-= Blog The Dog =-

Sveas funktionsbeskrivning

Idag har vi fått vara med på ett hörn på Tollmasters funktionsbeskrivning. Svea kunde inte göra sin beskrivning med sina syskon eftersom jag var höggravid och funktionshindrad (inflammerade revben) just då. Men nu så äntligen har jag uppfyllt en del av mina plikter som ägare till en liten tollare. Kvar på “att uppfylla”-listan är MH och röntgen av höfter/armbågar.

Beskrivningen gick både bra och dåligt. Landdelen gick skitkasst, jag vet inte vad den damen hade i hjärnan just då. Hon som i vanliga fall älskar att jobba och få plocka hem dummies brydde sig knappt om dem alls, än mindre tog i dem. Viltet snusade hon på och var intresserad, men inget mer. Totalt splittrad var hon, betedde sig mycket märkligt. Men, men. Jag fick påminna mannen om att detta faktiskt inte var någon tävling och att det absolut inte spelade någon som helst roll för oss. Visst hade det varit roligt att kunna visa upp ett perfekt protokoll inför uppfödarna, men ärligt talat så struntar jag i vad ett protokoll säger. Jag vet vad jag har i kopplet…
Vattendel gick däremot helt perfekt. Lugn och städad, inte ett pip, plockade allt. Perfekt som beskrivaren sa. Jag skulle filmat, det gick dock åt skogen, hahaha. Roger glömde ge mig mycket tydliga instruktion vilket medförde att jag trodde att jag filmade när jag inte gjorde det och tvärt om. Ja, film blev det, men inte nödvändigtvis på Svea. Ganska kul så här i efterhand. Kvinnor och tekniska prylar i ett nötskal eller….

När det hela var över passade vi på att stanna kvar vid sjön och njuta av medhavd mat, sol och härliga hundar i sitt rätta element- vattnet.

Njutning på hög nivå

Härligt

Den flygande vattenhunden

Ger torrfoder allergi?

Mina hundar äter Specifics CDD-HY, ett lättsmält “allergi”-foder baserat på lax och ris. Jag har hitintills tyckt att det varit ett bra foder, men nu börjar jag tveka. Svea har ju allergi, vi vet inte vad hon är allergisk mot, bara att det är något. Vi har tagit ett blodprov som bara visade allergi mot mögel, det enda man inte kan hypersensibilisera mot. Vi kan tyvärr inte i dagsläget ta ett pricktest då hunden måste vara fri från cortison under minst 6 veckor innan, detta skulle aldrig Svea klara, hon skulle klia sönder sig. Men även om vi fick veta vad det var hon var allergisk mot är många väldigt kritiska till tillförlitligheten på testen och menar att även helt friska hundar ger utslag på testerna (både blodprov och pricktest). Vet man vilken allergi det är kan man ofta antingen anpassa maten man ger till hunden eller hypersensibilisera (vad jag förstått göra ett slags “vaccin” mot det som hunden är allergisk mot), men det är både dyrt och det är inte alls säkert att det hjälper. Då sitter man ändå fast i cortisonfällan, så som vi redan gör i Sveas fall.

Jag har börjat fundera mer och mer över annat man kan göra för att hjälpa Svea i hennes allergiska plågor. För visst kan man tänka sig hur jobbigt det är när det kliar så man river sönder huden vilket gör att man periodvis måste ha tratt, badas var tredje dag i speciellt schampo, äta speciell dietmat och bara titta på när andra får smaka, men inte hon. Nej sånt skär i mitt mattehjärta. Nu måste det bli ett slut på det här. Därför funderar jag på att börja ge henne egenblandad mat, sk BARF. Visst det är krångligt och säkert dyrare, men kan det hjälpa min stackars hund att må bättre är det värt alla mina mödor. Kanske kan man hitta någon gyllene medelväg. Jag vet inte, just därför ska jag försöka lära mig mer om hundars näringslära och utfodring än vad jag kan idag. Mina hundar är bland det bästa jag har och de är absolut värda det bästa livet som jag kan ge dem. Det innebär ett liv utan klåda och med rätt att äta matrester då och då.

Länken nedan är till en intressant artikel jag hittade när jag surfade runt lite. Läs och begrunda. Kom gärna med just din åsikt i foderdebatten. Länken hittar du här

Gu vad jag hatar fästingar

Igår var jag med en kompis i härliga Vomb och la spår. Tänkte försöka träna lite extra nu under några veckor så att jag med gott samvete kan anmäla Svea till ett anlagsprov i höst. Det var perfekt mark att lägga spår på, blandskog med en massa buskar och snår som gjorde det en utmaning för mig och hundarna (var det tänkt iallafall). Jag la ett 620 meter långt spår med mer än 10 vinklar, genom buskage, olika terrängtyper, ja allt man kan tänka sig för att göra det lite svårare. Tror du Svea tyckte det var svårt, nehej då. Det gick som på räls, 11 minuter blankt tog det. Det är så himla bra när man har en mobil som kan räkna både sträcka, tiden det tar att gå den och visar mig på en karta exakt hur jag lagt spåret. Nu vet har jag alla verktyg till att få till riktigt bra spår. Elsa fick gå samma spår som Svea. Jag hade tidsbrist och var lat, så hon fick gå som andra hund. Det är förstås lite svårare, men det gick väldigt bra för henne också.

Medan spåren låg till sig så badade vi hundarna och fikade. Perfekt vatten att träna sök i, masa vass vid kanterna. Även den andra hunden, golden Zela var pigg på att vattenapportera. Hon tom. simmade, något som hon enligt matte aldrig tidigare gjort. Zela hade världens skönaste stil. Istället för att simma så tar hon skutt i vattnet, ungefär som när våra hundar hoppar i högt gräs eller mycket snö. Hon tog sats från bottnen, kastar sig snett framåt upp i luften, plums ner igen, sjunker till botten där hon tar sats för nästa hopp. Svea tyckte hon var mycket konstig och såg noga till att hålla koll så att denna konstiga varelse inte kom för nära, hahaha. När Zela så simmade suckade bara matte och sa, åh nej, nu kan jag ju inte gå någonstans utan att hon kan rymma….

När vi tagit spåren var det dags att åka hem. Jag satt som bäst och ammade upp Emma inför bilresan när jag ser en fästing på Elsa som satt sig i ögonbrynet. Den avlägsnades snabbt. Fortsätter amma i lugn och ro, och oj, där kommer en fästing gåendes på Emma. Äckligt. Börjar kolla på mig själv. Panik, fästingar kryper runt överallt på mig, stora som små, hanar som honor. Fy, fy, fy. Av med alla kläderna, kolla noga överallt. Sen får jag snällt fortsätta amma i gymnastikskor, trosor och en extra tröja. Vilken syn va, hahha. I bilen kändes det som om det kröp överallt. Väl hemma slängde jag mig i duschen och skrubbade hela kroppen riktigt noga. Ha, nu var det väl ändå fästingfritt. Roger kollar igenom hundarna och hittar några som satt sig, sen inga fler fästingar i sikte. Sista kvällsammningen- en fästing kommer krypandes över handen på mig. Uaaah, vad är detta, invasion. Kommenderar upp maken för en noga inspektion, inga fästingar. Kammar noga igenom varje centimer av hundar och hittar fyra till. Fästinginvasion…. Den minsta var bara stor som en knappnålshuvud, en fästingbebis. Hur lätta är de att hitta??? Hade svårt att sova i natt och drömde givetvis om fästingar som anfaller;))) Vi får se idag och jag hittar några fler av de här räliga krypen.

Hur gör ni när ni tränar hund

och har småbarn eller mycket i kalendern? Det är rätt så svårt att få allting att klaffa har jag märkt. Just när man har tid, ork och motivation så händer det alltid något annat. Emma ska ha mat, vill leka, behöver en ny blöja, vill bli buren på mm. Likadant kan det vara med promenaderna, de är inte lika regelbundna som förr. Det går ingen nöd på hundarna, de kommer ut sina tre till fyra promenader om dagen, men inte alltid inom “rätt” tid. Morgonpromenaden tar Roger hand om, sen tar jag nästa. Den kan dock dra ut på tiden om allting strular, som det kan göra ibland. Tur att vi har en kanonbra trädgård för hundarna, i nödfall får de kissa där.

Ibland tvingar jag mig själv att klickerträna något nytt trix en stund med hundarna, det gör faktiskt både dem och mig på bättre humör. Men den riktiga motivationen saknar jag. Det är en massa saker jag “borde” träna, men jag får inte riktigt tummen ur att göra det. Svea har en massa massa lydnadsträning kvar innan vi kan börja tävla, likadant med Elsa om vi ska ta det där hett eftertraktade lydnadschampionatet någongång. Sen har vi ju spåret och jakten och agilityn och……
Det finns alltid massa saker man borde göra. Om man var smart så skulle man noga planera sin träning så man får ut maximalt med inlärning per minut. Tiden till träning är ju knapp när man har småbarn har jag märkt. Innan jag fick Emma hade jag stora planer på vad jag skulle hinna med nu i sommar. Oj, oj. Svea skulle vara redo att startas i både lydnad, tolling och viltspår. Vad blev det av det, jo kanske viltspåret då.

Jag har vart och och spårat idag med hundarna. Det gick kanonbra. Jag lyckades få min snälla man att lägga ut spåren medan jag ammade och lagade mat. Några timmar senare och några amningar senare kunde jag ge mig ut. Det var sååå roligt. Sveas spår var ganska svårt, mycket pga av den oländiga terrängen. Mannen hade lagt spåret genom värsta täta risskogen, över en massa nerhuggna granar, över en väg mm. Men Svea var kanonduktig, tog alla vinklar och konstiga underlag med bravur. Det var mest matte som hade problem att ta sig fram. Hon är nog redo för att startas nu:)) Elsa var duktig som vanligt, ingen konstigt där inte.

Ibland har jag dåligt samvete för hundarna, att de inte får jobba riktigt lika mycket som innan. Elsa tar det nya långsamme livet kanonbra, hon verkar trivas som fisken i vattnet att pyssla om Emma tillsammans med mig. Svea däremot blir lite avundsjuk på Emma och tycker att saker och ting är lite för långsamma och tråkiga ibland. Så vad gör man… Idag har de fått äta lunch ute på gräsmattan (lunchsök, haha) och fikat lite med att öppna diverse kasserade kartonger, papperspåsar, mjölkpaket mm för att hitta det gömda godiset. Lite trix i soffan medans jag ammar och några till på promenaderna. Hu, det är allt jag hann med idag.

Igår var vi ute och vandrade allihopa utanför Kågeröd, uppe på åsen. Rejäl promenad på en mil med paus för fika. Så himla mysigt var det. Vi är jämt ute och “vandrar”, jag hundarna och Emma. Det är livet att vara ute i skogen….

Skriv gärna någon kommentar vad ni gör när ni tränar hund, eller vad ni gör för att aktivera dem de dagar tiden inte riktigt finns på ens sida. Ha det gott nu ska jag hoppa i säng:))