Hovs Hallar dag 2
Men tillbaka till Hovs Hallar. Lördagskvällen blev sen vilket gjorde att ingen av oss fyra vaknade av klockan och alltså missade vi frukosten..Vi tiggde till oss lite kaffe till termosen, åkte och köpte lite mackor och åkte upp till Hallansåsen och la viltspår till hundarna. Medans spåret låg käkade vi frukost ute i det fria medans solen lös oss i ansiktet och vi återigen skrattade gott åt Abbys alla upptåg. Denna dag var det verkligen glasklart att det bara var ben utan hjärna vi hade köpt;) Var hon lycklig igår, var hon överlycklig idag. En hel skog att springa runt och dampa sig i. Jaga fjäril, tugga kottar, springa jättefort i löven, kolla kaninhålet, gräva, springa rakt in i matte, käka pinnar, jaga svansen, kolla in andra sidan ängen, gräva lite mer, retas med Elsa, etc, etc, ja livet fullkomligt lekte för Abby och vi kunde bara inte låta bli att le åt henne och skratta åt att livet kan vara så enkelt och helt fantastiskt när man är liten valp.
Abbys spår gick hur bra som helst. Hade lagt ett 200 meters U-spår till henne. Hon är som en klocka, letar reda på varenda doftmolekyl och följer det slaviskt. Idag var det hennes bästa spårprestation hittills, utan tvekan. Hon har en supernos. Snabb och säker, aldrig någon tvekan eller tappt. Bara rakt på klöven som hon faktiskt bar själv till bilen idag. Kul kul.
Elsas spår gick också bra, men hon hade en rejäl tappt och var väldigt stressad och splittrad i sin koncentration idag. Roger hade lagt ut ett osnitslat spår till mig och det är inte alls lika enkelt att gå som sina egna. Det är bara att lita på sin hund och att den går rätt. Men ska man träna spår för att gå prov är det ju jätteviktigt att gå spår som andra lagt ut. Men vi är som sagt inte riktigt vana vid det och det avspeglade sig i spårarbetet. Det kändes inte riktigt bra och slutet missade hon, vi gick rakt förbi. En anledning kan ha varit att Roger och Abby dök upp på vägen framför oss just då och då tappade Elsa fokus. Men men, sånt händer. Det var en härlig helg iallafall. Vi var alla ganska trötta när vi så småningom landade hemma i Kävlinge igen.