Att träna hund som sjuk
Har legat sjuk sen jag var uppe i Göteborg förra helgen. Hatar det. Kan inte jobba, kan inte promenera och kan inte träna hund. Inte med någon ordning iallafall. Sedan i söndags har vi försökt att träna lite lydnad varje dag. Nästa tävling i tvåan närmar sig med stormsteg, en och en halv vecka kvar sen är det Malmö som gäller och KM för Lomma bk. Vill ju så gärna bli klubbmästare i lilla lydnaden (ettan och tvåan) och så givetvis ta mitt andra förstapris. Men det känns inte så lätt när både humör och kropp strejkar så fort man tar ett steg.
Att träna hund när man är sjuk är ingen dans på rosor för varken mig eller hunden. Jag har inte alls samma tålamod som vanligt och kan bli irriterad på stackars Elsa när hon inte gör som hon ska på rutan. Alla andra moment går bra (platsliggning, apportering, fritt hopp, läggande under gång) eller hyfsat bra (fritt följ, inkallning med ställande, fjärrdirigering). Det är bara rutan som är så %#/&&/&¤ SVÅR. Från fem meter gör hon det klockrent, från sju meter likaså men från 10 meter så blir hon förvirrad och springer och antingen duttar på konerna eller stannar precis utanför innan jag ens andats stanna eller blir osäker och vimsar runt och sedan springer tillbaka till mig. Jag vet så väl hur jag borde träna in det för att det ska bli bra, men när jag är sjuk vill hjärnan bara ta genvägar hela tiden och det håller ju inte:( Så jag kämpar med mig själv att dels behålla lugnet, dels leka och ha kul som vanligt och dels göra det lätt, lätt, lätt för henne och träna upp hennes muskelminne (all belöning i rutan kommer i bortre kanten-alltid). Så nu ska vi träna rutan a´10 repetitioner minst 2 ggr varje dag så lär det ge resultat. Men vi måste fortfarande ha kul förstås, för det är ju det hundträning går ut på. Är det inte kul så ska man göra något annat! Vi ska lägga allt krut på rutan och fritt följ, det är ju där de stora poängen ligger (koefficient 3). Ja det är så, om man planerar sin träning väl och håller sig enligt den så når man skyarna mycket snabbare än om man bara flummar runt (jag flummar också runt en hel del ibland iofs, men man kan ju inte var bäst jämt eller hur, fniss). Till trean ska jag dock ta mig lite mera tid och lära in momenten INNAN jag börjar tävla och inte tokträna mellan tävlingarna. Fast det är så klart bra att ha en deadline (inbokad och betald tävling funkar för mig).
Om bara en vecka ska vi dessutom göra anlagsprovet i viltspår. Men det orkar kroppen absolut inte med just nu, någon måtta får det vara säger den och ger mig ont som straff…(så att jag måste hålla mig inne, svårt är det, börjar få myror i kroppen!). Jag får bara hoppas att vi har tillräckligt mycket rutin för att klara anlagsprovet ändå. Jag och Elsa har gått en fasligt massa spår i våra dagar, men på sista tiden (sen vi flyttade ner till åkern) så har det varit skralt med det. Spåret som pappa la åt mig gick ju bra iallafall, så jag lägger det åt sidan och hoppas, hoppas, hoppas att det ska gå vägen. Det borde gå. Det senaste året har vi bara gått med klöv och skippat blodet, så det borde vara hur enkelt som helst för henne att följa ett blodat spår. Det borde vara som en motrorväg för henne tycker jag, både personspår, klövspår och blodspår i ett. Hur svårt kan det bli? Du klarar detta Elsa, det är jag säker på. Det är mest bara matte som strular till det för dig genom att drulla runt som ett fån, tappa linan, snubbla och snurra in mig i linan, hahaha ja ni hör ju hur det låter. Men kanske får jag lite humorpoäng från domaren för att det ser så skrattretande ut, hihihi.
Det har förresten kommit upp alla bilderna från Lerums tävlingen på deras hemsida. Massa bilder på mig och Elsa. Kolla in på: http://www.lerumsbrukshundklubb.se/images/08-10-11-Lydnadstavling/album/index.html