-= Blog The Dog =-

Dumma Elsa, eeh jag menar matte

Nej egentligen är det jag som är dum, eller iallafall obetänksam, Elsa är ju skadad och går med tassbandage som jag byter varannan dag. Bytte igår, det blev väl lite sisådär, Elsas fot såg ut som en bandyklubba, hahaha. Hon verkade inte ha uppskattat det. När jag vaknade imorse så hade hon tagit av sig bandaget och bitit upp såret, alla stygn och halva fliken var borta. Istället var det ett hål rakt in till “köttet”, Typiskt. De andra nätterna/dagarna har hon inte brytt sig om det så därför tänkte jag inte på att sätta på henne någon tratt. Jag skulle ändå in till Klippan så då passade jag på att hälsa på på jobbet och visa upp henne för min kollega. Aj då, inte bra sa veterinären. Så nu är hon tejpad och sen bandagerad. Plus att det tar mkt längre tid för det att läka. Dumma, dumma obetänksamma matte…………..

Eftermiddagen passade jag på att miljöträna Svea lite. Vi åkte till Skäralid (stora ingången till nationalparken) för att titta på folk och hundar. Svea var så himla duktig. Var passiv när jag var det, låg bara helt lugn brevid mig och kollade/lyssnade/luktade på allt.  Hon gick lös och sprang inte fram till folk. Änderna var inget speciellt kul (de levde ju…) och hon satte alla tassarna i vattnet (hmm, konstigt det här sa hon). Jag kunde kalla in henne från en tanta som gullade med henne, hon bara tvärvände och kom direkt. Det är då ens hjärta sväller av stolthet (sen att det kanske mest beror på att hon fortfarande är så liten är ju en annan sak). En inkommande kanot från sjön skällde Elsa ut efter noter medan Svea knappt blinkade. Elsa tyckte helt klart den var läskig, hon blev så låång när jag uppmanade henne att nosa på den. Sen var det som om luften gick ur henne, jaha det var bara något dött trist typ, hihihi:) Höjdpunkten var när Svea hittade en andfjäder, ååhh vad den luktade så gott… Inte apportör för inte;)

Stor skål eller liten hund?

Lek i solen

 
Elsa och Svea leker i solen

 
Attack är bästa försvar

 
Är du god?

 
Matte, hjälp…

 
Puh, detta blev varmt. Här är det svalt och skönt

 
Bästa gömstället i trädgården

 
Nog vilat, kolla en fotograf!

 
Hjääälp, ett monster med vassa tänder och klor, aaajjj

Svea = söt, men vild och galen

Svea fortsätter att charma och busa. Hon är väldigt mkt hund i väldigt liten förpackning. Hon är otroligt lik min första tollare, Stella, i temperamentet. Smart, hårdhudad, har pondus, charmig, tycker om mat och väldigt utåtagerande. Petra måste nog sett en illusion när hon såg på Svea. Kanske Svea manipulerade henne att tro att hon mest bara är söt och gosig. Men hahaha, vad lurad hon blev. Svea har gett ordet galen en ny betydelse. Så länge hon får som hon är hon hur go och snäll som helst, men ve den som tycker något annat. Elsa har fått på nöten flera gånger, jag har får vänja mig vid utfall som om de träffar ger onda fötter och näsor:) Abby tycker Svea är döläskig och går helst inte så nära henne. Katterna jagar hon så fort hon får chansen och idag smakade hon lite på Wilma. Wilma daskade till henne rejält med tassarna och fräste upprepade gånger. Detta imponerade dock inte så mkt på Svea som gick därifrån med svansen på topp och vit päls i munnen. Jag trodde i min enfald att katterna skulle klara av att uppfostra denna lilla tjejen själv, men efter smakprovet har jag gått in och hjälpt dem lite. Jag såg framför mig hur skulle få hem en liten ganska snäll  och enkel hund, men tji fick jag. Istället blev det en förklädd huggorm med häftigt temerament, en söt huggorm dock.
Hihihi, nej riktigt så illa är det kanske inte. Men hon är inte riktigt den jag trodde hon var iallafall. Fast himla kul att lekträna med, snabbtänkt med bra fokus. Så mkt kan jag se redan. Kan jag bara lura henne att tro att det är hon som styr mig, fast det egentligen är tvärtom så kan hon vara den perfekta hunden att ta sig till stjärnorna med. Hur som helst så vill jag inte byta henne mot någon annan, för hon är ju så söt när hon sover, tätt tätt intill mig på nätterna:)))

 
Elsa fick göra ett uppletande, med de saker jag hade på mig: koppel, bajspåsar, kamera o mobilskydd mm. Äntligen fick jag jobba lite tyckte hon:)

   
 Under tiden fick Svea träna passivitet       Elsa lär Svea hur man går fot….

 
       Lite myspys i skogen                       Nu tar jag dig matte

  
     Spännande med nytt underlag             Åhh, vad trött jag blev

Dag 1

Kan ju inte låta bli att summera dagen.
Sammanfattningsvis kan jag säja att Svea verkar ha allt det där jag vill ha. Hon uppvisar många positiva egenskaper. Hon älskar mat (=lättränad), är kreativ, har massor med energi fast kan också slappna av, verkar fatta snabbt mm. Hon har redan lärt sig hur vart dörrarna ut är och hur man får mig att öppna dem, man gnyr och går dit! Smart vovve:) Idag har jag börjat lite försiktigt med att belöna ögonkontakten och jag är säker på att hon kommer få en som är lika bra som Elsas. Efter att ha knuffat, puttat bitit, gnytt och hoppat på min godishand en stund slängde hon upp ett ögonkast, bra och belöning. Efter tre repetitioner tyckte jag mig se att hon började fatta att ögonkontakt var det magiska medel som fick handen att öppnas.
Svea är betydligt busigare och har mer energi än vad Elsa hade i samma ålder, så jag tror jag kommer att få lägga ner lite mer jobb på henne. Elsa föddes liksom snäll på något sätt. Min förhoppning är att Svea har gnistan som Elsa saknar så vi tar oss riktigt långt ute på tävlingsbanorna. Elsa är också givetvis jättetrevlig att träna med, men har inte en inneboende motivation för långa lydnadspass. Det har hon dock på andra plan, tex. spåret och frishaping (som hon bara älskar).

Min mamma som körde mig fram och tillbaka till Eskilstuna åkte hem idag. Men innan dess var hon så snäll att hon gick ut med Elsa i 2 timmar, lagade och åkte och handlade mera mat till mig. Tack mamma, vad skulle jag göra utan dig? Resten av eftermiddag varvades av trädgårdsmys i solen med hundarna och sittande framför datorn när de sov. Efter några timmar blev jag väldigt trött också så både jag och hundarna och en stund senare även ena katten inkvarterade oss i soffan i hundrummet. Vi sov som små grisar i två timmar. Ikväll tyckte jag lite synd om Elsa  så jag gick min första runda utan kryckor på länge. Jag kunde inte ha kryckor då jag bar Svea i famnen hela vägen. Hon var så himla duktig, verkade tycka det var toppen att guppa fram i min famn. En gång fick hon gå ner och nosa lite, men det var nästan för spännande, så hon åkte snart upp igen. Elsa njöt av att få vara ute och hon är verkligen jätteduktig med Svea. Sista biten in  mot dörren i trädgården hände en lite rolig sak. Utanför dörren står mina rutankoner och en target (som vi tränat en del med på gräsmatten sista tiden), dit gick hon och ställde sig och tittade uppfodrande på mig. Matte, kan vi inte träna?? När jag sa tyvärr gumman, kastade hon en längtansfull blick på dem och gick sakta in genom dörren. Snacka om att jag fick sååå dåligt samvete. Vi får ta igen det på söndag när Roger kommer hem och kan gosa lite med Svea.

 
Elsa visar hur man bäst slaktar en tunnel

 
Svea vill helst ligga i den

 
Elsa provade att stoppa in HELA huvudet och lite till

 
Sötnosen bakom min rygg

 
Snälla kan jag inte få gosa med dig?

 
Matte, Svea stalkar mig!

 
Får jag vara med dig en stund, det här var lite läskigt…

Vägen hem

På onsdagen åkte jag och mamma, Lukas och Abby uppåt landet. Första anhalten var Värnamo där vi släppte av Abby. Hon ska provbo i sitt nya hem nu under långhelgen. Det kändes så hemskt och lämna henne, som omjag svek henne brutalt. Jobbigt värre. Tårarna var inte långt borta när jag stände dörren och gav mig av. På söndag vet jag om hon trivs där och de med henne.

Nästa anhalt var Mjölby där vi lämnade av Lukas hos Rogers syster, där ska han vara hela helgen och leka med kusinerna. Vi blev bara färre och färre i bilen.
Sent på kvällen var vi framme i Eskilstuna. Vi bodde på ett ganska skabbigt vandrarhem, Stenkvistagårdens vandrarhem. Bo inte där. Billigt, men skitigt och äckligt. Det fanns tyvärr inget annat att få tag på just denna natten. Men vi sov som stockar iallafall.

På morgonen ringde Petra och var helt förtvivlad, min valp hade fått urinvägsinfektion, ville jag verkligen ta med henne hem. Ja visst sa jag, jag har haft tikar med urinvägsinfektion innan. Lite antibiotika, vätska, värme och kärlek brukar vara en väl fungerande kur. Strax efter ringer Roger och säger att hundvakten som skulle ha Elsa över dan är puts väck. Han finns inte att få tag på någonstans, mkt olustigt. Panik blev det då Roger skulle åka till Växjö och hade folk som väntade på honom. Vad göra? Jag kollar min telefonbok och visst ja, jag hade ju träffat en trevlig tjej med en goldentik som Elsa gillade i Röstånga. Jag ringde henne, som tur var kunde hon ta hand om henne just idag. Vilken lättnad. Tack Anna!!

Väl hemma hos Petras mamma där vi äntligen skulle hämta Svea så var klockan över tolv. Efter lite pappersarbete och fika kunde vi med lilla sötnosen hem. Svea var jätteduktig i bilen, väldigt snäll och go. Sov mest, busade lite och kissade en massa gånger. När vi fikade ute i skogen tumlade hon omkring och var så nyfiken på allt. Man såg ingenting av den försiktighet uppfödarna pratat om. Speciellt maten var väldigt intressant. Helst hade hon velat smaka på allt, men hon fick nöja sig med någon smula bröd och lite keso. Mums sa hon, har du mer och så slickade hon mig i mungiporna. Svansen gick i ett när jag “spottade ut” lite halvtuggat bröd till henne. Wow, hon har mat i munnen. Sedan dess kollar hon alltid min mun noga varje gång hon är i mitt knä:)
Väl hemma så hämtade vi Elsa direkt och så fick de nosa på varandra på gräsmattan.Tyvärr regnade det så det blev bara en kort stund. Men det gick över förväntan. Och går över förväntan. Elsa accepterar valpen mkt bättre än när Abby kom, men nu är hon ju mera van vid valpar. Dock sa hon ifrån när Svea bet henne i svansen och ännu lite mer då Svea stack ner hela huvudet i hennes matskål. Då gav Elsa till ett vrål som fick Svea att skika  av rädsla. Men det släppte hon väldigt fort för lite senare högg hon Elsa i nosen. Hahaha, det såg så himla kul ut. När Elsa böjde sig ner och skulle nosa helt vänskapligt på henne gjorde Svea ett utfall och nöp till i Elsas nos. Morr sa hon men inget mer. Katter har Svea aldrig sett förut, men det kan man tror. för hon bryr sig inte det minsta. En konstig hund bara, verkar hon resonera.
Natten har gått hyfsat bra. Både Elsa och Svea sov hos mig i sängen, ibland tillsammans ibland ihopkrupna hos mig. Sveas favoritställe är utrymmet mellan huvudet och axeln. Hon gillar överhuvudtaget trånga ställen att sova på. Svea har dock lite problem med sitt kisseri, hon har trängningar och lite ont när hon kissar vilket gör henne lite pipig. Stackarn, jag hoppas att det snart ska gå över.

 
     Petra med Svea                               Svea äter Afil

  
     Första benet (i bilen)                          Matpaus i skogen

   
      Bra blick….                                        Puss matte

  
    Ska det vara en godis?                 Mamma med Svea             

Ditt namn är Svea

Idag har jag valt valp, det var ett mkt svårt beslut. Men nu känns det bra.
Det blev den lilla tjej som fångade mitt hjärta redan efter en timme i valplådan. Ni hittar henne på Lönnlövets hemsida under nyheter valpkull, Triss. Det ska bli så himla kul att få hem henne, längtar…. Men nu är det snart dags. Om 6 dagar hämtar jag hem henne:))
På bilderna nedan är hon bara 4 veckor.

 
Hon lade sig snart tillrätta i mitt knä och låg sedan där resten av min “besökstid”.

 
Så liten, men så söt:)

Totalt såld eller….

Storegård

Idag har jag och hundarna varit på Storegård med Christina och hennes hund Ouzo och haft kul. Storegård är en slags hundpark med massor av roliga aktiveringsbanor för hundar. Jag tror det finns 9 banor, de som Elsa gillar bäst är Flyball, Agility och Freesbee. Vi hade så himla kul idag och hundarna med förstås. Jag har inte sett Elsa så lycklig på länge, jättehärligt att se. Hon riktigt sprudlade av energi och livsglädje. Även Ouzo hade riktigt roligt, skällde som en tok ibland för att få igång matte ännu mera, hihihi. Vi fyra hade riktigt bra väder, den första snön låg ju dock överallt och fastnade i Elsas tassar, till hennes stora förtret. Matte ska genast hasta iväg till affären och köpa en liten liten rakapparat till tassarna. Det blir att trimma ner hundarna i helgen! 

Abby som fortfarande är liten och väldigt känslig för kyla (urinvägsinfektion) fick sitta i bilen med Elsas varma täcke under den timmen jag körde Elsa. Men sen var det hennes tur. Jättekul hade hon och var inte ett dugg rädd för någonting. Och snö som hon aldrig sett förut bara älskade hon. När jag körde henne kom det givetvis en riktig snöstorm, men hon var så duktig iallfall. Med henne körde jag Miljöbanorna, Valpagility och Freesbee. Hos henne såg jag bara en klar favorit, att rulla runt tennisbollen i snön och gräva på den, hahaha gu vad vi skrattade åt henne. Både åt det och en massa annat tok hon hittade på. Nu är båda hundarna trött, mätta och nöjda. Och matte med, men hon är ju människa så hon får snällt pallra sig till affären:(( Kolla in fler bilder från dagen i bildgalleriet, ska uppdatera det ikväll.

Utflykt i stadsparken

Idag här vi varit i stadsparken i Lund. Det var spännande, kolla husse: en fontän, kolla andra hundar!! Titta där *gläfs*, människor som spelar boule, åh en löpare, en cykel, kottar, blad och en massa änder. Nu är jag trött husse, kan vi åka hem? Det fanns mycket för en liten valp att titta på, även fast vi mest satt stilla. Dagens miljöträning avslutas med en bild av Abby framför fontänen.

Ang kurser och livet i allmänhet

Idag har jag varit hos Hundvilja och pratat med Patricia angående att jag ska börja hålla kurs hos dem. Det ska bli jätteroligt att hålla kurs igen, kan knappt vänta tills jag får sätta igång.

Abby var med mig. Patricia har två hundar, valpar. En PON (6 mån) och en schäfer (5 mån). Jag kan inte påstå att jag avundas dem att ha två stycken samtidigt, då jag själv tycker det är fullt tillräckligt med en. Jag vet knappt hur jag ska få ihop mitt liv med som det är. Man ska träna för att vara snygg, må bra och vara pigg, man ska jobba, träna sin egen hund, träna Abby, tävla, läsa böcker, hålla kurser, vara kreativ, städa, tvätta handla, vara en bra sambo och styvmamma (hatar verkligen det ordet!!), ta hand om trädgården, planera, planera, planera och om man får någon tid över ta det lite lugnt. Puhh, hur får människor saker och ting att gå ihop. Jag fattar det inte. Allt jag önskar är lite lugn och ro ibland så jag hinner ikapp mig själv. Men det är inte längre något självklart inslag i mitt liv. Nog gnällt! Allt kommer säkert att fungera fint.

Tillbaka till Abby. Hon var mest trött och tyckte de andra hundarna var läskiga, så läskiga. Stryk fick hon av en katt med, hihi. Inte alls kul egentligen, men nu i efterhand kan jag skratta åt det. Saker var den att Patricia och hennes man Stefan har 8 kattungar hemma. 5 av dem är bara tre veckor gamla och de var dem jag gick in för att kolla på (kattungar är ju bara så gudomligt söta, man bara smälter ju). Abby kom trippandes efter mig för att se vad jag skulle göra. När kattmamman ser en främmande hund i hennes barnkammarrum blev hon störtförbannad och hoppade på Abby. Redan när första tassen träffade Abby gjorde hon helt om och försökte fly, men kattmamman gav sig inte så lätt, hon hoppade på Abby bakifrån och satte klorna i sidan på henne. Abby skrek! Jag fick tag i kattmamman och höll henne lugnt tillbaka. Stefan tog ut Abby ur rummet (hon slutade skrika så fort katten inte rörde henne). Jag lugnade katten och hon kröp förnöjt tillbaka till sina ungar. Jag beundrade dem en stund, vilken kändes som en evighet, för allt jag ville var att gå tillbaka till Abby och kolla så att allt hade gått bra. Men eftersom hon blev tyst så fort jag fångat katten så antog jag att allt hade gått bra och att hon bara blev rädd (såg senare när jag gick att jag hade rätt). Ungarna var förstås helt bedårande, hade öppnat ögonen för bara några dagar sen. När jag berättade det för sambon så han genast att Nej, Sara, vi ska inte ha någon kattunge:))

Elsa har skött sig fint idag. Kom på ett nytt sätt att träna in snabba lägganden under marsch som faktiskt verkar fungera (äntligen). Det börjar ju nämligen dra ihop sig för tävling snart igen. Ska köra en träningstävling den 4 september i Saxtorp och sen tävla officiella tävlingar både lördag och söndag och sen tre till samma månad. Så det gäller att strama upp det hela lite nu känns det som. Vill ju gärna ta mitt LP1 i september:)))

Vi döper dig till - Abigail

Valpen, henne, “bebben” och div. andra förslag har fått ett namn. Vi har bestämt oss för Abigail, fast det kommer nog bli väldigt mycket av slangformen “Abby” som hon egentligen får heta. Abby har en egen vilja av stål, det är inte mycket som bekommer henne och hon hittar på nya bus i princip varje dag. Hon hoppade ner från sängen, ja vi vet, vi fick också hjärtat i halsgropen. Hon landade dock mjukt som en katt och sprang därifrån som ingenting hade hänt.

Idag är jag faktiskt abby-ledig, supersambon är hemma och tar hand om tjejerna, medans Lukas och jag är och leker på Bodaborg i Karlskrona. Det har varit superkul!! Just nu sitter vi och äter innan vi ska åka sista biten hem.

En vanlig dag

Idag har det varit en helt vanlig dag i vårt och hundarnas liv. Ingen nattsömn fick vi dock då valpen ville upp en gång i timmen och kissa, bajsa eller leka bus. Jag tog första skiftet fram till fem och Roger efter fem. Vi var båda ganska trötta när vi sen gick upp för gott denna dag. Annars har dan varit bra. Elsa är fortfarande helt fantastisk med bebben. Idag hade de dragkamp-sågjättekul ut. När Elsa började morra lite i kampen morrade den lilla tillbaka, lät jättegulligt. Idag har hon också druttat i en liten bäck vi har här utanför, men tror ni hon brydde sig. Nej inte alls, lika cool som vanligt.

Idag har hon fått vara med och tittat på när jag tränat med en kompis och hennes hund. Jag tränade inför lydnadsklass 1 som jag tänkte ställa upp i om två veckor (om det fortfarande finns plats vill säga, uuh läskigt) och kompisen lite tävlingslydnad och annat. Henne har jag träffat på en annan kurs jag gick i Rallylydnad och har raggat henne till min nya kurs. Så hon är lite testobjekt, vilket är himla bra då jag är ganska ringrostig vad gäller att hålla kurs. Men det gick bra idag. Hon sa att hon lärde sig mera idag under dessa två timmarna än vad hon gjort på hela rallylydnadskursen:)) Bebben var jätteduktig och Roger med för den delen. De fick öva lite inkallning men allra mest passivitet, som är alltför viktigt som hund att kunna i vår kaotiska människovärld. Det gick bra för tillslut somnade hon. Skönt.

Nu ska jag snart sooova, hmm en stund iallafall innan bebben vill gå ut eller leka eller nåt igen:(

Din rätta sida.

Idag har du, din lilla antagonist, visat din rätta sida. En riktig liten busa. Busa, busa, busa är du. Gräver upp gräsmattan, rymmer från trädgården, genom en minimal springa i staketet givetvis, äter ditt eget bajs, biter i händer så det gör …ont och drar en i byxbenet. Övrig tid är du förstås lika snäll och söt som vanligt- för då sover du:))

Men det är precis så här det är att vara med valp. Jobbigt (dör ju jämt i WOW för jag måste kolla efter dig) och underbart (när du ligger och snusar i mitt knä) i en salig blandning.

Idag har du kollat in den stoora vida världen utanför staketet, ätit upp all din mat och tuggat på ditt första ben. Du blir modigare och modigare. Vattenslangar och sopborstar är  saker som ska anfallas, jag ler åt dig slup i kvarten:) Det är alltid något nytt du hittar på, du ännu namnlösa busa. Men när du rasar som värst då vet jag att snart, snart faller du ihop i en liten hög och somnar tvärt, för det är så det är att vara valp eller kattunge också för den delen. Det är ett enkelt liv ni små sötisar lever, det följer ungefär samma schema alla dagar-äta-kissa-sova-leka-kissa-sova-äta-leka osv osv.

Sambon pustade lite idag. Hon var ju så snäll igår, så mycket energi hon har idag!! Jag kunde inte låta bli att skratta lite i smyg åt honom och påminna honom att om han tycker det är jobbigt nu, så blir det etter värre:))

Måste snart sätta mig och börja tänka igenom valpkursen jag tänkte hålla. Sambon tvärvägrar ju att gå för någon annan…Så det är väl bara att ta tag i sina rädslor och bara GÖRA det, så blir det nog bra. Hmm, tänka tänka tänka, planera, planera, planera och GÖRA. Go girl…

Mmmmm, så gott med ben

Första dygnet i nya hemmet.

Äntligen hemma efter en lång resa bort från mamma, syskon och kompisar. Det tog ett tag att komma hem men resan tog du med ro. Ingenting var för läskigt eller skrämmande för dig. På varje nytt rastställe gillade du läget. Sov gjorde du när du låg i mitt knä och efter en stund hos din nya kompis Elsa. Du var snäll och kissade när vi var ute. Inget gnäll eller stök, jag var helt förundrad. Vad är det för cool hund vi har fått?? Eller är du för cool? Kommer du att vara helt nöjd med dig själv och förnöjt skutta fram i din egen lilla värld, föga medveten om vilka vi, de andra, är som ger dig mat. Eller kommer det försvinna och du blir mer och mer beroende av oss, dina livskamrater.

Väl hemma var dock inte livet lika kul längre. Du pep och gnydde och ville helst bara ligga i mitt knä hela tiden. Och inte fick jag dig att äta heller, det spelade ingen roll  vilka läckerheter jag serverade-du skulle bara inte! Slöare och slöare blev du och tillsist blev vi riktigt oroliga. Du ville bara sova, helst nära. På kvällen fick du till råga på allt diarré och jag började i mitt stilla sinne fundera på hur det nu var man gjorde vätskeersättning egentligen. Men med kisseriet var du jätteduktig. Har inte kissat inne en enda gång:) När vi skulle gå och lägga oss blev du plötsligt illamående av hunger och spydde upp lite galla. Men vi hade is i magen och väntade med att ge dig mat till på morgonen. Natten genom var du lugn, behövde bara gå ut en gång. Jag förundras gång på gång vilken tur vi måste ha haft, du är den lättaste lilla varelse jag någonsin tagit till mitt hjärta. Lyckan har lett mot oss. Och du är bara sååå sööt och har redan smält min sambos hjärta totalt.

Idag har du varit en stjärna hela dagen. Jag är så nöjd med dig, min nya lilla varelse som vi ännu inte kommit på något bra namn på. Idag har du ätit vid alla mål, börjat hitta till dörren när du vill ut och kommer glatt med svansen i topp när man ropar. Hela du uttrycker glädje när man har varit “borta” ett tag. Det är så underbart att se. Det gör mig lycklig. Man börjar kunna se riktigt fina tendenser till kontakt, samarbetsvilja och apportering. Du bär glatt på nya föremål och kommer ibland tillbaka med dem. Du tittar på mig ibland när du vill ha en godis och följer efter mig vart jag än går. Du är ett riktig litet under som just nu ligger och snusar sött i mitt knä medans jag skriver detta.

Det är ju så tröttande att vara valp. Det finns så mycket att uptäcka bara här inne hos oss. Katter att nosa på, tidningar att bita i, Elsa att försöka gosa med, tre nya människor som pysslar med och pussar på mig. Man ska stå på bord och få tassarna klippta, kollas i öronen, undersöka vad som finns bakom soffan, ååh det är en stor fantastisk värld. Inte prata om gräsmattan och trädgården, där finns det pinnar i häcken att dra i, jord och sten att äta och nya dofter hela tiden. Har man dessutom tur så hittar man en godis i gräset. Inte konstigt man blir trött och vill sova den mesta tiden.

Vi har hämtat vår valp

Vi har hämtat valpen, det är en tik från Geltmans, hon är verkligen supersöt (se själva :-D). Hon var en riktigt snäll valp. Sa inte ett knysst på hela bilresan utan var så nöjd så. När vi stannade gick hon ut och kissade och sen bar det vidare. Vi skulle ha kört hela vägen till Skåne men det tog lite längre tid än väntat. Vi fick stanna en natt i Varberg. Där var hon lika nöjd. “Ok, vi ska stanna, då sover jag lite…”.

Så här söt är man när man vilar i Sara’s knä