-= Blog The Dog =-

Falsk vilodag

Igår hade vi vilodag här hemma. Nästan iallafall. På fm var vi ute hos Anna och kollade på mark till spårkursen samt fikade och lät hundarna prata hundspråk. Skogen måste jag ut och reka mer i innan kursen för att verkligen lära känna terrängen och se vad för spår man kan lägga där. Under den rundan var bara mina hundar med. Sen bjöd Anna in mig på kaffe och då passade jag på att ta med mig Abby in efter att noga försäkrat mig om att Annaas hund var snäll mot andras hundar. Väl inne tyckte Abby att Bianca var så äcklig och läskig, hon sökte skydd hos alla mänskliga varelser, stora som små. Hon blottade tänderna och morrade ut varningar men det brydde sig inte Bianca ett dyft om, hon bufflade på som vanligt (hon är en engelsk bulldog). Abby tyckte också att hon lät väldigt märkligt och jag tror att Abby och senare Elsa hade svårt att läsa hennes kroppsspråk och tyda hennes snörvlande. Alltså var läget spänt och jag ångrade mig lite att jag tagit med Abby in. Under fikat satt hon i mitt knä hela tiden medan jag drack kaffe och motade bort Bianca (min hund måste ju lita på att jag inte utsätter henne för saker hon finner olustiga). När vi väl gick ut sen så gick allt mycket bättre, Abby höjde på svansen igen och ibland tom viftade den. Ute kunde hon lätt springa ifrån Bianca och  fick tillbaka sitt självförtroende. Inget mera gruff hördes mellan de två och de fungerade ganska bra ihop. En sten sjönk från mina axlar. Abby är osäker med andra hundar och samtidigt som jag inte vill göra det värre vill jag inte heller överbeskydda henne och inte låta henne träffa några andra förutom Elsa. Men det är en svår balansgång och jag försöker välja hennes hundkompisar väl. Elsa tyckte däremot inte att Bianca var så hövlig eftersom Bianca inte brydde sig om hennes hotfulla varningar utan promt skulle nosa av henne överallt. Detta är en fräckt beteende i hundvärlden som resulterar i tillrtättavisningar från dominantare individer. Elsa försökte säga ifrån men det ledde bara till att Bianca svarade upp, inget gott kom ur deras möte. Så nästa gång får Elsa stanna hemma. Jag vägrar utsätta henne för saker hon inte tycker om, hur mycket jag än tycker om hundens matte.

När vi kom hem var hundarna trötta och sov gott tills sent på eftermiddagen. Jag fastnade med näsan i en bra bok och fick inget annat gjort denna dag än att läsa  600 sidor. Halv fem gick vi ut på en kortis, det var iallafall min plan. Dock blev kortisen till 90minuter då vi hade så himla roligt ute. Under promenaden tränade vi först lydnad och sedan gjorde jag varsitt ganska svårt uppletande av föremål till dem. Elsa fick två svåra med vardera 8 föremål i varje. Allt möjligt som jag hade på mig (detta var oplanerat) fick det bli. Vantar (4 st), mössa, halsband, bajspåsar och en boll. Medan Elsa fick jobba med nosen fick Abby träna passivitet. När hon satt stilla fast jag skickade iväg Elsa gång på gång gjorde jag ett enklare uppletande till henne på andra sidan skogsvägen. Åh, vad skönt att äntligen få röra sig verkade hon säga. Hon hittade sina saker snabbt, men var inte lika snabb in med dem. Där fick jag gå in och styra henne ganska bestämt mot mig. Hmm, behöver träna mera apportering…Efter det tränade vi lite skvallring på viltmarkeringar medan vi gick.
På hemvägen passerar vi en backe och eftersom det är fullt med snö så  hade barnen åkt pulka där tidigare på dagen. Döm om min lycka när jag hittade en kvarlämnad åk”lapp”. Den lånade jag genast och sprang upp i backen, lite för liten för min rumpa var den, men undan gick det iallafall. Hundarna höll på att få frispel av denna nya fartfyllda lek och anföll mig med gemensamma krafter. Jag skrattade så jag höll pån att gå av när de gång på gång fick mig ur kurs med sina tacklingar. Åh, vi hade så roligt! Jag åkte kanske 10-12 ggr innan jag tyckte Elsa blev för uppskruvad och vi istället fortsatte hemmåt. De som såg mig måste fått sig ett gott skratt.

Nu tänkte jag att, ahh vad skönt. Nu kommer de att sova. Och ja, Abby sov som en stock hela kvällen i mitt knä (sötisen) men Elsa låg och stirrade på mig och suckade under resten av kvällen. Matte jag vill träna mer, mer. Lite enerverande var det ju att hon inte var nöjd, men jag härade ut med näsan i min bok tills långt in på kvällen. Då fick de aktivera sig själva genom att hitta godis som jag gömde i kartonger. Elsa hjälpte mig att städa efteråt.. Men var hon nöjd, icke.. Hon störde mig inte på något vis annat än att se otroliogt uttråkad ut. Tyckte nästan lite synd om henne, men för en dag ville jag faktiskt fokusera på annat än hundträning och njuta av en bra fantasybok, sista boken i Eragonserien. Kan varmt rekomenderas.

Detta var egentligen inte en riktig vilodag, även om tiden inomhus blev väldigt stimulifattig. Jag satt nämnligen och läste sisådär tolv timmar den dagen!!
Att ha en vilodag i veckan är självklart för hästägare. Att låta hästen stå minst en dag är normalt. Detta för att den ska vila och hämta krafter. Jag tycker samma sak borde gälla inom hundvärlden. Alla hundar behöver vila 1 dag i veckan. Bara korta promenader, max 3×20 minuter den dagen. Inga aktiviteter. Många hundar får för dålig chans att någonsin sova ut helt ordentligt, livet går i ett och lyckost de hundar som får vara själv några enstaka timmar någon dag i veckan (dock inte mer, då blir det stressande för dem istället). Då hinner de verkligen sova och få vara för sig själva. Dagens hundar (många, inte alla) får så mycket stimuli från allt runt omkring dem att sådana pauser är välbehövliga och nödvändiga. Speciellt stressade hundar och mattar kan detta vara en bra medicin för. Som det gamla talesättet lyder ” Att träna är bra men det är vilan däreftersom bygger muskler”. Så är det också inom hundträning, en dags träningspaus kan få poletten att trilla ner hos hunden (och även hos oss, aha det var därfördet inte fungerade…). Så ha inte dåligt samvete för att ni inte hinner ge hunden långpromenader varje dag, även den mår bra av lite tristess.

 Om jag lär Elsa att läsa så kommer hon aldrig mer behöva ha tråkigt!

Abbys träningsdagbok 16/2

Jag börjar med det roligaste, hon skvallrade klockrent på en bil som passerade vår infart. Jättekul att se, kanske börjat hon förstå vad det innebär!

På långpromenaden skällde hon ut alla hundar hon såg, men jag kunde bryta henne och få henne fokuserad på annat, tex. att leta upp en boll. Hon kom även på inkallning när du sprang mot en annan hund. På denna promenaden fokuserade jag på att sätta dem i annat arbete när det kom andra hundar, det och gå undan en bit för att göra det lättare för Abby. Hon skäller men stannar hos mig. Hon vrålskällde inte heller.

På em.promenaden i samhället var hon mera blockerad när vi mötte andra hundar (5 stycken). Det fungerade ganska bra att gå åt sidan och sätta henne. Då kunde jag klicka och belöna utan att hon sa så mycket. Människor brydde hon sig inte alls om idag, varken i skogen eller i samhället. Skönt. En gång kunde hon inte sluta skälla, det var en hund som vi mötte och som sen gjorde en u-sväng och började gå bakom oss, men det löste sig när jag satte henne en bit bort och lät dem passera. Hon var mera forcerad än på fm.promenaden. kanske var hon fortfarande trött av den. Hon var superduktig när jag hade henne lös i skogen en bit. Då tränade jag inkallning med ställande och läggande. Gick hur bra som helst. Hon hade superbra fokus och verkade andas ut när hon kom bort från samhället och alla andra hundar. Stor skillnad i hennes kroppsspråk faktiskt. I samhället går hon på helspänn, verkar ängslig och irriterad medan i skogen var det som hon andades ut igen, svansen började vifta och öronen åkte upp.

Inne har vi tränat på: att sitta i utgångsställning, svårt. Men invid en vägg gick det jättebra. Läggande under gång, fungerar jättefint när jag backar med henne framför mig. Ställande under gång, fungerade jättebra med “matmetoden”. Gå fot 5 steg, fungerar bra så länge hon kan fokusera. Hon har börjat sätta sig självmant när jag stannar. Namnet. Tränat på vad de heter, fortfarande svårt, men det blir bättre. Sitt stanna kvar med mycket kraftig störning, min mamma som kommer in genom dörren. Gick jättebra.

Lydnadsträning

Ikväll ska jag som vanligt hålla kurs i ettans tävlingslydnad. Oftast brukar jag använda delar av kvällen innan eller eftermiddagen samma dag till att förbereda kvällens övningar. Så också idag. Ikväll ska vi gå igenom momenten inkallning och läggande under gång.

När jag planerar övningarna måste jag också se hur de fungerar i praktiken, så att jag lättare kan möta eventuella frågor och svårigheter. Det är väldigt sällan övningar fungerar precis så som det står i böckerna. Detta gör att mina hundar får agera som övningsobjekt och samtidigt får dagens träningsdos. Det som är så bra och värdefullt för mig är att jag har två hundar som är på helt olika nivåer i sin utbildning. Elsa som tagit både LP1 och LP2 och som ska startas i teran till sommaren, Abby som bara är tio månader och måste lära sig allt från grunden. Detta ger mig bra möjlighet till reflektion över hur moment är uppbyggda och vilka delar som är helt grundläggande. Elsa kan redan alla moment men behöver slipa på precisionen. Med Abby däremot märker jag direkt vad som är grund och vad som är påbyggnad. De ekipagen jag möter på kursen är ofta i Abbys fas, de måste få chans att lära allt rätt från början. Med Elsa har jag mest bara kört på utan att tänka så mycket vad som är den snabbaste vägen till inlärning. Hon har en enorm arbetskapacietet som gör att jag kunnat träna på det viset. Abby har inte motor på det sättet utan måste hela tiden motiveras till att arbeta. Det har fått mig att tänka i nya banor, vilket också har gjort att jag börjat träna om Elsa helt från grunden. Det har visat sig att precisionen har blivit mycket bättre av att jag ändrat mig som tränare. Nu är jag mer eftertänksam och funderar igenom övningarna först. Vilken skillnad! Jag kan varmt rekommendera det till alla som tränar hund. Sen är det bra att kunna improvisera också, att ha fokuset skärpt hela tiden gör att man ofta kan fånga beteenden i “flykten” så att säga. Det största målet är ju att ha roligt, sen är det väldigt motiverande att ha ett mål att se fram emot. Så nu har jag anmält mig och Elsa till debut i trean den 12 juni. Nervöst!! Nu gäller det att lägga upp en bra tidsplanering för vår träning:)

Början till nya trix

Så här på natten, precis innan jag skulle gå och lägga mig började jag trimma hundarna lite (började vid 23). Sen när jag gjort det och de åtminstone såg lite bättre ut kom jag på att eftersom både jag och Roger är sjuka så hade de ju inte fått någon kvällpromenad (bara kiss i trädgården) och därför behövde lite träning.

Så då tog jag fram lite kattgodis som mina kräsna små kissar naturligtvis ratat. Torkad kycklingfilé i små bitar, man tycker att katter skulle gilla det men icke. Det gjorde däremot hundarna! Med besked. Först började jag att träna Elsa på treans fjärr. Sitt, ligg och stå i en faslig blandning. Hon kan det sen innan, men flyttar sig alltid lite frammåt vid ställandet. Det gick bra. Sen tränade jag Abby i lite apportering, Elsa i stegförflyttningar, Abby i svår kontaktövning osv osv. Men sen kom jag på att jag ville lära dem något helt nytt. Så jag tänkte “Abby borde lära sig dö”. Sagt och gjort, jag började precis som när jag lärde Elsa att spela död  en gång i tiden. Först klick för lägga/vrida ner ena höften (från liggandes) mot underlaget, sedan klicka för att hon vred ner även sidan (revbenen typ), sen klickade jag för att axelvridning mot  underlaget och sedan hände något märkligt. När jag skulle klicka henne för den sista huvudvridningen så håller hon istället upp huvudet och sträcker ut tassen upp/framåt. Det var jag naturligtvis snabb att fånga-hur kul som helst. Det upprepade hon några pass (hon fick givetvis vila mellan varje steg). Sedan provade hon att lägga ner huvudet och göra samma sak-klick och belöning. Men sedan gjorde hon något ännu sötare, när hon hade huvudet nerlagt tog hon båda tassarna och satte i kors över/runt nosen. Så underbart. Detta upprepade hon gång på gång. Hon kan snart trixet “Lägg dig ner och skäms” på kommando. Hur kul som helst, detta kom hon på alldeles själv. Hon såg nästan förvånad ut att detta genererade klick och belöningar. Hmm, början till en frishejpande hund har lagts!!

Det började med att när jag skulle träna Elsa så såg jag av en slump ett litet löv på golvet. Då föddes genast idéen att lära Elsa skämmas. Hon har dock alltid haft väldigt svårt för detta, men skam den som ger sig. Ett löv är ju inge kul att ha på nosen så hon drog av det med tassen varje gång. Ibland provade jag att bara låtsas sätta dit lövet och se det fungerade, hon la tassen på nosen. Men när jag tog bort lövet började hon köra hela sin “liggande-repertoar”, skaka tassarna, rycka i huvudet, rycka i huvud och tassar samtidigt, spela död, lägga ner huvudet, rulla runt, lägga huvudet på tassarna, kolla bakom sig, tom apportera det lilla lövet:) ja allt möjligt - utom det jag ville ha fram, tassen på nosen. Så då åkte lövet (det lilla som fortfarande var kvar av det) upp på nosen igen, och se då lyckades det varje gång. Efter ett tag fortstod hon att det var något med tassen för då provade hon att bara sträcka /rycka fram tassen mot nosen, fast inte på, detta gjorde hon fast hon hade lövet kvar på nosen,hihi, såg kul ut. Hmm, ja än har alltså inte poletten trillat ner. Vi försökte igen och då fungerade det, tassen skrapade av lövet. Var tredje gång låtsades jag bara sätta dit lövet och hon “tog bort det” varje gång. Sen avbröt vi. Hon behöver säkert bara sova på saken:))

Nu när både jag och hundarna haft så himla roligt ska jag sova min skönhetssömn, så jag är pigg och frisk till tävlingslydnadskursen jag ska hålla imorgon. Sambon sover säkert redan-framför tv:n hihihi:)) Hundarna slocknade iallafall direkt efter en kisstur på gräsmattan. Då kan även jag sova med gott samvete:)

Så här gott sov hundarna sen, för första gången ihop sen Abby var riktigt liten, wow framsteg:)

Veckan som har gått

Det har varit en ganska lugn vecka för mig. Lukas har varit sjuk och jag var hemma med honom. Elsa har fått fortsätta vila och Abby har också fått ta det lite lugnt. En dag har jag varit i stallet, annars har jag mest suttit framför datorn och jobbat med Aktivt hundliv. Jag hade helt glömt av från brukshundklubbstiden hur mycket för och efterarbete det är med att hålla kurs. Då slapp man ju dessutom feedbacken (något som jag tycker är väldigt viktigt att man får), kursanmälningarna, frågor, ekonomiska frågor, reklambiten, granskning och beställning av kurslitteratur och arbetet med hemsidan. Då hade man bara förarbetet kan man säga. Men jag skulle inte vilja byta tillbaka. Kurserna jag håller idag är både bättre, har ett helt annat upplägg (mindre stelt och trångsynt) och mer individanpassade. Mycket mera kvalitetstänk med roligare och bättre övningar Dessutom behöver jag inte hålla mig inom vissa ramar och kan arbeta med de metoder jag finner lämpligast (klickerträning mm). Jag tror mycket av det beror på att jag har blivit en bättre kursledare som kan betydligt mer idag, jag har en massa erfarenhet att luta mig emot och har mera frihet att göra som jag finner bäst när jag jobbar som “egen”. Sedan kan jag sakna stämningen och de andra instruktörerna, gemenskapen man hade. Den sociala biten kring kurserna. Men det får man försöka tillgodose på annat sätt istället. Jag rtivs mycket bra att vara min egen och skulle kunna sitta framför datorn jämt tror jag, det är alltid något man kan göra;) Så någon vidare egen hundträning har det inte blivit, små korta pass då och då. Annars bara lite lydnad (Elsa) och allmänlydnad (Abby) under promenaderna. Därav har det inte blivit så mycket bloggande heller..lite trist. Jag får försöka skärpa mig:)

Elsa mår iallafall mycket bättre och man kan inte alls se att hon haltar eller markerar längre. Hon verkar inte heller ha ont, för nu är hon totalspeedad hela tiden. Rastlösheten kryper i henne och varje gång man ska träna bara det minsta kör hon alla trix hon kan samtidigt i en följd, ibland flera gånger. Hon skäller på allt, vandrar omkring, tittar bedjande på mig, duttar på katten (Wilma) och är som en skjuten kanon ute, bara far omkring och har sig. Så skönt att se. Nu börjar då rehabiliteringen, att sakta bygga upp henne igen. Hon har blivit både fet och tappat muskler under denna 5 veckors viloperiod. Det gäller att träna upp henne försiktigt igen så att man inte får några bakslag eller att skadan går upp igen. Någon ortoped blev det inte då hon var sjuk..Trist, men nu när hon är så pass mycket bättre tror jag inte jag åker dit alls.
En sak jag ska göra nu är att återuppta lydnadsträningen och spåret. Men först ska jag sätta mig ner och planera hennes träning, så att inlärningen går så snabbt som möjligt. Hmm, måste också plocka fram kalendern för lydnadsproven och boka in några tävlingar. Första öppenklassspåret ska vi gå den 7 mars. Då ska även Abby få göra anlagsprovet. Så nu gäller det att träna spår, man kan ju köra ganska korta för Elsas skull. Men det är bättre än ingenting. Så snälla vädergud, ta bort snön och låt det bli vår:)

Nehej, nu kommer min nästa kursdeltagare. So long..

Abstinens och hundslagsmål

Här händer det minsann saker.
Det roliga är att Elsa blivit bättre idag och har tom. lekt en del med Abby. Och eftersom hon var bättre så tänkte jag att lite träning kan ju inte skada:) Så på kvällpromenaden nu vid tio körde vi lite tävlingslydnad. Det märks att vi är ringrostiga. Inkallning med läggande och ställande satt inte lika bra som innan jul. Hmm, det får vi träna mera på. Fria följet gick ovanligt bra. Har tränat det en del inne sista veckorna och hjälpt henne hitta sin plats mha handtarget. Det verkar ha fungerat, för nu har polletten trillat ner och hon visste precis vilken position hon skulle ha. Gjorde också ett platssittande (eller vad vi nu ska kalla det). Jag var typ säker på att hon skulle lägga sig efter en stund, men hon satt så fint i en hel minut. Min sötnos. Det märks att hon också har längtat efter att träna för hennes ögon bara lös av glädje och iver. Jag bara mös…:)
Sedan när jag kom hem så läste jag på lite om momenten i trean, oh my god. Det varkar ju hur svårt som helst. Jag kan verkligen förstå att trean sorterar ut de bra från de mindre bra. Det blir att sätta sig ner och planera varje moment känner jag. Har också passat på att anmäla mig till ett lydnadsläger i sommar. Jag hoppas verkligen jag kommer med.

De senaste dagarna har jag lidit av svår träningsabstinens, inte ens ridning har hjälpt:( Så igår hade jag massa vilt framme sen en av mina kurser. Så jag tänkte, lite träning har väl ingen hund dött av.. Så vi körde lite viltapportering jag och Elsa. Hon tyckte det var fantastiskt roligt och riktigt skuttade omkring med alltifrån fågelvingar till älgklövar i munnen. Jag fick dock äta upp för att jag gav efter för min abstinens senare på kvällen. Då på vår sista runda var hon lite seg och dan. Snacka om att jag fick dåligt samvete eller. Som tur är mår hon ju bättre idag. Igår var också en gammal arbetskamrat från distriktsvetrinärerna här och hälsade på mig. Hon fick givetvis kolla igenom Elsa. Hon sa att hon bara markerar svagt på höger fram och att hon inte trodde att det kunde vara något att oroa sig för. Hon sa “vem sjutton tror du inte har ont i några veckor efter ha trillat ner för en trappa”. Nej, det är ju sant. Skulle varit hos ortopeden igår men hon var sjuk, så vi fick snällt stanna hemma. Så typiskt..

 Ikväll rök hundarna här hemma ihop så det visslade om det vid kvällsmaten. Abby har karskat till sig och försvarade aggressivt sin kvällsmat. Högg, bet och morrade. Ja, suck. Hur kul är det att ha två hundar som slåss? Fortsätter det får det bli separata matplatser. Tonårstrots eller.. Vad säger ni?

Träningsnarkoman

Anledningen till att det inte blivit mycket skrivit på denna sida de sista veckorna stavas sjuka och skadade hundar. Så jag håller på att krypa ur skinnet, bokstavligen. Jag tycker det är så otroligt jobbigt att de är sjuka och det är inte bara för att jag tycker så himla synd om dem och för att mitt hjärta håller på att brista varje gång jag ser på dem att de lider. Det är också för att jag börjar få svår abstinens. Jag har kommit på att jag är beroende av två saker, långa promenader och att träna hund. Jag har verkligen svårt att låta dem vara, vill bara träna, träna, träna. Det är ju så himla roligt. Och Elsa tycker ju också det, så ibland glömmer jag mig och kör ett pass med henne iallafall. Är Roger då hemma är han genast på mig och ler suckandes, “kan du inte bara låta henne vara, jag tror det är du som tycker det är jobbigast att Elsa är sjuk, inte hon”. Och eftersom Elsa vilat nu i två veckor håller hon också på att spricka av träningsiver och man riktigt ser hur det kryper i hela henne. Vilket bara gör det ännu roligare att träna med henne, för hon är ju så hyperfokuserad. Och det bara älskar jag, den ivern hade jag velat ha alltid. Så ibland kan jag bara inte stoppa mig själv utan kör ett litet trix eller lite lydnad med henne. Fy, dumma mig. Jag måste verkligen stilla min iver. Så för att få ut min nervösa energi ska jag ut och rida en ny häst imorgon. Har kanske hittat en ny medryttarhäst här i Röstånga, han står mitt i byn, helt perfekt. Att vara där några timmar kanske gör att jag blir lite mindre träningssugen.

Men stackars Elsa har all sin energi kvar. Hon håller på att totalt balla ur. Skäller på allt och ingenting. Pricis som förra gången hon skadade sig och var ordinerad vila några veckor. dag skällde hon tom. på vattenkokaren när jag gjorde tevatten! Min stackars lilla tjej. Jag tycker så himla synd om henne. Speciellt när jag lämnar henne hemma och går en runda med Abby. När hon sitter vid dörren och gnäller efter mig, då går mitt hjärta i tusen bitar och jag måste verkligen stålsätta mig för att inte genast öppna dörren och gå in igen. Men daltning hjälper ingen hund (gör dem bara osäkra och odrägliga) så jag fortsätter gå med hennes bedjande ögon fastetsade på min näthinna. Min stackars älsklingshund. Jag önskar så att hon blir bra snart. Vad har då hänt kanske ni undrar. Jo, för två veckor sedan rymde hon från ovanvåningen ner till bottenvåningen, forcerade en barngrind (hög) ner i trappan, trängde sig ut genom spjälorna i trappan , ut på en hög bänk och ner på ett stengolv. Antagligen har hon slagit sig rejält, för när Roger kom hem så mådde hon inte så bra och ville inte gå ut på promenad. “Hon gick som en gammal tant” sa han när jag kom hem, “så jag vände igen”. Sedan dess har hon varit halt, seg och inte alls sig själv. Hältan har vandrat runt mellan de olika benen och efter hon fått vila i tio dagar så åkte jag in och röntgade henne i torsdags. Men alla bilder var fina. Jag som var rädd för att något kanske var brutet kunde andas ut. Veterinären hittade ingenting utan ordinerade bara fortsatt vila i tre! veckor till. Men hon har inte blivit bättre, snarare har hältan varit värre av och till. I takt med att dagarna gått har min oro ökat. Så idag ringde jag en hundfysioterapeft. Hon sa att jag skulle behandla henne med kyla 20 minuter fyra gånger om dagen i några dagar. Så ikväll har hon legat i soffan med Roger med ett isbandage runt tassen (hon haltar nu bara på höger fram). Vi får hoppas att det hjälper, annars är planen att ta henne till en ortoped. Det är så konstigt, för hon är inte trycköm någonstans eller varm. Hon bara haltar, ibland mer (som efter vila, när hon ska komma igång liksom) ibland mindre (som när hon varit igång en stund). Har du varit med om något liknande?

Abby är inte sjuk egentligen, men hon har fått våteksem mellan trampdynorna på tre tassar. Så hon får gå med krage för att inte bita sig och blir behandlad med Alsolsprit coh Daktakort. Håller väl på så ett tag och hoppas att det ger med sig av sig själv. Jag bara tror att det är våteksem, jag har inte varit hos veterinären än. Jag tycker det liknar det min golden hade en sommar. Annars är Abby lika glad som vanligt. En stor tratt minskar inte hennes livsglädje alls. Hon brakar runt med den i hela huset och far in i allt, inklusive oss och Elsa (det gör så himla ont). Hon har lärt sig att äta, dricka och till och med tugga på ben med den.
Jag hoppas mina sötnosar snart ska repa sig så att inte hela tävlingssäsongen är bortblåst. Viktigast är ju förstås att de mår bra och är pigga och friska. Är de bara de tackar jag min lyckliga stjärna och ber en bön till hundguden där uppe;)

5 minuter efter hon fått den på sig för första gången sov hon lika gott som vanligt…

Matte, det är så synd om mig…jag har så himla tråkigt!

Min katt Wilma ville också vara med på ett hörn. Jättesuddig bild, men visst ser hon ut som en liten kattunge:) Hon är dock 7 år!

Ny sprudlande energi

Äntligen börjar energin komma tillbaka till mig. Efter en minst sagt intensiv höst var jag ganska slutkörd och kände mig lite lack på seriös hundträning, men efter ha vilat från det i några veckor så känner jag energin fylla mig igen och träningslusten komma sprutande tillbaka in i mina ådror. Åh, det är härligt att träna hund:) Elsa är också fit for fight igen, hon sprudlar av träningslust och tycker att nu måste den här “semestern” vara slut snart. Hon är rastlös och pockar på min uppmärksamhet som aldrig förr, nu kommer hon verkligen och säger  rakt ut- “matte, jag vill träna, NU”. Hon lägger sitt huvud i mitt knä, viftar på svansen, tittar bedjande på mig och tom. gnyr lågt ibland. Bryr jag mig inte duttar hon mig (sätter nosen mot mig) i låret, ganska hårt ibland och vankar runt. Och vem kan motstå en träningssugen hund, inte jag iallafall:) Så jag gnuggar mina hjärnceller och tänker, hmmm, vad ska det bli idag då. Vi har börjat med rutan igen, ska köra in en riktigt ordentligt denna gången (vill ju ha lite högre poäng i trean än vad jag fick i tvåan). Det blir en blandning av targeting (musmatta) och shaping (tänka själv, prova sig fram). Annars satsar vi hårt på viltspåret (öppenklass) och agility (hoppklass) nu. Målet är att träna agility 2 ggr i veckan nu ett tag tänkte jag, innan jobbet. Första tävlingen blir i Malmö i mars. I mars börjar också viltspårsproven, så vi har ju  hela tre månader på oss att bli duktigare. Sedan först till sommaren blir det lydnad igen, så är planen iallafall.

Har varit ute med hundarna och gått en runda och klättrat i berg här i närheten, mkt kul. Men när vi gick in kände jag att detta inte var nog för att stilla varken min eller Elsas energi, så gick rask in till frysen och hämtade två klövar. Så nu ligger det två spår där ute och bara väntar på att bli tagna, ska gå dem alldeles strax. Sedan kände jag att det kunde vara lite kul med lite apportering i skogen, men vi får väl se. Workingtest är också något jag vill tävla i någongång. Som ni ser så har jag stora planer för Elsa, vi får väl se vad vi kan hinna med under hennes “livstid”, hihihihi:) Om man siktar mot stjärnorna, når man helt säkert trädtopparna iallafall;)))

Nejhej, nu måste jag dra på mig spårkläderna och ta mina hundar och gå ut och ta udden av all denna rastlösa enregi som bor inom mig.

 (Som ni ser så gick det bra, Elsa var jätteduktig och löste sitt ganska svåra spår mkt bra (5 vinklar, en spetsvinkel, eländig terräng och över en bäck) och med en väldigt fart (1:a bilden). Det märktes tydligt att hon vilat upp sig nu, så hon njöt av att få arbeta:) Abbys spår gick delvis över öppen mark (3:e bilden), och resten inne i skogen med flera vinklar. Det var lite konstigt först med det öppna, men snart gick det som vanligt på räls. Själva spårandet var dock så kul att hon gick rakt förbi slutet:) Så vi lekte med klöven i hela 10 minuter efteråt)

Abbys brev hem

Hej allihopa,

Igår åkte jag långt bort med husse. Trodde aldrig vi skulle koma fram. Vi stannade lite då och då, trodde att NU var vi framme med jag fick bara gå ut en liten runda och sedan åkte vi vidare. När jag hade sovit mig igenom flera drömmar var vi framme utanför ett hus som jag svagt kanske kände igen. Undrar om jag inte var här när jag var valp. Ahhh, vi var framme hos husses föräldrar.

Nu idag har vi varit ute och gått ganska länge, det är konstigt kallt här. Knastrar under tassarna när man är ute och går. Vi såg ett stooort träd som lös! Det var lite läskigt men tillslut vågade jag mig fram och det var ju bara en gran… haha så knasigt va? Sedan gick vi på massa konstiga underlag och hoppade upp på små betongklumpar. Husse tror att jag kommer bli en bra sökhund men jag har större planer. Jag ska bli en modig räddningshund, kolla när jag är bland alla stolpar, inte det minsta rädd är jag!!!

När vi gick hem kände jag något konstigt i luften, det var en spännande lukt som jag följde efter, kom till ett träd och vad såg vi där. Jo två stycken ekorrar!! Husse tog ett kort, man ser en ute på grenen och en inne vid stammen.

Jag tycker husse är lite orättvis måste jag berätta, jag har faktiskt hittat flera jättefina pinnar som jag har velat bära hela vägen hem. Så fort vi kommer till dörren får jag inte ta med pinnarna in. Inte schysst tycker jag!! Älskar ju pinnar!

Nu vet jag inte mera, ska nog hitta ett ben och tugga på. Matte jag saknar dig massor och hälsa Elsa att jag kommer jaga henne runt hela huset när vi kommer hem.

Kram och tass!!

Miljöträning i Lund

Igår fick jag ledigt från jobbet, så efter en 2 timmars lång aktiveringspromenad ( vi hade hur kul som helst) med Elsa tog jag tåget in till Lund för att handla lite julklappar och socialisera Abby lite med allt vad som kan tänkas finnas i en större stad. Det har legat och gnagt i mitt medvetande ända sen vi skaffade henne att hon borde få åka tåg någongång. Och eftersom Abby redan var i Lund denna dagen (med Roger på jobbet) tyckte jag det passade ypperligt. Dessutom började det brinna i knutarna eftersom vi flyttar i övermorgon:) Lika bra att få det gjort kände jag, annars hade det väl aldrig blivit av. Så när jag var klar med mina julklappsinköp (är klar, wow!!) kom Roger ner till Stortorget med Abby. Vi två började med att “dela” på en Falafel och satt och tittade på allt folk, hundar, bilar och bussar mm. Hon var så duktig så, tuggade på sitt bröd och spanade runt. När hon tuggat klart vände hon på huvudet (hon satt mellan mina ben i så kallade ryggsäcken) och tiggde om lite mer, så då fick hon en liten bit till som hon tuggade på omsorgsfullt och länge medans hjärnan gick på högvarv. Då är det bra att ha något i munnen att sysselsätta sig med som tar bort lite av eventuell stress/frustration. Efter det så gick vi in på torget där det var någon slags torghandel fast med massa olika sorters mat från världens alla hörn, vi spatserade runt där och insöp alla dofter (speciellt Abby) och pratade lite med försäljarna. Kaffe hade varit gott tänkte jag, då det var ganska kallt att flanera runt vid sju på kvällen. Så det bar iväg till 7eleven. Väl där stod jag ganska länge utanför eftersom jag inte visste om jag skulle våga mig in där med henne i släptåg. Så när vi stod och velade kom en utländsk man fram och frågade om han fick köpa henne! Det fick han ju givetvis inte, men vi stod där och pratade ganska länge. Men när han ville träffa mig igen fick jag nog, sa tack och hej och tog ett raskt kliv in i affären. Det gick vägen:), jag fick min kaffe Latte och kunde gå ut med hjärtat i halsgropen (jag vet ju mycket väl att man inte får ta med sig hundar in i affärer). Kassörskorna sa inget och ingen annan heller. Sen skulle vi gå till tåget tänkte jag, men det hade blivit mörkt och ganska dimmigt så jag gick ju givetvis lite vilse. Till slut var jag tillbaka där jag börjat och då fick jag nog och haffade jag en tjej som jag frågade om vägen, det visade sig att jag nästan var framme. 100 meter och ett övergångsställe och se där var stationen, hahahaha:)) Jaha, då var det bara en biljett och hitta ett tåg hem då. Bar Abby upp och ner för en massa trappor (vill skona hennes rygg och leder, dock är inte min lika viktig…) Till slut hittade vi rätt och se nästa tåg skulle gå om bara tio minuter. Perfekt. Vi passade på att träna passivitet under tiden. När sedan tåget kom var det som om Abby hade åkt tåg varenda dag, hon klev rask upp i vagnen, brydde sig inte alla människor utan när vi satte oss ner i hundvagnen kollade hon läget lite och sen la hon sig ner. Brydde sig inte det minsta när tåget körde eller de ropade ut i högtalarna. Efter ett tag började hon tom. försöka få igång mig med att busa lite. Mitt lilla hjärta:) Hon är sannerligen inte rädd för mycket den tösen. De andra hundarna jag har haft har iallafall tyckt det var lite läskigt första gången, men inte Abby inte, inget är så läskigt att det rubbar hennes grundmurade självförtroende! Hon var iallafall mycket duktig under dessa två timmarna och att ha henne med mig gav mig en massa leenden av folk, vilket alltid är trevligt. Väl hemma med lite mat i magen slocknade hon som vanligt vid mina fötter! Ytterligare en bock i hennes “att hinna innan ett årsdagen”, skönt:))                                                           

                                                                                  Att åka tåg är ju en baggis…..

Apporteringsträning med dummie

Vaknade runt 10 i förmiddags och var fortfarande väldigt trött. Ska bli skönt med en lugn dag inne efter en hel helg utomhus tänkte jag och satte mig vid datorn som vanligt efter frukosten. Men se så tänkte inte min lilla Abby, nej då. Här ska vi hitta på bus och allt jäkelskap. Efter ha bråkat med henne en stund resignerade och klädde på mig hundkläder och åkte ut i skogen. Ja, ja efter en promenad kan de ju få jobba av sig lite med dummiesarna resonerade jag. Och Abby fick som hon ville, jobba lite. Och jag fick också som jag ville tillslut, för nu ligger de och snarkar sött här brevid. Elsa i sin favoritfotölj och Abby brevid datorn på en handduk (hon strimlade hundpläden som brukar ligga där igår, suck..).

Söket gick bra. La tre riktigt svåra sök till Elsa där jag gömde dem ordentligt, men hon var lika duktig som vanligt och hittade alla. Abby var också duktig men har inte lika mkt lydnad och stadga som Elsa, så för henne blev mer basic. Hon fick göra två väldigt lätta sök med två dummie var, och första söket hittade hon båda, på det andra så tappade hon koncentrationen ( det kom en grävmaskin dundrade genom skogen en bit bort)och sprang bakom mig och hämtade tennisbollen till mig istället, hihihi…men med lite hjälp från mig hittade hon den sista också:) Den mesta tiden la jag dock på att träna passivitet och tysta hundar. Mendet var inte så lätt när de tokvrålade båda två så fort den andra jobbade eller jag gick iväg. Jag stog där väldigt länge allt som allt och bara väntade och berömde dem så fort de var tysta. Elsa är ju inte direkt något gott föredömme i den här saken precis. Kunde inte låta bli att skratta åt dem ibland, sådana tokhundar. Fast tidvis var jag lite irriterad också, men det fick jag ju inte visa. Hur bra går hundträningen om man är sur och irriterad? Inge bra, så jag stirrade ut i skogen och så fort någon av dem var tyst så fick de beröm och arbete. Nu ska jag åka och jobba, och hundarna fortsätta sova här hemma…

Spårhelg dag 2

Idag har vi varit här utanför Kävlinge i liten skogsremsa, i Stävie. Så idag var det lite närmare:) Skönt att inte behöva gå upp lika tidigt. Hela natten igenom har jag drömt om spår, spår och spår….hihihi. Vaknade vid halv fyra och var jättepigg och glad, hade nämligen drömt att sambon varit ute och lagt två fina spår till mig som jag nu skulle upp och gå. Blev dock lite snopen och besviken när jag insåg att det var mitt i natten och sambon sov sött brevid mig med Abby tätt tryckt mot bröstet. Suck, det var bara en dröm….;) Så kan det gå när man bara har sysslat med spår en hel vecka. Har läst 3-4 böcker, en massa på nätet, skrivit ihop teorin, kollat markernaoch lagt spåren innan och utan i hjärnan tills jag bara såg snitslar och klövar överallt. Yrkesskadad, nej då - inte jag! Idag fick de gå två spår var i en betydligt svårare miljö, mera öppen terräng och en massa störning (harar, rådjur, en massa orienterare som sprang tävling, andra hundar mm). Men de skötte sig bra även idag. Spåren idag var ett öppenfyrkantsspår med bloduppehåll på 15 meter och ett “bara vinklar”spår. Förare och hundar kämpade på bra och löste det allra mesta bra. Alla var duktiga och det är härligt när man ser att polletten trillat ner både hos matte och hund:) Kanonjobb tjejer!!

Gick naturligtvis spåren även med mina hundar. Sambon kom med Abby precis när det andra körde. Vi började med Elsa, hon fick gå alla fyra spåren i en följd, med bara ett som hade klöv i slutet, hon var jätteduktig och var väldigt uthållig. Forsatte fast hon inte fick sina efterlängtade klövar i slutet. Med gu vad glad och nöjd hon var (vi med) när hon hittade klöven på sista spåret. Hon bar det så superstolt hela vägen till bilen. Släppte den inte ens när hon stannade och kissade:) Efter det var det Abbys tur. Hon fick gå två spår, ett av varje. Första spåret var lite halvsvårt med alla vinklar, men hon löste det bra ändå. Sista spåret gick hon som en klocka, bättre än Elsa. Hon brydde sig inte alls nästan om stället där tre rådjur gått över spåret (där hade både Elsa och den första hunden problem) utan bara noterade det och sen fortsatte tuffa på i sitt eget spår. Bloduppehållet brydde hon sig överhuvudtaget inte om. Vår duktiga lilla tjej:))

Sen var det bara att åka hem, be sambon laga mat och hoppa in i dushen. Två timmars paus till nästa kursare kom! Ikväll har jag haft avslutning med Carro och “Lär din hund att skvallra”-kursen. Hon har verkligen var kanonduktig under dessa månaderna och utvecklats så mycket, vilket har fått till följd att hon fått en hund som skvallrar till 80% och som tar så mycket mera kontakt än tidigare. Han har dessutom fattat att det här med träning är KUL. Det är så underbart att se “sina” ekipage utvecklas framåt till det bättre, att känna att man faktiskt gör skillnad. Det är den verkliga lönen för alla timmars planerande och praktiserande. Så tack alla mina underbara kursare:))

Hur man återvinner en hund på 5 minuter

Elsa var superrastlös när jag kom hem från jobbet och bara vankade runt och pockade på uppmärksamhet, så jag körde ett träningspass med henne. Så nu har vinterns trixinlärning börjat. Ikväll tränade jag henne att följa en laserpunkt från en laserpenna och plocka upp den saken som jag lös på, lägga en boll i en liten låda, få henne att tro att hon är en tidning som skall återvinnas och börja skaka nekande på huvudet (målet är att hon ska kunna svara nej på frågor jag ställer genom att jag ger henne ett “osynligt” tecken). Följande bildserie visar gur jag på bara några minuter lär Elsa att hoppa upp och gömma sig i vår tidningsåtervinning (återvinna sig själv;)) Såg verkligen jättekul ut, hahaha….Nu ligger och förnöjt och sover igen. 15 minuters träning sen kan man göra vad man vill resten av “kvällen”, smidigt… Aktivering äger!!

Abby fick också lite träning. Vi började med plocka upp en boll och lägg den i en låda-övningen, men det fixade hon hur lätt som helst så då övergick jag till att börja klicka in musmattan som tasstarget. Gick sådär, men hon var ganska trött efter att ha varit med mig på jobbet hela dagen. Hon somnade tom i mitt knä i ridhuset när vi kollade på min brukare som red. Sötnos….

Aktiveringshelg dag 1

Idag har jag haft aktiveringskurs med tre härliga ekipage i skogen runt natursköna Fulltofta utanför Höör. I 4,5 (6 timmar för mig) intensiva timmar fick hundar och förare jobba med mestadels nosaktiveringar. Jag kan garantera att alla inblandade var härligt utmattade efteråt:) Mina tokar ligger iallafall och sover som stockar här hemma. Idag handlade det som sagt mest om att lära sig att utnyttja hundens nos till div. aktiveringsövningar. Det blev spår, sök, uppletande, godissök samt lite rapport och som avslutning en “rolig” promenad. Promenaden tog visserligen lång tid (1,5 timme mot vanliga 35 min), men eftersom regnet bara öste ner på oss blev den inte riktigt som jag tänkt mig. Men jag är nöjd ändå, det kändes bra och var roligt. Det är så skönt att arbeta i små grupper, jag känner som intruktör att jag verkligen hinner med alla ordentligt och det gör mig varm om hjärtat. En av deltagarna går även viltspårskurs hos mig så hennes hund fick som grädde på moset gå ett i förväg lagt viltspår efter de andra åkt hem. Men Zela var lite trött efter en sån här mastodontdag så koncentrationen var inte på topp. Men, men. Lite mera erfarenhet gav det dem iallafall:) Gick spåret med Abby (som andrahund) och Elsa ( som tredjehund) efteråt. De var jätteduktiga båda två och brydde sig inte det minsta att det gått en flera hundar och människor som trampat runt i spåret tidigare. Mina duktiga spårnosar:))

Elsa och Abby var som sagt med. Hade egentligen bara tänkt ta med Elsa som visningshund men Abby hade sån damp imorse så jag kände “nej, jag får ta med henne också, hon måste få mera träning, det här fungerar inte”. Hennes dampryck handlade om att hon skällde på allt och alla imorse. Hon är lite rädd för både människor och hundar, ända tills de kommer fram förstås, då är det bara kul. Men hon skötte sig ganska bra på kursen. Christina tyckte hon var duktig iallafall. Uppletandet klarade hon bra och kom in igen med föremålen (tog bara någon enstaka lov) och lämnade av dem i handen, kom på alla inkallningar, stannade på min signal när hon var på väg (skällande förstås) mot två golden retrievers och kom tillbaka igen på mitt kommando, så visst är hon duktig. Men ofta blir man ju hemmablind och jag kan ju inte låta bli att jämföra henne med min ängelhund Elsa som oftast gör allt för mig. På tal om Elsa var hon sig inta alls lik idag, hoppas det bara är löpet. Seg och dan, lite motor helt enkelt och liksom off hela tiden. Men man kan väl få va lite seg när man har sin “period” ;)) Trevlig dag var det iallafall. Nu är jag supertrött och ska kasta mig i sängen och sova som enstock innan jag ska upp imorgon bitti och förbereda allt för dag 2. Godnatt….zzzzzzzzzzzzzzzz