-= Blog The Dog =-

Ny sprudlande energi

Äntligen börjar energin komma tillbaka till mig. Efter en minst sagt intensiv höst var jag ganska slutkörd och kände mig lite lack på seriös hundträning, men efter ha vilat från det i några veckor så känner jag energin fylla mig igen och träningslusten komma sprutande tillbaka in i mina ådror. Åh, det är härligt att träna hund:) Elsa är också fit for fight igen, hon sprudlar av träningslust och tycker att nu måste den här “semestern” vara slut snart. Hon är rastlös och pockar på min uppmärksamhet som aldrig förr, nu kommer hon verkligen och säger  rakt ut- “matte, jag vill träna, NU”. Hon lägger sitt huvud i mitt knä, viftar på svansen, tittar bedjande på mig och tom. gnyr lågt ibland. Bryr jag mig inte duttar hon mig (sätter nosen mot mig) i låret, ganska hårt ibland och vankar runt. Och vem kan motstå en träningssugen hund, inte jag iallafall:) Så jag gnuggar mina hjärnceller och tänker, hmmm, vad ska det bli idag då. Vi har börjat med rutan igen, ska köra in en riktigt ordentligt denna gången (vill ju ha lite högre poäng i trean än vad jag fick i tvåan). Det blir en blandning av targeting (musmatta) och shaping (tänka själv, prova sig fram). Annars satsar vi hårt på viltspåret (öppenklass) och agility (hoppklass) nu. Målet är att träna agility 2 ggr i veckan nu ett tag tänkte jag, innan jobbet. Första tävlingen blir i Malmö i mars. I mars börjar också viltspårsproven, så vi har ju  hela tre månader på oss att bli duktigare. Sedan först till sommaren blir det lydnad igen, så är planen iallafall.

Har varit ute med hundarna och gått en runda och klättrat i berg här i närheten, mkt kul. Men när vi gick in kände jag att detta inte var nog för att stilla varken min eller Elsas energi, så gick rask in till frysen och hämtade två klövar. Så nu ligger det två spår där ute och bara väntar på att bli tagna, ska gå dem alldeles strax. Sedan kände jag att det kunde vara lite kul med lite apportering i skogen, men vi får väl se. Workingtest är också något jag vill tävla i någongång. Som ni ser så har jag stora planer för Elsa, vi får väl se vad vi kan hinna med under hennes “livstid”, hihihihi:) Om man siktar mot stjärnorna, når man helt säkert trädtopparna iallafall;)))

Nejhej, nu måste jag dra på mig spårkläderna och ta mina hundar och gå ut och ta udden av all denna rastlösa enregi som bor inom mig.

 (Som ni ser så gick det bra, Elsa var jätteduktig och löste sitt ganska svåra spår mkt bra (5 vinklar, en spetsvinkel, eländig terräng och över en bäck) och med en väldigt fart (1:a bilden). Det märktes tydligt att hon vilat upp sig nu, så hon njöt av att få arbeta:) Abbys spår gick delvis över öppen mark (3:e bilden), och resten inne i skogen med flera vinklar. Det var lite konstigt först med det öppna, men snart gick det som vanligt på räls. Själva spårandet var dock så kul att hon gick rakt förbi slutet:) Så vi lekte med klöven i hela 10 minuter efteråt)

Elsas julafton

Matte gick upp tidigt och stressade runt som en skållad råtta hela förmiddagen, men efter en halvtimmes skogspromenad lugnade hon ner sig. Satte mig i bilen och så for vi iväg, länge, länge. Men till slut var vi framme, vi hade hamnat hos mattes föräldrar i Varberg. Där har jag varit många gånger. De har sånna jättestora fönster så att man kan se alla (människor, hundar, katter, hästar, you name it, de flesta sorter verkar bo där) som går förbi huset, då skäller naturligtvis jag som en tok för att riktigt visa matte att jag sett något. Hon blir lika glad varje gång. Är man vakthund så måste man ju ta sitt jobb på allvar;)

 Istället för julmat fick jag en korv med Pedigree Pal, kycklingsmak. Mums, sådan lyx skulle man ha varje dag….

 Efter maten satte alla sig som på någon hemlig signal framför tv:n. Varför fattade jag inte, men jag passade på att hoppa upp i mattes knä och mysa lite under tiden:)

 Efter det gick matte ut och kom in igen i någon löjlig förklädnad, precis som om hon skulle kunna lura mig, ha pyttsan. Men de andra människorna verkade dumt nog gå på det… Jag fick iallfall två paket till bara mig av henne, snälla matte:)

 Det är alltid kul att öppna paket, min första jul hade jag hur kul som helst, då sprang jag runt och öppnade en massa paket:) Jag förstår fortfarande inte varför människorna blev så arga eller varför mattes ansiktsfärg matchade tomtens….

 I paketen låg en mjuk leksak och det bästa av allt, ett 60 cm långt ben, ett sånt där jättegott som matte bara ger mig ibland. Det kunde jag inte slita mig ifrån på hela kvällen, utan tuggade och tuggade tills käkmusklerna värkte så att jag bara inte kunde ta en tugga till. Då gick jag och drack upp tre skålar vatten, man blir törstig av så mycket ben:)

God Jul på er alla kära hundvänner där ute, jag hoppas ni också fick mycket mat, ben och kärlek då förstås:)

10 saker man kan göra med en kökshanduk

 Var ute och shejpade rutan inför sommarens tävlingar..

 men matte jag vill träna mer, mörker gör väl inget?

 istället bar det av in igen, till köket och allt kul man kan hitta på där….

 som att bli tant Elsa

 eller kanske en bandit

 varför inte prova på att vara beslöjad, det är viktigt att ha ett öppet sinne

 från nunna till liemannen, här svänger det fort…

 ajajaj, jag skadade mig matte, då ordnade hon snabbt en mitella till mig

 tandvärk förgås inte så lätt

 nej, nu är det dags för lite mat..

 en purjo till maten matte?

 ett ägg då?

 öl?

 äntligen är slitet över, nu blir det middag!!

 mmmm, gott med mjölk till

 vad gör man inte för att få en kaka till efterrätt…

 när jag snodde för många kakor blev matte sur, fattar inte det…

 bäst att dra något gammalt över sig och ligga lågt ett tag

 nehe nu är det bäst att ta på sig ordentligt så man inte blir förkyld, en halsduk värmer alltid, nu när jag och matte ska gå ut- hejdå

Abbys brev hem

Hej allihopa,

Igår åkte jag långt bort med husse. Trodde aldrig vi skulle koma fram. Vi stannade lite då och då, trodde att NU var vi framme med jag fick bara gå ut en liten runda och sedan åkte vi vidare. När jag hade sovit mig igenom flera drömmar var vi framme utanför ett hus som jag svagt kanske kände igen. Undrar om jag inte var här när jag var valp. Ahhh, vi var framme hos husses föräldrar.

Nu idag har vi varit ute och gått ganska länge, det är konstigt kallt här. Knastrar under tassarna när man är ute och går. Vi såg ett stooort träd som lös! Det var lite läskigt men tillslut vågade jag mig fram och det var ju bara en gran… haha så knasigt va? Sedan gick vi på massa konstiga underlag och hoppade upp på små betongklumpar. Husse tror att jag kommer bli en bra sökhund men jag har större planer. Jag ska bli en modig räddningshund, kolla när jag är bland alla stolpar, inte det minsta rädd är jag!!!

När vi gick hem kände jag något konstigt i luften, det var en spännande lukt som jag följde efter, kom till ett träd och vad såg vi där. Jo två stycken ekorrar!! Husse tog ett kort, man ser en ute på grenen och en inne vid stammen.

Jag tycker husse är lite orättvis måste jag berätta, jag har faktiskt hittat flera jättefina pinnar som jag har velat bära hela vägen hem. Så fort vi kommer till dörren får jag inte ta med pinnarna in. Inte schysst tycker jag!! Älskar ju pinnar!

Nu vet jag inte mera, ska nog hitta ett ben och tugga på. Matte jag saknar dig massor och hälsa Elsa att jag kommer jaga henne runt hela huset när vi kommer hem.

Kram och tass!!

Miljöträning i Lund

Igår fick jag ledigt från jobbet, så efter en 2 timmars lång aktiveringspromenad ( vi hade hur kul som helst) med Elsa tog jag tåget in till Lund för att handla lite julklappar och socialisera Abby lite med allt vad som kan tänkas finnas i en större stad. Det har legat och gnagt i mitt medvetande ända sen vi skaffade henne att hon borde få åka tåg någongång. Och eftersom Abby redan var i Lund denna dagen (med Roger på jobbet) tyckte jag det passade ypperligt. Dessutom började det brinna i knutarna eftersom vi flyttar i övermorgon:) Lika bra att få det gjort kände jag, annars hade det väl aldrig blivit av. Så när jag var klar med mina julklappsinköp (är klar, wow!!) kom Roger ner till Stortorget med Abby. Vi två började med att “dela” på en Falafel och satt och tittade på allt folk, hundar, bilar och bussar mm. Hon var så duktig så, tuggade på sitt bröd och spanade runt. När hon tuggat klart vände hon på huvudet (hon satt mellan mina ben i så kallade ryggsäcken) och tiggde om lite mer, så då fick hon en liten bit till som hon tuggade på omsorgsfullt och länge medans hjärnan gick på högvarv. Då är det bra att ha något i munnen att sysselsätta sig med som tar bort lite av eventuell stress/frustration. Efter det så gick vi in på torget där det var någon slags torghandel fast med massa olika sorters mat från världens alla hörn, vi spatserade runt där och insöp alla dofter (speciellt Abby) och pratade lite med försäljarna. Kaffe hade varit gott tänkte jag, då det var ganska kallt att flanera runt vid sju på kvällen. Så det bar iväg till 7eleven. Väl där stod jag ganska länge utanför eftersom jag inte visste om jag skulle våga mig in där med henne i släptåg. Så när vi stod och velade kom en utländsk man fram och frågade om han fick köpa henne! Det fick han ju givetvis inte, men vi stod där och pratade ganska länge. Men när han ville träffa mig igen fick jag nog, sa tack och hej och tog ett raskt kliv in i affären. Det gick vägen:), jag fick min kaffe Latte och kunde gå ut med hjärtat i halsgropen (jag vet ju mycket väl att man inte får ta med sig hundar in i affärer). Kassörskorna sa inget och ingen annan heller. Sen skulle vi gå till tåget tänkte jag, men det hade blivit mörkt och ganska dimmigt så jag gick ju givetvis lite vilse. Till slut var jag tillbaka där jag börjat och då fick jag nog och haffade jag en tjej som jag frågade om vägen, det visade sig att jag nästan var framme. 100 meter och ett övergångsställe och se där var stationen, hahahaha:)) Jaha, då var det bara en biljett och hitta ett tåg hem då. Bar Abby upp och ner för en massa trappor (vill skona hennes rygg och leder, dock är inte min lika viktig…) Till slut hittade vi rätt och se nästa tåg skulle gå om bara tio minuter. Perfekt. Vi passade på att träna passivitet under tiden. När sedan tåget kom var det som om Abby hade åkt tåg varenda dag, hon klev rask upp i vagnen, brydde sig inte alla människor utan när vi satte oss ner i hundvagnen kollade hon läget lite och sen la hon sig ner. Brydde sig inte det minsta när tåget körde eller de ropade ut i högtalarna. Efter ett tag började hon tom. försöka få igång mig med att busa lite. Mitt lilla hjärta:) Hon är sannerligen inte rädd för mycket den tösen. De andra hundarna jag har haft har iallafall tyckt det var lite läskigt första gången, men inte Abby inte, inget är så läskigt att det rubbar hennes grundmurade självförtroende! Hon var iallafall mycket duktig under dessa två timmarna och att ha henne med mig gav mig en massa leenden av folk, vilket alltid är trevligt. Väl hemma med lite mat i magen slocknade hon som vanligt vid mina fötter! Ytterligare en bock i hennes “att hinna innan ett årsdagen”, skönt:))                                                           

                                                                                  Att åka tåg är ju en baggis…..

Apporteringsträning med dummie

Vaknade runt 10 i förmiddags och var fortfarande väldigt trött. Ska bli skönt med en lugn dag inne efter en hel helg utomhus tänkte jag och satte mig vid datorn som vanligt efter frukosten. Men se så tänkte inte min lilla Abby, nej då. Här ska vi hitta på bus och allt jäkelskap. Efter ha bråkat med henne en stund resignerade och klädde på mig hundkläder och åkte ut i skogen. Ja, ja efter en promenad kan de ju få jobba av sig lite med dummiesarna resonerade jag. Och Abby fick som hon ville, jobba lite. Och jag fick också som jag ville tillslut, för nu ligger de och snarkar sött här brevid. Elsa i sin favoritfotölj och Abby brevid datorn på en handduk (hon strimlade hundpläden som brukar ligga där igår, suck..).

Söket gick bra. La tre riktigt svåra sök till Elsa där jag gömde dem ordentligt, men hon var lika duktig som vanligt och hittade alla. Abby var också duktig men har inte lika mkt lydnad och stadga som Elsa, så för henne blev mer basic. Hon fick göra två väldigt lätta sök med två dummie var, och första söket hittade hon båda, på det andra så tappade hon koncentrationen ( det kom en grävmaskin dundrade genom skogen en bit bort)och sprang bakom mig och hämtade tennisbollen till mig istället, hihihi…men med lite hjälp från mig hittade hon den sista också:) Den mesta tiden la jag dock på att träna passivitet och tysta hundar. Mendet var inte så lätt när de tokvrålade båda två så fort den andra jobbade eller jag gick iväg. Jag stog där väldigt länge allt som allt och bara väntade och berömde dem så fort de var tysta. Elsa är ju inte direkt något gott föredömme i den här saken precis. Kunde inte låta bli att skratta åt dem ibland, sådana tokhundar. Fast tidvis var jag lite irriterad också, men det fick jag ju inte visa. Hur bra går hundträningen om man är sur och irriterad? Inge bra, så jag stirrade ut i skogen och så fort någon av dem var tyst så fick de beröm och arbete. Nu ska jag åka och jobba, och hundarna fortsätta sova här hemma…

Spårhelg dag 2

Idag har vi varit här utanför Kävlinge i liten skogsremsa, i Stävie. Så idag var det lite närmare:) Skönt att inte behöva gå upp lika tidigt. Hela natten igenom har jag drömt om spår, spår och spår….hihihi. Vaknade vid halv fyra och var jättepigg och glad, hade nämligen drömt att sambon varit ute och lagt två fina spår till mig som jag nu skulle upp och gå. Blev dock lite snopen och besviken när jag insåg att det var mitt i natten och sambon sov sött brevid mig med Abby tätt tryckt mot bröstet. Suck, det var bara en dröm….;) Så kan det gå när man bara har sysslat med spår en hel vecka. Har läst 3-4 böcker, en massa på nätet, skrivit ihop teorin, kollat markernaoch lagt spåren innan och utan i hjärnan tills jag bara såg snitslar och klövar överallt. Yrkesskadad, nej då - inte jag! Idag fick de gå två spår var i en betydligt svårare miljö, mera öppen terräng och en massa störning (harar, rådjur, en massa orienterare som sprang tävling, andra hundar mm). Men de skötte sig bra även idag. Spåren idag var ett öppenfyrkantsspår med bloduppehåll på 15 meter och ett “bara vinklar”spår. Förare och hundar kämpade på bra och löste det allra mesta bra. Alla var duktiga och det är härligt när man ser att polletten trillat ner både hos matte och hund:) Kanonjobb tjejer!!

Gick naturligtvis spåren även med mina hundar. Sambon kom med Abby precis när det andra körde. Vi började med Elsa, hon fick gå alla fyra spåren i en följd, med bara ett som hade klöv i slutet, hon var jätteduktig och var väldigt uthållig. Forsatte fast hon inte fick sina efterlängtade klövar i slutet. Med gu vad glad och nöjd hon var (vi med) när hon hittade klöven på sista spåret. Hon bar det så superstolt hela vägen till bilen. Släppte den inte ens när hon stannade och kissade:) Efter det var det Abbys tur. Hon fick gå två spår, ett av varje. Första spåret var lite halvsvårt med alla vinklar, men hon löste det bra ändå. Sista spåret gick hon som en klocka, bättre än Elsa. Hon brydde sig inte alls nästan om stället där tre rådjur gått över spåret (där hade både Elsa och den första hunden problem) utan bara noterade det och sen fortsatte tuffa på i sitt eget spår. Bloduppehållet brydde hon sig överhuvudtaget inte om. Vår duktiga lilla tjej:))

Sen var det bara att åka hem, be sambon laga mat och hoppa in i dushen. Två timmars paus till nästa kursare kom! Ikväll har jag haft avslutning med Carro och “Lär din hund att skvallra”-kursen. Hon har verkligen var kanonduktig under dessa månaderna och utvecklats så mycket, vilket har fått till följd att hon fått en hund som skvallrar till 80% och som tar så mycket mera kontakt än tidigare. Han har dessutom fattat att det här med träning är KUL. Det är så underbart att se “sina” ekipage utvecklas framåt till det bättre, att känna att man faktiskt gör skillnad. Det är den verkliga lönen för alla timmars planerande och praktiserande. Så tack alla mina underbara kursare:))

Spårhelg dag 1

Nu är jag sååå trött och såå nöjd. Har jobbat hela helgen igen och haft kurs dagarna i ända:) Men det är verkligen lika roligt varje gång:)) Denna helgen var det viltspårshelg. Totalt blev det 8 timmars spårträning. Mina ekipage denna helgen var jätteduktiga. Glada, uppmärksamma och vetgiriga, en perfekt kombination. I lördags var vi i Fulltofta igen, där fick de lägga och gå tre spår var. Ett rakt, ett U och ett serpentinspår. En del av hundarna blev tre spår för mycket medans för en av hundarna så passade det perfekt och det sista spåret gick allra bäst. Hundarna älskade att spåra och det gick för det mesta väldigt bra för dem. Efter spåren var lagda så var det dags för fika och teori i en timme. Det är så gott med varmt kaffe och kanske en grillad korv när man är lite småfrusen efter ha varit ute i regnet i någon timme. Det regnade i princip hela lördagen, men som tur inte så mycket att spåren regnade “bort” eller slogs sönder. det var mera ett stilla duggregn (som dock letar sig in precis överallt) som gjorde att spåren blev lättare att följa. Efter ha pratat om spårande i teorin var det dags för att omsätta kunskaperna i praktiken. Hade Elsa med mig och fick gå som andra hund på 3 av spåren, de två första gick bra. Men på andra spåret var hon väldigt uppvarvad och sprang på tok för fort så på det sista spåret bröt jag efter 30 meter då hon var alldeles för stressad och forcerad. Inget bra. Jag vill ha en lugn och noggrann spårhund, ingen som springer i 190 och därför slarvar en massa och missar vinklar och allt möjligt:( Då är det bättre att bryta och göra något annat. Så för att avsluta hennes dag på ett bra och roligt sätt gjorde jag ett viltsök med klöv istället. Satte henne på plats och gick ut i skogen och gömde 9 (!) klövar. När jag skulle skicka henne stack en annan hund samtidigt som också ville leta klöv, båda hittade och kom tillbaka samtidigt ur skogen med varsin klöv i munnen, såg jättesött ut! Elsa hittade alla och var nöjd och glad när vi gick tillbaka till bilarna igen. Skönt och oerhört viktigt att avsluta dagen bra. Den minnesbilden som hunden slutar träningspasset med är den som den kommer minnas nästa gång ni är i skogen och tränar. Har de en postiv bild av träningen på näthinnan när man ska börja ett nytt pass så har vunnit mycket redan där, för man vill ju göra om något som är kul. Men man kanske inte är lika sugen om ens minnesbild är sura miner och misslyckande. Så oavsett  hur illa och tokigt tränigspasset gått så se till att avsluta med något som hunden kan och tycker är roligt:))

Hur man återvinner en hund på 5 minuter

Elsa var superrastlös när jag kom hem från jobbet och bara vankade runt och pockade på uppmärksamhet, så jag körde ett träningspass med henne. Så nu har vinterns trixinlärning börjat. Ikväll tränade jag henne att följa en laserpunkt från en laserpenna och plocka upp den saken som jag lös på, lägga en boll i en liten låda, få henne att tro att hon är en tidning som skall återvinnas och börja skaka nekande på huvudet (målet är att hon ska kunna svara nej på frågor jag ställer genom att jag ger henne ett “osynligt” tecken). Följande bildserie visar gur jag på bara några minuter lär Elsa att hoppa upp och gömma sig i vår tidningsåtervinning (återvinna sig själv;)) Såg verkligen jättekul ut, hahaha….Nu ligger och förnöjt och sover igen. 15 minuters träning sen kan man göra vad man vill resten av “kvällen”, smidigt… Aktivering äger!!

Abby fick också lite träning. Vi började med plocka upp en boll och lägg den i en låda-övningen, men det fixade hon hur lätt som helst så då övergick jag till att börja klicka in musmattan som tasstarget. Gick sådär, men hon var ganska trött efter att ha varit med mig på jobbet hela dagen. Hon somnade tom i mitt knä i ridhuset när vi kollade på min brukare som red. Sötnos….