-= Blog The Dog =-

En ny champion

Idag var jag och tävlade med Abby, hennes sista viltspårsprov. Daniel som köpt henne var så snäll och kom hela vägen till Ven för att få sin hund tävlad av mig. Jag ville så gärna tävla klart henne. På bilden ser ni domare Per jönsson och Abbys nya husse Daniel.

Och se det gick vägen, numera tituleras hon Svensk viltspårschampion!! Jättekul att hon tog sin tredje raka etta. Jag var lite fundersam hur det skulle gå då jag hade feber i kroppen, det hade ösregnat på spåret under minst 6 timmar och jag hade inte träffat Abby på nästan två veckor. Men hon gick bra. Lite låg var hon och slarvade lite ibland, men annars gick hon säkert och snabbt. Så skönt att ha det avklarat. Nu har jag dragit upp två viltspårschampions och det känns jättekul. Dock högg det till i hjärtat av att se henne igen. Men, jag vet att hon har det bra och får massor med stimulans och kärlek i sitt nya hem. Det är ju skönt att veta.

Annars har livet verkligen gått i ett sen sist. Svea har fått massor med miljöträning. Vi har varit hemma hos min moster en natt, hon har introducerats till mitt jobb dit hon ska få följa med senare. Vi har varit på marknad (en massa ååhh, se så söt, nejmenojdå, mera åhh och så vidare) och börjat sätta staket i trädgården. En hel helg var min snälla pappa nere och hjälpte oss att röja sly, gräva hål och gjuta fast stolpar. En massa maskiner och ojlud och grejer var det hela helgen. Tror ni Svea brydde sig, nehej det var bara kul. Hon är så himla cool, inte rädd för något (mer än andra hundar som skäller, sunt tycker jag) och jättelättlärd. En kanonhund helt enkelt. Jag skulle inte byta henne mot något.

 Attack

  Svea med min moster Kerstin

 
Svea har hittat en lite udda sovplats

Vägen hem

På onsdagen åkte jag och mamma, Lukas och Abby uppåt landet. Första anhalten var Värnamo där vi släppte av Abby. Hon ska provbo i sitt nya hem nu under långhelgen. Det kändes så hemskt och lämna henne, som omjag svek henne brutalt. Jobbigt värre. Tårarna var inte långt borta när jag stände dörren och gav mig av. På söndag vet jag om hon trivs där och de med henne.

Nästa anhalt var Mjölby där vi lämnade av Lukas hos Rogers syster, där ska han vara hela helgen och leka med kusinerna. Vi blev bara färre och färre i bilen.
Sent på kvällen var vi framme i Eskilstuna. Vi bodde på ett ganska skabbigt vandrarhem, Stenkvistagårdens vandrarhem. Bo inte där. Billigt, men skitigt och äckligt. Det fanns tyvärr inget annat att få tag på just denna natten. Men vi sov som stockar iallafall.

På morgonen ringde Petra och var helt förtvivlad, min valp hade fått urinvägsinfektion, ville jag verkligen ta med henne hem. Ja visst sa jag, jag har haft tikar med urinvägsinfektion innan. Lite antibiotika, vätska, värme och kärlek brukar vara en väl fungerande kur. Strax efter ringer Roger och säger att hundvakten som skulle ha Elsa över dan är puts väck. Han finns inte att få tag på någonstans, mkt olustigt. Panik blev det då Roger skulle åka till Växjö och hade folk som väntade på honom. Vad göra? Jag kollar min telefonbok och visst ja, jag hade ju träffat en trevlig tjej med en goldentik som Elsa gillade i Röstånga. Jag ringde henne, som tur var kunde hon ta hand om henne just idag. Vilken lättnad. Tack Anna!!

Väl hemma hos Petras mamma där vi äntligen skulle hämta Svea så var klockan över tolv. Efter lite pappersarbete och fika kunde vi med lilla sötnosen hem. Svea var jätteduktig i bilen, väldigt snäll och go. Sov mest, busade lite och kissade en massa gånger. När vi fikade ute i skogen tumlade hon omkring och var så nyfiken på allt. Man såg ingenting av den försiktighet uppfödarna pratat om. Speciellt maten var väldigt intressant. Helst hade hon velat smaka på allt, men hon fick nöja sig med någon smula bröd och lite keso. Mums sa hon, har du mer och så slickade hon mig i mungiporna. Svansen gick i ett när jag “spottade ut” lite halvtuggat bröd till henne. Wow, hon har mat i munnen. Sedan dess kollar hon alltid min mun noga varje gång hon är i mitt knä:)
Väl hemma så hämtade vi Elsa direkt och så fick de nosa på varandra på gräsmattan.Tyvärr regnade det så det blev bara en kort stund. Men det gick över förväntan. Och går över förväntan. Elsa accepterar valpen mkt bättre än när Abby kom, men nu är hon ju mera van vid valpar. Dock sa hon ifrån när Svea bet henne i svansen och ännu lite mer då Svea stack ner hela huvudet i hennes matskål. Då gav Elsa till ett vrål som fick Svea att skika  av rädsla. Men det släppte hon väldigt fort för lite senare högg hon Elsa i nosen. Hahaha, det såg så himla kul ut. När Elsa böjde sig ner och skulle nosa helt vänskapligt på henne gjorde Svea ett utfall och nöp till i Elsas nos. Morr sa hon men inget mer. Katter har Svea aldrig sett förut, men det kan man tror. för hon bryr sig inte det minsta. En konstig hund bara, verkar hon resonera.
Natten har gått hyfsat bra. Både Elsa och Svea sov hos mig i sängen, ibland tillsammans ibland ihopkrupna hos mig. Sveas favoritställe är utrymmet mellan huvudet och axeln. Hon gillar överhuvudtaget trånga ställen att sova på. Svea har dock lite problem med sitt kisseri, hon har trängningar och lite ont när hon kissar vilket gör henne lite pipig. Stackarn, jag hoppas att det snart ska gå över.

 
     Petra med Svea                               Svea äter Afil

  
     Första benet (i bilen)                          Matpaus i skogen

   
      Bra blick….                                        Puss matte

  
    Ska det vara en godis?                 Mamma med Svea             

SVCH, resultatet av helgens tävling!

I helgen var Roger och jag med hundar uppe i Lidköping för att tävla i viltspår för SSRK Västra.
Jag visste inte riktigt hur det skulle gå, varken för hundarna eller min fot. Det var en dryg resa upp på fredag kväll, nära 40 mil reste vi för att försöka ta Elsas sista 1:a. Eftersom jag inte tränat hundarna själv den sista tiden, så visste jag inte riktigt hur de spårade för tillfället. Roger har varit och är den som numera är ute all tid i skogen och promenerar/springer och lägger spår till mina älsklingar (vad skulle jag och hundarna göra utan dig?). Jag ser längtansfullt efter dem varje gång, men min fot hindrar mig från sådana aktiviteter. Natten tillbringade vi på Billy´s Bed and Breakfast, jättecoolt ställe med bra pris, service och fantastisk frukost. Upp med solen igen på lördagen, provet började åtta. Vi hann precis köra till Järpås där provet skulle gå av stapeln.

Detta var mitt första ordinarie viltspårsprov så det var lite spännande att se hur det skulle gå till. Vi var totalt åtta ekipage fördelat på två domare. Det började med lottning och lite allmänt prat. Elsa blev lottade trea och Abby fyra. Först ut var en welshtik från norge, jättesöt och med en trevlig matte. Denna welshen var tyst till skillnad från vår, hihihi. De fick en tvåa, oturligt nog hade en räv markerat flera gånger i spåret vilket gjorde tiken lite konfunderad. Två gick en tokröd goldenkille (han var betydligt rödare än en tollare). För dem gick det bra och snabbt, 15 minuter.

Sen var det då min och Elsas tur. Efter att ha tryckt i mig lite smärtstillande och provat foten lite var jag beredd att prova. Jag tänkte att Elsa klarar det säkert, fixar vi det inte beror det på min ¤&%¤”# fot. Men Elsa var kanonduktig, gick som en klocka hela spåret. Vid återgången trasslade jag in linan vilket gav en minuts extrajobb för Elsa. Men hon var så himla duktig och fick sin ista etta så nu tituleras hon SVCh, Svensk Viltspårschampion!!! Jag är så himla stolt och glad. Känns fantastiskt kul. Nu ska jag gå vidare och satsa på något annat i hennes träning. Kanske blir det brukset, det lockar lite mer än lydnaden just nu.

När det var Abbys tur velade jag och Roger fram och tillbaka vem som skulle gå med henne. Jag var så speedad efter Elsas spår att jag knappt kände min fot längre. Så jag tog henne. Abby var i helt fantastisk form, jag har aldrig set henne spåra så fint och noga någon gång. Tom bättre än Elsa gick hon. Båda hundarna gick snabbt, 13 minuter vardera. Abby gjorde en jättekul grej i spåret, vid första vinkeln ställde hon sig upp på bakbenen och vädrade i luften innan hon direkt gick i rätt riktning. Hon såg ut som en hare som spanar över högt gräs, hahaha. Abbys kanonform belönades rikligt, hon fick också en 1:a och dessutom HP (hederspris) och blev provbästa hund (av alla 8). Elsa kom tvåa efter Abby av dessa fyra hundarna. Så himla kul. Vilken dag alltså:)) Vi sopade verkligen banan!

Efter provet åkte vi till KInnekulle och åt (Rogergullet bjöd mig på firarmiddag) på ett Säteri. Hundarna levde lite rövare och välte bland annat en stol, men inget kunde förstöra stämningen just då. Därefter åkte vi och gick (hoppade) en promenad i en häftig skog. Därefter bar det av till brorsan i Göteborg där vi hjälpte mamma att passa hans goa ungar. Först i eftermiddag började vi rulla hemmåt igen. Så nu sitter jag här  framför datorn med två trötta hundar runt fötterna och är bara så nöjd. Livet är så underbart ibland…..

   
    Min sötnos                                           Abbys stolrivning, öhh vad hände

 
     Det var en solig dag…..

 
    Kinnekulles kalkbrott                                       Träd underifrån

  
     Vilopaus                                              Botemedel för kryckfobi;)

Livet i Röstånga - sammanfattning

Ville bara uppdatera er på det senaste och så. Här har det varit väldigt tyst ett tag. Hela mitt liv har saktat av på de flesta plan. Min fot blir liksom inte bra och igår var jag hos läkaren igen. Han var absolut inte positiv till händelseutvecklingen (värre och värre under tre månaders tid). Enligt honom har jag brutit foten på något sätt. Antingen en “osynlig” fraktur strax under vadmusklen eller ett “brosk/ben-brott” inne i leden. Oavsett så väntar jag nu på magnetröntgen och en eventuell operation. Som läkaren sa, det bästa som kan hända nu är att skadan går att operera. Annars kommer du ha besvär under mkt lång tid. Så nu är det bara att sitta hemma och vänta. Han sjukskrev mig i 5 veckor till. Suck, allt har plötsligt blivit så tråkigt.

Men nog klagat, det har hänt roliga saker också. Jag har varit på tävlingslydnadskurs för Eva Bodfält i två heldagar uppe i Stockholm. Jättekul och mkt intressant och lärorikt. Jag kan varmt rekommendera att gå kurs hos henne. Är ni i Stockholm så passa på och se om hon har någon kurs då.

Abby har lärt sig lita på sin simförmåga och därmed går numera vattenapporteringen som en dans. Efter mkt tvekan och pushande från min sida så hoppar hon nu självmant ut från bryggan och simmar ut pch hämtar dummien. Jättekul att se.

En annan sak som är väldigt tråkig är att vi väljer att omplacera Abby. Hon fungerar inte optimalt i vår flock längre tyvärr. Det känns så himla jobbigt och ledsamt. Men hon fungerar bäst som ensamhund och det kan vi inte erbjuda henne. Så gäller det bara att hitta ett mkt bra hem så att jag kanske kan släppa henne ifrån mig. Kommer gråta floder :(….

Avslutar med en glad nyhet. Elsas mamma fick en hel radda tikar vid valpningen för 6 veckor sedan. Så om två veckor åker jag och hämtar hem en ullig, busig och underbar liten tollartjej. Tanken är att hon ska bli min nästa tävlingshund. Funderar på att kalla henne Svea eller Lina, vad tycker ni? Eller har ni några andra bra namnförslag (svenska tjejnamn). Att få hem henne kommer iallafall liva upp min ledsna tillvara en del.

2×1

Efter att ha hållt en mycket trevlig halva av Aktiveringshelgen så bar det ut på prov. Idag har jag tävlat i viltspår med både Elsa och Abby. Vädret var inte bra, inte för att spåra iallafall. Alldeles för varmt och torrt. Hundarnas tunga hängde ut hela dagen. Båda var trötta och saknade gnistan, speciellt Abby. Hon kändes inte i form alls, tyckte lite synd om henne faktiskt.

Elsa tog sitt spår jättebra! Hon gick bättre än vanligt, tog alla vinklat perfekt. Det kändes helt ok. Att tävla ärt alltid en påfrestning på nerverna och varje gång funderar jag på varför jag utsätter mig för detta:) Men bara man förbereder sig väl brukar det gå vägen. Så även denna gången. Hon fick sin andra raka etta. Nu är det bara ett ordinarie förstapris kvar till championatet!! Domaren var så nöjd med henne. Tyckte hon var jätteduktig, jag med. Älskar att se henne jobba. Elsa är bäst när hon får använda sin hjärna, ibland riktigt glänser hon. Så också idag. Hon är verkligen en helt otrolig hund. HP (hederspris)var inte långt borta, hon gjorde en ringning, därför fick hon inget idag. Men mig gör det inget, jag är bara så glad att hon fixade det.

Abbys spår var sdå mycket svårare, främst pga terrängen. Har aldrig gått ett så fysiskt krävande spår, över flera branta backar, genom alla snår som fanns (fanns många), vinklar nerför branter osv. Det känndes verkligen inte bra. Under hela spåret var jag så säker på att detta gick åt skogen, hon kändes så ofokuserad och jag såg på henne att hon var både trött och ur form. Värmen och hennes skendräktighet gjorde att jag verkligen inte trodde att hon skulle klara det. Ett tag tyckte jag hon var totalt ute och seglade. Just då sket jag i spåret, jag såg att hon inte mådde bra. Så mitt under provet satte jag henne ner, gav henne vatten och en 5 minuters lång (kändes som en timme för mig) paus. Men tack och lov hjälpte det. Efter det fick hon tillbaka liten krafter och spårade sedan bättre. Dock inte så bra som hon brukar. Jag visste att värmen skulle påverka henne mer än Elsa, därför blötte jag ner halva henne precis innan innan vi gick på spåret. Men jag trodde inte det skulle bli så illa. Jag förbannade vädret många gånger under spåret. Jag blev så otroligt glad när jag fick höra av domaren att hon fått sin etta att jag kastade mig runt hans hals i lättnad. Så himla skönt att det gick vägen. Min duktiga Abby. Hon klarade det!

På vägen hem stannade vi i Skäralid och fikade. Värsta hundcafeét kunde man tro att det var. Totalt 5 hundar med mattar och hussar satt och fikade och mös i solen på samma uteservering. Abby skällde bara en gång. Framgång! En mkt rolig och produktiv dag. Nu måste jag verkligen sova. Det blir en hård dag imorgon. På fm har jag spårkurs och på em andra halvan av aktiveringshelgen. Sen som grädde på moset kommer min mamma på besök. Kanske borde städa…..

Med domaren och hans aspirant

Eftermiddag i trädgården

Nu när våren har kommit längtar också Wilma ut.
Så efter att hon försökt att rymma flera gånger och jag sett henne bedjande titta på först mig och sedan på dörren gav jag med mig. Fram kom kattselen och kopplet. Wilma kunde knappt tro att det var sant när jag öppnade dörren och sa varsågod. Hon tittade storögt på mig “är det verkligen sant matte, får jag” innan hon hon skuttade ut i gräset. Hon satt och njöt av alla dofter, ljud och av att få äta så mycket färskt gräs hon ville. Abby var inte sen att ta efter, snart hade jag två kor betandes på tomten;)

Abby ville så klart också vara ute så för att roa henne lite hämtade jag den ganska nyinköpta hundbollen (basaketboll, hårdpumpad). Den hade hon så roligt med, förbannad på den blev hon också eftersom den inte gick att bära på, hihi.

Till och med vår andra katt Simba vågade sig ut en liten runda och åt lite gräs (vad annars).
Själv satte jag med en kopp kaffe och njöt av solen och alla lyckliga djur:)

Glad påsk

Hej på er alla!!

Jag hoppas att ni haft en riktigt skön och avslappnad påskledighet.
Själv har jag haft det så bra. Jag hundarna och Roger har varit hemma hos mina föräldrar och slappat och njutit av god mat och blivit riktigt ompysslade. Vi har njutit av solen på stranden med hundarna, strosat runt på stan med Elsa, geocashat mm. En hel massa sömn har jag också tagit igen, i natt sov jag hela tolv timmar! En del film har det också blivit, bland annat härligt romantiska “Music and lyrics”. Den hade en underbar låt som jag spelar om och om igen http://www.youtube.com/watch?v=EAvJw5OtpKc&feature=related Kanonrolig video med Hugh Grant him self;))

Påsken bjöd dock också på en del galenskap, denna gång i form av en tokAbby. Vi var ute och gick en promenad på stranden utanför mina föräldrars hus. Hundarna gick lösa som vanligt. Helt plötsligt får Abby syn på en mås 100 meter bort och DRAR. Ohh my god, hon hade så himla roligt där borta. Jagade en hel massa måsar. Längre och längre bort sprang hon. Ut i vattnet och in på stranden igen, runt runt. Fåglarna verkade ta det hela med ro, de flög en bit och landade sedan, tills nästan gång hon kom farande. Ja, vi stod ömsom och skrattade, skrek och skakade på huvudet. Till slut fick Roger gå och hämta henne, den kanalen vi pratade på hade hon helt stängt av. Hon var helt klart inne på måskanalen:) Så efter det äventyret får hon gå i långlina…

Onsdag

Var ute på en helt underbar långpromenad på några timmar i onsdags med hundarna. Den bjöd på både magiska stunder, solsken, stillhet, spänning och dramatik. Jag gick i ett nytt område, därav spänningen eftersom jag inte visste vart jag skulle hamna till slut. Älskar sådana upptäckarpromenader. Att gå på nya oupptäckta stigar är en del av naturens dragningskraft. Stillhet och solsken fick vi gott om när  vi hittade en solbelyst glänta och en stubbe att sitta och filosofera på. Flera citonfjärilar flög runt i gläntan och det enda som hördes var fåglarna som kvittrade (och hundarnas söndermalande av pinnar), en magisk stund. Men helt plötsligt kommer dramatiken farande i form av ett barakande vildsvin. Jo, det är sant. Helt plötsligt när man sitter där i sina egna tnkar hamnar jag mitt i en jakt (lovlig eller olovlig). Genom skogen dundrar ett vildsvin grymtande rakt mot mig och hundarna. Överraskad blev jag, men fann mig mycket snabbt och började skrika. Då gjorde svinet en helomvändning och försvinner bort med den skallande hunden (ingen av mina) efter sig. De hördes ganska länge, grymt, skall, grymt, skall etc.
Jag såg ockå lugnare spänning i form av vårens första padda (övervintrad), tussilago, videkissar och hundarna tog årets första dopp i en “pöl”.
Underbart!!

Agilityträning mm

Puh, jag är så trött att jag snart faller in i spontansömn:)
Efter en lång, hektiskt arbetsdag på kliniken och lite handling inför helgen så åkte jag och hämtade Abby hos hundvakten. Det var hennes första dag där och hon hade varit lite olycklig…men jag hoppas att det ska ordana sig med tiden. Eftersom jag kände för att vara ute så åkte jag och tränade agility och lydnad på Söderåsens brukshundsklubb med Abby. Så lyxigt att bara ha en hund med sig;)

Vi började med en uppvärmande promenad med lite lek för att förebygga skador, sedan körde vi lite lydnad.
Platsliggning: hon låg bra under 1 minut med störning i form av mig dansandes och tjoandes runt på planen (vilken syn va!). Jätteduktig var hon som låg kvar trots att jag fånade mig ganska mycket och kastade bollar och mat etc.
Ingångar:Hon har ungefär förstått vad hon ska göra, men hon var så taggad att hon hoppade lite mot min hand (som visade vägen via en handtarget). Hon sätter sig fint om jag tar ett steg fram.
Inkallning: sitter kvar fint (reser sig en gång, men sitter kvar de två andra), kommer som ett skott och studsar in i position (sned, men ganska ok). Kul att se!
Läggande under gång: hon går fint vid min sida men blir mycket konfunderad när jag säger ligg och fortsätter gå, så jag går vidare med henne och stannar nu vid kommandot, då slänger hon sig ner med ett aha-uttryck i ögonen, det var DET du menade:)
Fritt följ: Går slarvigt i början, men efter några bra belöningar går hon jättebra 10 steg. Wow, det längsta hittentills!! Hon hade bra attityd, viftade på svansen och tittade upp på mig. Kanon!! Det enda jag gjorde för att få henne dit var att klicka och belöna när hon gick rätt, inget annat. Sa inget, fyade inte henne när hon avvek från min sida. Fortsatte bara och när hon kom in i rätt posotion igen så blev det klick och köttbulle. Gick hur bra som helst och hjälpte henne mycket om jag gick i en vid cirkel.

Agility
Hon var så himla duktig. Tog alla hinder jag ville (hade väldigt, väldigt låg höjd). Kunde efter lite träning dirigera henne i en trippelserie. Satte henne, gick till andra hindret, sa hopp, hopp och sparng med henne till tredje hindret som jag kastade bollen över. Fungerade bättre än förväntat. Tunnlarna gick ganska bra efter några gånger, lite konstiga är de allt… Lärde in däcket och lånhoppet, absolut inga problem där. Lät henne testa alla kontaktfältshinder, hon hade inga reservationer. Hon körde bara på, med svansen i topp. Ibland hittade hon någon spännande doft på planen och tappade fokus för några sekunder. oftast lät jag henne vara, bara belönade henne antingen med träning, boll eller mat när hon hade fokus på mig. Hon är ju trotsallt inte så gammal än, kan inte begära så pass mycket fokus än som Elsa har. Dessutom är hon en welsh som inte är kända för sin arbetskapacitet annat som jakthundar (Abby stöter och spårar mycket fint!!) Så hon fick vara unghund och ta det i sin egen takt. Den mesta av tiden lekte vi faktiskt, jag vill ju att hon alltid ska tycka det är fantastiskt roligt att komma till en appellplan! Att bygga för framtiden är viktigt!! Lite passivitet hann vi också med, satt på en bänk och kollade på bilarna som passerade. Gick bra nästan direkt.

Åhh, dagens åtagande nästan avklarade. Men what ever, nu måste jag sova. Ska upp tidigt och ha kurs.
Sov gott:))

En härlig skogstur

Idag har jag och hundarna varit och kollat på mer spårmark, snart börjar ju kursen och då gäller det att veta hur spåren ska läggas. Vi hade mestadels mulet och uppehåll men det kom någon enstaka skur, solen kom naturligtvis nu när jag satte mig framför datorn! Men det var två jättehärliga timmar i skogen iallafall.

Vi började med att reka, först följde jag en skogsväg någon km där den sedan slutade i en vändplats. Eftersom jag tycker tycker det är tråkigt att gå samma väg tillbaka så fortsatte jag rakt fram, fast nu inne i skogen. Hittade jättefin mossa till de första spåren, blandskog till de nästföljande, tallskog med lite vindfång och en granplantering för de svårare spåren. Såg massor med spår av vilt, främst gris tror jag. Hundarna tyckte det var jätteroligt att gå rakt ut i terrängen och njöt i fulla drag av att hoppa över stock och sten. Fort ska det gå tycker Abby, hon far som ett jehu fram och tillbaka, hit och dit, under och över, genom vattenpölar och över stenmurar. ja, hon är väldigt underhållande att titta på, för det ser ut som hon har så roligt:) Elsa springer också runt, men undviker alla jobbiga ställen som tex. snår och vattenpölar. Stenmurar går hon inte över om inte jag går över först. Hon var mest intresserad av viltmarkeringarna idag, så till den milda grad att jag efter en stund plockade fram klickern och jobbade med skvallring på just dem. Efter har gjort det en stund blev hon mycket mera kontaktsökande och fokuserad på mig. Jag kräver absolut inte att mina hundar ska gå och stirra på mig hela tiden, men jag tycker det är trevligt att de håller sig inom 10 meter från mig och inte är fullt så intresserade av viltspår.

Vi hittade allt möjligt i skogen, bland annat en gammal bil som hundarna tyckte var väldigt spännande och en saltsten för älg/rådjur. I övrigt var denna skogen ovanligt ren från skräp, det är skönt att se att folk inte dumpar saker precis över allt.

Efter den timslånga promenaden gjorde jag iordning för ett dummiesök. Vallade av en ganska stor ruta, kanske 50×50 meter. Därefter la jag ut 7 dummie till Elsa i varierande svårighetsgrad. Elsa var taggad som bara den när jag hämtade henne från bilen och hittade 3 inom några minuter. Därefter tappade hon stinget lite och ville inte längre springa upp för branten som markerade ena långsida. Vet inte om hon har lite ont i benet ibland fortfarande, hon haltar aldrig, men hon är inte riktigt som vanligt, hmm. Så för att göra det lättare för henne gick jag till en av de andra sidorna och skickade därifrån, då hittade hon 2 till ganska snabbt. Vid sjätte skicket hittade hon inget och det märktes att hon var trött. Med lite hjälp från mig hittade hon en till och där bröt jag, för jag märkte att hon tappat för mycket energi. Vi körde lite kast med dummien och sedan satte jag henne i bilen.

Till Abby la jag ut alla dummies igen, fast betydligt lättare. Hon var också väldigt på när jag hämtade henne och det fanns inte en chans att hon kunde gå fint vid sidan fram till stället där jag skickade henne. Hon hittade en dummie snabbt men fick en annan i nosen och ville ta den också samtidigt, så då fick jag gå in och säga till henne att det inte var ok. Hon lämnade av, fick beröm och mjukost. På andra skicket hände samma sak, men där vände hon snabbare. Vid tredje skicket och framåt gjorde hon perfekta avlämningar. Åh, hon är så duktig. Det var roligt att se. Man ser så tydligt på henne i söket också om hon har en vittring i nosen eller ej. Till skillnad från Elsa så ger inte Abby upp så lätt heller, hittar hon den inte så söker hon bara ännu mer intensivt. Dock har hon fortfarande tendens att ha för mycket spring i benen, vilket gör att hon springer över en del dummies då nosen inte riktigt hänger med. Men det är väl något som kommer med erfarenheten hoppas jag. Hon var mycket duktig iallafall och hittade fem väldigt fort och en till med hjälp av mig. Den sista dummien hittade ingen av hundarna (den låg i en sänka) så den hämtade jag själv.

Därefter gjorde en dubbelmarkering med båda hundarna. Elsa klarade sin galant, men Abby tror att jag kan kasta väääldigt långt för på första markeringen sprang hon tre gånger så långt som jag kastat. Med lite dirigering (det fungerade jättebra att dirigera henne idag) från min sida så hittade hon den. Andra markeringen mindes hon bättre för den sprang hon direkt på.

Nu är båda hundarna supertrötta och ligger och sover som döda sillar. Jag ska äta lunch och sedan bege mig till stallet. Vi får se om Elsa får följa med eller om hon är för trött…vill ju inte köra slut på henne helt.

Viltspårsprov

I helgen har jag Roger och hundarna varit hos min bror i Göteborg och hälsat på. Självklart försöker man ju pressa in så mycket som möjligt på schemat så det blev viltspårsprov för båda hundarna på vägen hem på söndagen. Därefter åkte vi för att äta lunch hos mina föräldrar innan packade in alla hundar och saker i bilen och for hemmåt.

Veckans träning gav resultat, båda klarade sina prov med glans. Så himla roligt. Proven gick i Sibbarp, utanför Varberg med en mycket trevlig och tipsrik domare. Vädret var dock urkasst, på morgonen började det snöa, det övergick senare i snöblandad iskallt regn och medelhård blåst. Spåren var täckta av 2 cm blötsnö, jag tänkte att det här kommer aldrig gå..

Elsa gick sitt första öppenklassspår och efter en liten jobbig start (pga av snön) gick hon på fint. Hon avvek max 5 meter från spåret och tog alla vinklar och bloduppehållet utan problem. Dock gick hon in i återgången, men klurade ut det och forsatte i det riktiga spåret. Slutet hittade hon nästan direkt. 18 minuter tog hon på sig. Hon fick ett blankt förstapris. Hade hon inte gått in i återgången hade hon även fått ett HP (hederspris), men mig gör det inget. Jag är så nöjd med att hon klarade det trots snövädret. Bara två kvar till SVCH!!

Abby gick sitt anlagsprov och klarade detta med bravur, salut, glans, ja alla verb ni kan komma på. Hon gick som en klocka och domaren kunde inte sluta ösa beröm över henne. Abby var en av de bästa spårhundarna han sett på flera år sa han. En mycket duktig hund som kan gå mycket långt, skrev han också i omdömet. Jag bara mös. Jag visste ju att hon var duktig, men inte att hon var så fantastisk:) Hon gick sitt spår på 12 minuter och höll för en gångs skull nere hatsigheten till ett lagom tempo. Hon fick godkänt och ett hederspris. Domaren var dock inte säker om man fick dela ut detta i anlagsklass, men skulle återkomma till mig.

Jag själv fick väl godkänt som förare, han tyckte jag kunde läsa mina hundar bra, men sa att jag var lat och inte hjälpte hunden tillräckligt mycket med linan. Ajaj, detta får jag tänka på. Lägga ett spår till varje hund och se till att lina löper smidigare i terrängen utan ryck. Jag lärde mig en massa av domaren, han var en duktig kritiker! Detta var så roligt. Jag ska genast anmäla mig till några fler prov:)

Spårträning

Nu till helgen är det meningen att jag ska tävla med båda hundarna i viltspår i Falkenberg. Snön har dock legat som ett täcke över Röstånga i många veckor och därmed gjort spårträningen till en omöjlighet. Men så i onsdags så regnade allt bort, åh vad jag jublade-Äntligen. Det var verkkligen i sista stund! Så sedan dess har jag spårat med hundarna varannan dag. Blod och klövar har åkt upp och ner ur frysen som en jojo, snitslar har satts upp och tagits ner. Marker rekats och en massa motion har jag fått. Hundarna har fullkomligt älskat det:) Spåra är verkligen en bra aktivitet för alla andar. Jag har inte haft en hund som inte älskat det.

Första spåret var ett öppen klasspår med alla dess ingåede delar, spetsvinklar, vanliga vinklar en återgång och bloduppehåll. Elsa gick först, var lite skeptisk till blodet första metrarna som tog lite tid, sedan rullade det på. Tappade en gång vid en viltövergång, annars gick det bra. Abby gick som andra hund och där gick det verkligen som på räls och i högt tempo (lite för högt). Bloduppehållet och återgången brydde de sig inte ett dyft om någon av dem. Jag var nöjd:)
Andra spåret låg i granskog och var ett mellanting mellan öppen klass och anlags klasspår. Roger gick med hundarna, det hade gått bra. Spåret låg ett dygn.

Tredje spåret gick jag idag. Hade lagt det i ett mcyket, mycket viltsvinsrikt område. Extra störning. Ett ordinärt öppen klasspår i skiftande terräng, allt från öppen äng till granpalntering, över två stenmurar och ett vattensjukt område. Dessutom passerade det igenom en matstation för grisarna. det märktes på hundarna att spåret var i svåraste laget. Idag var det Elsa som var duktigast. Abby hade svårare med alla korsande viltsvinsspår. Abby hade flera tappt som hon helt själv fick arbeta sig igenom, det var tröttande för henne såg jag att inte få någon som helst vägledning från min sida. Nyttigt för henne:) Hon hade en rejäl tappt vid matstationen där spåret dessutom gick över ooch två meter på en stenmur. Men till slut fixade hon det. Elsa brydde sig inte lika mycket om alla andra spår och löste det bra tycker jag. Hon fick bekymmer en gång, gissa var! Jo, vid matstationen. Det låg ju fullt av gott bröd där…och hon är ju mattokig. Hihi, det var planerat från min sida för att ännu mera lära henne att det bara är spåret hon ska fokusera på. Jag är nöjd med hennes insats idag, det var ett väldigt svårt spår. Ca 1200 meter, det är också ganska långt, vilket gör hundarna väldigt trötta och nöjda. Båda hittade klöven, Elsa fick då extra belöning i form av en köttburgare för hund innan hon lekte med klöven och bar den så stolt. Abby skulle få samma sak, men hon ratade maten, det var bara klöven som gällde. Åh, vad hon morrade på den och kastade runt den i luften. Jag log hela vägen till bilen åt hennes gulliga klövbeteende:)

Nu får hundarna vila från spårningen tills lördag då tävlingarna är. Önska oss lycka till:))Jag har nu startat en ny sida här på bloggen, mina hundars träningsdagbok. Återfinns uppe till höger.

 Alla hundar kan spåra;)

Oplanerad miljöträning

I fredags var jag i Höör och sa hejdå till min döda mormor. Det var en synnerligen märklig upplevelse, väldigt jobbigt måste jag säga. Hundarna fick stanna hemma och se Abby hade varit så snäll och hållt sig hela tiden, trots att det gick 4,5 timme. Framsteg:)

Men på vägen hem började det kännas jobbigare och jobbigare så jag bestämde mig med mycket vånda att ställa in helgens kurser. Ingen tjänar på att jag håller en dålig kurs bara för att jag är ledsen. Till er som drabbades vill be så hemskt mycket om ursäkt. Jag ska rätta till det så fort som möjligt. Hemma ville jag inte vara, så jag satte mig i bilen med hundarna och åkte hem till mina föräldrar. Så nu är vi på kortsemester kan man säga. Fredag till måndag, skönt att byta miljö för ett tag. När jag skriver detta sitter jag uppe hos brorsan i Kullavik utanför Göteborg. Och imorgon ska jag och hundarna åka in til stora staden och kolla på folk och hälsa på en kompis.

Denna resa är också bra för hundarna, speciellt för Abby. Det är som en massa gratis miljöträning helt oplanerat:) Abby behöver komma ut mer här i världen och eftersom brorsan har två söta men busiga ungar är det ännu bättre. Barn i den åldern träffar vi väldigt sällen. Men hon är så duktig så, busar inte alls med dem utan är väldigt snäll, låter sig klappas och petas på lite hur som helst. Leksaker som flyger över allt, plötsliga skrik och springande små ben rör henne inte i ryggen. Hon la sig lugnt och sova efter bara en liten stund. Elsa är nästan värre då, hon har svårare att slappna av och vill helst busa lite för vilt med dem ibland. Men jag tycker ändå det går jättebra och barnen är så snälla och duktiga med hundarna. Jag kommer ihåg när Elsa var mindre och så även Olle, då skulle han peta mycket mera på alla möjliga konstiga ställen. En gång såg jag hur han bände upp hennes munn och stack in hela handen och lite till. Elsa som är så snäll så bara stod där och gapa tills han var färdig (jag avbröt dock det helaså fort jag såg det). Olle skulle ju bara känna hur en hundhals kändes innifrån, fullt naturligt att vilja veta detta enligt han själv. Hihihi, det såg iallafall ganska roligt ut även om jag tyckte lite synd om Elsa. Nu är barnen lite större och har lärt sig mer hur man hanterar hundar.

Träningsdagbok

Eftersom det inte var någon vilodag idag har jag iallfall tränat lite med hundarna.Dock tröt min energi lite idag så detta är vad det blev:

Abby:
* Skvallra på viltmarkeringar, hon fattar fortfarande inte grejen men kommer snällt varje gång jag utbrister “vad har du hittat där”
* Tappt apport, dvs jag “tappar” något ute på promenaden utan att hunden märker det. Efetr några meter i Abbys fallk stannar jag, påkallar hennes uppmärksamhet, vänder mig mot saken (som syns på vägen lite längre fram) och säger tappat samtidigt som jag pekar. Gjorde detta två gånger på empromenaden, det gick bra båda gångerna. Hon börjar verkligen förstå vad ordet betyder. Kul att se hennes glädje när jag sa ordet.
* Skämmas i liggande ställning, hon fattade jättesnabbt och kunde efter 2 omgångar göra det helt utan hjälp.
* Utgångsställning. Hon sitter fint kvar vid min sida och följer efter mig när jag går ett steg, dock i slowmotion. Hon har inte förstått vad som menas än. Hon följer dock efter min hand fint.
* Handtarget. På sistone har hon börjar öppna munnen när hon duttar på min hand och idag var måtter rågat då hon öppnade hela munnen och typ höll i min hand. Det gjorde inte ont på något sätt, men det stör den fortsatta träningen och ser dumt och fult ut. Alltså började träna om henne i detta från start. Hon blev mkt konfunderad när hon duttade med öppen mun och det inte kom något klick. Fungerade mycket bättre med vänster hand, hmmm..

Elsa:
* Frivillig utgångställning. Beroende på hur jag håller kroppen ska hon stanna framför mig eller gå runt och sätta sig i fotposition. Hon fattade fort, även om detta satt i ryggraden och i ett år så efter vår utbildning i Göteborg. Mitt eget fel att det inte fungerar längre eftersom jag inte tränat det och dessutom har vant henne vid en massa verbal hjälp (kommandon för det mesta). Men det stör mig att hon inte längre har det på sin frivilliga repetoar, så det får vi träna mera på.
* säker fotposition. Går bar vid stegförflyttningar åt sidorna och bakåt, men tar jag bara ett steg fram kommer hon en halv kroppslängd för långt fram. detta avhjälptes mha av handtarget, sedan fungerade det utmärkt och hon förflyttade sig i förhållande till mitt knä istället.
* Skämmas. Hon börjar fatta! Idag kom jag på att jag kunde lägga retrieverkopplet över hennes nos, och se det fungerade. Efter ett antal repetitioner, 20×3, så tog jag bort kopplet och se för första gången i hennes liv gjorde hon det utan extern hjälp! Woe, jag är glad och impad. För Elsa är detta av någon anledning en svår övning, medan för Abby sker den naturligt.
* Skvallra på viltmarkeringar. Hon skvallrar på allt som rör sig, men spår och bök av svin verkar det vara svårt att skvallra på. Så detta övar vi varje promenad, en dag trillar väl poletten ner:)
* Att vara tyst ocvh uppföra sig trots att Abby skäller. Gick mycket bra efter hon fått kommandot tyst eller ssch.

Nu är jag trött, måste sova! Gonatt…