbok och visst ja, jag hade ju träffat en trevlig tjej med en goldentik som Elsa gillade i Röstånga. Jag ringde henne, som tur var kunde hon ta hand om henne just idag. Vilken lättnad. Tack Anna!!

Väl hemma hos Petras mamma där vi äntligen skulle hämta Svea så var klockan över tolv. Efter lite pappersarbete och fika kunde vi med lilla sötnosen hem. Svea var jätteduktig i bilen, väldigt snäll och go. Sov mest, busade lite och kissade en massa gånger. När vi fikade ute i skogen tumlade hon omkring och var så nyfiken på allt. Man såg ingenting av den försiktighet uppfödarna pratat om. Speciellt maten var väldigt intressant. Helst hade hon velat smaka på allt, men hon fick nöja sig med någon smula bröd och lite keso. Mums sa hon, har du mer och så slickade hon mig i mungiporna. Svansen gick i ett när jag “spottade ut” lite halvtuggat bröd till henne. Wow, hon har mat i munnen. Sedan dess kollar hon alltid min mun noga varje gång hon är i mitt knä:)
Väl hemma så hämtade vi Elsa direkt och så fick de nosa på varandra på gräsmattan.Tyvärr regnade det så det blev bara en kort stund. Men det gick över förväntan. Och går över förväntan. Elsa accepterar valpen mkt bättre än när Abby kom, men nu är hon ju mera van vid valpar. Dock sa hon ifrån när Svea bet henne i svansen och ännu lite mer då Svea stack ner hela huvudet i hennes matskål. Då gav Elsa till ett vrål som fick Svea att skika  av rädsla. Men det släppte hon väldigt fort för lite senare högg hon Elsa i nosen. Hahaha, det såg så himla kul ut. När Elsa böjde sig ner och skulle nosa helt vänskapligt på henne gjorde Svea ett utfall och nöp till i Elsas nos. Morr sa hon men inget mer. Katter har Svea aldrig sett förut, men det kan man tror. för hon bryr sig inte det minsta. En konstig hund bara, verkar hon resonera.
Natten har gått hyfsat bra. Både Elsa och Svea sov hos mig i sängen, ibland tillsammans ibland ihopkrupna hos mig. Sveas favoritställe är utrymmet mellan huvudet och axeln. Hon gillar överhuvudtaget trånga ställen att sova på. Svea har dock lite problem med sitt kisseri, hon har trängningar och lite ont när hon kissar vilket gör henne lite pipig. Stackarn, jag hoppas att det snart ska gå över.

 
     Petra med Svea                               Svea äter Afil

  
     Första benet (i bilen)                          Matpaus i skogen

   
      Bra blick….                                        Puss matte

  
    Ska det vara en godis?                 Mamma med Svea             

SVCH, resultatet av helgens tävling!

I helgen var Roger och jag med hundar uppe i Lidköping för att tävla i viltspår för SSRK Västra.
Jag visste inte riktigt hur det skulle gå, varken för hundarna eller min fot. Det var en dryg resa upp på fredag kväll, nära 40 mil reste vi för att försöka ta Elsas sista 1:a. Eftersom jag inte tränat hundarna själv den sista tiden, så visste jag inte riktigt hur de spårade för tillfället. Roger har varit och är den som numera är ute all tid i skogen och promenerar/springer och lägger spår till mina älsklingar (vad skulle jag och hundarna göra utan dig?). Jag ser längtansfullt efter dem varje gång, men min fot hindrar mig från sådana aktiviteter. Natten tillbringade vi på Billy´s Bed and Breakfast, jättecoolt ställe med bra pris, service och fantastisk frukost. Upp med solen igen på lördagen, provet började åtta. Vi hann precis köra till Järpås där provet skulle gå av stapeln.

Detta var mitt första ordinarie viltspårsprov så det var lite spännande att se hur det skulle gå till. Vi var totalt åtta ekipage fördelat på två domare. Det började med lottning och lite allmänt prat. Elsa blev lottade trea och Abby fyra. Först ut var en welshtik från norge, jättesöt och med en trevlig matte. Denna welshen var tyst till skillnad från vår, hihihi. De fick en tvåa, oturligt nog hade en räv markerat flera gånger i spåret vilket gjorde tiken lite konfunderad. Två gick en tokröd goldenkille (han var betydligt rödare än en tollare). För dem gick det bra och snabbt, 15 minuter.

Sen var det då min och Elsas tur. Efter att ha tryckt i mig lite smärtstillande och provat foten lite var jag beredd att prova. Jag tänkte att Elsa klarar det säkert, fixar vi det inte beror det på min ¤&%¤”# fot. Men Elsa var kanonduktig, gick som en klocka hela spåret. Vid återgången trasslade jag in linan vilket gav en minuts extrajobb för Elsa. Men hon var så himla duktig och fick sin ista etta så nu tituleras hon SVCh, Svensk Viltspårschampion!!! Jag är så himla stolt och glad. Känns fantastiskt kul. Nu ska jag gå vidare och satsa på något annat i hennes träning. Kanske blir det brukset, det lockar lite mer än lydnaden just nu.

När det var Abbys tur velade jag och Roger fram och tillbaka vem som skulle gå med henne. Jag var så speedad efter Elsas spår att jag knappt kände min fot längre. Så jag tog henne. Abby var i helt fantastisk form, jag har aldrig set henne spåra så fint och noga någon gång. Tom bättre än Elsa gick hon. Båda hundarna gick snabbt, 13 minuter vardera. Abby gjorde en jättekul grej i spåret, vid första vinkeln ställde hon sig upp på bakbenen och vädrade i luften innan hon direkt gick i rätt riktning. Hon såg ut som en hare som spanar över högt gräs, hahaha. Abbys kanonform belönades rikligt, hon fick också en 1:a och dessutom HP (hederspris) och blev provbästa hund (av alla 8). Elsa kom tvåa efter Abby av dessa fyra hundarna. Så himla kul. Vilken dag alltså:)) Vi sopade verkligen banan!

Efter provet åkte vi till KInnekulle och åt (Rogergullet bjöd mig på firarmiddag) på ett Säteri. Hundarna levde lite rövare och välte bland annat en stol, men inget kunde förstöra stämningen just då. Därefter åkte vi och gick (hoppade) en promenad i en häftig skog. Därefter bar det av till brorsan i Göteborg där vi hjälpte mamma att passa hans goa ungar. Först i eftermiddag började vi rulla hemmåt igen. Så nu sitter jag här  framför datorn med två trötta hundar runt fötterna och är bara så nöjd. Livet är så underbart ibland…..

   
    Min sötnos                                           Abbys stolrivning, öhh vad hände

 
     Det var en solig dag…..

 
    Kinnekulles kalkbrott                                       Träd underifrån

  
     Vilopaus                                              Botemedel för kryckfobi;)

Ditt namn är Svea

Idag har jag valt valp, det var ett mkt svårt beslut. Men nu känns det bra.
Det blev den lilla tjej som fångade mitt hjärta redan efter en timme i valplådan. Ni hittar henne på Lönnlövets hemsida under nyheter valpkull, Triss. Det ska bli så himla kul att få hem henne, längtar…. Men nu är det snart dags. Om 6 dagar hämtar jag hem henne:))
På bilderna nedan är hon bara 4 veckor.

 
Hon lade sig snart tillrätta i mitt knä och låg sedan där resten av min “besökstid”.

 
Så liten, men så söt:)

Totalt såld eller….

Bokrecension

Handbok i hundspråk - Ingrid Tapper
  

Satt precis i soffan och läste sista sidan i Ingrid Tappers “Handbok i hundspråk”. Precis som utlovat är det en alldeles utmärkt bok för den som är lite ovan i att läsa hund. Här får du en rad verktyg för att kunna läsa din hund på ett bättre sätt, verktyg till att förstå vad det är den egentligen säger. Dock handlar boken om mycket annat också, som inlärning om allmänlydnad och vad olika handlingar kan ge för olika resultat. Boken var bra och lättläst, men om du redan kan en hel del om att läsa hund skulle jag rekommendera någon “tyngre” bok. Men för nybörjaren är den jättebra och informativ. Är du ingen nybörjare kan du ändå lära dig saker av boken. Det skadar aldrig att läsa. Det är alltid något som fastnar. För mig kändes den aningen för “lätt” och jag hade önskat mig mer verkliga exempel och exempel på specifika situationer. Sedan är det inte alltid så lätt, hundspråk kan varaolika från individ till individ och är oerhört mångfasetterat. Många fina bilder, dock inte så informativa alltid. Läsvärd som alla av Tappers böcker. Den får tre tassar av fem.

Konditionsträning

Idag har jag varit ute och hoppat med Elsa igen. Igår var vi också ute, då hoppade jag ca 1,5 km och eftersom det gick bra så tänkte jag att det inte skulle skada att öka på dosen lite. Så idag hoppade jag ca 3 km. Snacka om att det var jobbigt eller. Svetten bara lackade och jag hade blodsmak i munnen. Men det var verkligen underbart. Jag älskar när man tränar så att man verkligen känner att man lever. Det ger en sån kick att vara totalt utmattad av ett pass, när man är så trött att man mår illa och skakar. Innan, när Elsa var sjuk i sin Chronssjukdom, tränade jag massor. Eftersom jag inte då kunde träna henne tränade jag allt annat. Simning, kickboxning, styrkegympa, vanlig gympa, core och ridning. 4pass i veckan plus ridning några gånger var mer regel än undantag under den perioden av mitt liv. Ibland kan jag sakna den perioden så. Det var alltid fullt ös, alltid saker på mitt schema. Jag gick hela tiden från den ena aktiviteten till den andra. Jag var aldrig rastlös utan fixade och donade med allt själv. Nu lever jag ett helt annat liv, mkt mkt lugnare och där jah måste träna mig i att tänka på att jag inte måste klara allting själv. Det liv jag lever dag tycker jag väldigt mycket om, det ger mig andra värden än mitt förra. Men när min fot har läkt måste jag börja träna lite mer strukturerat igen. Nu när jag svettas på mina kryckor inser jag hur mycket jag saknat den biten.

Idag har jag och Elsa också tränat en del lydnad. Vi har kört rutan, vändningar på stället, skick till kon, minnesträning och avslutat det hela med en skön massagestund. Elsa är mkt taggad för träning,nästan för het. Hon har lite svårt att fokusera när hon är så där övertänd. Rutan gick sådär, hon är lite slängig och slarvig. Idag provade jag med att försöka få henne att göra fel. Jag la en godis/boll på en av konerna. Bollen struntade hon i utan gick in i rutan som hon skulle, med godisen däremot var det svårt. Först på fjärde skicket gick hon rakt in i rutan utan att försöka ta godisen. Vändningarna på stället fungerar bättre och bättre, åt vänster är dock det svåraste. Jag får helt enkelt läsa på igen, se om jag hittar några bra tips. Minnesträningen gick perfekt men skick till kon gick åt skogen. Hon använde konen som target eller la/satte sig på den! Åter igen får jag återvända till böckerna. Men det är skönt att vara igång igen. Och utmanande eftersom att träna lydnad med kryckor kan vara lite trixigt….

Sjukvård vs djursjukvård

Denna veckan har jag vandrat in och ut från sjukhuset ett flertal gånger. Hopplöst är det att få någon ordentlig vård här i Sverige. Ingen som verkligen lyssnar och tar en på allvar. Vi har fasen så mycket bättre och snabbare djursjukvård i detta landet än människosjukvård. Inta ska det behöva ta flera månader att få till en magnetröntgen och operation. Ingen djurägare hade tillåtit att deras älsklingar skulle behöva lida  så pass länge. Får vi ingen tid som vi hade tänkt oss så ringer vi helt enkelt vidare till andra kliniken tills vi får detbemötande vi söker. Vi blir arga på veterinärerna om de inte lyssnar och många av oss ser helt enkelt till att ge sitt djur det bästa som finns. Bara hon/han blir frisk. Men människor kan man behandla hur som helst. Inget hopp heller har vi att kunna påverka vår situation. När varken smicker, hot eller tårar hälper så ger jag upp. Det är helt enkelt ingen mening att hålla på att bråka med vården, jag har tappat tron på svensk sjukvård. Så kanske det blir ett privat alternativ ändå. Min hund kan jag lägga ut tusentals kronor på för att hon ska få det bästa och att allt ska kunna uteslutas. Kanske är det dags att inse att man helt enkelt får göra det samma för sig själv. Ta av sina besparingar för att slippa ha ont och kunna gå igen. Det är en väldigt viktig del i mitt liv, ett par fungerande ben!
 Svensk sjukvård suger….

Ett tag var jag ganska less på allt. Men sedan min mamma släpade i väg mig en kväll till ett köpcentrum, för att shoppa och sedan gå på teater i Malmö så inser jag att man faktiskt kan ta sig fram rätt så bra med kryckor iallafall. Mitt hopp tändes, så dagen efter var jag ute och hoppade min första promenad med Elsa på länge. Det var så underbart att äntligen så få klappa hästarna i hagen, känna vinden blåsa i mitt ansikte och solen värma mig. Men det bästa av allt var att få vara ute med min älskade Elsa igen. Se henne springa omkring och ständigt söka min blick. På vägen hem, nedför backen fick jag henne tom. att gå fot med mig. Trots att jag hoppade på kryckor och hon tycker de är ganska läskiga. Min duktiga lilla hund. Det är så himla mkt värt att ha en lydig hund som man kan ha lös i alla situationer. Så satsa på en bra allmänlydnad mina vänner, det är värt allt när man hamnar i situationer som denna.

Sporrad av min tur ute funderade jag om det fanns något annat man kunde göra i hundträningsväg när man är fast på kryckor. Förutom att lära in trix oxch frishapa då. Så jag samlade ihop mina dummies och kaninskinn och hoppade ut i trädgården och gömde dem så svårt jag nådde. Det gick jättebra att göra ett sök i sin egen trädgård. Tänk det hade jag aldrig funderat så mkt på innan. Elsa tyckte det var så roligt att få träna lite igen (jag med minst lika mkt) så jag gjorde om det tre gånger (8-12 i varje omgång).
Kom också på att man kan träna inkallning, ingångar och fotpositionen bra fast jag stod helt stilla. Vad gör man inte för att få lite utlopp för sin energi och träningslust.

Men både jag och Elsa saknar våra ridturer, de långa promenaderna i kvällssolen, besöken på brukshundsklubben, att tävla och kunna springa ikapp. Så ni som kan, ut och lek med era hundar. Ta vara på den frihet ni har, spring, busa, spåra och njut av våren. Tills dess att jag kan göra samma sak ska jag försöka göra det samma fast med kryckor. Allt går om man vågar, vill och är envis. Tack mamma för att du öppnade mina ögon igen:)

Livet i Röstånga - sammanfattning

Ville bara uppdatera er på det senaste och så. Här har det varit väldigt tyst ett tag. Hela mitt liv har saktat av på de flesta plan. Min fot blir liksom inte bra och igår var jag hos läkaren igen. Han var absolut inte positiv till händelseutvecklingen (värre och värre under tre månaders tid). Enligt honom har jag brutit foten på något sätt. Antingen en “osynlig” fraktur strax under vadmusklen eller ett “brosk/ben-brott” inne i leden. Oavsett så väntar jag nu på magnetröntgen och en eventuell operation. Som läkaren sa, det bästa som kan hända nu är att skadan går att operera. Annars kommer du ha besvär under mkt lång tid. Så nu är det bara att sitta hemma och vänta. Han sjukskrev mig i 5 veckor till. Suck, allt har plötsligt blivit så tråkigt.

Men nog klagat, det har hänt roliga saker också. Jag har varit på tävlingslydnadskurs för Eva Bodfält i två heldagar uppe i Stockholm. Jättekul och mkt intressant och lärorikt. Jag kan varmt rekommendera att gå kurs hos henne. Är ni i Stockholm så passa på och se om hon har någon kurs då.

Abby har lärt sig lita på sin simförmåga och därmed går numera vattenapporteringen som en dans. Efter mkt tvekan och pushande från min sida så hoppar hon nu självmant ut från bryggan och simmar ut pch hämtar dummien. Jättekul att se.

En annan sak som är väldigt tråkig är att vi väljer att omplacera Abby. Hon fungerar inte optimalt i vår flock längre tyvärr. Det känns så himla jobbigt och ledsamt. Men hon fungerar bäst som ensamhund och det kan vi inte erbjuda henne. Så gäller det bara att hitta ett mkt bra hem så att jag kanske kan släppa henne ifrån mig. Kommer gråta floder :(….

Avslutar med en glad nyhet. Elsas mamma fick en hel radda tikar vid valpningen för 6 veckor sedan. Så om två veckor åker jag och hämtar hem en ullig, busig och underbar liten tollartjej. Tanken är att hon ska bli min nästa tävlingshund. Funderar på att kalla henne Svea eller Lina, vad tycker ni? Eller har ni några andra bra namnförslag (svenska tjejnamn). Att få hem henne kommer iallafall liva upp min ledsna tillvara en del.

2×1

Efter att ha hållt en mycket trevlig halva av Aktiveringshelgen så bar det ut på prov. Idag har jag tävlat i viltspår med både Elsa och Abby. Vädret var inte bra, inte för att spåra iallafall. Alldeles för varmt och torrt. Hundarnas tunga hängde ut hela dagen. Båda var trötta och saknade gnistan, speciellt Abby. Hon kändes inte i form alls, tyckte lite synd om henne faktiskt.

Elsa tog sitt spår jättebra! Hon gick bättre än vanligt, tog alla vinklat perfekt. Det kändes helt ok. Att tävla ärt alltid en påfrestning på nerverna och varje gång funderar jag på varför jag utsätter mig för detta:) Men bara man förbereder sig väl brukar det gå vägen. Så även denna gången. Hon fick sin andra raka etta. Nu är det bara ett ordinarie förstapris kvar till championatet!! Domaren var så nöjd med henne. Tyckte hon var jätteduktig, jag med. Älskar att se henne jobba. Elsa är bäst när hon får använda sin hjärna, ibland riktigt glänser hon. Så också idag. Hon är verkligen en helt otrolig hund. HP (hederspris)var inte långt borta, hon gjorde en ringning, därför fick hon inget idag. Men mig gör det inget, jag är bara så glad att hon fixade det.

Abbys spår var sdå mycket svårare, främst pga terrängen. Har aldrig gått ett så fysiskt krävande spår, över flera branta backar, genom alla snår som fanns (fanns många), vinklar nerför branter osv. Det känndes verkligen inte bra. Under hela spåret var jag så säker på att detta gick åt skogen, hon kändes så ofokuserad och jag såg på henne att hon var både trött och ur form. Värmen och hennes skendräktighet gjorde att jag verkligen inte trodde att hon skulle klara det. Ett tag tyckte jag hon var totalt ute och seglade. Just då sket jag i spåret, jag såg att hon inte mådde bra. Så mitt under provet satte jag henne ner, gav henne vatten och en 5 minuters lång (kändes som en timme för mig) paus. Men tack och lov hjälpte det. Efter det fick hon tillbaka liten krafter och spårade sedan bättre. Dock inte så bra som hon brukar. Jag visste att värmen skulle påverka henne mer än Elsa, därför blötte jag ner halva henne precis innan innan vi gick på spåret. Men jag trodde inte det skulle bli så illa. Jag förbannade vädret många gånger under spåret. Jag blev så otroligt glad när jag fick höra av domaren att hon fått sin etta att jag kastade mig runt hans hals i lättnad. Så himla skönt att det gick vägen. Min duktiga Abby. Hon klarade det!

På vägen hem stannade vi i Skäralid och fikade. Värsta hundcafeét kunde man tro att det var. Totalt 5 hundar med mattar och hussar satt och fikade och mös i solen på samma uteservering. Abby skällde bara en gång. Framgång! En mkt rolig och produktiv dag. Nu måste jag verkligen sova. Det blir en hård dag imorgon. På fm har jag spårkurs och på em andra halvan av aktiveringshelgen. Sen som grädde på moset kommer min mamma på besök. Kanske borde städa…..

Med domaren och hans aspirant