-= Blog The Dog =-

Träning i Röstånga

Sitter här hemma och lyssnar på Lilly Allen på Spotify medan jag väntar på resten av familjen. Maten står klar sen en stund och hundarna ligger och sover. De är trötta som vanligt. Nu när matte är hemma blir det mycket mera träning än vanligt. Har fått en inflammation i bröstryggen och klarar för tillfället inte av att varken jobba eller köra bil. En aning handikappande. Men hundarna är glada, det blir långa promenader och träning varje dag. Elsa tycker att vi gott kunde träna ännu mera, men lilltjejens hjärna orkar inte lika mycket…:))

Nästa helg ska vi tävla för första gången detta året. Vi ska starta i ett C-prov, dvs ett Workingtest. Ska bli så spännande att se hur hundarna klarar sig. Elsas enda problem (tror jag) blir pipet, hon går så lätt upp i pip som många tollare. Svea är däremot tyst men är fortfarande en mycket oslipad diamant. Fast jag måste säga att jag tycker hon är toppen att träna, lär sig snabbt och ger aldrig upp. Just nu ligger alltså fokus på jaktbiten. Vi tränar linjetag, markeringar, sök, stadga och jaktlydnad varje dag ute på mina promenader. Sen sover Svea som en stock tills det är dags för kvällens lilla lydnadspass. Just nu håller jag på att lära henne den rätta positionen i fria följet. Idag kom hon på att hon kan ju använda bakbenen för att förflytta sig in i rätt position. Bingo, där trillade den polletten ner. KUL. Jag och Svea skulle egentligen varit på Rallylydnadskurs idag, men min rygg sa aj när jag satte mig i bilen. Så det blev ytterligare en kväll hemma istället. Längtar så till snön har försvunnit också, jag vill börja träna henne i viltspåret nu.

Till helgen mer träning, då är det andra gången på jaktkursen vi går och på söndagen ska vi åka till ett hundträningscenter och köpa vilt och träna på deras fina bana. Ska bli kul:))

Fyrklöver på kurs

Idag har jag med Elsa och Roger med Svea börjat på en fortsättningkurs i apportering för “Duck and dummies”.

Det var kul att gå kurs tillsammans, att kunna göra samma saker med hundarna. Jag trodde det var en nybörjarkurs men de ansåg kanske att vi kunde börja direkt i fortsättningskursen. Svea är ju inte tränad så himla mycket så det var lite nervöst på inkvalningsprovet som skulle visa vilka hundar som platsade på kursen. Men det gick vägen:) Hon var riktigt duktig för att bara vara 11 månader och mitt uppe i könsmognaden.
Testet startade med en “walk up”, dvs vi gick på rad med våra hundar medan instruktörerna kastade dummies lite hur som helst. Dessutom hade de satt ut dummies i fältkanterna så vi fick skicka våra hundar på linjetag. Alla skulle ta minst en markering och ett linjetag. Svea tog en av varje, men fattade inte riktigt linjetaget (inte så konstigt), men fick in den hyfsat fort ändå. Elsa tog också ett linjetag och två markeringar. Markeringarna gick bra, men linjetaget vek hon av på ett fritt sök en bit från dummien. Efter en inkallning (våra hundar var i princip ensamma om att komma på inkallning under arbete) så hittade hon den. Svea var tyst som en mus under “walk up”:en medan Elsa pep en del. Det blev bättre när jag klickade henne för tystnad. Efter drygt en timme var det dags för fikapaus, hundarna fick tyvärr inte vara med då utan fick sitta i de kalla bilarna. Tur att jag kom ihåg att ta med täcken till våra.
Efter pausen var det dags att splittra gruppen i två (vi var ca 15 ekipage). Jag och Roger valde att lära oss mer om linjetag, den andra gruppen arbetade med markeringar.
Vi fick lära oss “rutan”. En ruta med fyra hörnpinnar med ca 15 m mellan varje hörn. Vid varje pinne låg en dummie. Målet var att kunna skicka hunden från den ena pinnen mot den andra i ett enda rakt skick. Gick hunden inte rakt kallade man tillbaka den och kortade avståndet lite. Viktigt var att hålla handen stilla när man peka ut riktningen och att stå stadigt med vä fot vid hundens högra framben, min vänstra fot ca en meter framför och huka sig lite ner. Hunden skulle gå på vårt röstkommando och inte på handen. Man skickar hunden först när den kollar i rätt riktning. Mellan varje pinne ska hunden gå i jaktfot. Man tar med sig den inapporterade dummien och la tillbaka på sin plats och skickade sedan därifrån till nästa tills man gått ett varv i rutan och därmed fått till fyra linjetag.
Elsa gjorde två rundor i rutan och skötte sig alldeles utmärkt. Blev det lite galet en gång berodde det på mig. Svea gick också jättebra, vi är så nöjda med henne. Hon fick gå en omgång och fixade två klockrent och de andra två med varsitt omtag. Det som imponerade mest var hennes driv och att hon klarade av att gå jaktfot mellan pinnarna trots att vi aldrig har tränat det. Hon är en naturbegåvning;))

Det var en rolig kurs och jag är nöjd med det mesta av det instruktörerna presterade/lärde ut. Dessutom hittade vi en ny träningskompis som också har en tollare och som dessutom bor ganska nära oss. Det var förresten väldigt många tollare med på kursen, vi var hela 7 stycken som hade de små rödingarna. Våra hundar sover nu som stockar, speciellt Svea:))

Exempel på hur en “walk up” kan se ut.

Dagens bilder

Apportering pågår

Sötnos

Sover sött

Sover också sött

Snabb lunchaktivering

Minst en dag i veckan har jag och Elsa en egen dag, bara vi två. När Svea är med för mycket blir Elsa gärna lite låg och kanske saknar hon ibland att ha sin matte för sig själv. Eftersom Roger har möjlighet att ha en hund med på jobbet så kan jag självklart inte neka min älskling lite  ensamtid. Både hon och jag njuter av våra dagar på tu man hand. Oftast försöker jag träna något men i takt med att magen växer, snön vräker ner och orken tryter får det bli träning och promenader av det enklare slaget.

Om jag är ledig tar vi sovmorgon, Elsa älskar att sova en extra stund på morgonen precis som sin matte. Är Svea hemma väcker hon oss först halv sju och sen efter att ha kissat och ätit kan hon möjligtvis låta oss sova till halv nio. Elsa väcker mig aldrig, är jag jättetrött och sover till elva så gör hon gladeligen det också. Hon älskar att ligga och svettas med sin matte under täcket. Hon kan bli riktigt sur på Svea om denna propsar på att få gå upp:)) Efter frukost är det dags för en promenad. Vi brukar alltid gå i skogen, men nu när det ligger en halvmeter snö överallt blir turerna kortare. Att gå med bara Elsa är en fröjd, hon ställer aldrig till med något och är alltid extra lydig när hon går själv med mig. Idag var hon riktigt busig och hoppade runt som ett litet rådjur i snön. Vi lekte och tränade minnesövningar. Väl inne tog matte fram en bok och Elsa la sig och sov. Framåt lunch börjar det åter krypa i tollarkroppen. Vad ska vi göra nu. På våra ensamdagar slipper hon alltid äta ur maten ur skål utan det brukar bli någon träning istället. Idag var matte trött och hungrig själv så det blev aktivering av det enklare slaget. Inte för att Elsa protesterade, hon älskar att slita sönder saker.

Dagens aktivering gick helt enkelt ut på att matte samlade ihop den senaste tidens tomma pappersförpackningar, mest mjölkpaket och toarullar. I dessa lades några matkulor och vips så har världens enklaste hjärngympa börjat. Det tar ju trots allt lite tid att slita upp ett 20 tal mjölkförpackningar. Men att slita sönder papper verkar vara en naturlig förmåga alla hundar har. Det är en aktivitet de fullständigt förstår sig på. När maten är upphittad och det ligger kartongrester överallt så är det dags för städningen. För att få tillgång till de sista matkulorna måste nu Elsa apportera hem de flesta av pappersresterna till mig. Inte lika kul tycker hon, men vad gör man inte för mat:))
Så om du precis som jag är lite lat men sopsorterar, så släng inte bara dina kartonger. Låt de istället först förgylla din hunds liv en stund innan de hamnar i återvinningen…. På köpet får man en trött (i mitt fall nu sovandes) men lyckligare hund.

Några bilder

Sveas vanliga dampuppsyn:))

Full fart genom skogen

Poserar

Vad är det där?

Full lek

Nu blev vi trötta

Kan man klickerträna flera hundar samtidigt?

Ja det kan man i specifika situationer. Detta gäller dock bara om en av hundarna redan är färdigtränad och kan sin sak och dessutom inte hittar på en massa bus under tiden. Dock tror jag bara att det är den unga hunden som man har fokus på som verkligen lär sig något nyttigt. Den andra hunden lär sig nog bara att hålla sig nära matte;))

Den här frågan har jag fått många gånger. “Jo, det är så att jag har två hundar och jag vill börja med skvallerträning, kan jag klicka båda hundarna samtidigt?” På den frågan är mitt svar alltid nej. Man kan inte ha fokus på två hundar samtidigt. Frågan har dock aktualiserats nu när jag är gravid. På grund av en besvärlig foglossning och tärande trötthet orkar jag inte längre gå så många promenader längre. Det gör att båda hundarna får gå på samma promenader. Annars föredrar jag att gå separata promenader när man har en valp/unghund i huset samt en äldre. Båda behöver sin egen slags stimulans och träning under promenaderna och det är inte alltid lätt att komibinera ihop till en bra mix. Men nu får man ta livet som det är. Alltså började jag experimentera både i tanken och i praktiken med det här med att klicka två hundar samtidigt. Det Svea behöver träna mest just nu när vi går promenad är att inte dra i kopplet, hålla sin radie (inom 15 från mig oavsett), skvallra på fåglar och annat vilt, gå fint och tyst förbi andra hundar och kunna sitta passiv när matte träffar någon hon vill prata med. Det Elsa tränar på är mest olika typer av aktiverings/sökövningar samt minnesövningar. Detta kan även Svea göra fast i lite enklare format.

Så eftersom Elsa är så pass vältränad och lydig hund går detta riktigt bra. Elsa tycker visserligen promenaderna är lite tråkigare när Svea är med, men desto godare. Så goda att hon numera är klistrad vid min sida så fort Svea är med. Knappt hon hinner bajsa, man kan ju missa ett klick;)) Men Svea lär sig det hon ska iallafall och det är viktigast just nu. Hon är riktigt duktig för sin ålder tycker jag.

I tisdags var jag och Svea och träffade en stooor svart äldre hanhund som en kompis till mig har. Mötet gick jättebra. Hon var inte ett dugg rädd och skötte sig så fint så. Blev bara pyttelite arg när hon någongång kände sig trängd. Vi ska dit nästa vecka igen och fortsätta träningen.

Tog en massa fina bilder på hundarna i snön i förrgår, men nu verkar det som om det är fel på min kamera. Ingen bild gick att få fram sen…:(( Men bilder kommer, jag lovar. Bland annat på Svea som apporterar sin första kråka.

Snacka om hög mysfaktor:)))

Årets slutrapport

Först vill jag önska alla en riktigt god fortsättning. Det har varit mycket tyst här på bloggen under vintern. Det har hänt mycket i mitt liv plus att jag varit ganska sjuk i flera omgångar. Min energi har helt enkelt sinat och bloggen har fått stå åt sidan tillsammans med många andra saker i mitt liv.

Under vintern har jag haft en mycket givande hundmöteskurs, gått en hel rad utbildningar själv och försökt få ordning på mina sjuka hundar. Den utbildningen som gjort starkast intryck på mig efter Emma Parsons seminarium var helgseminariet med Runar Naess. Runar är vargfoskare med hela världen som arbetsfält. En otroligt spännande och inspirerande person som verkligen fått min vargpassion att blomma ut för fullt. Han sa så himla många kloka saker under den helgen. Ja, jag är full av beundran. Får ni chansen att höra honom, tveka inte en sekund. Vilka fantastiska bilder och filmer sen. Detta gör att jag blir helt tokig av raseri över vår svenska rovdjurspolitik. Bara idag har 22 vargar dött pga Sveriges fega politiker som inte kan stå upp för rovdjurens rätt att leva. Jag hade gärna levt nära varg, men tyvärr finns det inga så magnifika varelser här nere i skåne. Något som däremot finns är de lika vackra rödrävarna. Vi har flera stycken här i skogen och häromkvällen fick jag se en stor fin hane som kom gåendes utför vårt hus. Vilken syn!!

På sjukgymnastens inrådan har jag och Elsa lagt ner agilityn. Under hösten vann vi två av de fyra lopp vi startade i. Vi hade så kul. Men hennes hälsa är viktigare, så under vintern har jag lagt ner all hennes träning. Hon skulle rehabiliteras. Hon är en fantastisk allroundhund, men det stannar där. Jag har under vintern tvingats att inse att jag Elsa aldrig kommer att ta oss till stjärnorna. Hon har helt enkelt inte varken psyket eller kroppsbyggnaden för det. Självklart håller jag henne i form både psykiskt och fysiskt iallafall. Även husse har hjälpt till. Roger och Elsa var ute på sin första praktiska jakt här under vintern. Kallt vilt är ingen höjdare enligt Elsa, men det var en helt annan sak med varmt. Väl ute på jakt plockade hon hem alla änder hon fick, det blev totalt nio stycken, varav en skadeskjuten!! Jag är stolt och imponerad. Det har varit ett tufft år för Elsa med många skador, men nu vet jag var vi står. Trean hägrar fortfarande, men först är det andra saker som klaras av.

Svea har också haft ett jobbigt första år. Det började så himla bra. Men sen kom den fruktansvärda hundattacken som förändrade hennes psyke ganska rejält. I somras blev hon mycket illa biten av en labrador. Sviterna av skadorna syns fortfarande, men framförallt märks de psykiska sviterna alltmer. Hon är numera ömsom rädd, ömsom arg på andra hundar. Innan älskade hon alla hundar. Nu sitter rädslan djupt i henne och det har gått från flyktbeteende vid hundmöten till att nu gå bra med vissa hundar. Ibland tar frustrationen överhanden och ilskan skymtar fram. Inget allvarligt än så länge och jag har börjat ta tag i det. Våren för hennes del kommer främst gå åt till att få tillbaka hennes självförtroende med andra hundar. En kurs ska vi också gå, bara för att det är kul att göra ngt ihop med sin hund. Helst vill vi gå en jaktkurs tillsammans med husse och Elsa. Under året som gått har hon fått en mycket god allmänlydnad och hon är otroligt smart och har en massa potential. Mycket kul hund att träna. Ger aldrig upp och fattar snabbt som ögat. Till våren ska också hennes allergi utredas slutgiltigt och behandling ska påbörjas.

Det kommer antagligen vara tystare här på bloggen än innan, men något inlägg då och då ska jag försöka hinna/orka med. Det kommer inte att finnas så många tävlingsresultat att rapportera in som innan. Jag kommer helt enkelt inte tävla speciellt mycket detta året. Nytt år innebär ändå många nya utmaningar för mig och min flock, vi har ett helt nytt liv att anpassa oss till:))

Många hundiga hälsningar till alla er där ute. Släpp nu datorn och gör något vettigt med er hund. Kanske lite träning, en mysig massagestund eller varför inte en promenad…

Back to normal

Äntligen är vardagen tillbaka med jobb, hundkurser och egen hundträning. Tänk att man kan längta efter att sommaren ska ta slut och allt ska bli som vanligt igen. Det är lite som att häda i kyrkan va:))

Efter semestern i sommarstugan följde två dagars jobb, sedan sjukskrivning för skallen och sedan semester igen. Denna semestern var dock hundlös och ni kan tro att jag längtade mig fördärvad efter mina små röda älsklingar. Min sambo lyckades få mig ända till Monte Negro och dit ville jag/kunde inte ta med mina egna hundar. Första kvällarna var en en ständig längtan, men sedan blev det bättre. Efter jag hade insett att jag inte behövde vara helt hundbefriad under min vistelse. I Budva, staden där vi bodde, fanns några enstaka hemlösa hundar, vilka genast fick min kärlek och omtanke. Den första som charmade mig var en springer spaniel (tror jag), så söt och kelsjuk denna herre var. En annan som fullständigt stal mitt hjärta var en blandras valp på ca 5 månader. Hon var helt bedårande. Första gången vi träffade henne låg hon mitt i solen på en gräsmatta och tittade på folk. Hon såg frisk och sund ut så jag fjäskade till mig henne för en stunds kel och lite brödrester jag råkade ha över sedan stranden. Brödet tuggade hon i sig efter lite betänklighet, kelet var bättre. Jag bara njöt av att åter få känna hundpäls under fingrarna. Två dagar senare ligger hon nedanför vårt hotellrum en sen kväll. Vi hade den dagen av en slump hittat några hundben som låg och skräpade i en av resväskorna. De sprang jag upp och hämtade till henne och satte mig sedan ner på marken för att bara se på henne. Då kryper hon upp i min famn för att tugga!! Hur sött var inte det då….. Jag börjar förstå varför människor tar hem hundar från främmande länder. Hon var så tillgiven och följde efter mig i flera timmar. vi mös och mös och mös, men till slut var jag tvungen att fatta ett beslut. Men det bästa för både henne och oss var att lämna kvar henne där hon hörde hemma, i Budva. Så med sorg i hjärtat stängde jag vår hotelldörr framför hennes nos och hoppades att hon skulle vara borta dagen efter. Det var hon. Jag hoppas att hon träffar många andra snälla turister som gosar med henne och låter henne smaka på något gott. Träffade även en bådårande kattfamilj på vår favoritrestaurang, se delar av den ovan.

Lyckan var total när jag äntligen fick träffa mina hundar efter en hel veckas längtande. Åh, vad Svea hade växt på bara 7 dagar. Elsa var nojjig att bli av med mig igen och lämnade inte min sida för en minut på resten av dygnet tills vi kom hem till Röstånga igen. Hon låg hos mig i sängen precis hela natten, tätt intill, följde med mig på toa och bevaka noga varje rörelse jag gjorde sittandes/liggandes/gåendes bredvid mig. Min sötaste sötnos. Svea är ju fortfarande liten och därmed mera anpassningsbar. Hon hade inte haft lika mycket matteabstinens som Elsa utan kunde absolut tänka sig att sova sista natten bredvid min mamma istället för med mig och Elsa:( Nu efter några dagar hemma är hon dock som vanligt igen och ligger helst där matte befinner sig, tack och lov:)) Tack mamma och pappa för att ni passade mina hundar.

Igår var första dagen på jobbet och idag körde jag igång en valpkurs. Imorgon ska jag gå kurs med Svea och sedan blir det privatkurs och en helgkurs i inkallning. Skönt att livet är som vanligt igen! Fullt ös medvetslös, hihihi;))

Blandade semesterbilder

Tryck för större bild, bläddra ned piltangenterna eller tryck på “next”.

Dykande apportör

Attack!!

Så här simmar man när man kommer från Lönnlövets kennel ;))

Sara och Svea på semsterhundkurs

Mysstund efter bad

Min finaste sötnos

Elsa med vy över Espevik

Svea poserar

Plums i vattnet

Manetfrossa

Nu är jag och hundarna hemma i skåne igen. Så synd att semstern är slut… Jättesynd tyckte min hjärna och fick spel. In till läkaren. postsyndromatisk stress efter hjärnskakning någonting sa han och skickade in mig för röntgen. Gu jag kommer lysa snart av all strålning :s Men röntgen var ok, men jag måste ligga i sängen och vila ett tag, typ någon vecka kanske. Jaha, en månad har gått sen jag brakade in i det förbaskade trädet, kan man inte bli bra någongång….. Hatar att vara stilla och vila. Tråkigt!

Hundarna verkade ta hemkomsten med ro. Hemma bra men borta bäst verkar de resonera, hihi. Men kul att vara med matte på jobbet, för då får vi äta mjukmat. Hills i/d blev det idag då båda vovvarna var kassa i magen efter att ha kalasat på något olämpligt ute på lunchpromenaden igår.
På tal om att kalasa på olämpliga saker så tog Elsa hem priset under semestern. Brännmanet skulle hon tydligen smaka på vilket ledde till manetförgiftning. Det är tur att man har veterinärer som kolleger när man har en sjukhund som Elsa (kollegerna säger dock bara att hon brås på matten sin, kan undra vad de menar med det;)). När en hund äter manet kan de få följande symptom. Kräkningar, onormalt röda slemhinnor, slöhet, vinglighet, aptiplöshet och humörsvängningar. Elsa hade allt det där utom aptitlösheten. Hur sjuk hon kan vara missar hon aldrig en chans till något ätbart. Efter hon ätit ett ton gräs och spytt upp det igen började hon få lite mer normal färg på slemhinnorna. En halvliter afil och några timmars djup sömn senare mådde hon bättre. Så jag slapp åka till djursjukhuset för dropp och kortisonbehandling, därmed sparade jag flera tusen. Tack och lov att hon blev bättre så pass snabbt. Har aldrig haft en tanke på att hunden skulle smaka på manet, men Elsa äter ALLT, uppenbarligen. Svea verkar mera kräsen för hon tyckte sanden var godare (vilken passerar rakt igenom som tur är). Hahaha, ja se hundar….

Uppdatering 2

Näst näst sista dagen på semestern. Suck, att det ska gå så fort. Var tar all tid vägen? Jag och hundarna tar det ju så lugnt på vår semester att vi skulle haft all tid i världen, men dagarna går som ett rinnande vatten.

Sedan sist har vi verkligen slappat. Sovit, badat, promenerat, läst och ätit. Varken mer eller mindre. Det var först ikväll vi begav oss in till civilisationen igen för en matbit hos restaurang MAMMA:) Svea har lärt sig vattenapportera! Hon hämtar gummiankan så fint. Kastar sig ut i vattnet och kommer glatt in med den igen. Simmar som om hon snart ska drunkna gör hon fortfarande, men det är å andra sidan inget hejd på vattenlusten. Simmar gör hon gärna och länge. Är Elsa i vattnet samtidigt försöker hon anfalla henne samtidigt eller klättra upp på hennes rygg… Svea har också lärt sig ett nytt trix, vacker tass. 5 repetitioner så satt det. Elsa är i slutet av sitt löp och börjar få tillbaka lite energi igen. Hon och jag är ute och simmar varje eftermiddag (då får Svea vara i stugan och sova). Igår fick jag henne att dyka från en brygga samtidigt som mig. Måste sett kul ut, hahaha.

På tisdag bär det av hem till skåne igen. Så nu är det dags att åka tillbaka till stugan och njuta av sista natten av tresamhet. Imorgon dimper nämnligen sambon och bonussonen ner för att njuta av en veckas havsvistelse. Så då blir vi fem:)

Semester

Nu åker vi på semester:)

På valpkurs

Just nu går jag och Svea valpkurs för Hundens utbildningsakademi med Natascha Ravenklint, fd Atterbom nere i Tomelilla. Jag åker gärna 17 mil tor för en bra instruktör än bara en liten bit för en mindre bra. Välj era instruktörer med omsorg, är mitt råd.

Lilla Svea sköter sig kanonfint, precis så som matte vill:) Hon är inte speciellt intresserad av de andra hundarna utan tycker att matte är toppen som har så gott godis (blodpudding) och roliga leksaker (kong för katter med plysch som pinglar). Vi har tränat på bra de är månaderna jag haft henne och det ger nu resultat. Instruktören tyckte hon var så duktig att vi fick demonstrera hur målbilden för flera moment skulle se ut. “Så här ska det se ut när man verkligen lyckats med sin hund” sa hon, och så fick vi visa!! Man kan ju inte låta bli annat än att sträcka på sig och tycka att ens hund är den bästa som finns.

Detta var andra gången. Igår tränade vi kontakt, avbryta felaktigt beteende, godis på marken-ögonkontakt och handtarget. Svea kunde redan allt det där sen innan, utom avbryta-övningen. Efter kursen fick hon vara lös och busa lite med en vuxen boxer som skulle gå kurs efter oss. När vi skulle gå följde hon villigt med mig utan koppel. Det är då man är glad att man hunnit med att lägga en del av grunderna redan.

En av de andra deltagarna blev sur på mig för att valparna inte fick leka. Nästan lite komiskt blev det, hon tyckte så uppenbart att jag var taskig mot hennes hund som förvägrade den en lekstund med min. Men hon hittade snart ett annat “offer” som inte hade samma preferenser som jag:) Valplek blir ofta väldigt uppspelt och burdus, jag föredrar att min valp istället leker med bra, mentalt stabila vuxna hundar så att de samtidigt kan lära sig lite hundspråk. Att dessutom låta hundarna leka under kursen känns bara som att skjuta sig själv i foten, då man ofta får (enligt min åsikt) fokusproblem när man sedan strax därefter vill att hunden ska kunna koncentrera sig.

Stackars Elsa har det tråkigt just nu. Hon är mitt inne i sitt löp och är bara så trött. Helst vill hon bara sova eller kissa överallt (ute). Träningen, joggingturerna med sambon och ridturerna med mig får ligga nere någon vecka till. Men nästa vecka har jag och hundarna semester, så då ska vi bara slappa och mysa. Vi ska åka bort, till sommarstugan vid havet. Bada, sola, gå några enkla men roliga hundkurser för Hundens Hus, läsa böcker och äta glass. Ska bli helt underbart att få ladda batterierna igen.

Ha en skön sommar:))

Dumma Elsa, eeh jag menar matte

Nej egentligen är det jag som är dum, eller iallafall obetänksam, Elsa är ju skadad och går med tassbandage som jag byter varannan dag. Bytte igår, det blev väl lite sisådär, Elsas fot såg ut som en bandyklubba, hahaha. Hon verkade inte ha uppskattat det. När jag vaknade imorse så hade hon tagit av sig bandaget och bitit upp såret, alla stygn och halva fliken var borta. Istället var det ett hål rakt in till “köttet”, Typiskt. De andra nätterna/dagarna har hon inte brytt sig om det så därför tänkte jag inte på att sätta på henne någon tratt. Jag skulle ändå in till Klippan så då passade jag på att hälsa på på jobbet och visa upp henne för min kollega. Aj då, inte bra sa veterinären. Så nu är hon tejpad och sen bandagerad. Plus att det tar mkt längre tid för det att läka. Dumma, dumma obetänksamma matte…………..

Eftermiddagen passade jag på att miljöträna Svea lite. Vi åkte till Skäralid (stora ingången till nationalparken) för att titta på folk och hundar. Svea var så himla duktig. Var passiv när jag var det, låg bara helt lugn brevid mig och kollade/lyssnade/luktade på allt.  Hon gick lös och sprang inte fram till folk. Änderna var inget speciellt kul (de levde ju…) och hon satte alla tassarna i vattnet (hmm, konstigt det här sa hon). Jag kunde kalla in henne från en tanta som gullade med henne, hon bara tvärvände och kom direkt. Det är då ens hjärta sväller av stolthet (sen att det kanske mest beror på att hon fortfarande är så liten är ju en annan sak). En inkommande kanot från sjön skällde Elsa ut efter noter medan Svea knappt blinkade. Elsa tyckte helt klart den var läskig, hon blev så låång när jag uppmanade henne att nosa på den. Sen var det som om luften gick ur henne, jaha det var bara något dött trist typ, hihihi:) Höjdpunkten var när Svea hittade en andfjäder, ååhh vad den luktade så gott… Inte apportör för inte;)

Stor skål eller liten hund?