-= Blog The Dog =-

Kroppens minne och lediga dagar

Här i familjen har vi våra dagliga rutiner, speciellt på morgonen. Svea vill gå upp halv sju och få mat, det brukar hon få eftersom husse ändå ska till jobbet. Likadant var det imorse. 20 i sju väcker hon mig med den vanliga metoden, hoppa på mig tills jag vaknar… Jag släpper ut dem i trädgården och sedan ut till husse som sov i soffan. Då brukar han gå upp och ge dem mat och gå ut med dem innan han släpper in dem till mig igen. Klockan åtta brukar min kropp börja protestera om hundarna inte kommit in. Aldrig att jag sover mer än till halv nio om inte hundarna finns i rummet, det saknas helt enkelt en väsentlig del. Vid åtta började jag skruva på mig, sömnen blir orolig och sängen känns så tom. Vid halv nio börjar jag drömma mardrömmar om att hundarna skadas eller förolyckas på något sätt. Det är likadant varje morgon om inte hundarna befinner sig i rummet. Så även idag. Jag tolkar det som om kroppen varnar mig. Något är fel, fel, fel och då säger min kropp “vakna”, “gå och kolla läget”, “var är de”. Så jag vaknar kallsvettig med hemska bilder på näthinnan. I natt drömde jag om en galen rottis som skulle ha ihjäl Elsa. Upp hoppar jag och hittar som vanligt hundarna välmående i hallen med en stressad husse, sen till jobbet igen…. Puh, faran över för denna gången också.
Visst är det en märklig mekanism som får min kropp att vakna. Kommer de in i sovrummet som de ska vaknar jag aldrig. Men min kropp är ytterst medveten av vad som finns i sängen. Först när de dunsat upp i sängen efter morgonpromenaden kan kroppen falla tillbaka i djupsömn. Addicted to dogs någon??

Idag har jag “ledigt”. Inga punkter på programmet. För två veckor sedan slutade jag ju jobba, men jag håller fortfarande en massa hundkurser, går på föreläsningar, är på MVC, hos sjukgymnasten mm. Så oftast är det mellan en till två aktiviteter per dag. Så dagar som denna blir jag hemskt rastlös och vet inte riktigt vad jag ska göra av dagen. Man kan ju inte bara vara stilla om man heter Florén och är av kvinnligt kön. Frågade mannen imorse om jag inte kunde iallfall få byta däck på bilen eller åtminstone putsa fönstren. Det blev tvärnej. “Du är gravid och har taskig rygg, inse dina begränsningar människa” suckade han. Så vad ska jag göra då….ut och lägga spår iallafall. Det är ju inte så himla jobbigt. Igår besteg jag och Elsa ett berg, det gick fint. Jättehärligt när man äntligligen nått toppen. Jippie, jag kan (trots magen:))
Nehej, nu får jag banne ge mig ut i skogen om jag ska få nåt gjort idag, hihihi