Glad påsk önskar jag och hundarna. Bifogar lite roliga påskbilder, njut och skratta men utsätt inte era hundar för något de inte gillar:)) Om de inte gillar det kan ni ju alltid träna in det med positiv förstärkning;))) Ha en riktigt skön helg!!
Här kan ni lyssna på ett reportaget:
Här kan du anmäla dig till hundcastingen för musikalen Legally Blonde. Kanske just din hund trivs i rampljuset och gillar att stå på scen!
All info hittar du via länken: http://www.legallyblondethemusical.se/hundaudition.html
Följ oss på Facebook genom att trycka på gilla-knappen i fältet till höger brevid kategorierna.
Genom att följa oss på Facebook riskerar du inte att missa något. Här får alla nyheter, tips, träningsråd och mycket mera.
Vi ses där:)
Typ iallafall. Veckorna ser väldigt lika ut nu för tiden sedan man blev småbarnsmamma. Nu har rutinerna hunnit sätta sig för oss alla. Men kanske gör det inte hundarna så mycket….
Det är därför bloggen inte uppdateras så mycket längre, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Vi (jag o hundarna) går våra promenader, långa som korta, varje dag. Vi är ute med hästen två dagar i veckan, då får hundarna ordentligt med motion och jag får också träna lite andra muskler. En dag i veckan tränar vi agility (innan var det lydnad), varannan vecka blir det viltspår och på promenaderna brukar de få göra något sök, antingen med dummies eller med andra saker. På tisdagar håller jag kurs så då får de vara med ibland. När jag tänker efter så är det väldigt lika vecka efter vecka. Promenader och mat blir ungefär alltid samma tider, numera följer vi Emmas schema:))
Den nya utmaningen är att Emma har börjat röra på sig av egen maskin och numera “terroriserar” hundarna, katterna och alla andra saker i rätt höjd:)))) Djuren tar det med förvånansvärt stort lugn och med amssor av tålamod. Jag försöker verkligen hålla koll och vara med, men ibland tar Emma ett snabbt grabbatag i pälsen. Hon riktigt gurglar av skratt när hon får “klappa” på djuren. Jag försöker verkligen få henne att klappa fint, det går bra när jag håller i hennes hand, men annars är det inte så lätt att få en 5månaders att förstå. Men som sagt så tar hundarna det med ro.
Idag har vi varit på julmarknad, jag, Roger, Emma och hundarna uppe på Åsen, i Stenestad. Ganska mysigt. Hundarna fick hjortben med sig hem som de kalasade på nu ikväll. Mums med torkade hjortben. Blä sa vi andra åt stanken…
Mina hundar äter Specifics CDD-HY, ett lättsmält “allergi”-foder baserat på lax och ris. Jag har hitintills tyckt att det varit ett bra foder, men nu börjar jag tveka. Svea har ju allergi, vi vet inte vad hon är allergisk mot, bara att det är något. Vi har tagit ett blodprov som bara visade allergi mot mögel, det enda man inte kan hypersensibilisera mot. Vi kan tyvärr inte i dagsläget ta ett pricktest då hunden måste vara fri från cortison under minst 6 veckor innan, detta skulle aldrig Svea klara, hon skulle klia sönder sig. Men även om vi fick veta vad det var hon var allergisk mot är många väldigt kritiska till tillförlitligheten på testen och menar att även helt friska hundar ger utslag på testerna (både blodprov och pricktest). Vet man vilken allergi det är kan man ofta antingen anpassa maten man ger till hunden eller hypersensibilisera (vad jag förstått göra ett slags “vaccin” mot det som hunden är allergisk mot), men det är både dyrt och det är inte alls säkert att det hjälper. Då sitter man ändå fast i cortisonfällan, så som vi redan gör i Sveas fall.
Jag har börjat fundera mer och mer över annat man kan göra för att hjälpa Svea i hennes allergiska plågor. För visst kan man tänka sig hur jobbigt det är när det kliar så man river sönder huden vilket gör att man periodvis måste ha tratt, badas var tredje dag i speciellt schampo, äta speciell dietmat och bara titta på när andra får smaka, men inte hon. Nej sånt skär i mitt mattehjärta. Nu måste det bli ett slut på det här. Därför funderar jag på att börja ge henne egenblandad mat, sk BARF. Visst det är krångligt och säkert dyrare, men kan det hjälpa min stackars hund att må bättre är det värt alla mina mödor. Kanske kan man hitta någon gyllene medelväg. Jag vet inte, just därför ska jag försöka lära mig mer om hundars näringslära och utfodring än vad jag kan idag. Mina hundar är bland det bästa jag har och de är absolut värda det bästa livet som jag kan ge dem. Det innebär ett liv utan klåda och med rätt att äta matrester då och då.
Länken nedan är till en intressant artikel jag hittade när jag surfade runt lite. Läs och begrunda. Kom gärna med just din åsikt i foderdebatten. Länken hittar du här
Tags: Allergi, FoderIgår hade Emma en riktigt bra dag och bestämde sig för att sova middag länge. Då passade jag på att åka och träna agility med Svea i på Klippans HU. Jag har inte tränat speciellt mycket agility med henne eftersom jag gjorde illa foten i höstas och inte kunde gå klart kursen jag anmält oss till. Den fick husse gå.
Jag satte upp en liten bana med 8 hinder, hopphinder i kombinationer samt en tunnel. Banan började med en raksträcka med tre hinder, sen en tunnel snett till vänster. Svagt rakt fram stod ett hopphinder. Vid tunnelns slut stod där sedan ett hopphinder rakt fram, ett lite längre fram i mitten och och ett snett åt höger. Jag upptäckte genast när jag började värma upp att, ajjjaj detta är inte Elsa. Elsa är så förig och vi är ett väl sammansvetsat team på banan. Med Svea var det mera som att börja från noll. Helt plötsligt stod jag där ensam utan hund, var tog Svea vägen?? Då hade hon hoppat ett helt annat hinder än det jag trodde eller helt sonika stuckit in i tunneln. Första passet var hon en riktig virrhöna och hoppade hindren på alla möjliga och omöjliga sätt, slarvade i hoppen så hon rev mm. Jag fick stanna upp många gånger och skälla lite på både henne och mig. För den största bristen låg ju hos mig själv det insåg jag ju, så irriterade. Vad gjorde jag för fel. Jo, jag förväntade mig att Svea skulle fungera på samma sätt som Elsa. Men det gör hon inte! Efter jag fått tänka om och göra om ett antal gånger började jag på lite mer ordning på både kroppen och knoppen. Det kändes ganska ok, så vi gick över till en annan kedja med ett ett däck och två hopphinder formade som ett stort öppet liggande v. Jag insåg snart att däcket det kunde hon inte alls, så vi la en massa krut på att få henne att bara hoppa genom själva däcket.. Nu var både hon och jag i behov av paus. Så vi gick en ganska lång runda med vagnen längs ån, så fick hon slappna av och bada lite också. Väl tillbaka var livsandarna på topp igen. Vi började med däck kombinationen. Den var jag riktigt nöjd med efter ett tag så då gick vi vidare till att känna på balanshindren, något som hon aldrig tidigare gjort. Hon var superduktig, speciellt på vippen. Visade henne två gånger hur jag ville att hon skulle göra, sen sprang hon upp satte sig strax framför kontaktfältet (ville inte inte att den skulle slå för hårt i marken), väntade tills den var i backen och sprang sedan av på kontaktfältet. Därefter kom en tanta o frågade mig lite om agility, så då fick Svea ligga på plats en bra stund. detta fixade hon riktigt bra. Tanten hade med sig en ganska vild bordercolliekorsning som stod och inbjöd till lek bara en meter från Svea. Hon låg kvar ända tills tanten skulle gå och jag följde med henne för att kolla till Emma. Då sprang hon fram till vagnen, men inte till den andra hunden. Så jag tycker hon var duktig. Emma sov fortfarande men började röra på sig lite så jag insåg att det inte skulle hinnas med så mycket mera. Men vi körde en vända till på banan. Jag bröt upp den i två delar som jag tränade separat, det gick kanon och sen körde vi en sista liten vända på balanshindrena. Sen gick vi en vända till i skogen och åkte hem. Emma sov hela tiden till Sveas oc min stora lycka. Vilken ängel:))
Elsa var med husse på jobbet denna dagen. Men dagen innan var hon och jag själva hemma med Emma, så då passade jag på att träna lite med henne. Eftersom hon fortfarande har något problem med ryggen så vilar hon än så träningen måste vara lugn. Trist tycker både hon och jag. Så vad träna då? Jo jag försöker få henne att öppna munnen på kommando, en väldigt svår färdighet faktiskt. Med min gamla hund, goldentiken Olva tog det tre månader att lära in. Så denna gången tänkte jag ta en genväg, vå får väl se om det blir en senväg istället. Vi har kommit så långt att hon när jag sträcker fram handen trycker n den i munnen och därmed öppnar munnen. Ibland så öppnar hon munnen lite innan. Konstig övning egentligen, men vad ska man hitta på när benen inte får röra sig….. Sen tränade vi med Emma. Så barn som fäktas och lever rundor kan vara ganska läskiga för hundar har jag insett. Så jag la helt sonika Emma bredvid Elsa på en filt på golvet och varje gång Elsa inte brydde sig om Emma eller pussade på henne så klickade jag och belönade. Vilken rolig kontaktövning sa Elsa och stirrade sig blå på mig trots att Emma både lät en massa och fäktade på henne med både armar och ben. Ett tag fick Emma syn på Elsa, då låg hon helt stilla och bara tittade, helt fascinerad. Bra och nyttig övning kände jag. Ska göra samma med Svea någon dag.
I måndags åkte jag upp till stallet för första gången efter förlossningen. Svea fick följa med eftersom Elsa är skadad. Vi gick och hämtade hästen i hagen, det var lite läskigt tyckte Svea att gå så nära ett stort galet djur (förväntansfullt fullblod!). Men hon följde med. I stallet låg hon kanonsnällt på sin filt hela tiden medans jag pratade med ägaren, borstade mm. Väl uppe i sadeln sen låste det sig för Svea. Hon gick med några meter efter oss när jag skrittade iväg, men sen cementerades hon fast i underlaget. Jag går inte en meter till!!! Hon vägrade följa med, trots att jag försvann utom synhåll så stannade hon kvar på gården. Lilla fegishunden. Jag fick rida tillbaka, lägga henne vid bilen och rida en stund i padocken istället. Det funkade det med, men lite tråkigt var det ju eftersom jag längtat ut i skogen. När jag väl hoppat av kunde on komma fram till mig och hästen igen. Hon följde snällt med till hagen och när hästen väl var inom lås och bom fick hon ett glädjeutbrott. Jippie, bara du och jag igen matte. Hon hoppade och studsade och var till sig av lättnad o glädje. Lilla fåntratten:)) Jag trodde hon skulle älska att vara med mig ute i skogen och springa. Nästa gång ska jag gå en runda med dem tillsammans först o hoppa upp ute i skogen. Kanske funkar bättre….
Jag tycker så synd om min älskade Elsa. Hon är skadad nu igen. Denna gånger är det något i ryggen som gör att hon inte riktigt får med sig bakpartiet som förut. Har varit på djursjukhuset med henne igen… De trodde antingen på ett lätt diskbråck, svag ickebakteriell hjärnhinneinflammation eller tollarsjukan/SLE. Suck, stackarn. Aldrig får hon bara vara frisk en låång period. Men hon är klart bättre nu, man kan bara märka av att hon har lite ont när hon reser sig eller går i koppel. Dock får hon husarest nu i någon vecka, därefter blir det koppelpromenader som gäller ett tag. Jag tror att hon har sträckt sig på något vis eftersom hon blev så mycket bättre på bara ett dygn. Men vi får väl se vad proverna och tiden utvisar.
Har tagit blodprover för tollar sjukan och skickat in till Helene Hamlin. Hon bedriver forskning på denna luddiga sjuka och om man har en hund där man tror att det kan vara tollarsjukan så kan man skicka in prover och få dem analyserade gratis. Pratade själv med Helene igår, väldigt trevlig tjej.
Hon trodde kanske inte att Elsa hade tollarsjukan eller SLE, och om hon hade det så var det i så fall en oerhört lindrig variant. Kanske att hon i så fall, med nuvarande symptom, skulle klara sig på NSAID under sina dåliga perioder. Vanligtvis ger man kortison för att dämpa immunförsvaret.
Jag har börjat fundera på att kanske är Elsa helt enkelt skörare än andra hundar. För när var unghund åt hon höga doser av just kortison för att bota hennes magsjukdom. Detta kan ju ha gett muskel/led och skelettsvaghet som följd. Kanske kommer följderna av detta först nu. Kanske borde jag tänka efter extra mycket vad gäller Elsas träning och vardag. Det är så svårt bara eftersom hon vill så mycket och älskar att vara aktiv tillsammans med mig. Vart går gränsen liksom?
Tags: Elsa, SkadorI tisdags var jag på en kvällsutbildning i Arlöv med Sydskånska kennelklubben. Kvällens seminarie handlade om hur hundar beter sig när de lever i flock.
Det var en ganska intressant föreläsning som blev bättre och bättre ju längre kvällen gick. Mycket handlade ur avelsperspektiv. Jag lärde mig flera nya saker, andra ställer jag mig lite tveksam till.
Jag vet iallafall att jag inte har en hundflock hemma då det krävs minst 3 hundar för att bilda en flock. Jag hade en flock i två veckor typ… Nu har jag istället två hundar som lever i en parrelation.
Kvällen började med en genomgång av de olika flockmodeller som finns i djurvärlden. Hunden tillhör de djur som lever i sociala flockar och som har en inbördes rangordning. Tikar och hanar har en separat rangskala, men könen har också en blandad. De hundflockar som finns idag är inga naturliga skapelser och skulle hunden få välja så skulle antagligen deras flockar inte se ut så som de gör idag. Hundar i konstruerade flockar har ingen chans att utvandra, vilket gör att det oftast inom en flock finns ett mobboffer. En individ som de andra inte tycker om, en hund som blir tilltufsad, ignorerad och utesluten. Ser man detta måste man omplacera den individen, då det är djurplågeri att se men inte göra något åt det. Denna individ mår oftast mycket dåligt och kan ty sig extra mycket till matte eller husse. Detta för att få stöd och kraft av någon.
Vem är då ledaren i en flock. Är den den mest dominanta? Nej, det är den som tar flest initiativ till aktiviteter. En bra ledare är oftast inte den mest dominanta i flocken. Detta gäller både inom hundflocken och för dig som ägare. Har man gruff inom en flock så sker oftast handgripligheterna i tre situationer: vid mat, vid hälsningscermonier eller vid dörröppningar av olika slag. Otillräckliga resurser skapar också en grund för bråk. Allt som hunden tycker är viktigt är en resurs, mat, sovplats, utrymme, sociala kontakter mm. Du kan säkert komma på saker som är viktiga för just din hund. När det är dags för skifte i ledarpositionen inom en flock sker detta oftast väldigt snyggt utan att man ens märker det. Hundar vill undvika handgripligheter så mycket som möjligt, så ska även vi göra i samvaron med våra hundar.
det som var mest intressant med föreläsningen var att jag fick en skymt av hunden ur ett annat perspektiv än det jag brukar ha. Avel är intressant och än mer spännande måste det vara att få följa den dynamiken som en flock ger utryck för.
Semestern förlöper precis så som det var tänkt. Lugnt och skönt.
Hundarna tycker det är så skönt att vara i sommarstugan och eftersom katterna inte är med i år kan dörren stå öppen mest hela tiden. Det passar Svea och Elsa perfekt som mest ligger utomhus hela tiden. De stannar på tomten av sig själva, Elsa av erfarenhet och Svea för att idolen gör det;)) Bad har det också blivit varje dag. Svea hoppar glatt i det halvkalla, stormiga havet utan några betänkligheter. Plums i bara så paddlar hon sig fram med en väldig fart. Hon plaskar med frambenen så att vattnet stänker åt alla håll, ser ut som om hon försöker att inte drunkna:) och så den lilla svansen som går fram och tillbaka där under ytan. En ursöt syn helt enkelt. Elsa njuter också av vattnet och vill helst apportera saker hela dagen. Men att hoppa med mig från en brygga i halvstorm med höga vågor tyckte hon var lite för mkt begärt… Övrigt tid tillbringar jag med näsan i en bok och hundarna huller ombuller på mig ute på en filt under bar himmel.
Svea har miljötränat på campingen brevid. Hon gick lös där bland barn, hundar, fotbollar, cyklar mm. Kanonduktig är hon, försöker aldrig gå fram och följer mig som en skugga. Passivitetsträning och vardagslydnad går som en dans med denna lilla smarta dam. Dock har hennes hemska humör kommit tillbaka i och med att tänderna åker en efter en. Men just det går ju snart över. Igår var jag och Svea på hundkurs för Hundens Hus i varberg. Aktiv promenad hette kursen och var en kortkurs på bara 90 minuter, men det räckte så väl till för henne. jag var mest där för att få träna henne lite brevid andra hundar. Hon skötte sig jättefint efter sina förutsättningar. De andra hundarna var ju vuxna. Hon ömsom gick, ömsom fick åka i min famn (hon börjar bli så tung med sina 8 kilo!). Jättebra träning för henne.
Idag har vi varit nere på stan i Varberg. Hundarna fick ligga i bilen en stund medan jag och mamma kolla de lite på kläder och annat. När vi kom tillbaka (bilen stod givetvis inomhus) låg Elsa och sov som en stock. På rygg i baksätet med alla benen upp i vädret och med huvudet hängandes nerför kanten på sätet med tungan ut. Snacka om att kunna slappna av! Sen gick vi och åt på en uteservering och lite senare gick vi en kort stund på torget. Planen var att jag därefter skulle tagit bussen tillbaka till mammas hus med Svea, men hon hade blivit så trött, så trött att hon nästan somnade i min famn där på torget så det blev att åka bil tillbaka. Buss får vi åka en annan dag. Nehej, nu ska jag och Elsa gå och träna lite agility medans Svea ska sova middag med mamma. Sedan bär det av ut till sommarstugan igen. Ha det bra:))
Tags: Elsa, Semester, Svea
Igår hade jag en grundkurs i apportering och uppletande. Det resulterade i en väldigt trevlig dag ute i skogen. 3 ekipage och Svea var med och klickade dummies och annat. Vi tränade på föremålsintresse, hur man lär in apportering, vad ett uppletande är och hur man kan lära in det mm. Alla ekipage var duktiga och jobbade på bra vilket resulterade i att alla tre hundarna apporterade. Kul att se:)
Rolig kurs att hålla då jag tycker det är så himla kul själv. Att lägga ut ett sök till Elsa och hennes arbetsglädje och iver gör verkligen en dag. Ta fram en dummie och hon gör vad som helst för dig;) När kursen var slut och vi skulle åka hem från skogen så passade jag på att göra ett riktigt jobbigt sök till henne. 18 föremål la jag ut! Hon apporterade hem 16 i ett svep. Bra energi hela vägen. Hon hade säkert tagit de sista två med, men jag ville avsluta på topp. Så jag gick med henne ut och gjorde två linjetag på de sista två. Så himla duktig hon var. 16 är banne mig inte dåligt!!
Svea var med under hela kursen, bra miljöträning. Under teorin nöjde hon sig med sitt märgben sedan började hon bli lite rastlös och vankade omkring lite. Pep gjorde hon också när hon tyckte att jag för långt bort, typ 2 meter eller så. Sista delen av kursen fick hon vila i bilen, hur mkt vila det nu blev kan ju diskutera. Jag tränade henne bara några helt korts stunder medan de andra fikade, skrev papper mm. Men då var hon duktig, hon apporterar ganska fint. Dock är hon så förig att så fort man säger pip så droppar hon dummien och kommer studsande till och säger, jaaa vad ville du?! Sötnosen. Men hon börjar förstå att föremålet måste med in, annars försvinner gotten ner i fickan igen. Hon är en sån charmör så det är inte sant.
