-= Blog The Dog =-

Sommarens utmaning

Hejehej på er alla.
Jag hoppas att ni njuter i fulla drag av den sköna sommaren. Här är det mkt att stå i som småbarnsförälder. Aldrig trodde jag att det skulle kännas som en omöjlig uppgift att göra något så enkelt som att lägga ett spår till hundarna.

Nu har jag en utmaning till er. Lär er hund att apportera något riktigt gott i sommar, som en grillad korv till exempel. Glöm inte ta fram kameran och sätt det på pränt. Skicka sedan in bilden till mig så lägger jag ut den på bloggen (om ni vill). Skicka den till sara@aktivthundliv.com.
Lycka till:))

Tollarsjukan

Jag tycker så synd om min älskade Elsa. Hon är skadad nu igen. Denna gånger är det något i ryggen som gör att hon inte riktigt får med sig bakpartiet som förut. Har varit på djursjukhuset med henne igen… De trodde antingen på ett lätt diskbråck, svag ickebakteriell hjärnhinneinflammation eller tollarsjukan/SLE. Suck, stackarn. Aldrig får hon bara vara frisk en låång period. Men hon är klart bättre nu, man kan bara märka av att hon har lite ont när hon reser sig eller går i koppel. Dock får hon husarest nu i någon vecka, därefter blir det koppelpromenader som gäller ett tag. Jag tror att hon har sträckt sig på något vis eftersom hon blev så mycket bättre på bara ett dygn. Men vi får väl se vad proverna och tiden utvisar.

Har tagit blodprover för tollar sjukan och skickat in till Helene Hamlin. Hon bedriver forskning på denna luddiga sjuka och om man har en hund där man tror att det kan vara tollarsjukan så kan man skicka in prover och få dem analyserade gratis. Pratade själv med Helene igår, väldigt trevlig tjej.

Hon trodde kanske inte att Elsa hade tollarsjukan eller SLE, och om hon hade det så var det i så fall en oerhört lindrig variant. Kanske att hon i så fall, med nuvarande symptom, skulle klara sig på NSAID under sina dåliga perioder. Vanligtvis ger man kortison för att dämpa immunförsvaret.

Jag har börjat fundera på att kanske är Elsa helt enkelt skörare än andra hundar. För när var unghund åt hon höga doser av just kortison för att bota hennes magsjukdom. Detta kan ju ha gett muskel/led och skelettsvaghet som följd. Kanske kommer följderna av detta först nu. Kanske borde jag tänka efter extra mycket vad gäller Elsas träning och vardag. Det är så svårt bara eftersom hon vill så mycket och älskar att vara aktiv tillsammans med mig. Vart går gränsen liksom?

Det nya livet

Jaha, då var man äntligen hemma igen. Efter en mycket svår förlossning och en vecka på sjukhus är jag och Emma nu äntligen hemma. Emma är världens mest underbaraste unge, så söt och snäll och ett riktigt matvrak. Men det är inte bara jag som trillat dit och fått en ny passion i livet, det har även en av mina hundar.

Jag har varit lite fundersam över hur hundarna skulle ta det här med ett spädbarn i huset. Men det har gått hur bra som helst. Första mötet mellan hundarna och Emma var på sjukhuset. Roger tog med sig hundarna en dag när jag låg inlagd. Han var uppe och hämtade Emma, sen tog han en promenad med vagnen och hundarna. Emma sover som en stock så fort hon kommer utomhus så hundarna såg bara vagnen. Ingen reaktion. Jag hade ett möte med läkaren så Roger fick klara sig själv en bra stund. Efter det gick jag ut för att äntligen få hälsa på mina älskade hundar. Elsa trodde inte riktigt på Roger när jag kom gåendes och han sa till henne att det var matte, hon sprang några meter sen stannade hon. Jag kraxade till lite, då först fattade hon att det var jag. Jag har nog aldrig sett henne så glad, hon sänkte hela kroppen och vevade med svansen som en tok. Jga kunde inte låta bli att fälla en tår. Jag hade ju saknat henne med… Svea blev givetvis också glad, men med Elsa är det något alldeles speciellt. Svea tenderar mer och mer att vara husses hund…

Efter en liten promenad satte vi oss ner på en bänk och tog fram Emma. Svea var väldigt nyfiken det första, men det la sig på bara några minuter. Sen dess tycker hon att Emma visst är lite  spännande ibland med för det mesta är hon bara en konkurrent om matte/husses knä. För Elsa däremot var det kärlek vid första ögonkontastet. Jag har aldrig sett henne så såld på något/någon i hela mitt liv. Sen den stunden är jag mer eller mindre utbytt, första dygnet hemma var Elsa som besatt. Hon satt upp nästan ett heöt dygn och bara studerade Emma. Vart Emma än befann sig var Elsa där.Hon kunde somna först när hon på natten till slut fick ha sitt huvud på Emmas ben. Fortfarande vill hon helst vara i det rum som Emma är, men nu kan hon ligga ner och sova även om Emma är lite vaken. Men skriker Emma vill Elsa genast trösta henne, på hundars vis förstås. Slicka på huvudet och puffa lite med nosen.

Imorgon är Emma två veckor och vi börjar så smått komma in i detta i nya. Hundarna får givetvis stå tillbaka lite grann, men vi försöker hålla på deras rutiner så gått det går. Försöker träna något litet varje dag. Häromdagen fyllde jag barnvagnens underrede med dummies och gav mig ut i skogen. Emma sov som en stock så det gick hur bra som helst att stanna för en träningsstund. Men gu vad jag längtar ut i skogen, vill ut och spåra med järntrean snart igen. Kom igen tjejer, nästa vecka så…