Elsas vecka
Elsas vecka har synnerligen varit mestadels otur och besvikelser.
Den startade dock bra. I måndags var vi på Söderåsens bk och tränade lydnad och agility. det var så roligt. Hon älskar verkligen agility (jag med) och är så himla duktig. Tänkte att snart är det dags att starta henne i någon tävling. Träffade en annan tjej som tränade agility och vi sod ganska länge och pratade medans hundarna lekte. Älskar att vara social och prata hund!!
På tisdagen var hon med mig på kurs och skötte sig bättre än på länge. Eftersom hon varit skadad så har jag köpt ett backontrack-skydd till henne. Fungerar hur bra som helst. Hon känns mycket fräshare och piggare när hon har haft det på sig. Den nuvarande behandlingen är att hon sover med det hela natten på vänster fram och har det på på dagen på höger fram. Är jättenöjd!
På onsdagen var hon hos hundvakten på dagen och med mig i stallet efter jobbet. Red en ganska lång runda, jättehärligt var det. Älskar att rida ut med hunden efter jobbet. Man blir så pigg och rensar effektivt hjärnan från dagens arbete.
På torsdagen började dock tråkigheterna. Roger gick ut med hundarna på morgonen. Någonstans i skogen skadar Elsa sig. Så när jag lite senare ska lämna dem till hundvakten ser jag att det är blod på hans golv. Kollar igenom hundarna och upptäcker då att Elsa har skadat sin ena trampdyna fram. Ett litet sår bara, inget farligt tycker jag. Vem som helst kan ju rispa sig ute i skogen. Jag tvättar av det så gott det går och blir en kvart sen till jobbet. Väl där tyckte veterinären att jag skulle tagit med henne. Införskaffade en hundsko till henne som hon hade på sig på kvällen när vi var ute.
På fredag morgon väcker Roger mig och säger att det är något fel på Elsa. Hon haltar och han får inte ta i hennes tass (den skadade). Även jag tycker att hon är lite hängig så istället för att vara hos hundvakten får hon snällt följa med mig till kliniken. Veterinären (som är fantastiskt duktig) kollar såret och det visar sig vara mer än en rispa… ett 5 mm djupt sticksår. Antibiotika i 6 dagar blir det. Men det är inte det värsta. Jag frågar Helle (veterinären) om hon kan känna igenom henne ordentligt då jag misstänker att Elsa har ont i ryggen. Mkt riktigt. Enligt veterinären har hon problem med en eller flera kotor i nacken och pålagringar i sista halvan av ryggen. Jag ser det också tydligt under undersökningen att hon är stelare än normalt och har ont. FAN också. Elsa ska nu in på röntgen för att fastställa graden av pålagringar och se om vi kan göra något åt det hela. Det känns så himla jobbigt. Jag är så rädd för att förlora henne. Jag har gråtit så..
Jag vill ju att hon ska ha ett värdigt liv utan smärta. Att hon ska kunna vara en pigg, glad och arbetsvillig hund många år till. Enligt Helle får Elsa aldrig mera hoppa eftersom det är det som gör henne illa i ryggen. Aldrig mera agility! Suck.Jag älskar Elsa så, hon är så himla speciell för mig. Jag kommer aldrig få en hund som henne igen. Jag är rädd, så rädd. Med denna diagnos faller många bitar på plats. det förklarar hennes periodvisa stelhet, hälta, ovilja att vara med andra hundar, hennes bristande tålamod och varför hon ibland går undan. Jag har förstått att något varit fel, men jag trodde det berodde på hennes fall i trappan och att hon ännu inte helt repat sig. Nu är det bara att avvakta och se hur det går. Jag ska försöka att inte ta ut för mycket i förskott. Jag försöker intala mig att det bara är det diskbråck eller något.
mars 30th, 2009 at 18:16
Jag håller mina tummar att det ordnar sig för Elsa. Förstår att det känns motig nu. Tröstkramar till dig// Susanne
mars 30th, 2009 at 20:17
Åh så ledsamt att läsa detta. Vi håller verkligen alla tummar och tassar för att det ska ordna sig!