Falsk vilodag
Igår hade vi vilodag här hemma. Nästan iallafall. På fm var vi ute hos Anna och kollade på mark till spårkursen samt fikade och lät hundarna prata hundspråk. Skogen måste jag ut och reka mer i innan kursen för att verkligen lära känna terrängen och se vad för spår man kan lägga där. Under den rundan var bara mina hundar med. Sen bjöd Anna in mig på kaffe och då passade jag på att ta med mig Abby in efter att noga försäkrat mig om att Annaas hund var snäll mot andras hundar. Väl inne tyckte Abby att Bianca var så äcklig och läskig, hon sökte skydd hos alla mänskliga varelser, stora som små. Hon blottade tänderna och morrade ut varningar men det brydde sig inte Bianca ett dyft om, hon bufflade på som vanligt (hon är en engelsk bulldog). Abby tyckte också att hon lät väldigt märkligt och jag tror att Abby och senare Elsa hade svårt att läsa hennes kroppsspråk och tyda hennes snörvlande. Alltså var läget spänt och jag ångrade mig lite att jag tagit med Abby in. Under fikat satt hon i mitt knä hela tiden medan jag drack kaffe och motade bort Bianca (min hund måste ju lita på att jag inte utsätter henne för saker hon finner olustiga). När vi väl gick ut sen så gick allt mycket bättre, Abby höjde på svansen igen och ibland tom viftade den. Ute kunde hon lätt springa ifrån Bianca och fick tillbaka sitt självförtroende. Inget mera gruff hördes mellan de två och de fungerade ganska bra ihop. En sten sjönk från mina axlar. Abby är osäker med andra hundar och samtidigt som jag inte vill göra det värre vill jag inte heller överbeskydda henne och inte låta henne träffa några andra förutom Elsa. Men det är en svår balansgång och jag försöker välja hennes hundkompisar väl. Elsa tyckte däremot inte att Bianca var så hövlig eftersom Bianca inte brydde sig om hennes hotfulla varningar utan promt skulle nosa av henne överallt. Detta är en fräckt beteende i hundvärlden som resulterar i tillrtättavisningar från dominantare individer. Elsa försökte säga ifrån men det ledde bara till att Bianca svarade upp, inget gott kom ur deras möte. Så nästa gång får Elsa stanna hemma. Jag vägrar utsätta henne för saker hon inte tycker om, hur mycket jag än tycker om hundens matte.
När vi kom hem var hundarna trötta och sov gott tills sent på eftermiddagen. Jag fastnade med näsan i en bra bok och fick inget annat gjort denna dag än att läsa 600 sidor. Halv fem gick vi ut på en kortis, det var iallafall min plan. Dock blev kortisen till 90minuter då vi hade så himla roligt ute. Under promenaden tränade vi först lydnad och sedan gjorde jag varsitt ganska svårt uppletande av föremål till dem. Elsa fick två svåra med vardera 8 föremål i varje. Allt möjligt som jag hade på mig (detta var oplanerat) fick det bli. Vantar (4 st), mössa, halsband, bajspåsar och en boll. Medan Elsa fick jobba med nosen fick Abby träna passivitet. När hon satt stilla fast jag skickade iväg Elsa gång på gång gjorde jag ett enklare uppletande till henne på andra sidan skogsvägen. Åh, vad skönt att äntligen få röra sig verkade hon säga. Hon hittade sina saker snabbt, men var inte lika snabb in med dem. Där fick jag gå in och styra henne ganska bestämt mot mig. Hmm, behöver träna mera apportering…Efter det tränade vi lite skvallring på viltmarkeringar medan vi gick.
På hemvägen passerar vi en backe och eftersom det är fullt med snö så hade barnen åkt pulka där tidigare på dagen. Döm om min lycka när jag hittade en kvarlämnad åk”lapp”. Den lånade jag genast och sprang upp i backen, lite för liten för min rumpa var den, men undan gick det iallafall. Hundarna höll på att få frispel av denna nya fartfyllda lek och anföll mig med gemensamma krafter. Jag skrattade så jag höll pån att gå av när de gång på gång fick mig ur kurs med sina tacklingar. Åh, vi hade så roligt! Jag åkte kanske 10-12 ggr innan jag tyckte Elsa blev för uppskruvad och vi istället fortsatte hemmåt. De som såg mig måste fått sig ett gott skratt.
Nu tänkte jag att, ahh vad skönt. Nu kommer de att sova. Och ja, Abby sov som en stock hela kvällen i mitt knä (sötisen) men Elsa låg och stirrade på mig och suckade under resten av kvällen. Matte jag vill träna mer, mer. Lite enerverande var det ju att hon inte var nöjd, men jag härade ut med näsan i min bok tills långt in på kvällen. Då fick de aktivera sig själva genom att hitta godis som jag gömde i kartonger. Elsa hjälpte mig att städa efteråt.. Men var hon nöjd, icke.. Hon störde mig inte på något vis annat än att se otroliogt uttråkad ut. Tyckte nästan lite synd om henne, men för en dag ville jag faktiskt fokusera på annat än hundträning och njuta av en bra fantasybok, sista boken i Eragonserien. Kan varmt rekomenderas.
Detta var egentligen inte en riktig vilodag, även om tiden inomhus blev väldigt stimulifattig. Jag satt nämnligen och läste sisådär tolv timmar den dagen!!
Att ha en vilodag i veckan är självklart för hästägare. Att låta hästen stå minst en dag är normalt. Detta för att den ska vila och hämta krafter. Jag tycker samma sak borde gälla inom hundvärlden. Alla hundar behöver vila 1 dag i veckan. Bara korta promenader, max 3×20 minuter den dagen. Inga aktiviteter. Många hundar får för dålig chans att någonsin sova ut helt ordentligt, livet går i ett och lyckost de hundar som får vara själv några enstaka timmar någon dag i veckan (dock inte mer, då blir det stressande för dem istället). Då hinner de verkligen sova och få vara för sig själva. Dagens hundar (många, inte alla) får så mycket stimuli från allt runt omkring dem att sådana pauser är välbehövliga och nödvändiga. Speciellt stressade hundar och mattar kan detta vara en bra medicin för. Som det gamla talesättet lyder ” Att träna är bra men det är vilan däreftersom bygger muskler”. Så är det också inom hundträning, en dags träningspaus kan få poletten att trilla ner hos hunden (och även hos oss, aha det var därfördet inte fungerade…). Så ha inte dåligt samvete för att ni inte hinner ge hunden långpromenader varje dag, även den mår bra av lite tristess.
Om jag lär Elsa att läsa så kommer hon aldrig mer behöva ha tråkigt!