På sista tiden
Har vi tränat en massa men ack vad svårt det är tiden att räcka till att skriva om det också…
Det vi fokuserar på just nu är tävlingslydnad och viltspår. Jag är ju med en träningsgrupp i tävlingslydnad så nu är man taggad som attan. Hade varit kul att debutera med Svea innan året är slut, men men vi får väl se. Hade varit kul att starta i viltspåret också, men jag får aldrig tummen ur att anmäla mig. På dagarna har jag ju så himla mycket att göra så då försvinner det ur hjärnan och på kvällen är man för trött för att orka tänka rediga tankar. Men det spelar ju mindre roll egentligen om jag startar henne eller inte i år, huvudsaken är ju att hon får jobba och ha ett bra liv.
Hon är nu färdiglöpt och Elsa i sin andra vecka. Elsa passade på att snabbsynkronisera löpen. Trots att hon löpte för bara någon månad sen startade hon spontant att löpa under Sveas andra löpvecka. Kanonbra att de löper samtidigt, men mycket blodfläckar blir det. Så nu har jag två hundar hemma som bara håller på och porrar sig hela tiden. Helst vill de vara ute i trädgården oavsett tidpunkt på dygnet och leka rundor. Jaja, jag låter dem hållas och hoppas att grannarna inte tittar för noga:))
Denna veckan har jag fokuserat på att träna Svea att spåra bra på öppen mark, svårt var det sa hon. Första gången var i onsdags, då la Roger spåren till mig. Svea trodde nog att vi var ute på någon rolig sökpromenad, ingen nos i backen där inte. Dock började hon spåra fint när spåret gick in i skogen. Idag gick det betydligt bättre, var i Gällabjär (Röstångas andra naturreservat). Spåret gick genom en hage med får och det blåste kraftigt. Långt spår var det, minst 1000 meter. Dock la jag bara någon enstaka vinkel i början sen var spåret rakt med någon mjuk böj. Tanken var att hon främst skulle få erfarenhet av öppen mark, inte att träna vinklar och annat. En blindgång la jag in dock. Det gav utdelning, hon spårade fint hela tiden men blev lite för ivrig/trött i hjärnan de sista 50 metrarna så då slog hon mer i spåret. Men jag är kanonnöjd. Elsa spårade som vanligt helt perfekt. Hur svåra spår jag än lägger till henne så klarar hon dem galant. Tja kanske var asfaltspåret förra veckan en svårare nöt att knäcka, fast hon tog sig runt.
Lydnadsmässigt har vi kämpat med rutan och att verkligen lyssna på mina kommandon i fjärren denna veckan. Jag tränar Svea bakifrån kan man säga, elit direkt…Tänkte det skulle vara enklare än att göra så som jag gjort med Elsa, en klass i taget. Rutan börjar sitta på Elsa och Svea börjar fatta att de där konerna är det något speciellt med. Fjärren funkade kanon på båda, Svea tar kanske ett halvt steg fram i ställandet, men jag är nöjd. Nöjd är jag också med att hon låg kvar på platsliggningen trots att hon var i höglöp bredvid en vacker tollarhane……duktig tjej:)) Och duktig hane som låg kvar;))
Igår var jag ute med barnen och hundarna och tränade. Vi hade himla kul, ganska enkel träning för hundarna, men här gällde det mest att få styvsonen att gilla läget. Han fick vara sökobjekt och lägga ut uppletandesaker. Han fick träna Elsa eftersom hon är den lydigaste av mina rödtoppar, det gick riktigt bra. Sen fick han kampa med henne som belöning, något som båda älskade, de höll på säkert 10 min, ingen skulle ju ge sig, hahaha. Vi hittade roliga stubbar som hundarna fick gömma sig i (ja ni läste rätt, det var nämligen ihåliga stubbar!) Det sista vi gjorde var att bygga på en pinnkoja som någon hade börjat på mitt ute i skogen, vi släpade stooora pinnar och grenar. Hundarna hjälpte till av hjärtans lust, att släpa pinnar är en aktivitet som de flesta hundar helhjärtat kan roa sig med en stund.
Emma har börjar se hundarna som något levande:) Hon skrattar jättemycket mot dem när de tar ögonkontakt med henne, hon har också börjat att sträcka sig efter dem när de är i närheten. Rollerna har nu bytts mellan hundarna. Nu är det Svea som hela tiden vill vara nära Emma, Svea är den som har störst tålamod med Emmas nya favoritlek, dra i hundarnas päls, öron, nos mm. Elsa går därifrån medan Svea stannar kvar och gärna låter sig bli ryckt i pälsen. Jag försöker förstås förklara för min dotter att hundar klappar man, men än så länge verkar det inte fastnat, så jag har räddat mycken hundpäls denna veckan:))
Tags: Lydnad, Svea Elsa, Viltspår
