-= Blog The Dog =-

Aktiveringshelg dag 1

Idag har jag haft aktiveringskurs med tre härliga ekipage i skogen runt natursköna Fulltofta utanför Höör. I 4,5 (6 timmar för mig) intensiva timmar fick hundar och förare jobba med mestadels nosaktiveringar. Jag kan garantera att alla inblandade var härligt utmattade efteråt:) Mina tokar ligger iallafall och sover som stockar här hemma. Idag handlade det som sagt mest om att lära sig att utnyttja hundens nos till div. aktiveringsövningar. Det blev spår, sök, uppletande, godissök samt lite rapport och som avslutning en “rolig” promenad. Promenaden tog visserligen lång tid (1,5 timme mot vanliga 35 min), men eftersom regnet bara öste ner på oss blev den inte riktigt som jag tänkt mig. Men jag är nöjd ändå, det kändes bra och var roligt. Det är så skönt att arbeta i små grupper, jag känner som intruktör att jag verkligen hinner med alla ordentligt och det gör mig varm om hjärtat. En av deltagarna går även viltspårskurs hos mig så hennes hund fick som grädde på moset gå ett i förväg lagt viltspår efter de andra åkt hem. Men Zela var lite trött efter en sån här mastodontdag så koncentrationen var inte på topp. Men, men. Lite mera erfarenhet gav det dem iallafall:) Gick spåret med Abby (som andrahund) och Elsa ( som tredjehund) efteråt. De var jätteduktiga båda två och brydde sig inte det minsta att det gått en flera hundar och människor som trampat runt i spåret tidigare. Mina duktiga spårnosar:))

Elsa och Abby var som sagt med. Hade egentligen bara tänkt ta med Elsa som visningshund men Abby hade sån damp imorse så jag kände “nej, jag får ta med henne också, hon måste få mera träning, det här fungerar inte”. Hennes dampryck handlade om att hon skällde på allt och alla imorse. Hon är lite rädd för både människor och hundar, ända tills de kommer fram förstås, då är det bara kul. Men hon skötte sig ganska bra på kursen. Christina tyckte hon var duktig iallafall. Uppletandet klarade hon bra och kom in igen med föremålen (tog bara någon enstaka lov) och lämnade av dem i handen, kom på alla inkallningar, stannade på min signal när hon var på väg (skällande förstås) mot två golden retrievers och kom tillbaka igen på mitt kommando, så visst är hon duktig. Men ofta blir man ju hemmablind och jag kan ju inte låta bli att jämföra henne med min ängelhund Elsa som oftast gör allt för mig. På tal om Elsa var hon sig inta alls lik idag, hoppas det bara är löpet. Seg och dan, lite motor helt enkelt och liksom off hela tiden. Men man kan väl få va lite seg när man har sin “period” ;)) Trevlig dag var det iallafall. Nu är jag supertrött och ska kasta mig i sängen och sova som enstock innan jag ska upp imorgon bitti och förbereda allt för dag 2. Godnatt….zzzzzzzzzzzzzzzz

Bloddroppar och gamla trosor

Hej igen, mina kära läsare:) Känns som om det var alldeles för länge sen nu, men här händer inte så mkt på hundfronten just nu. I övrigt går det verkligen i 210, hinner inte med något annat än att jobba, jobba, jobba och sova. Mina två vanliga jobb och sen allt med Aktivt hundliv.

Elsa har iallafall börjat löpa nu. Hade hoppats på att även Abby skulle komma igång, men det verkar inte bli så. Hade varit så smidigt om båda löpte samtidigt, men men det kommer väl i sinsom tid. Och alla som har tik ler säkert igenkännande av denna beskrivningen av en löptik. Elsa hamnar liksom i en helt annan värld i de 6 veckor som hon är affekterad av löpet, kissfläckar luktat så gott och går inte att missa att lukta på oavsett hur man matte än ropar. Disträ är hon till tusen och hör verkligen bara det hon vill, allt annat skiter hon i. Social är hon inte för fem öre, snarare blir hon till en liten surbitch som gapar och fräser så fort det inte passar henne. Nu pratar vi inte längre om att bara “prata” lagom högt, nej nu är det det tunga artilleriet som gäller oavsett. Abby har banne mig fått veta att hon lever de senaste dagarna, Elsa har bokstavligt kastat sig över henne bara för att hon råkat kasta en blick på hennes ben eller ännu värre har något som Elsa promt vill ha. Det var så hårda ord från Elsas sida att jag fått gå in och säga ifrån. Trots det har Abby kissat ner sig flera gånger…stackarn:( Inte nog med att hon är sur, hon är inte längre intresserad av annat än mat, kissfläckar och söööömn. Sova gör hon hela dagarna, hela kvällarna och hela nätterna. Bara ut och kissa och sen in så fort som möjligt till favvofotöljen och sömnen. Tankeverksamheten går på sparlåga, vadå träna matte, kan jag inte bara få maten direkt…hihihi. Hon var med mig i stallet i måndags men det var sista gången på ett tag. Hon var helt olydig och var mera intresserad av att nosa på saker än att hålla reda på mig och hästen, till följd av att hon faktiskt tappade bort mig. Jag fick rida tillbaka och hämta henne:) Så imorgon får hon vara hemma och sova. Det är jobbigt att löpa, det vet alla tjejer. Klart man blir sur och grinig när kroppen håller på och “strular”. Så jag förstår henne, men jag saknar våra långa promenader:(( Nu är det mest att sicksacka mellan bloddroppar (fast hon är rätt duktig på att städa efter sig) och tvätta mina gamla trosor som får fungera som tikskydd. INTE populärt att ha sånna på sig kan jag lova, jag får förintande blickar bara jag tar fram dem…sen springer hon och gömmer sig. Så hon behöver bara ha dem när vi inte är hemma och på natten. Innan fick hon följa med mig till jobbet varje dag, men nu får Abby följa med mig istället. Elsa är för surig för att det ska fungera. Mkt nyttigt för Abby dessutom:)

Kanske tycker hon tikskyddet är roligare om de ser ut så här. Helt nya flashiga skydd från USA, ja säg vad de inte har där! Suck, hihihi…

På vandring

Idag har jag med Aktivt hundliv och några tjejer varit och varit och vandrat i Söderåsens nationalpark utanför Röstånga. Det var en jättehärlig runda och första halvan hade vi riktigt fint väder med sol som tittade fram då och då mellan trädtopparna. Vädret på andra sträckan (7,8 km) var inte lika bra, storm med piskande regn och hagel. Men det är som man säger, bara man har rätt kläder så klarar man alla väder…:) Skam den som ger sig för lite hårda väderförhållanden liksom.., hihihi. En av hundarna var bara 10 månader så efter halva sträckan (7,5 km), efter fikat fick de avvika. Tanken var att vi skulle grilla korv i pausen, men engångsgrillen ville inte tända sig ordentligt.Tändpappret brann upp men det var också det hela. Först efter att jag använt 3 (!) tändsticksaskar fick jag någorlunda glöd… så några korvar fick vi till slut. Meningen var att jag också skulle pratat lite om hur man bäst tar hand om sin hund nu på hösten/vintern och vad som är bra och tänka på och så. Men tjejerna jobbade båda som djursjukvårdare så det var lite overkill för dem, så jag skriver lite i ett inlägg här istället. Men dock inte idag, då jag är sååå trött att jag ska stupa i säng när som helst nu.

Men det var skönt att få röra på sig ordentligt, dessutom med trevligt sällskap:) Även hundarna passade på att prata lite….

Viltspår och rådjur

I veckan har jag haft synnerligen fullt upp, fyra kurser att genomföra och planera bara denna veckan. Sen skulle det skickas ut nyhetsbrev, välkommen till …kurs-brev osv. Jag pratar förstås om Aktivt hundliv. Har verkligen fullt upp där just nu, vilket är superroligt, men tar alla min tid i anspråk. Hinner knappt med allt annat som att jobba, rida och träna egna hundar. Tack gode gud att min och Elsas tävlingssäsong är över för i år :)

Dagen började med en kurs i viltspår. Sambon var med och la ett spår till Elsa medans jag la till Abby förutom det till kursdeltagaren då. Hundarna gick jättebra. Elsa klarade sitt med bara en kort tappt trots stark sidvind och öppen markterräng. Abbys gick genom en massa björnbärsnår. Det var hennes första med både blod och klöv, som dessutom innehöll flera vinklar och svåra passager. Hon skötte sig jättefint, vissa bitar fastnade hon dock i buskarnas taggar och Roger fick lyfta henne vidare. Men hon har verkligen spårnäsa:) Mkt nöjd med båda två.

Efter kursen var avklarad gick vi en liten runda med Elsa, på den promenaden hittade vi ett långt fjärrvärmerör som vi använde som både agilitytunnel och hinder, kul kul.

Sen var det bara hem, äta och sätta på sig ridkläderna. Full fart mot stallet innan mörkret överfaller oss tänkte jag. Elsa fick naturligtvis följa med som vanligt. Hon var så duktig så, låg och sov i höet medans jag gjorde iordning hästen. Efter den tuppluren var hon lika pigg och frammåt som vanligt och bara kastade sig ut ur stallet och in i skogen. Full fart mot nya äventyr liksom :) Trodde hon åtminstone skulle vara lite trött efter att redan varit i skogen i tre timmar, men med en powernap klarar man tydligen allt ;) Underbart ridtur blev det med ett rådjursmöte. När jag red förbi Örtofta slott så stod det två rådjur i skogsbrynet och betade. Jag stannade hästen och stod och beundrade dem ett tag innan de försvann i galopp över en äng. Det var jättefint. Rådjur är verkligen vackra, graciösa varelser. Det bästa var faktiskt Elsa. Hon brydde sig inte det minsta att det hoppade två rådjur bokstavligt framför henne på stigen, hon kollade lite förstrött på mig sen fortsatte hon nosa runt. Helt fantastisk är den hunden… snacka om viltren:)

Here I come matte…

Sommarkatter, ösregn och viltspår

Jaha, det var ju några dagar sen sist. Vad har då hänt? Livet har rullat på som vanligt i princip med hundträning, hundkurser och förkylning. Men med ett undantag - vi har tillbringat åtskilliga timmar i en skog letandes efter en katt.

När Roger var ute och vandrade med Aktivt hundliv så träffade de på en mager, smutsig och eländig, fast kelen katt på Fulltofta naturcentrum. Det var ganska uppenbart att ingen ägde den. Hon gick och tiggde mat från alla som fikade. Hon var inte märkt och var i dåligt skick. Roger ringde mig och undrade vad han skulle göra. Ta med den hem sa jag så får vi anmäla den till polisen. Men några andra som var där skällde på Roger och sa att man inte kan ta katter hur som helst. Och nej, det håller jag fullständigt med om, man kan inte ta katter hur som helst. Men den här katten var under året, mager, tovig och eländig, jättehungrig och i dålig kondition. Inget halsband eller örontatuering. Så vad ska man göra. Lämna den att dö?? Roger är ju snäll av naturen och lät katten vara kvar. När vandringen var slut åkte han tillbaka för att leta efter den igen. Men ingen katt syntes till.

I torsdags var jag i Höör och tränade lydnad och spår med Christina. Det gick hyfsat båda delarna. Det är fortfarande fria följet som vi har mest problem med. Eftersom Fulltofta bara ligger ca en mil bort åkte vi dit, jag och Elsa, och letade efter katten. Det var folk på centret, en målare och en från personalen. Målaren sa att katten brukade vara där varje dag och hade varit där för bara en liten stund sen, katten brukade tydligen komma varje morgon. Personalen sa att katten strukit omkring här i flera veckor och att det var uppenbart att ingen ägde den. Antagligen bara en utslängd sommarkatt. Så jag letade och letade. Hade med mig burkmat som jag plonkade med. Men ingen katt. Efter 2,5 timme började det skymma rejält och jag gav upp. Men på morgonen efter åkte jag dit och var där hela dagen. Över 8 timmar tillbringade jag i området. Då hade jag med mig en påse med torrfoder som jag skramlade med. Letade, letade och ropade och ropade. Tyckte jag såg och hörde katter överallt, men det var falskt alarm. Ingen katt heller denna dagen. Visserligen regnade det så kanske hade kattflickan sökt skydd någonstans denna dagen. Det var min förhoppning, för på lördagen sken solen och jag tänkte att nu är hon säkert där. Jag skulle hålla kurs i skvallring i Malmö så jag skickade dit sambon med hundar att leta katt och lägga spår. Men ingen katt nu heller:(( Antingen har den dött av någon anledning (hunger, sjukdom, räv etc) eller stuckit någon annanstans. Men hon finns där som en tagg i mitt hjärta. Tänker på den lilla stackarn jämt och ständigt. Så jag skickar här ut en vädjan: Är ni vid Höör/Hörby eller där i närheten så åk till Fulltofta naturcentrum och leta efter henne. Hon är en liten ljusgrå katt, långhårig, mkt tovig och mager och ser lite ut som en perser. Vill ni inte ta hand om henne själva så tar jag gärna hand om henne. Jag kommer och hämtar henne om ni hittar henne. Så snälla, hjälp mig rädda ett liv!

Idag har jag tränat lydnad med Christina igen. Hon och Ouzo ska också tävla i Malmö på söndag. Det verkligen, verkligen ösregnade idag när vi tränade. Men det är jag faktiskt glad för. För det kommer alltid regna på någon tävling någongång och då har man en väldig fördel om hunden är van att jobba även i dåligt väder. Rutan fungerade jättebra idag. Jag är nöjd med dagens träning. Spåren har väl också gått ok den senaste veckan. Några tappter har hon haft, men alltid löst det. Så nu ligger vi lågt med det till på tisdag då provet är. Abbys spår har gått helt fantastiskt bra. Hon har naturligtvis också fått gå ett spår när vi lagt ett till Elsa. Jag tror att Abby lätt hade klarat provet med, men hon får vänta 3 månader till. Hunden måste vara 9 mån+ för att få göra det.

Måste avsluta med att berätta om en gullig episod med Abby som hände igår. Hon och jag var ute och busade lite i blåsten. Helt plötsligt kommer ett stort gult löv nedsinglande från himlen. Hon hoppar upp i luften och tar det- och kommer fram till mig och LÄGGER DET I MIN HAND!! Wow, så himla supersött av henne:) Hon såg så gullig ut och fick givetvis massor med beröm och tillbaka sitt löv. Min sötnos.

OBS: Katterna på bilderna har inget med Fulltoftakatten att göra. Bara bilder på en sjuk och en död katt. Gör uppror mot “slit och släng”-mentaliteten med katter. Ta betalt för er katt!!

Uppdaterat bildgalleri

Ville bara tala om att vi nu hädanefter ska försöka att uppdatera vårt bildgalleri betydligt oftare. Igår la vi in nya bilder från Vandringsdagen och mer kommer. Länken hittar ni här eller långt ner till höger på denna sida. Fördelningen ser oftast ut så att Roger tar bilderna, jag gallrar dem och skriver bildtexterna.

Jag hoppas dock att detta ska ändras snart då jag ska köpa en egen kamera att ha med på mina hundäventyr och på mina hundkurser. Det ska vara något lätthanterligt och robust. Har ni några tips? Jag vill också bli “proffs”fotograf, hihihi, iallafall fotograf:))) Så duktig som sambon lär jag nog aldrig bli… Men försöka duger ju.

Kolla in på http://acranium.dyndns.org/gallery/ 

På bilden ses coola Ouzo, en hund med stil;)

Vandringsdag i Höör

Då var vi tillbaka ifrån vandringsdagen i Fulltofta. Det var totalt 6 ekipage som begav sig ut i Höörs vackra naturområde Fulltofta. Då sambon blev sjuk var det jag som fick ta turen ut i skogen. Det var lite nervöst eftersom jag inte har varit ansvarig för vandringsdagarna förrut, men det var bara upp till bevis och glädjas åt att sambon i alla fall hade programmerat upp GPS’n så jag inte skulle gå vilse med alla människor och hundar. Vi samlades på parkeringen vid TEBA i Höör. Därifrån åkte vi ett par kilometer ner mot Fulltofta och parkerade vid utkanten av naturområdet alldeles intill väg 13. Lite ombyte av kläder, på med ryggsäcken och vi gav oss iväg. Under den första tiden gick alla hundar i koppel så vi kunde känna av varandra lite, ju längre tid det gick desto mer hundar gick lösa. Det var då det verkliga äventyret började. Det var hundar som sprang fram och tillbaka, ut i skogen, ner i en bäck, tillbaka till matte, “ååhh kolla ett fallande löv” och hundar som fick träning. En hel del kontaktövningar kördes i skogen och det hela flöt på jättebra. Det var verkligen bra träning för både hundar och människor. Efter ca. 2,5 timme var det dags för en liten fikapaus. Det var inte helt fel med en kopp kaffe då det började bli lite kyligare. Hundarna tyckte också pausen var skön, speciellt när defick lite gott att äta. Precis när fikapausen var klar började det duggregna lite, men alla vara tappra och fortsatte utan några protester. Vi gick genom otroligt vackra delar där höstens alla färger lyste upp en annars numera regnig vandring. När vi mot slutet närmade oss bilarna var både människor och hundar rätt nöja. Vi hade tagit oss igenom en mycket trevlig, vacker, rolig och lyckad vandring. Allt som allt gick vi 15,6 km och var borta i 4,5 timme. Dagsransonen av träning, uppfylld!