-= Blog The Dog =-

Back to normal

Äntligen är vardagen tillbaka med jobb, hundkurser och egen hundträning. Tänk att man kan längta efter att sommaren ska ta slut och allt ska bli som vanligt igen. Det är lite som att häda i kyrkan va:))

Efter semestern i sommarstugan följde två dagars jobb, sedan sjukskrivning för skallen och sedan semester igen. Denna semestern var dock hundlös och ni kan tro att jag längtade mig fördärvad efter mina små röda älsklingar. Min sambo lyckades få mig ända till Monte Negro och dit ville jag/kunde inte ta med mina egna hundar. Första kvällarna var en en ständig längtan, men sedan blev det bättre. Efter jag hade insett att jag inte behövde vara helt hundbefriad under min vistelse. I Budva, staden där vi bodde, fanns några enstaka hemlösa hundar, vilka genast fick min kärlek och omtanke. Den första som charmade mig var en springer spaniel (tror jag), så söt och kelsjuk denna herre var. En annan som fullständigt stal mitt hjärta var en blandras valp på ca 5 månader. Hon var helt bedårande. Första gången vi träffade henne låg hon mitt i solen på en gräsmatta och tittade på folk. Hon såg frisk och sund ut så jag fjäskade till mig henne för en stunds kel och lite brödrester jag råkade ha över sedan stranden. Brödet tuggade hon i sig efter lite betänklighet, kelet var bättre. Jag bara njöt av att åter få känna hundpäls under fingrarna. Två dagar senare ligger hon nedanför vårt hotellrum en sen kväll. Vi hade den dagen av en slump hittat några hundben som låg och skräpade i en av resväskorna. De sprang jag upp och hämtade till henne och satte mig sedan ner på marken för att bara se på henne. Då kryper hon upp i min famn för att tugga!! Hur sött var inte det då….. Jag börjar förstå varför människor tar hem hundar från främmande länder. Hon var så tillgiven och följde efter mig i flera timmar. vi mös och mös och mös, men till slut var jag tvungen att fatta ett beslut. Men det bästa för både henne och oss var att lämna kvar henne där hon hörde hemma, i Budva. Så med sorg i hjärtat stängde jag vår hotelldörr framför hennes nos och hoppades att hon skulle vara borta dagen efter. Det var hon. Jag hoppas att hon träffar många andra snälla turister som gosar med henne och låter henne smaka på något gott. Träffade även en bådårande kattfamilj på vår favoritrestaurang, se delar av den ovan.

Lyckan var total när jag äntligen fick träffa mina hundar efter en hel veckas längtande. Åh, vad Svea hade växt på bara 7 dagar. Elsa var nojjig att bli av med mig igen och lämnade inte min sida för en minut på resten av dygnet tills vi kom hem till Röstånga igen. Hon låg hos mig i sängen precis hela natten, tätt intill, följde med mig på toa och bevaka noga varje rörelse jag gjorde sittandes/liggandes/gåendes bredvid mig. Min sötaste sötnos. Svea är ju fortfarande liten och därmed mera anpassningsbar. Hon hade inte haft lika mycket matteabstinens som Elsa utan kunde absolut tänka sig att sova sista natten bredvid min mamma istället för med mig och Elsa:( Nu efter några dagar hemma är hon dock som vanligt igen och ligger helst där matte befinner sig, tack och lov:)) Tack mamma och pappa för att ni passade mina hundar.

Igår var första dagen på jobbet och idag körde jag igång en valpkurs. Imorgon ska jag gå kurs med Svea och sedan blir det privatkurs och en helgkurs i inkallning. Skönt att livet är som vanligt igen! Fullt ös medvetslös, hihihi;))

Veckan som har gått

Det har varit en ganska lugn vecka för mig. Lukas har varit sjuk och jag var hemma med honom. Elsa har fått fortsätta vila och Abby har också fått ta det lite lugnt. En dag har jag varit i stallet, annars har jag mest suttit framför datorn och jobbat med Aktivt hundliv. Jag hade helt glömt av från brukshundklubbstiden hur mycket för och efterarbete det är med att hålla kurs. Då slapp man ju dessutom feedbacken (något som jag tycker är väldigt viktigt att man får), kursanmälningarna, frågor, ekonomiska frågor, reklambiten, granskning och beställning av kurslitteratur och arbetet med hemsidan. Då hade man bara förarbetet kan man säga. Men jag skulle inte vilja byta tillbaka. Kurserna jag håller idag är både bättre, har ett helt annat upplägg (mindre stelt och trångsynt) och mer individanpassade. Mycket mera kvalitetstänk med roligare och bättre övningar Dessutom behöver jag inte hålla mig inom vissa ramar och kan arbeta med de metoder jag finner lämpligast (klickerträning mm). Jag tror mycket av det beror på att jag har blivit en bättre kursledare som kan betydligt mer idag, jag har en massa erfarenhet att luta mig emot och har mera frihet att göra som jag finner bäst när jag jobbar som “egen”. Sedan kan jag sakna stämningen och de andra instruktörerna, gemenskapen man hade. Den sociala biten kring kurserna. Men det får man försöka tillgodose på annat sätt istället. Jag rtivs mycket bra att vara min egen och skulle kunna sitta framför datorn jämt tror jag, det är alltid något man kan göra;) Så någon vidare egen hundträning har det inte blivit, små korta pass då och då. Annars bara lite lydnad (Elsa) och allmänlydnad (Abby) under promenaderna. Därav har det inte blivit så mycket bloggande heller..lite trist. Jag får försöka skärpa mig:)

Elsa mår iallafall mycket bättre och man kan inte alls se att hon haltar eller markerar längre. Hon verkar inte heller ha ont, för nu är hon totalspeedad hela tiden. Rastlösheten kryper i henne och varje gång man ska träna bara det minsta kör hon alla trix hon kan samtidigt i en följd, ibland flera gånger. Hon skäller på allt, vandrar omkring, tittar bedjande på mig, duttar på katten (Wilma) och är som en skjuten kanon ute, bara far omkring och har sig. Så skönt att se. Nu börjar då rehabiliteringen, att sakta bygga upp henne igen. Hon har blivit både fet och tappat muskler under denna 5 veckors viloperiod. Det gäller att träna upp henne försiktigt igen så att man inte får några bakslag eller att skadan går upp igen. Någon ortoped blev det inte då hon var sjuk..Trist, men nu när hon är så pass mycket bättre tror jag inte jag åker dit alls.
En sak jag ska göra nu är att återuppta lydnadsträningen och spåret. Men först ska jag sätta mig ner och planera hennes träning, så att inlärningen går så snabbt som möjligt. Hmm, måste också plocka fram kalendern för lydnadsproven och boka in några tävlingar. Första öppenklassspåret ska vi gå den 7 mars. Då ska även Abby få göra anlagsprovet. Så nu gäller det att träna spår, man kan ju köra ganska korta för Elsas skull. Men det är bättre än ingenting. Så snälla vädergud, ta bort snön och låt det bli vår:)

Nehej, nu kommer min nästa kursdeltagare. So long..

På vandring

Idag har jag varit i Skrylle naturreservat och vandrat med Aktivt hundliv. Pga av några avhopp blev vi bara tre stycken. Men vi hade mycket trevligt och gemytligt. Härligt väder hade vi, varken för varmt eller för kallt och uppehåll. Dock var det som vanligt väldigt mycket folk ute i skogen. Det var föst när vi kommit ca 4 km bort från Skryllegården som det glesnade ut lite. Idag gick vi en lite kortare runda, bara 13 km. Men det räckte till idag. Ena hunden hade varit sjuk och spytt dagen innan (men var lika pigg som vanligt idag), den andra var en unghund på 13 månader och min lånehund, han kunde nog gått hela dagen tror jag.

Jag skriver lånehund, eftersom Elsa är skadad och fick vara hemma och vila, så lånade jag en kompis hund. Jag tyckte det kändes så konstigt att gå utan hund så kvällen innan raggade jag upp en lånehund. En jättefin tvåårig Kopov, hane. Jättesöt och snäll. Matte hade gett mig lov att ha honom lös, så det provade jag efter vi gått ca en timme. Men Nemo (hunden) trodde bara att vi var på jakt (han är en duktig jakthund som vanligtvis jagar viltsvin och hjort). Så han drog ju iväg efter något spår två gånger, visserligen kom han tillbaka fort igen (inom 2 minuter), men jag tyckte det kändes olustigt eftersom jag inte känner honom så bra. Så efter det fick han gå i koppel resten av dagen. Trist… Tack Karolina för att jag fick låna din fina hund, det förgyllde min vanring:) De övriga ekipagen var labradortiken Stina med matte Ida och goldentiken Zela med matte Lena. Trevliga tjejer allihopa.

Under fikat blev Nemo ganska pipig och stressad. Han tyckte helt klart att detta avbrott i hans jakt var väldigt onödigt…:) Hundarna fick var sitt smaskigt ben (lammvom) av mig som de smaskade i sig i väldans fart. Nemo hade en speciell “äta ben”-stil, kan man lugnt säga. Stina tyckte att eftersom jag gett henne ett ben så var det fritt fram att tigga både det ena och det andra:) Precis innan vi skulle gå rullade hon ihop sig brevid matte och tyckte det var dags för en liten tupplur, jättesött:) Zela hittade en alldeles egen avslappnad stil där hon satt och mös brevid matte.. Över åsar, genom hagar och skogsmarker bar det idag, mycket trevligt. Det är alltid så skönt att komma ut och röra sig ordentligt. Att dessutom göra det i skogen med andra trevliga hundmänniskor, det är livet det! Tack allihopa för en trevlig dag.

Så här kul har man i skogen med Aktivt hundliv:)

Tävlings/aktiveringsdag

Idag har vi på Aktivt hundliv haft en uppskattad tävlings/aktiveringsdag med en massa skojtävlingar, fika, hundsnack och en avslutande gemensam promenad.

Vädret kunde varit bättre, men så länge det inte regnar får man vara tacksam. Lite dimma gör ju ingen regnskur, eller hur:) Det kom 5 stycken tjejer i varierande ålder plus någons man och dotter, så tillsammans med min familj var vi 10 stycken människor och 6 hundar. Roger fick rycka in och fylla upp ena laget då det sjätte ekipaget fick stanna hemma med feber:( Elsa var taggad som bara den och tyckte att “nehej du husse, jag vill minsann vara där matte är, annars skäller jag ut dig”. Så hon lät en del…

Först ut var en femkamp med grenar av varierande svårighetsgrad. Alla ekipage var mycket duktiga och klarade det mesta galant. När det var dags för sista grenen så var ställningen lika, men på inkallningsracet så vann Tusses lag med knapp marginal över Kämparna.
Sedan var det dags för de två individuella tävlingarna. Först var det ”100 meter hund+förare”. Det går till så att man mäter både hundens och förarens tid det tar att springa 100 meter och lägger ihop dessa. De som får snabbast totala tid vinner. Snabbaste ekipage idag var Malin Elving med Vega. De vann med fantastiska 22,1 sekunder!
Andra tävlingen var “Flest trix på 120 sekunder”. Även här vann Malin med Vega. Grattis till dubbelvinsten! Alla ekipage var väldigt duktiga och jag vill rikta en särskilt eloge till 10 åriga Eline som tävlade dagen igenom med sin blandras Jackie, du var jätteduktig:)

När tävlingarna var slut gick vi hem till mig för en fikapaus och prisutdelning. Eftersom alla varit lika duktiga och för att allt bara är på skoj fick alla pris oavsett placeringar. Malin vann också två presentkort här på Aktivt hundliv. Efter lite välförtjänt kaffe,fika och en massa hundsnack bar det av ut i skogen för en gemensam promenad. Alla hundar var lösa och snackade och busade rundan igenom. Härligt att se så många hundar samlade under lösa former. Trevlig samvaro för både hundar och ägare blev resultatet av denna tur. Efter ca en timme var vi tillbaka och denna hunddagen fick sin avslutning. Jag hade väldigt trevligt och både jag och Elsa var trötta och nöjda när vi vinkade hejdå till alla duktiga hundmänniskor och stängde vår dörr.

Bilder kommer så småningom, mina blev dock inte så lyckade så jag sätter min tillit till er deltagare:) Ha det bra, vi ses;)

Spårhelg dag 2

Idag har vi varit här utanför Kävlinge i liten skogsremsa, i Stävie. Så idag var det lite närmare:) Skönt att inte behöva gå upp lika tidigt. Hela natten igenom har jag drömt om spår, spår och spår….hihihi. Vaknade vid halv fyra och var jättepigg och glad, hade nämligen drömt att sambon varit ute och lagt två fina spår till mig som jag nu skulle upp och gå. Blev dock lite snopen och besviken när jag insåg att det var mitt i natten och sambon sov sött brevid mig med Abby tätt tryckt mot bröstet. Suck, det var bara en dröm….;) Så kan det gå när man bara har sysslat med spår en hel vecka. Har läst 3-4 böcker, en massa på nätet, skrivit ihop teorin, kollat markernaoch lagt spåren innan och utan i hjärnan tills jag bara såg snitslar och klövar överallt. Yrkesskadad, nej då - inte jag! Idag fick de gå två spår var i en betydligt svårare miljö, mera öppen terräng och en massa störning (harar, rådjur, en massa orienterare som sprang tävling, andra hundar mm). Men de skötte sig bra även idag. Spåren idag var ett öppenfyrkantsspår med bloduppehåll på 15 meter och ett “bara vinklar”spår. Förare och hundar kämpade på bra och löste det allra mesta bra. Alla var duktiga och det är härligt när man ser att polletten trillat ner både hos matte och hund:) Kanonjobb tjejer!!

Gick naturligtvis spåren även med mina hundar. Sambon kom med Abby precis när det andra körde. Vi började med Elsa, hon fick gå alla fyra spåren i en följd, med bara ett som hade klöv i slutet, hon var jätteduktig och var väldigt uthållig. Forsatte fast hon inte fick sina efterlängtade klövar i slutet. Med gu vad glad och nöjd hon var (vi med) när hon hittade klöven på sista spåret. Hon bar det så superstolt hela vägen till bilen. Släppte den inte ens när hon stannade och kissade:) Efter det var det Abbys tur. Hon fick gå två spår, ett av varje. Första spåret var lite halvsvårt med alla vinklar, men hon löste det bra ändå. Sista spåret gick hon som en klocka, bättre än Elsa. Hon brydde sig inte alls nästan om stället där tre rådjur gått över spåret (där hade både Elsa och den första hunden problem) utan bara noterade det och sen fortsatte tuffa på i sitt eget spår. Bloduppehållet brydde hon sig överhuvudtaget inte om. Vår duktiga lilla tjej:))

Sen var det bara att åka hem, be sambon laga mat och hoppa in i dushen. Två timmars paus till nästa kursare kom! Ikväll har jag haft avslutning med Carro och “Lär din hund att skvallra”-kursen. Hon har verkligen var kanonduktig under dessa månaderna och utvecklats så mycket, vilket har fått till följd att hon fått en hund som skvallrar till 80% och som tar så mycket mera kontakt än tidigare. Han har dessutom fattat att det här med träning är KUL. Det är så underbart att se “sina” ekipage utvecklas framåt till det bättre, att känna att man faktiskt gör skillnad. Det är den verkliga lönen för alla timmars planerande och praktiserande. Så tack alla mina underbara kursare:))

Spårhelg dag 1

Nu är jag sååå trött och såå nöjd. Har jobbat hela helgen igen och haft kurs dagarna i ända:) Men det är verkligen lika roligt varje gång:)) Denna helgen var det viltspårshelg. Totalt blev det 8 timmars spårträning. Mina ekipage denna helgen var jätteduktiga. Glada, uppmärksamma och vetgiriga, en perfekt kombination. I lördags var vi i Fulltofta igen, där fick de lägga och gå tre spår var. Ett rakt, ett U och ett serpentinspår. En del av hundarna blev tre spår för mycket medans för en av hundarna så passade det perfekt och det sista spåret gick allra bäst. Hundarna älskade att spåra och det gick för det mesta väldigt bra för dem. Efter spåren var lagda så var det dags för fika och teori i en timme. Det är så gott med varmt kaffe och kanske en grillad korv när man är lite småfrusen efter ha varit ute i regnet i någon timme. Det regnade i princip hela lördagen, men som tur inte så mycket att spåren regnade “bort” eller slogs sönder. det var mera ett stilla duggregn (som dock letar sig in precis överallt) som gjorde att spåren blev lättare att följa. Efter ha pratat om spårande i teorin var det dags för att omsätta kunskaperna i praktiken. Hade Elsa med mig och fick gå som andra hund på 3 av spåren, de två första gick bra. Men på andra spåret var hon väldigt uppvarvad och sprang på tok för fort så på det sista spåret bröt jag efter 30 meter då hon var alldeles för stressad och forcerad. Inget bra. Jag vill ha en lugn och noggrann spårhund, ingen som springer i 190 och därför slarvar en massa och missar vinklar och allt möjligt:( Då är det bättre att bryta och göra något annat. Så för att avsluta hennes dag på ett bra och roligt sätt gjorde jag ett viltsök med klöv istället. Satte henne på plats och gick ut i skogen och gömde 9 (!) klövar. När jag skulle skicka henne stack en annan hund samtidigt som också ville leta klöv, båda hittade och kom tillbaka samtidigt ur skogen med varsin klöv i munnen, såg jättesött ut! Elsa hittade alla och var nöjd och glad när vi gick tillbaka till bilarna igen. Skönt och oerhört viktigt att avsluta dagen bra. Den minnesbilden som hunden slutar träningspasset med är den som den kommer minnas nästa gång ni är i skogen och tränar. Har de en postiv bild av träningen på näthinnan när man ska börja ett nytt pass så har vunnit mycket redan där, för man vill ju göra om något som är kul. Men man kanske inte är lika sugen om ens minnesbild är sura miner och misslyckande. Så oavsett  hur illa och tokigt tränigspasset gått så se till att avsluta med något som hunden kan och tycker är roligt:))

Aktiveringshelg dag 2

Sista dagen på aktiveringshelgen tillbringades mestadels inomhus med olika typer av aktiveringsövningar. Det var bland annat olika typer av aktiveringsleksaker, spel, bollar, krabbor och annat kul. 6 olika leksaker betades av under första timmen. Kartonger med godis i, leta upp matte som gömt sig i badkaret, klura ut hur man får fatt i godiset gömt under handukar, kastruller och burkar. Sen var det dags för fika och 40 minuters teori. Därefter gick vi ut på en “rolig” promenad fast denna gången i stadsmiljö med allt vad det innebär med balansställen, “hopphinder”, korvträd, grävmöjligheter, omvägs”problem” etc etc.

Det har varit en rolig och lärorik helg. Det är så intressant att studera andra hundar och hur de arbetar och tänker kring olika problem. Även rasolikheten är spännande att titta på och lagra i hjärnans hundbibliotek till framtida kurshundar.

Aktiveringshelg dag 1

Idag har jag haft aktiveringskurs med tre härliga ekipage i skogen runt natursköna Fulltofta utanför Höör. I 4,5 (6 timmar för mig) intensiva timmar fick hundar och förare jobba med mestadels nosaktiveringar. Jag kan garantera att alla inblandade var härligt utmattade efteråt:) Mina tokar ligger iallafall och sover som stockar här hemma. Idag handlade det som sagt mest om att lära sig att utnyttja hundens nos till div. aktiveringsövningar. Det blev spår, sök, uppletande, godissök samt lite rapport och som avslutning en “rolig” promenad. Promenaden tog visserligen lång tid (1,5 timme mot vanliga 35 min), men eftersom regnet bara öste ner på oss blev den inte riktigt som jag tänkt mig. Men jag är nöjd ändå, det kändes bra och var roligt. Det är så skönt att arbeta i små grupper, jag känner som intruktör att jag verkligen hinner med alla ordentligt och det gör mig varm om hjärtat. En av deltagarna går även viltspårskurs hos mig så hennes hund fick som grädde på moset gå ett i förväg lagt viltspår efter de andra åkt hem. Men Zela var lite trött efter en sån här mastodontdag så koncentrationen var inte på topp. Men, men. Lite mera erfarenhet gav det dem iallafall:) Gick spåret med Abby (som andrahund) och Elsa ( som tredjehund) efteråt. De var jätteduktiga båda två och brydde sig inte det minsta att det gått en flera hundar och människor som trampat runt i spåret tidigare. Mina duktiga spårnosar:))

Elsa och Abby var som sagt med. Hade egentligen bara tänkt ta med Elsa som visningshund men Abby hade sån damp imorse så jag kände “nej, jag får ta med henne också, hon måste få mera träning, det här fungerar inte”. Hennes dampryck handlade om att hon skällde på allt och alla imorse. Hon är lite rädd för både människor och hundar, ända tills de kommer fram förstås, då är det bara kul. Men hon skötte sig ganska bra på kursen. Christina tyckte hon var duktig iallafall. Uppletandet klarade hon bra och kom in igen med föremålen (tog bara någon enstaka lov) och lämnade av dem i handen, kom på alla inkallningar, stannade på min signal när hon var på väg (skällande förstås) mot två golden retrievers och kom tillbaka igen på mitt kommando, så visst är hon duktig. Men ofta blir man ju hemmablind och jag kan ju inte låta bli att jämföra henne med min ängelhund Elsa som oftast gör allt för mig. På tal om Elsa var hon sig inta alls lik idag, hoppas det bara är löpet. Seg och dan, lite motor helt enkelt och liksom off hela tiden. Men man kan väl få va lite seg när man har sin “period” ;)) Trevlig dag var det iallafall. Nu är jag supertrött och ska kasta mig i sängen och sova som enstock innan jag ska upp imorgon bitti och förbereda allt för dag 2. Godnatt….zzzzzzzzzzzzzzzz

Bloddroppar och gamla trosor

Hej igen, mina kära läsare:) Känns som om det var alldeles för länge sen nu, men här händer inte så mkt på hundfronten just nu. I övrigt går det verkligen i 210, hinner inte med något annat än att jobba, jobba, jobba och sova. Mina två vanliga jobb och sen allt med Aktivt hundliv.

Elsa har iallafall börjat löpa nu. Hade hoppats på att även Abby skulle komma igång, men det verkar inte bli så. Hade varit så smidigt om båda löpte samtidigt, men men det kommer väl i sinsom tid. Och alla som har tik ler säkert igenkännande av denna beskrivningen av en löptik. Elsa hamnar liksom i en helt annan värld i de 6 veckor som hon är affekterad av löpet, kissfläckar luktat så gott och går inte att missa att lukta på oavsett hur man matte än ropar. Disträ är hon till tusen och hör verkligen bara det hon vill, allt annat skiter hon i. Social är hon inte för fem öre, snarare blir hon till en liten surbitch som gapar och fräser så fort det inte passar henne. Nu pratar vi inte längre om att bara “prata” lagom högt, nej nu är det det tunga artilleriet som gäller oavsett. Abby har banne mig fått veta att hon lever de senaste dagarna, Elsa har bokstavligt kastat sig över henne bara för att hon råkat kasta en blick på hennes ben eller ännu värre har något som Elsa promt vill ha. Det var så hårda ord från Elsas sida att jag fått gå in och säga ifrån. Trots det har Abby kissat ner sig flera gånger…stackarn:( Inte nog med att hon är sur, hon är inte längre intresserad av annat än mat, kissfläckar och söööömn. Sova gör hon hela dagarna, hela kvällarna och hela nätterna. Bara ut och kissa och sen in så fort som möjligt till favvofotöljen och sömnen. Tankeverksamheten går på sparlåga, vadå träna matte, kan jag inte bara få maten direkt…hihihi. Hon var med mig i stallet i måndags men det var sista gången på ett tag. Hon var helt olydig och var mera intresserad av att nosa på saker än att hålla reda på mig och hästen, till följd av att hon faktiskt tappade bort mig. Jag fick rida tillbaka och hämta henne:) Så imorgon får hon vara hemma och sova. Det är jobbigt att löpa, det vet alla tjejer. Klart man blir sur och grinig när kroppen håller på och “strular”. Så jag förstår henne, men jag saknar våra långa promenader:(( Nu är det mest att sicksacka mellan bloddroppar (fast hon är rätt duktig på att städa efter sig) och tvätta mina gamla trosor som får fungera som tikskydd. INTE populärt att ha sånna på sig kan jag lova, jag får förintande blickar bara jag tar fram dem…sen springer hon och gömmer sig. Så hon behöver bara ha dem när vi inte är hemma och på natten. Innan fick hon följa med mig till jobbet varje dag, men nu får Abby följa med mig istället. Elsa är för surig för att det ska fungera. Mkt nyttigt för Abby dessutom:)

Kanske tycker hon tikskyddet är roligare om de ser ut så här. Helt nya flashiga skydd från USA, ja säg vad de inte har där! Suck, hihihi…

På vandring

Idag har jag med Aktivt hundliv och några tjejer varit och varit och vandrat i Söderåsens nationalpark utanför Röstånga. Det var en jättehärlig runda och första halvan hade vi riktigt fint väder med sol som tittade fram då och då mellan trädtopparna. Vädret på andra sträckan (7,8 km) var inte lika bra, storm med piskande regn och hagel. Men det är som man säger, bara man har rätt kläder så klarar man alla väder…:) Skam den som ger sig för lite hårda väderförhållanden liksom.., hihihi. En av hundarna var bara 10 månader så efter halva sträckan (7,5 km), efter fikat fick de avvika. Tanken var att vi skulle grilla korv i pausen, men engångsgrillen ville inte tända sig ordentligt.Tändpappret brann upp men det var också det hela. Först efter att jag använt 3 (!) tändsticksaskar fick jag någorlunda glöd… så några korvar fick vi till slut. Meningen var att jag också skulle pratat lite om hur man bäst tar hand om sin hund nu på hösten/vintern och vad som är bra och tänka på och så. Men tjejerna jobbade båda som djursjukvårdare så det var lite overkill för dem, så jag skriver lite i ett inlägg här istället. Men dock inte idag, då jag är sååå trött att jag ska stupa i säng när som helst nu.

Men det var skönt att få röra på sig ordentligt, dessutom med trevligt sällskap:) Även hundarna passade på att prata lite….

Viltspår och rådjur

I veckan har jag haft synnerligen fullt upp, fyra kurser att genomföra och planera bara denna veckan. Sen skulle det skickas ut nyhetsbrev, välkommen till …kurs-brev osv. Jag pratar förstås om Aktivt hundliv. Har verkligen fullt upp där just nu, vilket är superroligt, men tar alla min tid i anspråk. Hinner knappt med allt annat som att jobba, rida och träna egna hundar. Tack gode gud att min och Elsas tävlingssäsong är över för i år :)

Dagen började med en kurs i viltspår. Sambon var med och la ett spår till Elsa medans jag la till Abby förutom det till kursdeltagaren då. Hundarna gick jättebra. Elsa klarade sitt med bara en kort tappt trots stark sidvind och öppen markterräng. Abbys gick genom en massa björnbärsnår. Det var hennes första med både blod och klöv, som dessutom innehöll flera vinklar och svåra passager. Hon skötte sig jättefint, vissa bitar fastnade hon dock i buskarnas taggar och Roger fick lyfta henne vidare. Men hon har verkligen spårnäsa:) Mkt nöjd med båda två.

Efter kursen var avklarad gick vi en liten runda med Elsa, på den promenaden hittade vi ett långt fjärrvärmerör som vi använde som både agilitytunnel och hinder, kul kul.

Sen var det bara hem, äta och sätta på sig ridkläderna. Full fart mot stallet innan mörkret överfaller oss tänkte jag. Elsa fick naturligtvis följa med som vanligt. Hon var så duktig så, låg och sov i höet medans jag gjorde iordning hästen. Efter den tuppluren var hon lika pigg och frammåt som vanligt och bara kastade sig ut ur stallet och in i skogen. Full fart mot nya äventyr liksom :) Trodde hon åtminstone skulle vara lite trött efter att redan varit i skogen i tre timmar, men med en powernap klarar man tydligen allt ;) Underbart ridtur blev det med ett rådjursmöte. När jag red förbi Örtofta slott så stod det två rådjur i skogsbrynet och betade. Jag stannade hästen och stod och beundrade dem ett tag innan de försvann i galopp över en äng. Det var jättefint. Rådjur är verkligen vackra, graciösa varelser. Det bästa var faktiskt Elsa. Hon brydde sig inte det minsta att det hoppade två rådjur bokstavligt framför henne på stigen, hon kollade lite förstrött på mig sen fortsatte hon nosa runt. Helt fantastisk är den hunden… snacka om viltren:)

Here I come matte…

Sommarkatter, ösregn och viltspår

Jaha, det var ju några dagar sen sist. Vad har då hänt? Livet har rullat på som vanligt i princip med hundträning, hundkurser och förkylning. Men med ett undantag - vi har tillbringat åtskilliga timmar i en skog letandes efter en katt.

När Roger var ute och vandrade med Aktivt hundliv så träffade de på en mager, smutsig och eländig, fast kelen katt på Fulltofta naturcentrum. Det var ganska uppenbart att ingen ägde den. Hon gick och tiggde mat från alla som fikade. Hon var inte märkt och var i dåligt skick. Roger ringde mig och undrade vad han skulle göra. Ta med den hem sa jag så får vi anmäla den till polisen. Men några andra som var där skällde på Roger och sa att man inte kan ta katter hur som helst. Och nej, det håller jag fullständigt med om, man kan inte ta katter hur som helst. Men den här katten var under året, mager, tovig och eländig, jättehungrig och i dålig kondition. Inget halsband eller örontatuering. Så vad ska man göra. Lämna den att dö?? Roger är ju snäll av naturen och lät katten vara kvar. När vandringen var slut åkte han tillbaka för att leta efter den igen. Men ingen katt syntes till.

I torsdags var jag i Höör och tränade lydnad och spår med Christina. Det gick hyfsat båda delarna. Det är fortfarande fria följet som vi har mest problem med. Eftersom Fulltofta bara ligger ca en mil bort åkte vi dit, jag och Elsa, och letade efter katten. Det var folk på centret, en målare och en från personalen. Målaren sa att katten brukade vara där varje dag och hade varit där för bara en liten stund sen, katten brukade tydligen komma varje morgon. Personalen sa att katten strukit omkring här i flera veckor och att det var uppenbart att ingen ägde den. Antagligen bara en utslängd sommarkatt. Så jag letade och letade. Hade med mig burkmat som jag plonkade med. Men ingen katt. Efter 2,5 timme började det skymma rejält och jag gav upp. Men på morgonen efter åkte jag dit och var där hela dagen. Över 8 timmar tillbringade jag i området. Då hade jag med mig en påse med torrfoder som jag skramlade med. Letade, letade och ropade och ropade. Tyckte jag såg och hörde katter överallt, men det var falskt alarm. Ingen katt heller denna dagen. Visserligen regnade det så kanske hade kattflickan sökt skydd någonstans denna dagen. Det var min förhoppning, för på lördagen sken solen och jag tänkte att nu är hon säkert där. Jag skulle hålla kurs i skvallring i Malmö så jag skickade dit sambon med hundar att leta katt och lägga spår. Men ingen katt nu heller:(( Antingen har den dött av någon anledning (hunger, sjukdom, räv etc) eller stuckit någon annanstans. Men hon finns där som en tagg i mitt hjärta. Tänker på den lilla stackarn jämt och ständigt. Så jag skickar här ut en vädjan: Är ni vid Höör/Hörby eller där i närheten så åk till Fulltofta naturcentrum och leta efter henne. Hon är en liten ljusgrå katt, långhårig, mkt tovig och mager och ser lite ut som en perser. Vill ni inte ta hand om henne själva så tar jag gärna hand om henne. Jag kommer och hämtar henne om ni hittar henne. Så snälla, hjälp mig rädda ett liv!

Idag har jag tränat lydnad med Christina igen. Hon och Ouzo ska också tävla i Malmö på söndag. Det verkligen, verkligen ösregnade idag när vi tränade. Men det är jag faktiskt glad för. För det kommer alltid regna på någon tävling någongång och då har man en väldig fördel om hunden är van att jobba även i dåligt väder. Rutan fungerade jättebra idag. Jag är nöjd med dagens träning. Spåren har väl också gått ok den senaste veckan. Några tappter har hon haft, men alltid löst det. Så nu ligger vi lågt med det till på tisdag då provet är. Abbys spår har gått helt fantastiskt bra. Hon har naturligtvis också fått gå ett spår när vi lagt ett till Elsa. Jag tror att Abby lätt hade klarat provet med, men hon får vänta 3 månader till. Hunden måste vara 9 mån+ för att få göra det.

Måste avsluta med att berätta om en gullig episod med Abby som hände igår. Hon och jag var ute och busade lite i blåsten. Helt plötsligt kommer ett stort gult löv nedsinglande från himlen. Hon hoppar upp i luften och tar det- och kommer fram till mig och LÄGGER DET I MIN HAND!! Wow, så himla supersött av henne:) Hon såg så gullig ut och fick givetvis massor med beröm och tillbaka sitt löv. Min sötnos.

OBS: Katterna på bilderna har inget med Fulltoftakatten att göra. Bara bilder på en sjuk och en död katt. Gör uppror mot “slit och släng”-mentaliteten med katter. Ta betalt för er katt!!

Uppdaterat bildgalleri

Ville bara tala om att vi nu hädanefter ska försöka att uppdatera vårt bildgalleri betydligt oftare. Igår la vi in nya bilder från Vandringsdagen och mer kommer. Länken hittar ni här eller långt ner till höger på denna sida. Fördelningen ser oftast ut så att Roger tar bilderna, jag gallrar dem och skriver bildtexterna.

Jag hoppas dock att detta ska ändras snart då jag ska köpa en egen kamera att ha med på mina hundäventyr och på mina hundkurser. Det ska vara något lätthanterligt och robust. Har ni några tips? Jag vill också bli “proffs”fotograf, hihihi, iallafall fotograf:))) Så duktig som sambon lär jag nog aldrig bli… Men försöka duger ju.

Kolla in på http://acranium.dyndns.org/gallery/ 

På bilden ses coola Ouzo, en hund med stil;)

Vandringsdag i Höör

Då var vi tillbaka ifrån vandringsdagen i Fulltofta. Det var totalt 6 ekipage som begav sig ut i Höörs vackra naturområde Fulltofta. Då sambon blev sjuk var det jag som fick ta turen ut i skogen. Det var lite nervöst eftersom jag inte har varit ansvarig för vandringsdagarna förrut, men det var bara upp till bevis och glädjas åt att sambon i alla fall hade programmerat upp GPS’n så jag inte skulle gå vilse med alla människor och hundar. Vi samlades på parkeringen vid TEBA i Höör. Därifrån åkte vi ett par kilometer ner mot Fulltofta och parkerade vid utkanten av naturområdet alldeles intill väg 13. Lite ombyte av kläder, på med ryggsäcken och vi gav oss iväg. Under den första tiden gick alla hundar i koppel så vi kunde känna av varandra lite, ju längre tid det gick desto mer hundar gick lösa. Det var då det verkliga äventyret började. Det var hundar som sprang fram och tillbaka, ut i skogen, ner i en bäck, tillbaka till matte, “ååhh kolla ett fallande löv” och hundar som fick träning. En hel del kontaktövningar kördes i skogen och det hela flöt på jättebra. Det var verkligen bra träning för både hundar och människor. Efter ca. 2,5 timme var det dags för en liten fikapaus. Det var inte helt fel med en kopp kaffe då det började bli lite kyligare. Hundarna tyckte också pausen var skön, speciellt när defick lite gott att äta. Precis när fikapausen var klar började det duggregna lite, men alla vara tappra och fortsatte utan några protester. Vi gick genom otroligt vackra delar där höstens alla färger lyste upp en annars numera regnig vandring. När vi mot slutet närmade oss bilarna var både människor och hundar rätt nöja. Vi hade tagit oss igenom en mycket trevlig, vacker, rolig och lyckad vandring. Allt som allt gick vi 15,6 km och var borta i 4,5 timme. Dagsransonen av träning, uppfylld!