-= Blog The Dog =-

Kan man klickerträna flera hundar samtidigt?

Ja det kan man i specifika situationer. Detta gäller dock bara om en av hundarna redan är färdigtränad och kan sin sak och dessutom inte hittar på en massa bus under tiden. Dock tror jag bara att det är den unga hunden som man har fokus på som verkligen lär sig något nyttigt. Den andra hunden lär sig nog bara att hålla sig nära matte;))

Den här frågan har jag fått många gånger. “Jo, det är så att jag har två hundar och jag vill börja med skvallerträning, kan jag klicka båda hundarna samtidigt?” På den frågan är mitt svar alltid nej. Man kan inte ha fokus på två hundar samtidigt. Frågan har dock aktualiserats nu när jag är gravid. På grund av en besvärlig foglossning och tärande trötthet orkar jag inte längre gå så många promenader längre. Det gör att båda hundarna får gå på samma promenader. Annars föredrar jag att gå separata promenader när man har en valp/unghund i huset samt en äldre. Båda behöver sin egen slags stimulans och träning under promenaderna och det är inte alltid lätt att komibinera ihop till en bra mix. Men nu får man ta livet som det är. Alltså började jag experimentera både i tanken och i praktiken med det här med att klicka två hundar samtidigt. Det Svea behöver träna mest just nu när vi går promenad är att inte dra i kopplet, hålla sin radie (inom 15 från mig oavsett), skvallra på fåglar och annat vilt, gå fint och tyst förbi andra hundar och kunna sitta passiv när matte träffar någon hon vill prata med. Det Elsa tränar på är mest olika typer av aktiverings/sökövningar samt minnesövningar. Detta kan även Svea göra fast i lite enklare format.

Så eftersom Elsa är så pass vältränad och lydig hund går detta riktigt bra. Elsa tycker visserligen promenaderna är lite tråkigare när Svea är med, men desto godare. Så goda att hon numera är klistrad vid min sida så fort Svea är med. Knappt hon hinner bajsa, man kan ju missa ett klick;)) Men Svea lär sig det hon ska iallafall och det är viktigast just nu. Hon är riktigt duktig för sin ålder tycker jag.

I tisdags var jag och Svea och träffade en stooor svart äldre hanhund som en kompis till mig har. Mötet gick jättebra. Hon var inte ett dugg rädd och skötte sig så fint så. Blev bara pyttelite arg när hon någongång kände sig trängd. Vi ska dit nästa vecka igen och fortsätta träningen.

Tog en massa fina bilder på hundarna i snön i förrgår, men nu verkar det som om det är fel på min kamera. Ingen bild gick att få fram sen…:(( Men bilder kommer, jag lovar. Bland annat på Svea som apporterar sin första kråka.

Snacka om hög mysfaktor:)))

Big news

Hej på er alla:)

Jag har en stor nyhet att berätta. Min flock kommer i maj att utökas med ytterligare en medlem. Men skillnaden mot andra gånger är att detta inte är en ny fyrbening. Been there, done that….så istället för en ny hundvalp kommer det en människovalp in i vår brokiga familj.

Ska bli fantastiskt roligt att bli mamma (försöker hela tiden intala mig att det faktiskt är mamma jag ska bli, inte matte). Därför kommer Aktivt hundliv ligga lågt ett tag framöver. Det blir någon enstaka kurs i vår och sen till hösten får vi se.

Det ska bli så spännande att se hur hundarna tar detta med en bebis i huset. Kommer de bli svartsjuka eller kommer allt att falla sig naturligt. Jag går omkring med en ständig oro över att jag ska “glömma” bort mina kära fyrbeningar. Ingen risk säger alla, du kommer bara få ytterligare ett barn att ta hand om;)) Jag hoppas att det blir så. Nu är det andra trix jag lär dem. Det första var att gunga en vagga, fungerade hur bra som helst. Kan nu få båda hundarna att på kommando sätta en vagga i rörelse. Måste vara en väldig nyttig färdighet, tror ni inte…. Eftersom jag dessutom blir större och otympligare för var dag som går har jag även lärt dem att sätta sina framtassar mot min mage så att jag slipper böja mig för att ta på/av kopplen. Att gå fint på var sin sida om mig tror jag också blir en bra färdighet när barnvagnen kommer. Fixat det med. Elsa kunde redan sedan tidigare ta av mig kläderna, detta svåra håller nu Svea på att lära sig. Alltid bra med en hund som tar av dig strumporna och termobrallorna när du inte orkar böja dig längre. Svea tar dock tag i det som finns, tår och annat:))) Tänk om jag kunde lära Elsa knyta mina skor också, vilken lycka….

Varför hundar passar så bra ihop med barn

Årets slutrapport

Först vill jag önska alla en riktigt god fortsättning. Det har varit mycket tyst här på bloggen under vintern. Det har hänt mycket i mitt liv plus att jag varit ganska sjuk i flera omgångar. Min energi har helt enkelt sinat och bloggen har fått stå åt sidan tillsammans med många andra saker i mitt liv.

Under vintern har jag haft en mycket givande hundmöteskurs, gått en hel rad utbildningar själv och försökt få ordning på mina sjuka hundar. Den utbildningen som gjort starkast intryck på mig efter Emma Parsons seminarium var helgseminariet med Runar Naess. Runar är vargfoskare med hela världen som arbetsfält. En otroligt spännande och inspirerande person som verkligen fått min vargpassion att blomma ut för fullt. Han sa så himla många kloka saker under den helgen. Ja, jag är full av beundran. Får ni chansen att höra honom, tveka inte en sekund. Vilka fantastiska bilder och filmer sen. Detta gör att jag blir helt tokig av raseri över vår svenska rovdjurspolitik. Bara idag har 22 vargar dött pga Sveriges fega politiker som inte kan stå upp för rovdjurens rätt att leva. Jag hade gärna levt nära varg, men tyvärr finns det inga så magnifika varelser här nere i skåne. Något som däremot finns är de lika vackra rödrävarna. Vi har flera stycken här i skogen och häromkvällen fick jag se en stor fin hane som kom gåendes utför vårt hus. Vilken syn!!

På sjukgymnastens inrådan har jag och Elsa lagt ner agilityn. Under hösten vann vi två av de fyra lopp vi startade i. Vi hade så kul. Men hennes hälsa är viktigare, så under vintern har jag lagt ner all hennes träning. Hon skulle rehabiliteras. Hon är en fantastisk allroundhund, men det stannar där. Jag har under vintern tvingats att inse att jag Elsa aldrig kommer att ta oss till stjärnorna. Hon har helt enkelt inte varken psyket eller kroppsbyggnaden för det. Självklart håller jag henne i form både psykiskt och fysiskt iallafall. Även husse har hjälpt till. Roger och Elsa var ute på sin första praktiska jakt här under vintern. Kallt vilt är ingen höjdare enligt Elsa, men det var en helt annan sak med varmt. Väl ute på jakt plockade hon hem alla änder hon fick, det blev totalt nio stycken, varav en skadeskjuten!! Jag är stolt och imponerad. Det har varit ett tufft år för Elsa med många skador, men nu vet jag var vi står. Trean hägrar fortfarande, men först är det andra saker som klaras av.

Svea har också haft ett jobbigt första år. Det började så himla bra. Men sen kom den fruktansvärda hundattacken som förändrade hennes psyke ganska rejält. I somras blev hon mycket illa biten av en labrador. Sviterna av skadorna syns fortfarande, men framförallt märks de psykiska sviterna alltmer. Hon är numera ömsom rädd, ömsom arg på andra hundar. Innan älskade hon alla hundar. Nu sitter rädslan djupt i henne och det har gått från flyktbeteende vid hundmöten till att nu gå bra med vissa hundar. Ibland tar frustrationen överhanden och ilskan skymtar fram. Inget allvarligt än så länge och jag har börjat ta tag i det. Våren för hennes del kommer främst gå åt till att få tillbaka hennes självförtroende med andra hundar. En kurs ska vi också gå, bara för att det är kul att göra ngt ihop med sin hund. Helst vill vi gå en jaktkurs tillsammans med husse och Elsa. Under året som gått har hon fått en mycket god allmänlydnad och hon är otroligt smart och har en massa potential. Mycket kul hund att träna. Ger aldrig upp och fattar snabbt som ögat. Till våren ska också hennes allergi utredas slutgiltigt och behandling ska påbörjas.

Det kommer antagligen vara tystare här på bloggen än innan, men något inlägg då och då ska jag försöka hinna/orka med. Det kommer inte att finnas så många tävlingsresultat att rapportera in som innan. Jag kommer helt enkelt inte tävla speciellt mycket detta året. Nytt år innebär ändå många nya utmaningar för mig och min flock, vi har ett helt nytt liv att anpassa oss till:))

Många hundiga hälsningar till alla er där ute. Släpp nu datorn och gör något vettigt med er hund. Kanske lite träning, en mysig massagestund eller varför inte en promenad…

Hundar i flock

I tisdags var jag på en kvällsutbildning i Arlöv med Sydskånska kennelklubben. Kvällens seminarie handlade om hur hundar beter sig när de lever i flock.

Det var en ganska intressant föreläsning som blev bättre och bättre ju längre kvällen gick. Mycket handlade ur avelsperspektiv. Jag lärde mig flera nya saker, andra ställer jag mig lite tveksam till.
Jag vet iallafall att jag inte har en hundflock hemma då det krävs minst 3 hundar för att bilda en flock. Jag hade en flock i två veckor typ… Nu har jag istället två hundar som lever i en parrelation.

Kvällen började med en genomgång av de olika flockmodeller som finns i djurvärlden. Hunden tillhör de  djur som lever i sociala flockar och som har en inbördes rangordning. Tikar och hanar har en separat rangskala, men könen har också en blandad. De hundflockar som finns idag är inga naturliga skapelser och skulle hunden få välja så skulle antagligen deras flockar inte se ut så som de gör idag. Hundar i konstruerade flockar har ingen chans att utvandra, vilket gör att det oftast inom en flock finns ett mobboffer. En individ som de andra inte tycker om, en hund som blir tilltufsad, ignorerad och utesluten. Ser man detta måste man omplacera den individen, då det är djurplågeri att se men inte göra något åt det. Denna individ mår oftast mycket dåligt och kan ty sig extra mycket till matte eller husse. Detta för att få stöd och kraft av någon.

Vem är då ledaren i en flock. Är den den mest dominanta? Nej, det är den som tar flest initiativ till aktiviteter. En bra ledare är oftast inte den mest dominanta i flocken. Detta gäller både inom hundflocken och för dig som ägare. Har man gruff inom en flock så sker oftast handgripligheterna i tre situationer: vid mat, vid hälsningscermonier eller vid dörröppningar av olika slag. Otillräckliga resurser skapar också en grund för bråk. Allt som hunden tycker är viktigt är en resurs, mat, sovplats, utrymme, sociala kontakter mm. Du kan säkert komma på saker som är viktiga för just din hund. När det är dags för skifte i ledarpositionen inom en flock sker detta oftast väldigt snyggt utan att man ens märker det. Hundar vill undvika handgripligheter så mycket som möjligt, så ska även vi göra i samvaron med våra hundar.

det som var mest intressant med föreläsningen var att jag fick en skymt av hunden ur ett annat perspektiv än det jag brukar ha. Avel är intressant och än mer spännande måste det vara att få följa den dynamiken som en flock ger utryck för.

Att träna och leva med en allergisk hund

Att träna en allergisk hund sätter ens fantasi på prov. Svea utreds sedan flera månader för allergi. Vi vet fortfarande inte vad det är, men det lutar åt en kombination av kvalsterallergi och foderallergi. Jag längtar så tills hon blir 11 månader, för då kan vi ta pricktest och blodprover. Förhoppningsvis får vi då reda exakt vad hon är allergisk mot.

De senaste månaderna har varit en pärs både för oss och för henne. Först allergi och sedan blev hon illa hundbiten av en labrador. Det är så jobbigt att se sin hund lida och inte kunna göra något åt det. Hon har fått prova flera olika eliminationsdieter, nu kan vi inte byta mer även om inte heller detta foder fungerar optimalt. Nu går hon på Hills d/d lax och ris. Dessutom har hennes klåda tidsvis varit så stark att hon varit tvungen att leva med tratt veckovis i taget för att inte klia sönder sig. Ingen hund ska behöva leva med tratt anser jag, därför går hon nu också på både kortison och antihistaminer. Bad med allergischampoinpackning flera gånger i veckan och baddande av öron,nos och ögon med aloveraspray tillhör numera vår vardag här hemma. Dessutom har jag blivit kvalsterjägare. Städning, vädring av sängkläder och en massa extra tvättande har fått mycket högre prioritet hos mig än innan. Allt för att min älskling ska kunna leva ett så bra liv som möjligt.

Innan tyckte jag det var väldigt enkelt med belöningsbiten. Ta fram en korvbit och hon sålde sin själ. Det som är bra är att jag måste gnugga mina energiknölar för att hitta värdefulla belöingar. Jag leker mer med henne nu när hon inte längre kan äta så mycket längre. Lekbelöningar och arbetsbelöingar har jag jobbat en hel del med. Bollar, kamp, snurra runt, uppletande av föremål och bus med matte fungerar bra. I matbelöningsväg har jag inte så många alternativ. Det är uppblött torrfoder, kokt lax, naturella riskakor eller småbitar av skalade morötter. Men jag har kommit på att man kan lägga morotsslantarna en stund i laxavkoket så blir de mkt godare:)

Det är tur att Svea är så himla trevlig, lättlärd och förig. För jag älskar min hund precis lika mycket som innan. Men ibland är det tungt. Då tänker jag på att herregud, hon kunde ju vara knäpp i huvudet också, hihih;) Men hon är en fantastisk hund att arbeta med, får aldrig nog, ger aldrig upp. Ger mig alltid 100%. En riktig kelgris är hon också. Ska alltid vara i mitt knä och sova under täcket med mig på natten. Ja hon är underbar liten allergisk tollare med massor av energi och fokus.

På föreläsning

I måndags var jag och en kompis på en kvällsföreläsning med polishundstränaren och hundcoachen Jan Gyllensten. Temat för kvällen var hur man kan använda hundens mentalitet i sin grundträning.

Mycket bra och intressant föreläsning som fokuserade mycket på hur man genom att skaffa sig kunskap om hundars mentalitet kan få redskap till att uteckla sin träning. Mycket av träningen han pratade om var baserat på grundträning och förighet. Fokus låg på hur man kan använda lek som en mycket effektiv förstärkare.

Det viktigaste man gör med sin hund är att bygga en fantastisk relation. Har man inte en bra relation med sin hund har man mycket svårt att komma vidare i sin träning och problem med hunden blir mycket svårare att lösa. Att man har en gemensam tvåvägskommunikation är a och o. Grunden för en bra relation är att man dels förstår varandra och varandras behov (inte bara att hundägarens behov) och att man har kul tillsammans. Hunden ska tycka att du är dens idol som den verkligen ser upp till. Lite som jag uttryckte det det en gång när jag träffade på två engelsmän som frågade varför de inte fick leka med Svea, “Det är för att jag vill vara hennes enda gud, allt gott/kul ska komma från mig” Har man i grunden en väldigt social hund behöver den i unga år inte uppmuntras till att bli ännu mera social. Jag vill att min hund ska välja att följa mig, vem vi än träffar. Jag ska vara “bäst”, oavsett vad som händer runt omkring. Därav mitt annorlunda ordval.

Jan pratade också en del om vikten av att lära hunden olika färdigheter genom att välja dess minnesbilder. Genom att planera våra träningspass kan vi styra vilka minnesbilder som hunder lagrar in och därmed få kraftfulla medel att styra vad vår hund kommer välja nästa gång den ställs i en liknande situation.

Kontentan av föreläsningen var

• Skapa en fantastisk fin relation med din hund.
• Lek mycket med din hund, en lek kan användas som mycket stark motivation/distraktion.
• Ställ krav på din hund, men rimliga krav. Tala så att din hund förstår dig. Använd dig av hela ditt spektrum av verbalt/ickeverbalt språk för att göra dig förstådd. Men alltid på ett lugnt och tryggt sätt.
• Ta hänsyn till varandra. Att ha hund handlar inte om att bara dina behov ska tillgodoses. För att ha en relation med en hund måste det vara ett givande och ett tagande från bådas sidor.
• Se till den hund du har. Lär känna just din hund. Vilka belöningar tycker din hund om, hur fantastisk som ledare tycker din hund att du är. Förstå vad du har för hund när du väljer inlärningsmetod. Hunden bildar alltid facit!!

Lite vad vi gjort sen sist

Film1

Film2

Tyvärr

Tyvärr måste jag stänga bloggen under en period. Har fått en ordentliga problem efter min hjärnskakning och måste nu koncentrera mig på att bli frisk igen.

Tillfälligt ur funktion, var god försök senare

Lägg till dig till min mailinglista så får du ett mail när bloggen öppnar igen.

Ha ett gott hundliv tills vi ses igen. /Sara

Back to normal

Äntligen är vardagen tillbaka med jobb, hundkurser och egen hundträning. Tänk att man kan längta efter att sommaren ska ta slut och allt ska bli som vanligt igen. Det är lite som att häda i kyrkan va:))

Efter semestern i sommarstugan följde två dagars jobb, sedan sjukskrivning för skallen och sedan semester igen. Denna semestern var dock hundlös och ni kan tro att jag längtade mig fördärvad efter mina små röda älsklingar. Min sambo lyckades få mig ända till Monte Negro och dit ville jag/kunde inte ta med mina egna hundar. Första kvällarna var en en ständig längtan, men sedan blev det bättre. Efter jag hade insett att jag inte behövde vara helt hundbefriad under min vistelse. I Budva, staden där vi bodde, fanns några enstaka hemlösa hundar, vilka genast fick min kärlek och omtanke. Den första som charmade mig var en springer spaniel (tror jag), så söt och kelsjuk denna herre var. En annan som fullständigt stal mitt hjärta var en blandras valp på ca 5 månader. Hon var helt bedårande. Första gången vi träffade henne låg hon mitt i solen på en gräsmatta och tittade på folk. Hon såg frisk och sund ut så jag fjäskade till mig henne för en stunds kel och lite brödrester jag råkade ha över sedan stranden. Brödet tuggade hon i sig efter lite betänklighet, kelet var bättre. Jag bara njöt av att åter få känna hundpäls under fingrarna. Två dagar senare ligger hon nedanför vårt hotellrum en sen kväll. Vi hade den dagen av en slump hittat några hundben som låg och skräpade i en av resväskorna. De sprang jag upp och hämtade till henne och satte mig sedan ner på marken för att bara se på henne. Då kryper hon upp i min famn för att tugga!! Hur sött var inte det då….. Jag börjar förstå varför människor tar hem hundar från främmande länder. Hon var så tillgiven och följde efter mig i flera timmar. vi mös och mös och mös, men till slut var jag tvungen att fatta ett beslut. Men det bästa för både henne och oss var att lämna kvar henne där hon hörde hemma, i Budva. Så med sorg i hjärtat stängde jag vår hotelldörr framför hennes nos och hoppades att hon skulle vara borta dagen efter. Det var hon. Jag hoppas att hon träffar många andra snälla turister som gosar med henne och låter henne smaka på något gott. Träffade även en bådårande kattfamilj på vår favoritrestaurang, se delar av den ovan.

Lyckan var total när jag äntligen fick träffa mina hundar efter en hel veckas längtande. Åh, vad Svea hade växt på bara 7 dagar. Elsa var nojjig att bli av med mig igen och lämnade inte min sida för en minut på resten av dygnet tills vi kom hem till Röstånga igen. Hon låg hos mig i sängen precis hela natten, tätt intill, följde med mig på toa och bevaka noga varje rörelse jag gjorde sittandes/liggandes/gåendes bredvid mig. Min sötaste sötnos. Svea är ju fortfarande liten och därmed mera anpassningsbar. Hon hade inte haft lika mycket matteabstinens som Elsa utan kunde absolut tänka sig att sova sista natten bredvid min mamma istället för med mig och Elsa:( Nu efter några dagar hemma är hon dock som vanligt igen och ligger helst där matte befinner sig, tack och lov:)) Tack mamma och pappa för att ni passade mina hundar.

Igår var första dagen på jobbet och idag körde jag igång en valpkurs. Imorgon ska jag gå kurs med Svea och sedan blir det privatkurs och en helgkurs i inkallning. Skönt att livet är som vanligt igen! Fullt ös medvetslös, hihihi;))

Blandade semesterbilder

Tryck för större bild, bläddra ned piltangenterna eller tryck på “next”.

Dykande apportör

Attack!!

Så här simmar man när man kommer från Lönnlövets kennel ;))

Sara och Svea på semsterhundkurs

Mysstund efter bad

Min finaste sötnos

Elsa med vy över Espevik

Svea poserar

Plums i vattnet

Manetfrossa

Nu är jag och hundarna hemma i skåne igen. Så synd att semstern är slut… Jättesynd tyckte min hjärna och fick spel. In till läkaren. postsyndromatisk stress efter hjärnskakning någonting sa han och skickade in mig för röntgen. Gu jag kommer lysa snart av all strålning :s Men röntgen var ok, men jag måste ligga i sängen och vila ett tag, typ någon vecka kanske. Jaha, en månad har gått sen jag brakade in i det förbaskade trädet, kan man inte bli bra någongång….. Hatar att vara stilla och vila. Tråkigt!

Hundarna verkade ta hemkomsten med ro. Hemma bra men borta bäst verkar de resonera, hihi. Men kul att vara med matte på jobbet, för då får vi äta mjukmat. Hills i/d blev det idag då båda vovvarna var kassa i magen efter att ha kalasat på något olämpligt ute på lunchpromenaden igår.
På tal om att kalasa på olämpliga saker så tog Elsa hem priset under semestern. Brännmanet skulle hon tydligen smaka på vilket ledde till manetförgiftning. Det är tur att man har veterinärer som kolleger när man har en sjukhund som Elsa (kollegerna säger dock bara att hon brås på matten sin, kan undra vad de menar med det;)). När en hund äter manet kan de få följande symptom. Kräkningar, onormalt röda slemhinnor, slöhet, vinglighet, aptiplöshet och humörsvängningar. Elsa hade allt det där utom aptitlösheten. Hur sjuk hon kan vara missar hon aldrig en chans till något ätbart. Efter hon ätit ett ton gräs och spytt upp det igen började hon få lite mer normal färg på slemhinnorna. En halvliter afil och några timmars djup sömn senare mådde hon bättre. Så jag slapp åka till djursjukhuset för dropp och kortisonbehandling, därmed sparade jag flera tusen. Tack och lov att hon blev bättre så pass snabbt. Har aldrig haft en tanke på att hunden skulle smaka på manet, men Elsa äter ALLT, uppenbarligen. Svea verkar mera kräsen för hon tyckte sanden var godare (vilken passerar rakt igenom som tur är). Hahaha, ja se hundar….

Uppdatering 2

Näst näst sista dagen på semestern. Suck, att det ska gå så fort. Var tar all tid vägen? Jag och hundarna tar det ju så lugnt på vår semester att vi skulle haft all tid i världen, men dagarna går som ett rinnande vatten.

Sedan sist har vi verkligen slappat. Sovit, badat, promenerat, läst och ätit. Varken mer eller mindre. Det var först ikväll vi begav oss in till civilisationen igen för en matbit hos restaurang MAMMA:) Svea har lärt sig vattenapportera! Hon hämtar gummiankan så fint. Kastar sig ut i vattnet och kommer glatt in med den igen. Simmar som om hon snart ska drunkna gör hon fortfarande, men det är å andra sidan inget hejd på vattenlusten. Simmar gör hon gärna och länge. Är Elsa i vattnet samtidigt försöker hon anfalla henne samtidigt eller klättra upp på hennes rygg… Svea har också lärt sig ett nytt trix, vacker tass. 5 repetitioner så satt det. Elsa är i slutet av sitt löp och börjar få tillbaka lite energi igen. Hon och jag är ute och simmar varje eftermiddag (då får Svea vara i stugan och sova). Igår fick jag henne att dyka från en brygga samtidigt som mig. Måste sett kul ut, hahaha.

På tisdag bär det av hem till skåne igen. Så nu är det dags att åka tillbaka till stugan och njuta av sista natten av tresamhet. Imorgon dimper nämnligen sambon och bonussonen ner för att njuta av en veckas havsvistelse. Så då blir vi fem:)

Uppdatering 1

Semestern förlöper precis så som det var tänkt. Lugnt och skönt.

Hundarna tycker det är så skönt att vara i sommarstugan och eftersom katterna inte är med i år kan dörren stå öppen mest hela tiden. Det passar Svea och Elsa perfekt som mest ligger utomhus hela tiden. De stannar på tomten av sig själva, Elsa av erfarenhet och Svea för att idolen gör det;)) Bad har det också blivit varje dag. Svea hoppar glatt i det halvkalla, stormiga havet utan några betänkligheter. Plums i bara så paddlar hon sig fram med en väldig fart. Hon plaskar med frambenen så att vattnet stänker åt alla håll, ser ut som om hon försöker att inte drunkna:) och så den lilla svansen som går fram och tillbaka där under ytan. En ursöt syn helt enkelt. Elsa njuter också av vattnet och vill helst apportera saker hela dagen. Men att hoppa med mig från en brygga i halvstorm med höga vågor tyckte hon var lite för mkt begärt… Övrigt tid tillbringar jag med näsan i en bok och hundarna huller ombuller på mig ute på en filt under bar himmel.

Svea har miljötränat på campingen brevid. Hon gick lös där bland barn, hundar, fotbollar, cyklar mm. Kanonduktig är hon, försöker aldrig gå fram och följer mig som en skugga. Passivitetsträning och vardagslydnad går som en dans med denna lilla smarta dam. Dock har hennes hemska humör kommit tillbaka i och med att tänderna åker en efter en. Men just det går ju snart över. Igår var jag och Svea på hundkurs för Hundens Hus i varberg. Aktiv promenad hette kursen och var en kortkurs på bara 90 minuter, men det räckte så väl till för henne. jag var mest där för att få träna henne lite brevid andra hundar. Hon skötte sig jättefint efter sina förutsättningar. De andra hundarna var ju vuxna. Hon ömsom gick, ömsom fick åka i min famn (hon börjar bli så tung med sina 8 kilo!). Jättebra träning för henne.

Idag har vi varit nere på stan i Varberg. Hundarna fick ligga i bilen en stund medan jag och mamma kolla de lite på kläder och annat. När vi kom tillbaka (bilen stod givetvis inomhus) låg Elsa och sov som en stock. På rygg i baksätet med alla benen upp i vädret och med huvudet hängandes nerför kanten på sätet med tungan ut. Snacka om att kunna slappna av! Sen gick vi och åt på en uteservering och lite senare gick vi en kort stund på torget. Planen var att jag därefter skulle tagit bussen tillbaka till mammas hus med Svea, men hon hade blivit så trött, så trött att hon nästan somnade i min famn där på torget så det blev att åka bil tillbaka. Buss får vi åka en annan dag. Nehej, nu ska jag och Elsa gå och träna lite agility medans Svea ska sova middag med mamma. Sedan bär det av ut till sommarstugan igen. Ha det bra:))

Semester

Nu åker vi på semester:)