Hundarna har fått en pool att svalka sig med och matte tog fram den livsfarliga kongen:)))
Vatten är …. gott
Du ska dö….
Ska man våga sig på ett dopp?
Plums i
Elsa visar hur man tar upp saker från botten, vad kan det vara som ligger där?
En kong…
Aaaaj, den bits..
Nu ska du få…
Ha, jag fick dig till slut
Även Elsa förbereder sig på en tuff match
Idag var jag, Emma och Elsa uppe på Kopparhatten i Skäralid och gick. Vädret var perfekt för en skogstur, mulet och lite regn, 25 grader. Skönt med lite svalka efter de senaste dagarnas värmerekord!! Turen avslutades med fotografering, ett dummiesök till Elsa, mat till Emma medan jag och Elsa delade på ett äpple. Skön dag helt enkelt:))
Störningsträning med Elsa
På “badet”
Söt som ett bär…
Jag ska vara med överallt:))
Var är hunden???
Tags: Foto
Hejehej på er alla.
Jag hoppas att ni njuter i fulla drag av den sköna sommaren. Här är det mkt att stå i som småbarnsförälder. Aldrig trodde jag att det skulle kännas som en omöjlig uppgift att göra något så enkelt som att lägga ett spår till hundarna.
Nu har jag en utmaning till er. Lär er hund att apportera något riktigt gott i sommar, som en grillad korv till exempel. Glöm inte ta fram kameran och sätt det på pränt. Skicka sedan in bilden till mig så lägger jag ut den på bloggen (om ni vill). Skicka den till sara@aktivthundliv.com.
Lycka till:))
Jag tycker så synd om min älskade Elsa. Hon är skadad nu igen. Denna gånger är det något i ryggen som gör att hon inte riktigt får med sig bakpartiet som förut. Har varit på djursjukhuset med henne igen… De trodde antingen på ett lätt diskbråck, svag ickebakteriell hjärnhinneinflammation eller tollarsjukan/SLE. Suck, stackarn. Aldrig får hon bara vara frisk en låång period. Men hon är klart bättre nu, man kan bara märka av att hon har lite ont när hon reser sig eller går i koppel. Dock får hon husarest nu i någon vecka, därefter blir det koppelpromenader som gäller ett tag. Jag tror att hon har sträckt sig på något vis eftersom hon blev så mycket bättre på bara ett dygn. Men vi får väl se vad proverna och tiden utvisar.
Har tagit blodprover för tollar sjukan och skickat in till Helene Hamlin. Hon bedriver forskning på denna luddiga sjuka och om man har en hund där man tror att det kan vara tollarsjukan så kan man skicka in prover och få dem analyserade gratis. Pratade själv med Helene igår, väldigt trevlig tjej.
Hon trodde kanske inte att Elsa hade tollarsjukan eller SLE, och om hon hade det så var det i så fall en oerhört lindrig variant. Kanske att hon i så fall, med nuvarande symptom, skulle klara sig på NSAID under sina dåliga perioder. Vanligtvis ger man kortison för att dämpa immunförsvaret.
Jag har börjat fundera på att kanske är Elsa helt enkelt skörare än andra hundar. För när var unghund åt hon höga doser av just kortison för att bota hennes magsjukdom. Detta kan ju ha gett muskel/led och skelettsvaghet som följd. Kanske kommer följderna av detta först nu. Kanske borde jag tänka efter extra mycket vad gäller Elsas träning och vardag. Det är så svårt bara eftersom hon vill så mycket och älskar att vara aktiv tillsammans med mig. Vart går gränsen liksom?
Tags: Elsa, SkadorJaha, då var man äntligen hemma igen. Efter en mycket svår förlossning och en vecka på sjukhus är jag och Emma nu äntligen hemma. Emma är världens mest underbaraste unge, så söt och snäll och ett riktigt matvrak. Men det är inte bara jag som trillat dit och fått en ny passion i livet, det har även en av mina hundar.
Jag har varit lite fundersam över hur hundarna skulle ta det här med ett spädbarn i huset. Men det har gått hur bra som helst. Första mötet mellan hundarna och Emma var på sjukhuset. Roger tog med sig hundarna en dag när jag låg inlagd. Han var uppe och hämtade Emma, sen tog han en promenad med vagnen och hundarna. Emma sover som en stock så fort hon kommer utomhus så hundarna såg bara vagnen. Ingen reaktion. Jag hade ett möte med läkaren så Roger fick klara sig själv en bra stund. Efter det gick jag ut för att äntligen få hälsa på mina älskade hundar. Elsa trodde inte riktigt på Roger när jag kom gåendes och han sa till henne att det var matte, hon sprang några meter sen stannade hon. Jag kraxade till lite, då först fattade hon att det var jag. Jag har nog aldrig sett henne så glad, hon sänkte hela kroppen och vevade med svansen som en tok. Jga kunde inte låta bli att fälla en tår. Jag hade ju saknat henne med… Svea blev givetvis också glad, men med Elsa är det något alldeles speciellt. Svea tenderar mer och mer att vara husses hund…
Efter en liten promenad satte vi oss ner på en bänk och tog fram Emma. Svea var väldigt nyfiken det första, men det la sig på bara några minuter. Sen dess tycker hon att Emma visst är lite spännande ibland med för det mesta är hon bara en konkurrent om matte/husses knä. För Elsa däremot var det kärlek vid första ögonkontastet. Jag har aldrig sett henne så såld på något/någon i hela mitt liv. Sen den stunden är jag mer eller mindre utbytt, första dygnet hemma var Elsa som besatt. Hon satt upp nästan ett heöt dygn och bara studerade Emma. Vart Emma än befann sig var Elsa där.Hon kunde somna först när hon på natten till slut fick ha sitt huvud på Emmas ben. Fortfarande vill hon helst vara i det rum som Emma är, men nu kan hon ligga ner och sova även om Emma är lite vaken. Men skriker Emma vill Elsa genast trösta henne, på hundars vis förstås. Slicka på huvudet och puffa lite med nosen.
Imorgon är Emma två veckor och vi börjar så smått komma in i detta i nya. Hundarna får givetvis stå tillbaka lite grann, men vi försöker hålla på deras rutiner så gått det går. Försöker träna något litet varje dag. Häromdagen fyllde jag barnvagnens underrede med dummies och gav mig ut i skogen. Emma sov som en stock så det gick hur bra som helst att stanna för en träningsstund. Men gu vad jag längtar ut i skogen, vill ut och spåra med järntrean snart igen. Kom igen tjejer, nästa vecka så…
Jaha, här hemma går tiden sakta, så sakta. Vi väntar ju nämligen fortfarande på att bebben i min numera helt gigantiska mage ska vilja komma ut. Än så länge verkar hon trivas alldeles utmärkt där inne.
Tjock, trött och irriterad väntar jag ut mina dagar.
Hundarna har dock det ganska bra tror jag. Spenderar hela dagarna med att lata sig med matte. På kvällen kommer husse hem och går en långpromenad eller så tränar vi något på kvällen. Sista dagarna har vädret varit så underbart varmt och skönt så då har det blivit mycket vattenarbete. I måndags var vi och spårade och idag var det sista kurstillfället på jaktkursen vi går. Idag stod en walkup på programmet. Ganska lång, ca 1 timme med massor med skott, dirigeringar, linjetag, markeringar och ett avslutande närsök. Hundarna skötte sig bra, speciellt Elsa tycker jag. Men sen har hon ju hyfsat mer rutin än syrran sin. Det var kul att se att ens träning faktiskt ger resultat Framför allt så vet jag mer vad jag ska göra och tänka på. Det har varit en rolig och lärorik kurs, kanske går vi den igen till hösten. Jag skulle vilja få Elsa till att apportera kallt vilt, även om det ligger på land (vatten går hur bra som helst).
Svea är mycket mycket bättre på viltet. Roger, Lukas och hundarna var i söndags på jakthundens dag i Fulltofta. Där kunde man få prova på viltspår, träffa ett vildsvin, göra dummiesök på land och vatten, träna lydnad samt få chansen att prova på ett apporteringstest med riktigt vilt. Svea tog hem 3 av fyra vilt, Elsa hittade alla men valde att inte ta in dem till husse…. Det var bara i vattnet som Elsa plockade hem viltet, det gjorde även Svea, dock med en simstil som lättast kallas för “nära att drunkna-simning”:)) Det hade varit kul att få vara med, men mitt tillstånd omöjliggjorde något annat än sängläge den dagen.
Nu när jaktkursen är slut finns det inga mer hundaktiviteter inplanerade på ett tag. Känns lite vemodigt, men jag vill få ordning på allt annat runt omkring innan jag binder upp mig för något. Vi har ju ett helt nytt liv att ställa i oss till. Först när jag vet att det fungerar så kan jag planera in tävlingar och dylikt igen. Så bloggen lär väl inte uppdateras så himla ofta. Men lugn det kommer. Ha en fortsatt skön sommar.
I helgen gifte jag och Roger oss. Självklart fick hundarna vara med under både vigsel och fotografering. Elsa agerade ringbärare under vigseln medan Svea bara fick vara söt. Så här fina var de:)))
I lördags körde min snälla mamma mig till årets första tävling, ett C-prov. Det första i mitt och hundarnas liv. Provet var långt bort, i Bromölla, mina tidigare hemtrakter. Det var ganska dråpligt för 100 meter från tävlingsplatsen hade jag hästen uppstallad. Konstigt att komma till en tävlingsplats och jag känner den som min egen ficka. Minnen från ett helt annan liv flödade över mig.
Dessa glömdes dock snart bort och nervositeten tog över. Mina nerver är ju fortfarande inte de bästa. Ännu värre blir det ju när man inte har en aning om vad provet kommer innehålla. Jag gick dit i tron att det ungefär som i lydnaden, man kör sitt race och sen är det över. Ack så fel man kan ha. Det sker inte någon lottning utan man grovindelas i grupper efter antal stationer som provet innehåller. Man går till den stationen som man blir tilldelad som första station, sedan är det valfritt i vilken ordning man gör stationerna. Alla tävlar samtidigt vilket gör att man måste köa till varje station. Nybörjare-öppenklass och elit kör samtidigt, så man måste säga till vilken hund man kör och vilken klass man tävlar i. Nackdelen med ett sånt här system är att det blir rejält med långa väntetider. Jag körde varje hund max 10 minuter var medan vi väntade i minst 4 timmar! Tur att man hade gott om fika med sig:))
Detta provet hade fyra stationer. Det var så mycket svårare än jag hade föreställt mig. Jättelånga avstånd till både markeringar och linjetag.
Station nr 1 bestod av en liten “walkup” tillsammans med en annan hund. Hundarna skulle gå fot lösa bredvid varandra en sträcka på kanske 15 meter. Därefter fick den ena hunden hämta en jättelång markering medan den andra satt och tittade på. Sedan bytte man plats. Elsa klarade sitt fotgående bra, men pep under passiviteten. Hon tog sin markering fint utan min hjälp. Svea var tyst men gick inte direkt fot, mer att hon liksom befann sig inom en radie av 2 meter från mig. Hon klarade passiviteten kanon men missade markeringen. Hon satt nämligen och glodde upp på mig hela tiden, “matte ska vi träna lydnad nu typ”. Men hon var pigg och glad så jag var nöjd.
Station nr 2 var en dubbelmarkering. Två skott och två dummies i rad. Långa avstånd, varav den ena markeringen gick över en stenmur och den andra in ett buskområde. Elsa fixade båda sina, men med dirigeringar från mig. Visselpipan lyssnar hon inte på utan jag får “prata”.
Svea tar en av sina, den som landade först, den över stenmuren. Hon får leta fritt. På andra försöker jag dirigera henne men då blir hon osäker och börjar springa tillbaka in till mig. Jag ger henne en inkallningssignal för att visa att det är helt ok. Jag ville inte pressa henne. Det var nog som det var med allt runt omkring. Det sämsta jag skulle kunna göra var att vara besviken på henne. Så jag klappar om henne och säger att hon är världens finaste hund iallafall.
Station nr 3 var ett linjetag i snårigt buskområde. Området var inte så långt men den riviga terrängen ställde till problem. Elsa sprang rakt ut, fick den i näsan men upptäckte att den låg “illa till” så hon valde att springa vidare och söka efter någon annan mer lätthämtad dummie. Det märktes att hon började tappa gnistan för hon hade orkat igen öronen totalt. Efter mycket gap från min sida stannade hon äntligen och jag kunde dirigera henne rätt. Till slut efter mycket vånda från hennes sida gick hon in i buskarna och hämtade den, backade ut samma väg och sprang tillbaka till mig med den genom att ta en stor omväg så att hon slapp alla snår. Vad ska man säga, man kan bara skratta och skaka på huvudet, hon är bara så fin i kanten…
Svea sprang spikrakt ut, hittade den direkt, men precis när hon ska greppa den skjuter de och kastar en dummie på stationen bredvid (stationerna låg oerhört nära varandra, det hände tom att hundarna förvirrade sig in på fel områden). Hon fryser och kollar var den landar, sen kollar hon på mig, för nu har hon helt glömt av vad det var hon egentligen skulle göra. Det syntes på henne att hon blev osäker så jag valde att kalla in henne och klappade om henne. Inte lätt att vara ung och grön:)
Station nr 4 var en riktig kluring, något som vi aldrig tränat på. Först ett fritt följ 20 meter, sedan skjuts det och kastas en markering långt bort in under en buske, så hunden måste krypa för att nå den. När hunden hittat dummien och är på väg tillbaka så skjuts det en gång till och kastas en dummien över huvudet på hunden som landar väldigt nära hunden. Hunden får då ej släppa taget om den den har i munnen utan ska komma in med den som vanligt. Man sätter sedan hunden och går sedan själv och hämtar den andra markeringen. Hunden ska stanna på sin plats och vara tyst. Elsa fixade allt detta helt kanon. Jag var så himla nöjd med henne, domaren också. Vi fick nästan maxpoäng. Skönt att avsluta så bra.
Svea var nu helt slut i huvudet. Fotgåendet var ett minne blott. Hon tittade nu iallfall vart markeringen landade och sprang raka vägen ut. Men vart tog dummien vägen, när den inte låg exakt där hon trodde stannade hon bara och tittade tomt på mig. Stackars liten.. Men hon hittade den snart med en dirigering från min sida, den låg nämligen bara en meter från henne. Hon kommer in, men när skottet bränner av stannar hon släpper och kollar var den andra faller. Helt naturligt egentligen. På min uppmuntran tar hon upp den första och kommer in med den. Även om domaren bara är sur och gnäller på henne så tycker jag hon är en helt fantastisk hund, så duktig var hon tycker jag. Hur lätt är det när man är 11 månader, har sett massor med andra hundar i nu 6 timmar, hört skott och sett dummies flyga under lika lång tid. Jag var bara imponerad att hon höll ihop och fixade denna dagen utan ett nervöst sammanbrott.
Jag är så nöjd med mina hundar. Elsa fixade ju poäng på varje station (totalt 41 p), sen finns det ju självklart en massa saker att träna på, men nu vet jag iallafall vad jag ska träna på. För Sveas del var det ett riktigt kraftprov med tanke på hennes tidigare hundrädsla, av denna finns det dock inte spår av idag. Det var mer miljöträning för hennes del och mitt mål var bara att hon skulle ha kul. Det tror jag hon hade, dock hade jag för lite tid bara med henne. Meningen var ju att Roger skulle tävlat henne, men han var tvungen att vara hemma och renovera huset. Och eftersom jag inte vanligtvis tränar henne i jakt blev det lite konstigt där. Att köra två hundar samtidigt är inget jag rekommenderar, det blev inte bra. Jag hade helt enkelt inte tid att conecta ordentligt med Svea innan det var dags. Detta var en roligt och nyttig erfarenhet och definitivt något vi ska fortsätta med. Fast nästa gång får husse följa med också så blir det ännu bättre.
Tags: TävlingSitter här hemma och lyssnar på Lilly Allen på Spotify medan jag väntar på resten av familjen. Maten står klar sen en stund och hundarna ligger och sover. De är trötta som vanligt. Nu när matte är hemma blir det mycket mera träning än vanligt. Har fått en inflammation i bröstryggen och klarar för tillfället inte av att varken jobba eller köra bil. En aning handikappande. Men hundarna är glada, det blir långa promenader och träning varje dag. Elsa tycker att vi gott kunde träna ännu mera, men lilltjejens hjärna orkar inte lika mycket…:))
Nästa helg ska vi tävla för första gången detta året. Vi ska starta i ett C-prov, dvs ett Workingtest. Ska bli så spännande att se hur hundarna klarar sig. Elsas enda problem (tror jag) blir pipet, hon går så lätt upp i pip som många tollare. Svea är däremot tyst men är fortfarande en mycket oslipad diamant. Fast jag måste säga att jag tycker hon är toppen att träna, lär sig snabbt och ger aldrig upp. Just nu ligger alltså fokus på jaktbiten. Vi tränar linjetag, markeringar, sök, stadga och jaktlydnad varje dag ute på mina promenader. Sen sover Svea som en stock tills det är dags för kvällens lilla lydnadspass. Just nu håller jag på att lära henne den rätta positionen i fria följet. Idag kom hon på att hon kan ju använda bakbenen för att förflytta sig in i rätt position. Bingo, där trillade den polletten ner. KUL. Jag och Svea skulle egentligen varit på Rallylydnadskurs idag, men min rygg sa aj när jag satte mig i bilen. Så det blev ytterligare en kväll hemma istället. Längtar så till snön har försvunnit också, jag vill börja träna henne i viltspåret nu.
Till helgen mer träning, då är det andra gången på jaktkursen vi går och på söndagen ska vi åka till ett hundträningscenter och köpa vilt och träna på deras fina bana. Ska bli kul:))
Tags: Elsa, Jakt, Svea, TräningIdag har jag med Elsa och Roger med Svea börjat på en fortsättningkurs i apportering för “Duck and dummies”.
Det var kul att gå kurs tillsammans, att kunna göra samma saker med hundarna. Jag trodde det var en nybörjarkurs men de ansåg kanske att vi kunde börja direkt i fortsättningskursen. Svea är ju inte tränad så himla mycket så det var lite nervöst på inkvalningsprovet som skulle visa vilka hundar som platsade på kursen. Men det gick vägen:) Hon var riktigt duktig för att bara vara 11 månader och mitt uppe i könsmognaden.
Testet startade med en “walk up”, dvs vi gick på rad med våra hundar medan instruktörerna kastade dummies lite hur som helst. Dessutom hade de satt ut dummies i fältkanterna så vi fick skicka våra hundar på linjetag. Alla skulle ta minst en markering och ett linjetag. Svea tog en av varje, men fattade inte riktigt linjetaget (inte så konstigt), men fick in den hyfsat fort ändå. Elsa tog också ett linjetag och två markeringar. Markeringarna gick bra, men linjetaget vek hon av på ett fritt sök en bit från dummien. Efter en inkallning (våra hundar var i princip ensamma om att komma på inkallning under arbete) så hittade hon den. Svea var tyst som en mus under “walk up”:en medan Elsa pep en del. Det blev bättre när jag klickade henne för tystnad. Efter drygt en timme var det dags för fikapaus, hundarna fick tyvärr inte vara med då utan fick sitta i de kalla bilarna. Tur att jag kom ihåg att ta med täcken till våra.
Efter pausen var det dags att splittra gruppen i två (vi var ca 15 ekipage). Jag och Roger valde att lära oss mer om linjetag, den andra gruppen arbetade med markeringar.
Vi fick lära oss “rutan”. En ruta med fyra hörnpinnar med ca 15 m mellan varje hörn. Vid varje pinne låg en dummie. Målet var att kunna skicka hunden från den ena pinnen mot den andra i ett enda rakt skick. Gick hunden inte rakt kallade man tillbaka den och kortade avståndet lite. Viktigt var att hålla handen stilla när man peka ut riktningen och att stå stadigt med vä fot vid hundens högra framben, min vänstra fot ca en meter framför och huka sig lite ner. Hunden skulle gå på vårt röstkommando och inte på handen. Man skickar hunden först när den kollar i rätt riktning. Mellan varje pinne ska hunden gå i jaktfot. Man tar med sig den inapporterade dummien och la tillbaka på sin plats och skickade sedan därifrån till nästa tills man gått ett varv i rutan och därmed fått till fyra linjetag.
Elsa gjorde två rundor i rutan och skötte sig alldeles utmärkt. Blev det lite galet en gång berodde det på mig. Svea gick också jättebra, vi är så nöjda med henne. Hon fick gå en omgång och fixade två klockrent och de andra två med varsitt omtag. Det som imponerade mest var hennes driv och att hon klarade av att gå jaktfot mellan pinnarna trots att vi aldrig har tränat det. Hon är en naturbegåvning;))
Det var en rolig kurs och jag är nöjd med det mesta av det instruktörerna presterade/lärde ut. Dessutom hittade vi en ny träningskompis som också har en tollare och som dessutom bor ganska nära oss. Det var förresten väldigt många tollare med på kursen, vi var hela 7 stycken som hade de små rödingarna. Våra hundar sover nu som stockar, speciellt Svea:))
Exempel på hur en “walk up” kan se ut.
Tags: Apportering, Elsa, Kurs, SveaMinst en dag i veckan har jag och Elsa en egen dag, bara vi två. När Svea är med för mycket blir Elsa gärna lite låg och kanske saknar hon ibland att ha sin matte för sig själv. Eftersom Roger har möjlighet att ha en hund med på jobbet så kan jag självklart inte neka min älskling lite ensamtid. Både hon och jag njuter av våra dagar på tu man hand. Oftast försöker jag träna något men i takt med att magen växer, snön vräker ner och orken tryter får det bli träning och promenader av det enklare slaget.
Om jag är ledig tar vi sovmorgon, Elsa älskar att sova en extra stund på morgonen precis som sin matte. Är Svea hemma väcker hon oss först halv sju och sen efter att ha kissat och ätit kan hon möjligtvis låta oss sova till halv nio. Elsa väcker mig aldrig, är jag jättetrött och sover till elva så gör hon gladeligen det också. Hon älskar att ligga och svettas med sin matte under täcket. Hon kan bli riktigt sur på Svea om denna propsar på att få gå upp:)) Efter frukost är det dags för en promenad. Vi brukar alltid gå i skogen, men nu när det ligger en halvmeter snö överallt blir turerna kortare. Att gå med bara Elsa är en fröjd, hon ställer aldrig till med något och är alltid extra lydig när hon går själv med mig. Idag var hon riktigt busig och hoppade runt som ett litet rådjur i snön. Vi lekte och tränade minnesövningar. Väl inne tog matte fram en bok och Elsa la sig och sov. Framåt lunch börjar det åter krypa i tollarkroppen. Vad ska vi göra nu. På våra ensamdagar slipper hon alltid äta ur maten ur skål utan det brukar bli någon träning istället. Idag var matte trött och hungrig själv så det blev aktivering av det enklare slaget. Inte för att Elsa protesterade, hon älskar att slita sönder saker.
Dagens aktivering gick helt enkelt ut på att matte samlade ihop den senaste tidens tomma pappersförpackningar, mest mjölkpaket och toarullar. I dessa lades några matkulor och vips så har världens enklaste hjärngympa börjat. Det tar ju trots allt lite tid att slita upp ett 20 tal mjölkförpackningar. Men att slita sönder papper verkar vara en naturlig förmåga alla hundar har. Det är en aktivitet de fullständigt förstår sig på. När maten är upphittad och det ligger kartongrester överallt så är det dags för städningen. För att få tillgång till de sista matkulorna måste nu Elsa apportera hem de flesta av pappersresterna till mig. Inte lika kul tycker hon, men vad gör man inte för mat:))
Så om du precis som jag är lite lat men sopsorterar, så släng inte bara dina kartonger. Låt de istället först förgylla din hunds liv en stund innan de hamnar i återvinningen…. På köpet får man en trött (i mitt fall nu sovandes) men lyckligare hund.
Sveas vanliga dampuppsyn:))
Full fart genom skogen
Poserar
Vad är det där?
Full lek
Nu blev vi trötta
