-= Blog The Dog =-

Ett pris värt mer än något annat!!

Idag har jag varit hos Din Veterinär i Helsingborg och fått Elsa röntgad. Först beställde jag tid hos Djursjukhuset i Helsingborg men där skulle jag få vänta i två! veckor. Pratade med min chef som istället rekommenderade den ovan nämnda kliniken och sa att vi (Dv i Klippan) hade ett samarbetsavtal med dem. Jag ringde igår och fick tid idag!! Det kallar jag service:) Väldigt duktig och kompetent personal. Jag kan verkligen rekommendera dem till större “bekymmer”.

Eftersom de klämt in mig mellan andra patienter så fick jag vänta en del, men mkt hellre totalt två timmar på denna kliniken är två veckor hemma i ovisshet. Det var inte bara till nackdel då jag fick tid att hämta mig mellan känsloattackerna. Gråten vällde upp i halsen på mig flera gånger och just då var jag innerligt tacksam att ingen såg mig.

Först gjordes en klinisk undersökning och en massa palperande, rörlighets- och böjprov. Hon markerade mycket starkt i övergången mellan bäckenet och övre ryggen. Veterinären blev mycket betänksam och sa till mig att jag inte skulle hoppas på för mycket. Kanske var det bara en rejäl smäll hon fått eller så var det något betydligt värre. Han preciserade inte exakt vad detta skulle vara och jag ville inte veta. Sen sa han att en röntgen skulle göras men att hon skulle sövas först. Därefter gick han ut. Tur det, för mitt hjärta höll på att brista. Det tog säkert 20 minuter för mig att få kontroll över mina känslor igen.

Med en totalt avslappnad hund i famnen gick jag in på röntgen där en sköterska tog tre bilder på ryggen. Jag bäddade ner Elsa på golvet på en filt och i min jacka så hon inte skulle kylas av (djur gör gärna det under narkos). Sen satte jag och började läsa en intressant hundbok som praktiskt nog låg där inne. Efter 20 min kommer veterinären in, konstaterar att det inte fanns något att se på just de bilderna. Men han var inte nöjd, 4 bilder till blev det. Efter ytterligare väntan kommer han in och läser av dem. Jag tassar ut till honom med hjärtat i halsgropen, vågar knappt fråga. Men gör det ändå. Han svarar att han inte kan hitta något på bilderna som är onormalt. Elsa är dock överrörlig i ryggen och två kotor kommer så småningom växa samman, men det är inget hon kommer att lida av förstår jag. Fatta hur lycklig jag blev!! All oro och rädsla sjönk undan, min puls återgick sakta till det normala igen.

Så vad blev diagnosen då. Det togs även prover för att utesluta fästingburna sjukdomar (som kan ge liknande symptom). Jag får svar om några dagar på dem. Men han var i princip helt säker på att hon slog sig rejäl under fallet i trappan och fått en jobbig sträckning i ryggen. Och punkt där! Med rätt rehabilitering kan hon starta i både bruks och agility om ett år ungefär. Jippieee. Så de första sex månaderna ska hon inte hoppa eller krypa. Vi ska bygga allmänkondition, rygg och bakbensmuskler samt balansträna. Mycket varierad motion, följa med till hästen flera dagar i veckan var kanonbra. Men vi ska också vibrationsträna henne på kliniken. 13 ggr ska hon träna på en vibrationsmatta för att mjuka upp ryggen. Ska bli spännande att se hur det går. Det börjar på måndag, vidare rapporter om det följer.

Jag är så himla lycklig och lättad. Jag var så rädd för att jag skulle förlora henne till hundhimlen. Men nu får jag behålla henne och hennes smärta är bara temporär och kan botas med träning. Härligt!!!

Nytt pris!!

I veckan fick jag äntligen hem mitt nya lydnadspris!!

Jag och Elsa blev Lomma brukshundsklubb vinstrikaste ekipage 2008!!! Superkul!
Priset bestod av en tennbägare och ett vandringspris i form av en gås:)

Nu satsar vi på trean: Men först efter att ha fått lite proffshjälp i form av ett lydnadsläger för Eva Bodfält och ett antal månaders träning. Jag vill ju helst komma på pallplats på alla tävlingar, hihi;)

Elsas vecka

Elsas vecka har synnerligen varit mestadels otur och besvikelser.

Den startade dock bra. I måndags var vi på Söderåsens bk och tränade lydnad och agility. det var så roligt. Hon älskar verkligen agility (jag med) och är så himla duktig. Tänkte att snart är det dags att starta henne i någon tävling. Träffade en annan tjej som tränade agility och vi sod ganska länge och pratade medans hundarna lekte. Älskar att vara social och prata hund!!

 På tisdagen var hon med mig på kurs och skötte sig bättre än på länge. Eftersom hon varit skadad så har jag köpt ett backontrack-skydd till henne. Fungerar hur bra som helst. Hon känns mycket fräshare och piggare när hon har haft det på sig. Den nuvarande behandlingen är att hon sover med det hela natten på vänster fram och har det på på dagen på höger fram. Är jättenöjd!
På onsdagen var hon hos hundvakten på dagen och med mig i stallet efter jobbet. Red en ganska lång runda, jättehärligt var det. Älskar att rida ut med hunden efter jobbet. Man blir så pigg och rensar effektivt hjärnan från dagens arbete.

På torsdagen började dock tråkigheterna. Roger gick ut med hundarna på morgonen. Någonstans i skogen skadar Elsa sig. Så när jag lite senare ska lämna dem till hundvakten ser jag att det är blod på hans golv. Kollar igenom hundarna och upptäcker då att Elsa har skadat sin ena trampdyna fram. Ett litet sår bara, inget farligt tycker jag. Vem som helst kan ju rispa sig ute i skogen. Jag tvättar av det så gott det går och blir en kvart sen till jobbet. Väl där tyckte veterinären att jag skulle tagit med henne. Införskaffade en hundsko till henne som hon hade på sig på kvällen när vi var ute.

På fredag morgon väcker Roger mig och säger att det är något fel på Elsa. Hon haltar och han får inte ta i hennes tass (den skadade). Även jag tycker att hon är lite hängig så istället för att vara hos hundvakten får hon snällt följa med mig till kliniken. Veterinären (som är fantastiskt duktig) kollar såret och det visar sig vara mer än en rispa… ett 5 mm djupt sticksår. Antibiotika i 6 dagar blir det. Men det är inte det värsta. Jag frågar Helle (veterinären) om hon kan känna igenom henne ordentligt då jag misstänker att Elsa har ont i ryggen. Mkt riktigt. Enligt veterinären har hon problem med en eller flera kotor i nacken och pålagringar i sista halvan av ryggen. Jag ser det också tydligt under undersökningen att hon är stelare än normalt och har ont. FAN också. Elsa ska nu in på röntgen för att fastställa graden av pålagringar och se om vi kan göra något åt det hela. Det känns så himla jobbigt. Jag är så rädd för att förlora henne. Jag har gråtit så..
Jag vill ju att hon ska ha ett värdigt liv utan smärta. Att hon ska kunna vara en pigg, glad och arbetsvillig hund många år till. Enligt Helle får Elsa aldrig mera hoppa eftersom det är det som gör henne illa i ryggen. Aldrig mera agility! Suck.Jag älskar Elsa så, hon är så himla speciell för mig. Jag kommer aldrig få en hund som henne igen. Jag är rädd, så rädd. Med denna diagnos faller många bitar på plats. det förklarar hennes periodvisa stelhet, hälta, ovilja att vara med andra hundar, hennes bristande tålamod och varför hon ibland går undan. Jag har förstått att något varit fel, men jag trodde det berodde på hennes fall i trappan och att hon ännu inte helt repat sig. Nu är det bara att avvakta och se hur det går. Jag ska försöka att inte ta ut för mycket i förskott. Jag försöker intala mig att det bara är det diskbråck eller något.

Agilityträning mm

Puh, jag är så trött att jag snart faller in i spontansömn:)
Efter en lång, hektiskt arbetsdag på kliniken och lite handling inför helgen så åkte jag och hämtade Abby hos hundvakten. Det var hennes första dag där och hon hade varit lite olycklig…men jag hoppas att det ska ordana sig med tiden. Eftersom jag kände för att vara ute så åkte jag och tränade agility och lydnad på Söderåsens brukshundsklubb med Abby. Så lyxigt att bara ha en hund med sig;)

Vi började med en uppvärmande promenad med lite lek för att förebygga skador, sedan körde vi lite lydnad.
Platsliggning: hon låg bra under 1 minut med störning i form av mig dansandes och tjoandes runt på planen (vilken syn va!). Jätteduktig var hon som låg kvar trots att jag fånade mig ganska mycket och kastade bollar och mat etc.
Ingångar:Hon har ungefär förstått vad hon ska göra, men hon var så taggad att hon hoppade lite mot min hand (som visade vägen via en handtarget). Hon sätter sig fint om jag tar ett steg fram.
Inkallning: sitter kvar fint (reser sig en gång, men sitter kvar de två andra), kommer som ett skott och studsar in i position (sned, men ganska ok). Kul att se!
Läggande under gång: hon går fint vid min sida men blir mycket konfunderad när jag säger ligg och fortsätter gå, så jag går vidare med henne och stannar nu vid kommandot, då slänger hon sig ner med ett aha-uttryck i ögonen, det var DET du menade:)
Fritt följ: Går slarvigt i början, men efter några bra belöningar går hon jättebra 10 steg. Wow, det längsta hittentills!! Hon hade bra attityd, viftade på svansen och tittade upp på mig. Kanon!! Det enda jag gjorde för att få henne dit var att klicka och belöna när hon gick rätt, inget annat. Sa inget, fyade inte henne när hon avvek från min sida. Fortsatte bara och när hon kom in i rätt posotion igen så blev det klick och köttbulle. Gick hur bra som helst och hjälpte henne mycket om jag gick i en vid cirkel.

Agility
Hon var så himla duktig. Tog alla hinder jag ville (hade väldigt, väldigt låg höjd). Kunde efter lite träning dirigera henne i en trippelserie. Satte henne, gick till andra hindret, sa hopp, hopp och sparng med henne till tredje hindret som jag kastade bollen över. Fungerade bättre än förväntat. Tunnlarna gick ganska bra efter några gånger, lite konstiga är de allt… Lärde in däcket och lånhoppet, absolut inga problem där. Lät henne testa alla kontaktfältshinder, hon hade inga reservationer. Hon körde bara på, med svansen i topp. Ibland hittade hon någon spännande doft på planen och tappade fokus för några sekunder. oftast lät jag henne vara, bara belönade henne antingen med träning, boll eller mat när hon hade fokus på mig. Hon är ju trotsallt inte så gammal än, kan inte begära så pass mycket fokus än som Elsa har. Dessutom är hon en welsh som inte är kända för sin arbetskapacitet annat som jakthundar (Abby stöter och spårar mycket fint!!) Så hon fick vara unghund och ta det i sin egen takt. Den mesta av tiden lekte vi faktiskt, jag vill ju att hon alltid ska tycka det är fantastiskt roligt att komma till en appellplan! Att bygga för framtiden är viktigt!! Lite passivitet hann vi också med, satt på en bänk och kollade på bilarna som passerade. Gick bra nästan direkt.

Åhh, dagens åtagande nästan avklarade. Men what ever, nu måste jag sova. Ska upp tidigt och ha kurs.
Sov gott:))

Livet är en tävling, den som hinner mest på 24 h vinner!

Då hade jag vunnit lätt, hahaha. Nej, men skämt åsido har jag alldeles för mycket att göra nu för tiden. Jag hinner inte med allt jag vill göra, vilket är massor. Jag vill träna hund mycket mera, skriva mer artiklar, rida mer, blogga mer, spela world of warcraft, gosa mer med sambon, läsa mer böcker mm mm. Men tiden och orken räcker inte till. Nu för tiden jobbar jag som djursjukvårdare hos Distriktsveterinärerna i Klippan, driver Aktivt hundliv, tar hand om hästen flera dagar i veckan, försöker lägga några spår till hundarna och allt annat som hör livet till. Räknade ut att jag jobbar 7 dagar i veckan i 5 veckor i sträck. Semester? Vad är det?? Tur att jag älskar mitt liv, trivs så fantastiskt bra med alla bitar. Fast jag lider dock av dåligt samvete vad gäller mina egna hundar, det blir mest spår och ridturer för dem just nu. Men bara vi tävlat klart i viltspår så ska jag byta fokus till lydnaden igen, ska bli skönt:) Nehej, nu måste jag sätta mig och läsa en bok om spår. Att hålla sig uppdaterad känns ganska viktigt ju:)))

Mina hundars veckor:(

Idag är en hunddag

Idag har jag verkligen ägnat hela dagen åt hundar och hundträning.
Vi sov ganska länge och efter lite mys och pyssel med Aktivt hundliv gav jag mig ut på en långrunda. Gick gick en härlig skogstur och tränade en hel del längs vägen. Det mest spännande med denna promenad var en lama! Jo, det är sant. Inne i en trädgård strax utanför Röstånga stod en lama och betade. Den var jättefint, vit och väldigt nyfiken på hundarna. Man vet tydligen aldrig vad man får se i skogen nu förtiden:)

Efter det åkte jag direkt ut och la spår. Var på ett nytt ställe idag med riktigt fin skog. Ska ta spåret imorgon. Jag gick där i min egen takt och filosoferade, helt plötsligt hör jag någon prata precis brevid mig. Jag blev så rädd att jag spille ut en fasligt massa blod och hoppade flera meter!  Vilken sårlega, hahahaha…

Hem igen, jobba lite mer med Aktivt hundliv och sedan gav jag mig iväg till planen för att ha kurs. Idag var det öppen träning så även mina hundar fick följa med. Idag tränade jag mest på att ha dem uppbundna, när de var tysta och fokuserade fick de komma ut på planen och träna lite. Det var väl varierande resultat. Elsa gav upp ganska snabbt och skötte sig sedan hyfsat resten av den uppbundna tiden. Abby skötte sig jättebra i början men blev sedan helt förtvivlad och jättefrustrerad. Hon ylade och ylade. Skällde så hon blev hes, grävde i marken och bet i en buske. Det gör ont i hjärtat, men att vara blödig hjälper inte min träning så hon fick snällt sitta. Då och då var hon tyst och jag kunde koppla loss henne. Men oj vad trött hon blev av detta. I slutet hängde ögonen på henne, så promenaden hem gick hon i ovanligt slakt koppel. Jättebra! Hon fick givetvis en massa kred för det. Nu ska hundarna få sova och jag ska umgås med min sambo. Ha det gott:)

Träningsdagböckerna uppdaterade

En härlig skogstur

Idag har jag och hundarna varit och kollat på mer spårmark, snart börjar ju kursen och då gäller det att veta hur spåren ska läggas. Vi hade mestadels mulet och uppehåll men det kom någon enstaka skur, solen kom naturligtvis nu när jag satte mig framför datorn! Men det var två jättehärliga timmar i skogen iallafall.

Vi började med att reka, först följde jag en skogsväg någon km där den sedan slutade i en vändplats. Eftersom jag tycker tycker det är tråkigt att gå samma väg tillbaka så fortsatte jag rakt fram, fast nu inne i skogen. Hittade jättefin mossa till de första spåren, blandskog till de nästföljande, tallskog med lite vindfång och en granplantering för de svårare spåren. Såg massor med spår av vilt, främst gris tror jag. Hundarna tyckte det var jätteroligt att gå rakt ut i terrängen och njöt i fulla drag av att hoppa över stock och sten. Fort ska det gå tycker Abby, hon far som ett jehu fram och tillbaka, hit och dit, under och över, genom vattenpölar och över stenmurar. ja, hon är väldigt underhållande att titta på, för det ser ut som hon har så roligt:) Elsa springer också runt, men undviker alla jobbiga ställen som tex. snår och vattenpölar. Stenmurar går hon inte över om inte jag går över först. Hon var mest intresserad av viltmarkeringarna idag, så till den milda grad att jag efter en stund plockade fram klickern och jobbade med skvallring på just dem. Efter har gjort det en stund blev hon mycket mera kontaktsökande och fokuserad på mig. Jag kräver absolut inte att mina hundar ska gå och stirra på mig hela tiden, men jag tycker det är trevligt att de håller sig inom 10 meter från mig och inte är fullt så intresserade av viltspår.

Vi hittade allt möjligt i skogen, bland annat en gammal bil som hundarna tyckte var väldigt spännande och en saltsten för älg/rådjur. I övrigt var denna skogen ovanligt ren från skräp, det är skönt att se att folk inte dumpar saker precis över allt.

Efter den timslånga promenaden gjorde jag iordning för ett dummiesök. Vallade av en ganska stor ruta, kanske 50×50 meter. Därefter la jag ut 7 dummie till Elsa i varierande svårighetsgrad. Elsa var taggad som bara den när jag hämtade henne från bilen och hittade 3 inom några minuter. Därefter tappade hon stinget lite och ville inte längre springa upp för branten som markerade ena långsida. Vet inte om hon har lite ont i benet ibland fortfarande, hon haltar aldrig, men hon är inte riktigt som vanligt, hmm. Så för att göra det lättare för henne gick jag till en av de andra sidorna och skickade därifrån, då hittade hon 2 till ganska snabbt. Vid sjätte skicket hittade hon inget och det märktes att hon var trött. Med lite hjälp från mig hittade hon en till och där bröt jag, för jag märkte att hon tappat för mycket energi. Vi körde lite kast med dummien och sedan satte jag henne i bilen.

Till Abby la jag ut alla dummies igen, fast betydligt lättare. Hon var också väldigt på när jag hämtade henne och det fanns inte en chans att hon kunde gå fint vid sidan fram till stället där jag skickade henne. Hon hittade en dummie snabbt men fick en annan i nosen och ville ta den också samtidigt, så då fick jag gå in och säga till henne att det inte var ok. Hon lämnade av, fick beröm och mjukost. På andra skicket hände samma sak, men där vände hon snabbare. Vid tredje skicket och framåt gjorde hon perfekta avlämningar. Åh, hon är så duktig. Det var roligt att se. Man ser så tydligt på henne i söket också om hon har en vittring i nosen eller ej. Till skillnad från Elsa så ger inte Abby upp så lätt heller, hittar hon den inte så söker hon bara ännu mer intensivt. Dock har hon fortfarande tendens att ha för mycket spring i benen, vilket gör att hon springer över en del dummies då nosen inte riktigt hänger med. Men det är väl något som kommer med erfarenheten hoppas jag. Hon var mycket duktig iallafall och hittade fem väldigt fort och en till med hjälp av mig. Den sista dummien hittade ingen av hundarna (den låg i en sänka) så den hämtade jag själv.

Därefter gjorde en dubbelmarkering med båda hundarna. Elsa klarade sin galant, men Abby tror att jag kan kasta väääldigt långt för på första markeringen sprang hon tre gånger så långt som jag kastat. Med lite dirigering (det fungerade jättebra att dirigera henne idag) från min sida så hittade hon den. Andra markeringen mindes hon bättre för den sprang hon direkt på.

Nu är båda hundarna supertrötta och ligger och sover som döda sillar. Jag ska äta lunch och sedan bege mig till stallet. Vi får se om Elsa får följa med eller om hon är för trött…vill ju inte köra slut på henne helt.

Viltspårsprov

I helgen har jag Roger och hundarna varit hos min bror i Göteborg och hälsat på. Självklart försöker man ju pressa in så mycket som möjligt på schemat så det blev viltspårsprov för båda hundarna på vägen hem på söndagen. Därefter åkte vi för att äta lunch hos mina föräldrar innan packade in alla hundar och saker i bilen och for hemmåt.

Veckans träning gav resultat, båda klarade sina prov med glans. Så himla roligt. Proven gick i Sibbarp, utanför Varberg med en mycket trevlig och tipsrik domare. Vädret var dock urkasst, på morgonen började det snöa, det övergick senare i snöblandad iskallt regn och medelhård blåst. Spåren var täckta av 2 cm blötsnö, jag tänkte att det här kommer aldrig gå..

Elsa gick sitt första öppenklassspår och efter en liten jobbig start (pga av snön) gick hon på fint. Hon avvek max 5 meter från spåret och tog alla vinklar och bloduppehållet utan problem. Dock gick hon in i återgången, men klurade ut det och forsatte i det riktiga spåret. Slutet hittade hon nästan direkt. 18 minuter tog hon på sig. Hon fick ett blankt förstapris. Hade hon inte gått in i återgången hade hon även fått ett HP (hederspris), men mig gör det inget. Jag är så nöjd med att hon klarade det trots snövädret. Bara två kvar till SVCH!!

Abby gick sitt anlagsprov och klarade detta med bravur, salut, glans, ja alla verb ni kan komma på. Hon gick som en klocka och domaren kunde inte sluta ösa beröm över henne. Abby var en av de bästa spårhundarna han sett på flera år sa han. En mycket duktig hund som kan gå mycket långt, skrev han också i omdömet. Jag bara mös. Jag visste ju att hon var duktig, men inte att hon var så fantastisk:) Hon gick sitt spår på 12 minuter och höll för en gångs skull nere hatsigheten till ett lagom tempo. Hon fick godkänt och ett hederspris. Domaren var dock inte säker om man fick dela ut detta i anlagsklass, men skulle återkomma till mig.

Jag själv fick väl godkänt som förare, han tyckte jag kunde läsa mina hundar bra, men sa att jag var lat och inte hjälpte hunden tillräckligt mycket med linan. Ajaj, detta får jag tänka på. Lägga ett spår till varje hund och se till att lina löper smidigare i terrängen utan ryck. Jag lärde mig en massa av domaren, han var en duktig kritiker! Detta var så roligt. Jag ska genast anmäla mig till några fler prov:)

Back on track

Funderar på att köpa mig några “Back on track”-saker till mig och Elsa. Jag har ju en gammal skada i nacke/rygg sedan tidigare och har provat en “halspolo” sedan tidigare och blivit mycket nöjd. Nu har jag skadat min fot igen och kan knappt stödja på den. Jag hoppas det bara är en jobbig vrickning, ska till läkaren imorgon, så vi får väl se då. Men jag tänkte investera i ett vristskydd för foten och ett handledsskydd eftersom jag sitter så pass mycket vid datorn.

Elsa är fortfarande inte helt bra i sitt ben tror jag. Hon haltar inte eller så, men jag tycker fortfarande hon har kort stubin och är inte lika glad som innan. Dessutom slickar hon sig ganska mycket på sitt vänstra framben (har hon gjort ända sedan skadan) så jag tänkte testa att köpa ett benskydd i Back on trackserien till henne. Jag hoppas det ska hjälpa henne.

Är det någon av er som har erfarenhet av Back on track-produkter till djur?

Spårträning

Nu till helgen är det meningen att jag ska tävla med båda hundarna i viltspår i Falkenberg. Snön har dock legat som ett täcke över Röstånga i många veckor och därmed gjort spårträningen till en omöjlighet. Men så i onsdags så regnade allt bort, åh vad jag jublade-Äntligen. Det var verkkligen i sista stund! Så sedan dess har jag spårat med hundarna varannan dag. Blod och klövar har åkt upp och ner ur frysen som en jojo, snitslar har satts upp och tagits ner. Marker rekats och en massa motion har jag fått. Hundarna har fullkomligt älskat det:) Spåra är verkligen en bra aktivitet för alla andar. Jag har inte haft en hund som inte älskat det.

Första spåret var ett öppen klasspår med alla dess ingåede delar, spetsvinklar, vanliga vinklar en återgång och bloduppehåll. Elsa gick först, var lite skeptisk till blodet första metrarna som tog lite tid, sedan rullade det på. Tappade en gång vid en viltövergång, annars gick det bra. Abby gick som andra hund och där gick det verkligen som på räls och i högt tempo (lite för högt). Bloduppehållet och återgången brydde de sig inte ett dyft om någon av dem. Jag var nöjd:)
Andra spåret låg i granskog och var ett mellanting mellan öppen klass och anlags klasspår. Roger gick med hundarna, det hade gått bra. Spåret låg ett dygn.

Tredje spåret gick jag idag. Hade lagt det i ett mcyket, mycket viltsvinsrikt område. Extra störning. Ett ordinärt öppen klasspår i skiftande terräng, allt från öppen äng till granpalntering, över två stenmurar och ett vattensjukt område. Dessutom passerade det igenom en matstation för grisarna. det märktes på hundarna att spåret var i svåraste laget. Idag var det Elsa som var duktigast. Abby hade svårare med alla korsande viltsvinsspår. Abby hade flera tappt som hon helt själv fick arbeta sig igenom, det var tröttande för henne såg jag att inte få någon som helst vägledning från min sida. Nyttigt för henne:) Hon hade en rejäl tappt vid matstationen där spåret dessutom gick över ooch två meter på en stenmur. Men till slut fixade hon det. Elsa brydde sig inte lika mycket om alla andra spår och löste det bra tycker jag. Hon fick bekymmer en gång, gissa var! Jo, vid matstationen. Det låg ju fullt av gott bröd där…och hon är ju mattokig. Hihi, det var planerat från min sida för att ännu mera lära henne att det bara är spåret hon ska fokusera på. Jag är nöjd med hennes insats idag, det var ett väldigt svårt spår. Ca 1200 meter, det är också ganska långt, vilket gör hundarna väldigt trötta och nöjda. Båda hittade klöven, Elsa fick då extra belöning i form av en köttburgare för hund innan hon lekte med klöven och bar den så stolt. Abby skulle få samma sak, men hon ratade maten, det var bara klöven som gällde. Åh, vad hon morrade på den och kastade runt den i luften. Jag log hela vägen till bilen åt hennes gulliga klövbeteende:)

Nu får hundarna vila från spårningen tills lördag då tävlingarna är. Önska oss lycka till:))Jag har nu startat en ny sida här på bloggen, mina hundars träningsdagbok. Återfinns uppe till höger.

 Alla hundar kan spåra;)