Gu vad jag hatar fästingar
Igår var jag med en kompis i härliga Vomb och la spår. Tänkte försöka träna lite extra nu under några veckor så att jag med gott samvete kan anmäla Svea till ett anlagsprov i höst.
Det var perfekt mark att lägga spår på, blandskog med en massa buskar och snår som gjorde det en utmaning för mig och hundarna (var det tänkt iallafall). Jag la ett 620 meter långt spår med mer än 10 vinklar, genom buskage, olika terrängtyper, ja allt man kan tänka sig för att göra det lite svårare. Tror du Svea tyckte det var svårt, nehej då. Det gick som på räls, 11 minuter blankt tog det. Det är så himla bra när man har en mobil som kan räkna både sträcka, tiden det tar att gå den och visar mig på en karta exakt hur jag lagt spåret. Nu vet har jag alla verktyg till att få till riktigt bra spår. Elsa fick gå samma spår som Svea. Jag hade tidsbrist och var lat, så hon fick gå som andra hund. Det är förstås lite svårare, men det gick väldigt bra för henne också.
Medan spåren låg till sig så badade vi hundarna och fikade. Perfekt vatten att träna sök i, masa vass vid kanterna. Även den andra hunden, golden Zela var pigg på att vattenapportera. Hon tom. simmade, något som hon enligt matte aldrig tidigare gjort. Zela hade världens skönaste stil. Istället för att simma så tar hon skutt i vattnet, ungefär som när våra hundar hoppar i högt gräs eller mycket snö. Hon tog sats från bottnen, kastar sig snett framåt upp i luften, plums ner igen, sjunker till botten där hon tar sats för nästa hopp. Svea tyckte hon var mycket konstig och såg noga till att hålla koll så att denna konstiga varelse inte kom för nära, hahaha. När Zela så simmade suckade bara matte och sa, åh nej, nu kan jag ju inte gå någonstans utan att hon kan rymma….
När vi tagit spåren var det dags att åka hem. Jag satt som bäst och ammade upp Emma inför bilresan när jag
ser en fästing på Elsa som satt sig i ögonbrynet. Den avlägsnades snabbt. Fortsätter amma i lugn och ro, och oj, där kommer en fästing gåendes på Emma. Äckligt. Börjar kolla på mig själv. Panik, fästingar kryper runt överallt på mig, stora som små, hanar som honor. Fy, fy, fy. Av med alla kläderna, kolla noga överallt. Sen får jag snällt fortsätta amma i gymnastikskor, trosor och en extra tröja. Vilken syn va, hahha. I bilen kändes det som om det kröp överallt. Väl hemma slängde jag mig i duschen och skrubbade hela kroppen riktigt noga. Ha, nu var det väl ändå fästingfritt. Roger kollar igenom hundarna och hittar några som satt sig, sen inga fler fästingar i sikte. Sista kvällsammningen- en fästing kommer krypandes över handen på mig. Uaaah, vad är detta, invasion. Kommenderar upp maken för en noga inspektion, inga fästingar. Kammar noga igenom varje centimer av hundar och hittar fyra till. Fästinginvasion…. Den minsta var bara stor som en knappnålshuvud, en fästingbebis. Hur lätta är de att hitta??? Hade svårt att sova i natt och drömde givetvis om fästingar som anfaller;))) Vi får se idag och jag hittar några fler av de här räliga krypen.