Första dygnet i nya hemmet.
Äntligen hemma efter en lång resa bort från mamma, syskon och kompisar. Det tog ett tag att komma hem men resan tog du med ro. Ingenting var för läskigt eller skrämmande för dig. På varje nytt rastställe gillade du läget. Sov gjorde du när du låg i mitt knä och efter en stund hos din nya kompis Elsa. Du var snäll och kissade när vi var ute. Inget gnäll eller stök, jag var helt förundrad. Vad är det för cool hund vi har fått?? Eller är du för cool? Kommer du att vara helt nöjd med dig själv och förnöjt skutta fram i din egen lilla värld, föga medveten om vilka vi, de andra, är som ger dig mat. Eller kommer det försvinna och du blir mer och mer beroende av oss, dina livskamrater.
Väl hemma var dock inte livet lika kul längre. Du pep och gnydde och ville helst bara ligga i mitt knä hela tiden. Och inte fick jag dig att äta heller, det spelade ingen roll vilka läckerheter jag serverade-du skulle bara inte! Slöare och slöare blev du och tillsist blev vi riktigt oroliga. Du ville bara sova, helst nära. På kvällen fick du till råga på allt diarré och jag började i mitt stilla sinne fundera på hur det nu var man gjorde vätskeersättning egentligen. Men med kisseriet var du jätteduktig. Har inte kissat inne en enda gång:) När vi skulle gå och lägga oss blev du plötsligt illamående av hunger och spydde upp lite galla. Men vi hade is i magen och väntade med att ge dig mat till på morgonen. Natten genom var du lugn, behövde bara gå ut en gång. Jag förundras gång på gång vilken tur vi måste ha haft, du är den lättaste lilla varelse jag någonsin tagit till mitt hjärta. Lyckan har lett mot oss. Och du är bara sååå sööt och har redan smält min sambos hjärta totalt.
Idag har du varit en stjärna hela dagen. Jag är så nöjd med dig, min nya lilla varelse som vi ännu inte kommit på något bra namn på. Idag har du ätit vid alla mål, börjat hitta till dörren när du vill ut och kommer glatt med svansen i topp när man ropar. Hela du uttrycker glädje när man har varit “borta” ett tag. Det är så underbart att se. Det gör mig lycklig. Man börjar kunna se riktigt fina tendenser till kontakt, samarbetsvilja och apportering. Du bär glatt på nya föremål och kommer ibland tillbaka med dem. Du tittar på mig ibland när du vill ha en godis och följer efter mig vart jag än går. Du är ett riktig litet under som just nu ligger och snusar sött i mitt knä medans jag skriver detta.
Det är ju så tröttande att vara valp. Det finns så mycket att uptäcka bara här inne hos oss. Katter att nosa på, tidningar att bita i, Elsa att försöka gosa med, tre nya människor som pysslar med och pussar på mig. Man ska stå på bord och få tassarna klippta, kollas i öronen, undersöka vad som finns bakom soffan, ååh det är en stor fantastisk värld. Inte prata om gräsmattan och trädgården, där finns det pinnar i häcken att dra i, jord och sten att äta och nya dofter hela tiden. Har man dessutom tur så hittar man en godis i gräset. Inte konstigt man blir trött och vill sova den mesta tiden.