-= Blog The Dog =-

Droger

Pratade med Elsas husvetrinär igår igen. Jag ringde för att be honom skicka röntgenbilderna upp till djursjukhuset i Helsingborg. Pratade med en rehabiliterare igår och fick en tid till en duktig ortoped där på måndag. Jag känner att jag vill ha en “second opinion” eftersom hon inte blivit bättre.

Så nu har jag slutat med kylbehandlingen eftersom det inte gav några fantastiska resultat, varken till eller från tycker jag. Husveterinären tyckte jag skulle ge henne smärtstillande eftersom det var synd att hon hade ont. Så nu får hon Rimadyl och Tagamet i två dagar. Och jag tycker nog att ögonen är lite klarare på henne, det är lite mera bus i kroppen och hon säger mera “matte, jag vill gå ut”. Och det är så skönt att se, fast jag vet att det bara beror på drogerna så jublar mitt hjärta lite grann:))

Kylbehandling

Efteorrsom inte Elsa svarar på varken vila eller kylbehandling så blir det ett telefonsamtal till en ortoped imorgon. Kanske har jag för dåligt tålamod, men det är jobbigt att se henne så hängig och annorlunda. Hon borde vara totalspeedad som förra gången hon blev påtvingad vila. Men det är hon inte. Då blev hon iallafall stadigt bättre, men nu kan jag inte se någon förbättring alls. Hon drar sig undan och verkar ha ont helt enkelt. Hon är inte alls den där spralliga tjejen jag är van vid. Hon väljer oftast att ligga för sig själv (hon känns så ensam och olycklig) och kommer Abby så går hon. Även om hon är hos mig, och det klarar inte mitt hjärta av bara. Självrisken är redan uppfylld med råge, så nu blir det djursjukhuset istället. Om jag bara visste vad det var. Nu spökar brustna ledband och allt möjligt hemskt i min hjärna. Jag skiter i tävlingar för resten av mitt liv, bara hon blir bra igen!!!

Så här olycklig är jag när matte lägger kyl”bandage” på mig…

Träningsnarkoman

Anledningen till att det inte blivit mycket skrivit på denna sida de sista veckorna stavas sjuka och skadade hundar. Så jag håller på att krypa ur skinnet, bokstavligen. Jag tycker det är så otroligt jobbigt att de är sjuka och det är inte bara för att jag tycker så himla synd om dem och för att mitt hjärta håller på att brista varje gång jag ser på dem att de lider. Det är också för att jag börjar få svår abstinens. Jag har kommit på att jag är beroende av två saker, långa promenader och att träna hund. Jag har verkligen svårt att låta dem vara, vill bara träna, träna, träna. Det är ju så himla roligt. Och Elsa tycker ju också det, så ibland glömmer jag mig och kör ett pass med henne iallafall. Är Roger då hemma är han genast på mig och ler suckandes, “kan du inte bara låta henne vara, jag tror det är du som tycker det är jobbigast att Elsa är sjuk, inte hon”. Och eftersom Elsa vilat nu i två veckor håller hon också på att spricka av träningsiver och man riktigt ser hur det kryper i hela henne. Vilket bara gör det ännu roligare att träna med henne, för hon är ju så hyperfokuserad. Och det bara älskar jag, den ivern hade jag velat ha alltid. Så ibland kan jag bara inte stoppa mig själv utan kör ett litet trix eller lite lydnad med henne. Fy, dumma mig. Jag måste verkligen stilla min iver. Så för att få ut min nervösa energi ska jag ut och rida en ny häst imorgon. Har kanske hittat en ny medryttarhäst här i Röstånga, han står mitt i byn, helt perfekt. Att vara där några timmar kanske gör att jag blir lite mindre träningssugen.

Men stackars Elsa har all sin energi kvar. Hon håller på att totalt balla ur. Skäller på allt och ingenting. Pricis som förra gången hon skadade sig och var ordinerad vila några veckor. dag skällde hon tom. på vattenkokaren när jag gjorde tevatten! Min stackars lilla tjej. Jag tycker så himla synd om henne. Speciellt när jag lämnar henne hemma och går en runda med Abby. När hon sitter vid dörren och gnäller efter mig, då går mitt hjärta i tusen bitar och jag måste verkligen stålsätta mig för att inte genast öppna dörren och gå in igen. Men daltning hjälper ingen hund (gör dem bara osäkra och odrägliga) så jag fortsätter gå med hennes bedjande ögon fastetsade på min näthinna. Min stackars älsklingshund. Jag önskar så att hon blir bra snart. Vad har då hänt kanske ni undrar. Jo, för två veckor sedan rymde hon från ovanvåningen ner till bottenvåningen, forcerade en barngrind (hög) ner i trappan, trängde sig ut genom spjälorna i trappan , ut på en hög bänk och ner på ett stengolv. Antagligen har hon slagit sig rejält, för när Roger kom hem så mådde hon inte så bra och ville inte gå ut på promenad. “Hon gick som en gammal tant” sa han när jag kom hem, “så jag vände igen”. Sedan dess har hon varit halt, seg och inte alls sig själv. Hältan har vandrat runt mellan de olika benen och efter hon fått vila i tio dagar så åkte jag in och röntgade henne i torsdags. Men alla bilder var fina. Jag som var rädd för att något kanske var brutet kunde andas ut. Veterinären hittade ingenting utan ordinerade bara fortsatt vila i tre! veckor till. Men hon har inte blivit bättre, snarare har hältan varit värre av och till. I takt med att dagarna gått har min oro ökat. Så idag ringde jag en hundfysioterapeft. Hon sa att jag skulle behandla henne med kyla 20 minuter fyra gånger om dagen i några dagar. Så ikväll har hon legat i soffan med Roger med ett isbandage runt tassen (hon haltar nu bara på höger fram). Vi får hoppas att det hjälper, annars är planen att ta henne till en ortoped. Det är så konstigt, för hon är inte trycköm någonstans eller varm. Hon bara haltar, ibland mer (som efter vila, när hon ska komma igång liksom) ibland mindre (som när hon varit igång en stund). Har du varit med om något liknande?

Abby är inte sjuk egentligen, men hon har fått våteksem mellan trampdynorna på tre tassar. Så hon får gå med krage för att inte bita sig och blir behandlad med Alsolsprit coh Daktakort. Håller väl på så ett tag och hoppas att det ger med sig av sig själv. Jag bara tror att det är våteksem, jag har inte varit hos veterinären än. Jag tycker det liknar det min golden hade en sommar. Annars är Abby lika glad som vanligt. En stor tratt minskar inte hennes livsglädje alls. Hon brakar runt med den i hela huset och far in i allt, inklusive oss och Elsa (det gör så himla ont). Hon har lärt sig att äta, dricka och till och med tugga på ben med den.
Jag hoppas mina sötnosar snart ska repa sig så att inte hela tävlingssäsongen är bortblåst. Viktigast är ju förstås att de mår bra och är pigga och friska. Är de bara de tackar jag min lyckliga stjärna och ber en bön till hundguden där uppe;)

5 minuter efter hon fått den på sig för första gången sov hon lika gott som vanligt…

Matte, det är så synd om mig…jag har så himla tråkigt!

Min katt Wilma ville också vara med på ett hörn. Jättesuddig bild, men visst ser hon ut som en liten kattunge:) Hon är dock 7 år!

På vandring

Idag har jag varit i Skrylle naturreservat och vandrat med Aktivt hundliv. Pga av några avhopp blev vi bara tre stycken. Men vi hade mycket trevligt och gemytligt. Härligt väder hade vi, varken för varmt eller för kallt och uppehåll. Dock var det som vanligt väldigt mycket folk ute i skogen. Det var föst när vi kommit ca 4 km bort från Skryllegården som det glesnade ut lite. Idag gick vi en lite kortare runda, bara 13 km. Men det räckte till idag. Ena hunden hade varit sjuk och spytt dagen innan (men var lika pigg som vanligt idag), den andra var en unghund på 13 månader och min lånehund, han kunde nog gått hela dagen tror jag.

Jag skriver lånehund, eftersom Elsa är skadad och fick vara hemma och vila, så lånade jag en kompis hund. Jag tyckte det kändes så konstigt att gå utan hund så kvällen innan raggade jag upp en lånehund. En jättefin tvåårig Kopov, hane. Jättesöt och snäll. Matte hade gett mig lov att ha honom lös, så det provade jag efter vi gått ca en timme. Men Nemo (hunden) trodde bara att vi var på jakt (han är en duktig jakthund som vanligtvis jagar viltsvin och hjort). Så han drog ju iväg efter något spår två gånger, visserligen kom han tillbaka fort igen (inom 2 minuter), men jag tyckte det kändes olustigt eftersom jag inte känner honom så bra. Så efter det fick han gå i koppel resten av dagen. Trist… Tack Karolina för att jag fick låna din fina hund, det förgyllde min vanring:) De övriga ekipagen var labradortiken Stina med matte Ida och goldentiken Zela med matte Lena. Trevliga tjejer allihopa.

Under fikat blev Nemo ganska pipig och stressad. Han tyckte helt klart att detta avbrott i hans jakt var väldigt onödigt…:) Hundarna fick var sitt smaskigt ben (lammvom) av mig som de smaskade i sig i väldans fart. Nemo hade en speciell “äta ben”-stil, kan man lugnt säga. Stina tyckte att eftersom jag gett henne ett ben så var det fritt fram att tigga både det ena och det andra:) Precis innan vi skulle gå rullade hon ihop sig brevid matte och tyckte det var dags för en liten tupplur, jättesött:) Zela hittade en alldeles egen avslappnad stil där hon satt och mös brevid matte.. Över åsar, genom hagar och skogsmarker bar det idag, mycket trevligt. Det är alltid så skönt att komma ut och röra sig ordentligt. Att dessutom göra det i skogen med andra trevliga hundmänniskor, det är livet det! Tack allihopa för en trevlig dag.

Så här kul har man i skogen med Aktivt hundliv:)

På kurs

Ikväll har jag varit på kurs med Abby. En intensivkurs i inkallning. Mkt bra och lärorik. Alla behöver förkovra sig och att gå kurs är alltid lika roligt. Att fortsätta vidareutbilda sig är en förutsättning för att undvika stagnation. Vi var ända i Tomelilla på Hundens Österlen och gick kurs för Natasha Atterblom.

Kursen var bra upplagt och jag tycker att även jag som instruktör fick mycket ut av den. Vi var dock bara två deltagare så Abby blev väldigt trött i slutet (det blir väldigt intensivt när det är få deltagare). Så istället för att bara köra på tog jag paus och så satt vi mest och mös resten av tiden. Ingen idé att träna sin hund om den är trött i huvudet. Den lär sig ingenting och man själv blir bara frustrerad. Men Abby var verkligen jätteduktig,jag är så nöjd med henne. Hon fattade alla övningarna snabbt och hade totalt fokus på mig i princip hela tiden. Hennes löp har bara gjort henne bättre. Vi skämtade här hemma idag om att Abby måste ha rymt hemifrån och blivit ersatt av hennes syster, hihihi. Så stor skillnad är det på henne! Sedan hon började löpa så har hon blivit mycket lugnare, gosigare, gladare, mycket mera fokuserad, träningsvillig och dessutom har hon blivit hungrig:) Så nu äter hon sin mat utan problem och vill tom. ha mer ibland. Mat går helt plötsligt bra att träna med. Det är hur bra som helst. Så  som hon är nu, så önskar an nästan att hon kunde löpa för jämnan ;)

Tävlings/aktiveringsdag

Idag har vi på Aktivt hundliv haft en uppskattad tävlings/aktiveringsdag med en massa skojtävlingar, fika, hundsnack och en avslutande gemensam promenad.

Vädret kunde varit bättre, men så länge det inte regnar får man vara tacksam. Lite dimma gör ju ingen regnskur, eller hur:) Det kom 5 stycken tjejer i varierande ålder plus någons man och dotter, så tillsammans med min familj var vi 10 stycken människor och 6 hundar. Roger fick rycka in och fylla upp ena laget då det sjätte ekipaget fick stanna hemma med feber:( Elsa var taggad som bara den och tyckte att “nehej du husse, jag vill minsann vara där matte är, annars skäller jag ut dig”. Så hon lät en del…

Först ut var en femkamp med grenar av varierande svårighetsgrad. Alla ekipage var mycket duktiga och klarade det mesta galant. När det var dags för sista grenen så var ställningen lika, men på inkallningsracet så vann Tusses lag med knapp marginal över Kämparna.
Sedan var det dags för de två individuella tävlingarna. Först var det ”100 meter hund+förare”. Det går till så att man mäter både hundens och förarens tid det tar att springa 100 meter och lägger ihop dessa. De som får snabbast totala tid vinner. Snabbaste ekipage idag var Malin Elving med Vega. De vann med fantastiska 22,1 sekunder!
Andra tävlingen var “Flest trix på 120 sekunder”. Även här vann Malin med Vega. Grattis till dubbelvinsten! Alla ekipage var väldigt duktiga och jag vill rikta en särskilt eloge till 10 åriga Eline som tävlade dagen igenom med sin blandras Jackie, du var jätteduktig:)

När tävlingarna var slut gick vi hem till mig för en fikapaus och prisutdelning. Eftersom alla varit lika duktiga och för att allt bara är på skoj fick alla pris oavsett placeringar. Malin vann också två presentkort här på Aktivt hundliv. Efter lite välförtjänt kaffe,fika och en massa hundsnack bar det av ut i skogen för en gemensam promenad. Alla hundar var lösa och snackade och busade rundan igenom. Härligt att se så många hundar samlade under lösa former. Trevlig samvaro för både hundar och ägare blev resultatet av denna tur. Efter ca en timme var vi tillbaka och denna hunddagen fick sin avslutning. Jag hade väldigt trevligt och både jag och Elsa var trötta och nöjda när vi vinkade hejdå till alla duktiga hundmänniskor och stängde vår dörr.

Bilder kommer så småningom, mina blev dock inte så lyckade så jag sätter min tillit till er deltagare:) Ha det bra, vi ses;)

Igår innan jobbet

Det var en fantastiskt kall, klar och solig dag. Så innan jag åkte till jobbet var jag och Elsa i Lomma och gick en promenad och tränade agility. Kul, kul:)

 Massor med is, fåglar och sol fanns det vid stranden i Lomma

 På vägen till klubben hittade Elsa en ny leksak, den var jättekul… En gammal barnsandal från i sommras. Hon bar på den hela rundan och jag använde den som belöning på agilityn, fungerade hur bra som helst. Gratis är gott, därför ligger den nu i leksaksfickan på min bil, hihihi

 Slalomen får vi träna mer på, Elsa tycker att alla portar fungerar lika bra som ingång, “vaddå matte, pinne som pinne”

 Here I come

 På nedvarvningsrundan efteråt hittade vi en kall, ensam säl. Elsa fick rycka in som ställföreträdande kompis, något hon fann måttligt roande…

 Det är vackert nere vid ån, Lomma kyrka ses i bakgrunden

 Eftersom det var en kall dag frös Elsa i min kalla bil, så jag bäddade åt henne där fram (nära fläkten) med min dunjacka och sitt täcke. Det var mycket mysigare än att ligga där bak tyckte hon. Inte speciellt säkert men ville inte riskera att hon stelande till av kylan efter träningspasset

Ett vintrigt Röstånga

Idag efter vi vaknat kände jag att idag var det en bra dag att utforska omgivningen på en lite längre tur. Så jag tog på mig långturskläderna, slängde retrieverkopplet runt halsen, ropade på Elsa och sen bar det iväg.

En oförglömlig runda blev det. Fantastisk natur, vintergnistrande i all sin snöprakt. Luften var kall och krispig, så där klar som innan det ska börja snöa. Inte ett ljud hördes mer än någon enstaka fågel. Skogen kändes oändlig och när jag kom upp på en höjd med fin utsikt såg jag att det nästan faktiskt var sant! Så otroligt skönt, detta ögonblicket har jag längtat efter sen jag flyttade ner till skåne från smålands vidsträckta skogar. Att bara se mil efter mil av orörd, obebodd skog. Jag kände ett lugn fylla mig och tom. Elsa verkade förstå ögonblickets magi, helt stilla stod hon och insöp skogens alla lukter och ljud, blickandes in bland träden. Jag såg både rävspår och spår av rådjur eller hjort. Spåren fångade Elsas intresse och hon följde dem nyfiket en liten bit in skogen innan hon vände och kom tillbaka till mig.

Sen, där djupt inne i skogen, träffar vi på några enorma djur i en hage. Det visar sig vara fem enorma Belgian-bluetjurar. Otroligt stora och biffiga, sega av kylan och tristessen. En av dem var lika hög som jag är lång (170 cm). Vi gick vidare en bra bit och till höger om oss hade vi ett vilthägn, plötsligt fryser Elsa i sin rörelse och jag hör ett konstigt läte. Inne i hägnet springer fyra vildsvin sin iväg, men jag hinner få en bra titt på dem under tiden. En riktig liten grisfamilj var det, två vuxna och två kultingar. Elsa tog tre skutt framåt när de sprang iväg, men hon stannade så fort jag viskade hennes namn. Många skulle säkert bli rädda, men jag kände inte det minsta sting av rädsla. De var så tydligt mycket räddare för mig. Vildsvin är mycket skygga djur som man därför inte ser så ofta. För det mesta hör de en långt innan man någonsin vet att de är där, jag hade helt enkelt bara en sagolik tur. De kan visst vara farliga om man skadeskjuter dem, gör att de känner sig trängda eller hamnar mellan sugga och kulting medans de är små. Men annars är de ganska ofarliga och tar till flykten fortare än du hinner ropa hjälp. Men man ska alltid ha en sund respekt för alla djur, vilda som tama.

Vidare och vidare gick vi och till slut hamnade jag inte långt från ingången till söderåsen via Nackarpsdalen. Vi hittade en gammal vandringstuga där man kan sova över om man har lust och utforskade den lite. Riktigt mysigt var det där inne och på våren/sommaren när det är lite torrare ute kan man samla lite ved och tända en brasa i kaminen där inne och somna till sprakandet från elden. Vi vände hemåt via Skåneleden, som jag vet leder förbi strax där vi bor. När vi kommit mitt inne i skogen igen skrämde vi upp en stor rovfågel som satt på marken,kalasande på något litet djur den fångat. Finns det något bättre än att vara ute i skogen och njuta av naturen. Det är iallafall något bra som mina föräldrar har lärt mig. Tack ska ni ha för ni öppnade mina ögon för denna ovärderliga skattkammare som vi har precis utanför dörren vart vi än befinner oss här i världen. Så gör som jag, ge er ut på en långpromenad, ta med er fika och njut:)