-= Blog The Dog =-

Lydnadsdiplom

Idag kom lydnadsdiplomet för LP1 med posten! Kul,kul. Kostade “bara” 300 kr att få det! SKK vet hur man tar betalt iallafall:)

Vi klarade det!!

Idag på förmiddagen har jag och Elsa startat i anlagsprovet för viltspår. Och vi blev godkända, jippie!!! Jag tyckte hon mest virrade runt och klantade sig, men domaren tyckte hon spårade jättebra. Hon tog alla vinklar klockrent, raksträckorna gick som på räls och likaså bloduppehållet, verkligen duktig spårhund sa han. Så det var ju skönt:) När vi gick på spåret var hon otroligt tveksam och gick i slowmotion, jag tänkte att vi hinner aldrig det här i tid (man har 30 min på sig), men efter några meter (som tog 10 min) bar det av i hennes vanliga fart. Men mitt mod sjönk som en sten de där första metrarna och sen tyckte jag hon virrade så och slutet gick hon förbi. Så jag tänkte flera gånger att nu är det kört:( Men efter hon ringat en stund hittade hon klöven iallafall. Eftersom början tog så lång tid och slutet med så klarade vi det precis på minuten nästan, vi gick på 27 minuter! Jag tror att orsaken till att hon var så tveksam i starten var för blodet. Hon är inte längre van att gå i blodade spår utan vi brukar bara släpa klöven i spåret. Hon gick ett blodat spår på Jakthundens dag i Fulltofta i somras och det gick bra, så jag har helt enkelt förlitat mig på att hon ska fixa det. Och det gjorde hon ju efter lite tvekan. Så till våren är det viltspårs championatet som hägrar.

Kolla klöven, ser ni?? Cool va?

Sommarkatter, ösregn och viltspår

Jaha, det var ju några dagar sen sist. Vad har då hänt? Livet har rullat på som vanligt i princip med hundträning, hundkurser och förkylning. Men med ett undantag - vi har tillbringat åtskilliga timmar i en skog letandes efter en katt.

När Roger var ute och vandrade med Aktivt hundliv så träffade de på en mager, smutsig och eländig, fast kelen katt på Fulltofta naturcentrum. Det var ganska uppenbart att ingen ägde den. Hon gick och tiggde mat från alla som fikade. Hon var inte märkt och var i dåligt skick. Roger ringde mig och undrade vad han skulle göra. Ta med den hem sa jag så får vi anmäla den till polisen. Men några andra som var där skällde på Roger och sa att man inte kan ta katter hur som helst. Och nej, det håller jag fullständigt med om, man kan inte ta katter hur som helst. Men den här katten var under året, mager, tovig och eländig, jättehungrig och i dålig kondition. Inget halsband eller örontatuering. Så vad ska man göra. Lämna den att dö?? Roger är ju snäll av naturen och lät katten vara kvar. När vandringen var slut åkte han tillbaka för att leta efter den igen. Men ingen katt syntes till.

I torsdags var jag i Höör och tränade lydnad och spår med Christina. Det gick hyfsat båda delarna. Det är fortfarande fria följet som vi har mest problem med. Eftersom Fulltofta bara ligger ca en mil bort åkte vi dit, jag och Elsa, och letade efter katten. Det var folk på centret, en målare och en från personalen. Målaren sa att katten brukade vara där varje dag och hade varit där för bara en liten stund sen, katten brukade tydligen komma varje morgon. Personalen sa att katten strukit omkring här i flera veckor och att det var uppenbart att ingen ägde den. Antagligen bara en utslängd sommarkatt. Så jag letade och letade. Hade med mig burkmat som jag plonkade med. Men ingen katt. Efter 2,5 timme började det skymma rejält och jag gav upp. Men på morgonen efter åkte jag dit och var där hela dagen. Över 8 timmar tillbringade jag i området. Då hade jag med mig en påse med torrfoder som jag skramlade med. Letade, letade och ropade och ropade. Tyckte jag såg och hörde katter överallt, men det var falskt alarm. Ingen katt heller denna dagen. Visserligen regnade det så kanske hade kattflickan sökt skydd någonstans denna dagen. Det var min förhoppning, för på lördagen sken solen och jag tänkte att nu är hon säkert där. Jag skulle hålla kurs i skvallring i Malmö så jag skickade dit sambon med hundar att leta katt och lägga spår. Men ingen katt nu heller:(( Antingen har den dött av någon anledning (hunger, sjukdom, räv etc) eller stuckit någon annanstans. Men hon finns där som en tagg i mitt hjärta. Tänker på den lilla stackarn jämt och ständigt. Så jag skickar här ut en vädjan: Är ni vid Höör/Hörby eller där i närheten så åk till Fulltofta naturcentrum och leta efter henne. Hon är en liten ljusgrå katt, långhårig, mkt tovig och mager och ser lite ut som en perser. Vill ni inte ta hand om henne själva så tar jag gärna hand om henne. Jag kommer och hämtar henne om ni hittar henne. Så snälla, hjälp mig rädda ett liv!

Idag har jag tränat lydnad med Christina igen. Hon och Ouzo ska också tävla i Malmö på söndag. Det verkligen, verkligen ösregnade idag när vi tränade. Men det är jag faktiskt glad för. För det kommer alltid regna på någon tävling någongång och då har man en väldig fördel om hunden är van att jobba även i dåligt väder. Rutan fungerade jättebra idag. Jag är nöjd med dagens träning. Spåren har väl också gått ok den senaste veckan. Några tappter har hon haft, men alltid löst det. Så nu ligger vi lågt med det till på tisdag då provet är. Abbys spår har gått helt fantastiskt bra. Hon har naturligtvis också fått gå ett spår när vi lagt ett till Elsa. Jag tror att Abby lätt hade klarat provet med, men hon får vänta 3 månader till. Hunden måste vara 9 mån+ för att få göra det.

Måste avsluta med att berätta om en gullig episod med Abby som hände igår. Hon och jag var ute och busade lite i blåsten. Helt plötsligt kommer ett stort gult löv nedsinglande från himlen. Hon hoppar upp i luften och tar det- och kommer fram till mig och LÄGGER DET I MIN HAND!! Wow, så himla supersött av henne:) Hon såg så gullig ut och fick givetvis massor med beröm och tillbaka sitt löv. Min sötnos.

OBS: Katterna på bilderna har inget med Fulltoftakatten att göra. Bara bilder på en sjuk och en död katt. Gör uppror mot “slit och släng”-mentaliteten med katter. Ta betalt för er katt!!

Träning och mjukost

Idag mår jag lite bättre än de andra dagarna så idag har faktiskt båda hundarna fått sin dagliga dos av träning. Speciellt Abby har fått stå på undantag ett tag. Men nu ligger de så nöjda och glada och sover vid mina fötter. Jag har fått i mig lite lunch och ska efter ha skrivit klart detta ta en välbehövlig dusch.

Vi börjar väl med min Elsapälsa. Sambon bevisade imorse han är en superkille. Ja, vad har han gjort då? Saker är den att igår så beklagade jag mig lite över hur anlagsprovet skulle gå då jag inte har haft ork att lägga några spår själv. Så imorse gick han upp extra tidigt och la ett spår till mig innan han åkte till jobbet, så att jag kunde få träna lite till på tisdag. Vilken pärla han är. Puss på dig!! Elsa tyckte spåret var lite svårt då det gick på en öppen äng med högt gräs. Hon tappade bort sig flera gånger, men idag kunde jag ju absolut inte hjälpa henne för jag hade ingen aning själv. Vilket var bra, hon löste sina “tappter” själv och hittade klöven. Bra jobbat, fast jag har sett bättre. Men det felet är mitt. Jag hade redan tagit udden av hennes motivation och skärpa genom att träna lydnad i 20 min innan. Så jag är nöjd med spåret ändå:) Lydnaden är jag inte riktigt lika nöjd med. Rutan går bättre och bättre, håller mig numera till min träningsplan och det verkar fungera. Men nu är det fria följet som fallerar. Hon följer med mig visst, men slarvar med sin position en del. Har fått typ VP (varierande position) på alla tävlingar på detta moment. Nu är det mest i högersvängarna hon flyter ut och tappar bort sig. Och jag vill inte skälla på henne, för jag vill att hon ska tycka det är superkul och vifta med svansen i ett. Så kära läsare, hur gör jag?? Tips mottages gärna.

Abby däremot är dagens mest lysande stjärna. Hon var verkligen kanonduktig. När hon är ensam med mig (både hemma och ute) är hon så mycket mera fokuserad och duktig än när familjen är samlad (det är då alla damprycken kommer) eller Elsa är med (lyssnar bara när jag vill). Tanken var från början att jag skulle testat att gå spåret med Abby som andrahund, men eftersom Elsa tyckte det var svårt så lät jag bli. Vi tränade istället apportering med klöven. Först sprang hon bara och lattjade med den, men efter jag sagt till henne och ändrat mitt träningsupplägg så gick det hur bra som helst. Efter några gånger kom hon med den varje gång och lämnade av den i handen (8 av 10 ggr). Efter det tränade vi inkallning, jag kunde gå ca 10 meter utan att hon reste sig. Sedan tränade vi lite skvallra när vi gick. Och som avslut så körde jag uppletande av klöven i en dunge. Jag satte henne i utgångsställning (på min vänstra sida med nosen i min näsas rikting) och kastade in klöven ca 10 meter in i dungen. Första två gångerna ville hon dra iväg innan jag sagt sök, men efter jag hämtat henne en gång och kallat in henne en annan satt hon snällt kvar och vrålstirrade (ler) på mig för att få sitt kommando. Superduktig. Hittade klöven varje gång och sprang direkt in till mig och lämnade av den! Mitt hjärta svällde av stolthet:)) Har hittat den bästa matbelöningen till henne, mjukost i tub! Det hade jag till Elsa när hon var liten också och vi har kört med det inne ett tag, men idag tog jag med tuben ut (måste se kul att se mig gå omkring med en stor mjukosttub i området). Tack vare tuben kunde jag få hennes uppmärksamhet och få henne att komma till mig när hon råkade skrämma upp en fågel ur en buske. Hade aldrig hänt om jag bara hade haft typ Frolic eller ens favvoleksaken. Min lilla sötnos:)

Dock har hon inte varit så söt i övrigt idag. Vattentestet pågår fortfarande och hon gillar verkligen att slaskdricka. Hälften hamnar på golvet när det rinner ur hennes mun och resten kissar hon ut på golvet i stora pölar. Varför säga till när man ska gå ut när det bara är att sätta sig där man står?? Suck. Idag har det blivit tre pölar (fast jag släpper ut henne jämt) och igår kväll blev det fem! Det gör mig tokig. Hon får gå ut så fort hon ätit, sovit, lekt, när hon står vid dörren och några gånger dessemellan. Men ändå tog hon ett skutt upp i vår säng igår och satte sig och kissade. Just då vill man bara “strypa” henne (men skäller inte ens på henne). Fattar inte vad mer vi kan göra för att få henne rumsren! Igår drack hon förövrigt ca 1,5 liter och idag blir det kanske lite mer eftersom hon rört på sig så mycket. Så några enorma mängder är det ju inte. Hon spiller ju ut en hel del brevid också. Favvoriten är att gå och “dricka” och sedan gå och pussa på en, det är bara det att hon har hela munnen full av vatten som man då får i ansiktet. Jättekul. *ler* Min lilla toka.

Det är inte bara mjukost som är gott….Ska ta med mig en Risifrutti ut nästa gång, vem vet det kanske fungerar ÄNNU bättre:))

Vinn ett halsband till hunden

Gör som jag. Tävla om ett nice halsband från ViBri. Klicka på länken för att tävla. http://tricolordogs.wordpress.com/2008/10/20/tavla-vinn/#comment-922

Abbys vattentest

Idag gör jag ett vattentest på Abby. Jag ska mäta upp hur mycket vatten hon egentligen dricker på en dag för att se om hon ligger i riskzonen för diabetes. Innan drack hon jättemycket, men nu har vi börjat ransonera hennes vatten och det har fungerat bra. Men idag får hon dricka precis så mycket hon önskar. Ska bli spännande att se hur mycket det blir eller om vår vattenransonering har gjort att hon släppt det här med att gå och okynnesdricka hela tiden. Hittills har hon inte druckit så mycket iallafall. Så hon är nog en frisk, fast vattentokig welsh bara:)

På tal om vatten så håller jag på att lära Elsa att bubbla under vatten med nosen. Hon kan det redan jättebra sen tidigare, men det hade varit kul att få det på kommando. Lärt henne dricka på kommando i helgen:) Hoppas att jag kan lägga ut en liten film på det senare (på bubblandet alltså). Kul, kul.

Nästa vattentrix att lära Elsa…

Uppdaterat bildgalleri

Ville bara tala om att vi nu hädanefter ska försöka att uppdatera vårt bildgalleri betydligt oftare. Igår la vi in nya bilder från Vandringsdagen och mer kommer. Länken hittar ni här eller långt ner till höger på denna sida. Fördelningen ser oftast ut så att Roger tar bilderna, jag gallrar dem och skriver bildtexterna.

Jag hoppas dock att detta ska ändras snart då jag ska köpa en egen kamera att ha med på mina hundäventyr och på mina hundkurser. Det ska vara något lätthanterligt och robust. Har ni några tips? Jag vill också bli “proffs”fotograf, hihihi, iallafall fotograf:))) Så duktig som sambon lär jag nog aldrig bli… Men försöka duger ju.

Kolla in på http://acranium.dyndns.org/gallery/ 

På bilden ses coola Ouzo, en hund med stil;)

Att träna hund som sjuk

Har legat sjuk sen jag var uppe i Göteborg förra helgen. Hatar det. Kan inte jobba, kan inte promenera och kan inte träna hund. Inte med någon ordning iallafall. Sedan i söndags har vi försökt att träna lite lydnad varje dag. Nästa tävling i tvåan närmar sig med stormsteg, en och en halv vecka kvar sen är det Malmö som gäller och KM för Lomma bk. Vill ju så gärna bli klubbmästare i lilla lydnaden (ettan och tvåan) och så givetvis ta mitt andra förstapris. Men det känns inte så lätt när både humör och kropp strejkar så fort man tar ett steg.

Att träna hund när man är sjuk är ingen dans på rosor för varken mig eller hunden. Jag har inte alls samma tålamod som vanligt och kan bli irriterad på stackars Elsa när hon inte gör som hon ska på rutan. Alla andra moment går bra (platsliggning, apportering, fritt hopp, läggande under gång) eller hyfsat bra (fritt följ, inkallning med ställande, fjärrdirigering). Det är bara rutan som är så %#/&&/&¤ SVÅR. Från fem meter gör hon det klockrent, från sju meter likaså men från 10 meter så blir hon förvirrad och springer och antingen duttar på konerna eller stannar precis utanför innan jag ens andats stanna eller blir osäker och vimsar runt och sedan springer tillbaka till mig. Jag vet så väl hur jag borde träna in det för att det ska bli bra, men när jag är sjuk vill hjärnan bara ta genvägar hela tiden och det håller ju inte:( Så jag kämpar med mig själv att dels behålla lugnet, dels leka och ha kul som vanligt och dels göra det lätt, lätt, lätt för henne och träna upp hennes muskelminne (all belöning i rutan kommer i bortre kanten-alltid). Så nu ska vi träna rutan a´10 repetitioner minst 2 ggr varje dag så lär det ge resultat. Men vi måste fortfarande ha kul förstås, för det är ju det hundträning går ut på. Är det inte kul så ska man göra något annat! Vi ska lägga allt krut på rutan och fritt följ, det är ju där de stora poängen ligger (koefficient 3). Ja det är så, om man planerar sin träning väl och håller sig enligt den så når man skyarna mycket snabbare än om man bara flummar runt (jag flummar också runt en hel del ibland iofs, men man kan ju inte var bäst jämt eller hur, fniss). Till trean ska jag dock ta mig lite mera tid och lära in momenten INNAN jag börjar tävla och inte tokträna mellan tävlingarna. Fast det är så klart bra att ha en deadline (inbokad och betald tävling funkar för mig).

Om bara en vecka ska vi dessutom göra anlagsprovet i viltspår. Men det orkar kroppen absolut inte med just nu, någon måtta får det vara säger den och ger mig ont som straff…(så att jag måste hålla mig inne, svårt är det, börjar få myror i kroppen!). Jag får bara hoppas att vi har tillräckligt mycket rutin för att klara anlagsprovet ändå. Jag och Elsa har gått en fasligt massa spår i våra dagar, men på sista tiden (sen vi flyttade ner till åkern) så har det varit skralt med det. Spåret som pappa la åt mig gick ju bra iallafall, så jag lägger det åt sidan och hoppas, hoppas, hoppas att det ska gå vägen. Det borde gå. Det senaste året har vi bara gått med klöv och skippat blodet, så det borde vara hur enkelt som helst för henne att följa ett blodat spår. Det borde vara som en motrorväg för henne tycker jag, både personspår, klövspår och blodspår i ett. Hur svårt kan det bli? Du klarar detta Elsa, det är jag säker på. Det är mest bara matte som strular till det för dig genom att drulla runt som ett fån, tappa linan, snubbla och snurra in mig i linan, hahaha ja ni hör ju hur det låter. Men kanske får jag lite humorpoäng från domaren för att det ser så skrattretande ut, hihihi.

Det har förresten kommit upp alla bilderna från Lerums tävlingen på deras hemsida. Massa bilder på mig och Elsa. Kolla in på: http://www.lerumsbrukshundklubb.se/images/08-10-11-Lydnadstavling/album/index.html

Vandringsdag i Höör

Då var vi tillbaka ifrån vandringsdagen i Fulltofta. Det var totalt 6 ekipage som begav sig ut i Höörs vackra naturområde Fulltofta. Då sambon blev sjuk var det jag som fick ta turen ut i skogen. Det var lite nervöst eftersom jag inte har varit ansvarig för vandringsdagarna förrut, men det var bara upp till bevis och glädjas åt att sambon i alla fall hade programmerat upp GPS’n så jag inte skulle gå vilse med alla människor och hundar. Vi samlades på parkeringen vid TEBA i Höör. Därifrån åkte vi ett par kilometer ner mot Fulltofta och parkerade vid utkanten av naturområdet alldeles intill väg 13. Lite ombyte av kläder, på med ryggsäcken och vi gav oss iväg. Under den första tiden gick alla hundar i koppel så vi kunde känna av varandra lite, ju längre tid det gick desto mer hundar gick lösa. Det var då det verkliga äventyret började. Det var hundar som sprang fram och tillbaka, ut i skogen, ner i en bäck, tillbaka till matte, “ååhh kolla ett fallande löv” och hundar som fick träning. En hel del kontaktövningar kördes i skogen och det hela flöt på jättebra. Det var verkligen bra träning för både hundar och människor. Efter ca. 2,5 timme var det dags för en liten fikapaus. Det var inte helt fel med en kopp kaffe då det började bli lite kyligare. Hundarna tyckte också pausen var skön, speciellt när defick lite gott att äta. Precis när fikapausen var klar började det duggregna lite, men alla vara tappra och fortsatte utan några protester. Vi gick genom otroligt vackra delar där höstens alla färger lyste upp en annars numera regnig vandring. När vi mot slutet närmade oss bilarna var både människor och hundar rätt nöja. Vi hade tagit oss igenom en mycket trevlig, vacker, rolig och lyckad vandring. Allt som allt gick vi 15,6 km och var borta i 4,5 timme. Dagsransonen av träning, uppfylld!

Hemma med Abby

Medans alla andra i det här hemmet är ute och roar sig (lukas hos en kompis och Roger och Elsa på vandringsdag med Aktivt hundliv) får jag snällt stanna hemma med Abby. Jag är nämligen fortfarande sjuk och har fortfarande ont i både fot (brännskada) och knä (stukning). Suck. Dessutom ligger wow nere. Jag som precis nått level 70, finally liksom…

så jag är hemma med min sötnos Abby. Hon har varit en ängel idag (om man jämför med hur hon brukar vara). Sovit mycket. För en stund sen var vi ute i regnet och busade. Hon gick bra i kopplet och höll ganska bra koll på mig när hon var lös. Behövde bara springa och gömma mig en gång:) Hon är betydligt mindre dampig när hon är själv, riktig hanterbar faktisk;) Vi träffade på en tant som gick förbi hos så då passade vi på att träna lite skvallring (när hunden ser något så vänder den om och kommer in till mig och “skvallrar“, matte kolla, jag såg något, mkt praktiskt;)). Abby var superduktig och försökte inte ens springa fram till tanten, trots att hon sa hej och såg kul ut i sitt gula, prassliga regnställ. Hon var nästan helt fokuserad på mig och leksaken. Framsteg! Hoppas det håller i sig. Men hon har börjat skvallra eller “peka” som hon gör riktigt bra. Vi tränade apportering (måste träna mer på, hon kommer bara 6 av 10 gånger) med leksak, läggande på avstång (gick kanon), stanna (gick också otroligt bra, jag kan stanna henne på 20 meter och säga sitt och rumpan bara dimper ner i backen, hon gör det bättre än Elsa tom, Elsa är mer, jaja jag står stilla, det räcker väl;)) och inkallning (satte henne, gick 10 meter, kallade in, gick bra). Men den mesta tiden busade vi bara och hade kul. Det blåste mkt så världen var spännande idag. Löven for runt och hade sig, oemotståndliga för en valp. Jaga, jaga, jaga:) Log stort när jag såg henne försöka ta dem när de virvlade runt i luften. Vet ju att den här tiden tar slut för fort. Elsa jagade också löv när hon var liten , men det var länge sen nu:( Älskar all denna spontanitet och livsglädje valpar har. Det är så roligt att se dem upptäcka världen.

Önskar att jag hade mera tid för Abby, men hon är ju egentligen Rogers hund. Jag har ju fullt upp med Elsa. Lite dåligt samvete ligger ständigt och gnager i min hjärna. Abby får inte riktigt den tiden som Elsa fick när hon var 6månader. Det är en massa saker som borde hinnas med tycker jag. Åka buss och tåg, kolla på fler djurslag osv osv. Hon hänger på på allt vi gör i vardagen och en del träning blir det också. Om bara tiden hade räckt till…Det finns så mycket mera jag skulle vilja göra med Elsa också. Well, det får bli i ett annat liv:))

Ja så här tokig var hon ungefär:)))

Give 4 give me 8

Vår Abby gillar inte matbelöningar så ikväll provade jag att använda dragkamp som belöning efter klicket. Inlärningen gick riktigt fort idag. Eftersom hon inte går igång på godis valde jag en favvoleksak. Fungerade alldeles utmärkt som ni kan se… Kulkul:))

Hennes belöning… Va, träääänar ni…men jag dåå?

Har alla welshar damp?

Eller har jag bara haft otur….

Min lilla odåga Abby är helt klart den galnaste hund jag någonsin haft. Benen går alltid i 190, tungan hänger ut en meter och ögonen är tomma fast lyckliga (hur det nu går ihop). Att springa runt i trädgården i sicksack mellan träden eller jaga svansen tills hon skäller av frustration och trillar omkull är vardagsmat här hemma. Så mkt ben och ingen hjärna känns det som. Vi skrattar varje dag åt hennes bimboaktiga utseende. Att träna är så där kul, om man inte får spåra eller apportera klöv eller fågel förstås. Men att springa, springa, springa, hoppa i vattenpölar, gräva upp hela trädgården så att man blir superlerig, kolla på fåglar i himlen, snurra runt, runt och försöka få tag i svansen, luuuukta på aaallt, köra ner nosen mellan soffdynorna och frusta, hugga, hugga, hugga i duschstrålen när man blir badad så att man får in en massa vatten i nosen som man kan fnysa ut sen, gräva med båda tassarna i vattenskålen så att den välter och man kan springa runt på ett blött golv och jaga trasan som matte försöker torka upp vattnet med, bita i damsugarmunstycket (det suger ju till så roligt i nosen då…), jaga golvmoppen, låsas höra något och skälla till så att man får igång Elsa, springa fram och tillbaka framför Elsa med en leksak eller ett ben i munnen (hon kanske börjar jaga mig), störtdyka in i alla snår och buskar när vi är ute, kasta sig fram och tillbaka i kopplet, sladda i kurvorna inne så man trillar omkull, missa avståndet till en vägg och dunka i huvudet, ja listan kan göras hur lång som helst!!!

Och jag tror inte allt detta beror på att hon inte får mental stimulans, för det får hon, lite varje dag. Vi tränar lite trix, letar godis, tränar vardagslydnad, hon är med mig i stallet och kollar in hästarna, följer med mig till jobbet etc. Vi har nog helt enkelt bara fått ett extra dampigt exemplar av en welsh:) Samtidigt är hon ju hur söt (det är det hon lever på känns det som ibland) och go (älskar att mysa) som helst och jag skulle inte vilja byta bort henne för något. Men ibland sliter jag mitt hår och känner mig förtvivlad. Vad gör jag för fel… Varför blir hon aldrig rumsren (alla mina andra hundar har blivit det på max en månad), hon har stora problem att lära sig att gå i koppel och gillar inte mat. Dessutom kan hon dricka kopiösa mängder vatten. Suck. Är det någon annan welshägare som känner igen sig???  Snälla muntra upp mig lite och säg att det går över. Att det till slut kommer att bli en fokuserad träningsglad tävlingshund av detta lilla monster….

Tja, nu när jag letat efter fina bilder på welshar så hittar jag bara dessa tungor överallt. Vi har kanske fått en “normal” welsh iallfall:)) Hahaha….

Jag är en cocker spaniel

Läste på Lilltrolls blog om ett kul hundtest på svt.se där man fick testa vilken hundras man var. Jag blev en cocker spaniel:))) Kulkul. Hahaha, när man läser texten vet jag dock inte om jag håller med om allt, men kanske sambon har en annan åsikt….

Att träna hund som stum

När jag vaknade imorse hade jag absolut ingen röst kvar, kan inte ens säga pip…:( Så hur skulle dan bli med två galna hundar som måste tränas och aktiveras.

Men jag måste säga att det har varit en nyttig läxa, det går alldeles utmärkt att träna hund utan att säga någonting alls. Vissla kan jag ju så på promenaden var det det som gällde när hundarna var lösa. Idag tränade vi uppletande av pipleksak på ett fält här i närheten. Fältet är en naturäng med en massa högt gräs så hundarna fick anstränga sig ordentligt. Dessutom blåste det en del. Elsa var naturligtvis lika duktig som vanligt och hittade alla sina. Men Abby är inte långt efter, det hon inte har i huvudet har hon i nosen och benen. Hon hittade alla sina utom en, visst gjorde jag det lite lättare för henne, hon är ju bara sex månader. Men jag blev verkligen imponerad. Det svåraste var att få henne att släppa föremålet i min hand då hon brukar komma in med det på kommando, men idag fanns inga kommandon. Men det gick hyfsat ändå. Svårast tyckte hon var att sitta stilla och titta på när Elsa jobbade. “jag vill ju också springa matte” bönföll hon mig med massor med ögonkontakt gång på gång. “Snälla, snälla, snälla, om jag tittar på dig riktigt länge med riktigt bedjande ögon och ger dig en puss med, får jag då??!!”. Ja, jag kunde inte annat än le lyckligt åt henne. Hundar, ja de är underbara ibland…

På kvällen var båda hundarna väldigt rastlösa eftersom de inte fått röra sig något vidare idag då jag är sjuk. Så jag bestämde mig för att prova att shejpa in lite olika trix hos dem. Abby började jag lära in sitta fint, gick ganska bra. Men katten störde henne lite då hon försökte ta Abbys belöning gång på gång. Elsa shejpade jag fram tre olika saker, efter varandra. Jag bara slutade belöna för det jag nyss belönat för och väntade på att hon skulle prova något annat. Hon var superduktig, en riktig klickklok hund! Först skulle hon hämta ett papper från pappersåtervinningen och ge till mig. Sen skulle hon krypa under torkställningen som stod brevid och till slut fick jag henne att hämta en penna som Roger la i bokhyllan. Man såg riktigt hur hennes hjärna processade och processade. Men hon löste att tre grejorna på bara tio minuter.Wow, och jag sa inte ett enda ord. Bara klickade när hon gjorde rätt. Klickerträning äger!!!

Som belöning har jag nu två nöjda hundar som ligger och sover vid mina fötter:))