-= Blog The Dog =-

Hundspråk med Reneé Sjöberg

Förra helgen så var jag på föreläsning med Sydskånska kennelklubben. Dagens föreläsning handlade om hundens språk, kommunikation och hur vi kan lära våra hundar att bli språksäkra gentemot andra hundar. Det var en informativ föreläsning där vi också fick se lite utdrag ur hennes filmer. Dock är det ju så med hundspråk att det är svårt att ge några allmänna råd till folk som har problem med sina hundar. Precis som Reneé så anser jag att man måste se ekipaget för att kunna uttala sig.
Mycket av det som sades innan hade jag redan hört, men det är alltid nyttigt att få sig en påminnelse. Man lär sig alltid något som jag brukar säga:) här kommer en luten sammanfattning av vad hon pratade om.

Enligt Reneé så är det viktigt att vara tvåspråkig med sin hund- Inse att du aldrig kommer kunna tala hundiska och din hund aldrig kommer kunna tala svenska. Men ni kan lära er förstå varandras språk och sedan utrycka er tillbaka på ert eget. Hunden är oftast så mycket bättre på att läsa oss än vad vi är på att läsa dem. Alla hundägare skulle tjäna på att gå en kurs i hundiska. Framför allt så skulle alla hundar tjäna på det:)) Du lär dig hundens signaler genom att observera många hundar i många olika situationer, genom att läsa böcker och titta på filmer. För att kunna lära din hund vilka signaler som är bra och vilka som är mindre bra, måste du själv först veta hur dessa ser ut. En hund som inte har “social kompetens” hamnar mycket lättare i bråk med andra hundar, blir rädd/osäker eller misstolkar andra hundars signaler. Läs på så att du vet vad in hund säger till andra hundar ni möter. Filma gärna dessa möten och titta på dem i slow motion sen. Hundspråk händer så fort att det mänskliga ögat har svårt att se alla nyanser och skiftningar som sker. Men för att det ska komma till stånd en kommunikation så måste den hunden som tar emot ett meddelande vara mottaglig. Iblnd är våra hundar så blockerade att den andra hundens signaler inte går in. Har en hund varit med om en traumatiserande upplevelse så kan det ta tid innan den slappnar av och faktiskt kan öpnna sinnet så mycket att innebörden av det den andra hunden går in. En hund som inte kan göra sig förstådd eller inte förstår är en hund med mycket frustration. Det är oerhört jobbigt för hundar som inte kan kommunicera på rätt sätt. Se till att hjälpa din hund till ett rikare hundliv.

Det pratades också en hel del om tikar resp hanars sätt att kommunicera. Vi fick se  en goldentik som ogillade hanhundar ovch hennes helt olika reaktioner på två olika hanhundar. Första hunden var en äldre språkvan herre som tydligt visade att han förstod vad hon menade. Tiken var inte intresserad av någon som helst kontakt med den andra hunden och det respekterade den äldre hanen. Denna hane och tiken kunde vara i samma rum utan några som helst känsloutbrott från tikens sida. Tiken förstod att hanen respekterade hennes ovilja att hälsa och slappnade av. När nästa hane ( som var betydligt yngre) kom in var det en helt annan sida av tiken vi såg. Hon gjorde nästan omedelbart flera utfall, och morrade och skällde kraftigt. Den yngre hanen brydde sig inte nämnvärt vilket gjorde tiken mycket frustrerad och hotfull.

Dessa två så olika möten känner sig många av oss igen sig i. Själv har jag en tik som fungererar precis på det sättet. Hon hatar hanar som inte kan låta hennes rumpa vara. Den naturliga frågaan alla ställde sig då var: “vad kan vi som ägare göra”. Den som har en sådan här tik måste respektera att hon inte vill hälsa på hanhundar och skydda henne från dessa. Jag som matte måste visa att jag förstår henne och ger henne det skydd hon vill ha. Det skyddet kan vara allt från att mota bort en påstridig hanhund till att uppfostra hanhundsägare man möter. Sen är det också bra att lära sin tik att tolerera en snabb rumpsniff av andra hundar. Det är en viktig del i hundars hälsningscermoni och mycket gruff kan undvikas genom att man lär sin hund att det är i sin ordning med en snabb koll. Man kan också lära sin tik att sätta sig ner för att därigenom blockera det hanen vill åt. När ens tik beter sig som en idiot mot andra hundar så ignorera hennes beteende, sätt henne i säkerhet och var sedan snabb med att belöna när hon gör som du vill. För hanhundsägarens del så gäller det att ta sitt ansvar, att se till att ens hanhund lär sig att hälsa normalt på tikar, oavsett om de är i löp eller ej. Kan inte ens hanhund låta bli tiken så gå emellan och gör klart för honom vilka regler som gäller. Oavsett om en tik markerar mot hanhunden eller inte så bör man sätta upp klara regler för vad som är tillåtet.

I alla grupper där det finns en hund med räknas som familjegrupper. Tidigare har man jämfört varg/hund med höns och sett till deras strikta hackordning. Det gör man inte längre idag. Nu pratas det istället om familjegrupper där det ja, finns ett alfapar, men nej det är inte alltid de som bestämmer. Är det någon annan som är bättre på en uppgift så tar den över ledarrollen när den aktiviteten utövas. Hundgrupper är dynamiska, levande grupper. Rangordningen fastställs underifrån- detta är jätteviktigt att veta. Alfa dominerar aldrig sig till sitt ledarskap utan de övriga flockmedlemmarna visar genom frivillig underkastelse att alfa fortfarande är alfa. Vi ska vara en familj med vår hund, vi ska göra oss så oumbärliga som möjligt. Svara på hundens inviter och skäm bort din hund. Ge den mycket kärlek, aktiviteter, lek och mat. Se till att du fyller din hunds behov och att du vet var alla resurserna finns. Reneé berättade att hon ofta ger hundarna det de vill ha, vill de ha ost vid köksbordet får de det, vill de sova i sängen är det ok, allt det de visar att de vill försöker hon att uppfylla. När jag kom hem och berättade om detta för min sambo så sa jag att det kanske var att ta i lite, så skrattade han bara och sa att jag minsann inte är ett dugg bättre.. Fattar ingenting;)) Skämma bort mina hundar, det skulle jag aldrig göra:))

Fyrklöver på kurs

Idag har jag med Elsa och Roger med Svea börjat på en fortsättningkurs i apportering för “Duck and dummies”.

Det var kul att gå kurs tillsammans, att kunna göra samma saker med hundarna. Jag trodde det var en nybörjarkurs men de ansåg kanske att vi kunde börja direkt i fortsättningskursen. Svea är ju inte tränad så himla mycket så det var lite nervöst på inkvalningsprovet som skulle visa vilka hundar som platsade på kursen. Men det gick vägen:) Hon var riktigt duktig för att bara vara 11 månader och mitt uppe i könsmognaden.
Testet startade med en “walk up”, dvs vi gick på rad med våra hundar medan instruktörerna kastade dummies lite hur som helst. Dessutom hade de satt ut dummies i fältkanterna så vi fick skicka våra hundar på linjetag. Alla skulle ta minst en markering och ett linjetag. Svea tog en av varje, men fattade inte riktigt linjetaget (inte så konstigt), men fick in den hyfsat fort ändå. Elsa tog också ett linjetag och två markeringar. Markeringarna gick bra, men linjetaget vek hon av på ett fritt sök en bit från dummien. Efter en inkallning (våra hundar var i princip ensamma om att komma på inkallning under arbete) så hittade hon den. Svea var tyst som en mus under “walk up”:en medan Elsa pep en del. Det blev bättre när jag klickade henne för tystnad. Efter drygt en timme var det dags för fikapaus, hundarna fick tyvärr inte vara med då utan fick sitta i de kalla bilarna. Tur att jag kom ihåg att ta med täcken till våra.
Efter pausen var det dags att splittra gruppen i två (vi var ca 15 ekipage). Jag och Roger valde att lära oss mer om linjetag, den andra gruppen arbetade med markeringar.
Vi fick lära oss “rutan”. En ruta med fyra hörnpinnar med ca 15 m mellan varje hörn. Vid varje pinne låg en dummie. Målet var att kunna skicka hunden från den ena pinnen mot den andra i ett enda rakt skick. Gick hunden inte rakt kallade man tillbaka den och kortade avståndet lite. Viktigt var att hålla handen stilla när man peka ut riktningen och att stå stadigt med vä fot vid hundens högra framben, min vänstra fot ca en meter framför och huka sig lite ner. Hunden skulle gå på vårt röstkommando och inte på handen. Man skickar hunden först när den kollar i rätt riktning. Mellan varje pinne ska hunden gå i jaktfot. Man tar med sig den inapporterade dummien och la tillbaka på sin plats och skickade sedan därifrån till nästa tills man gått ett varv i rutan och därmed fått till fyra linjetag.
Elsa gjorde två rundor i rutan och skötte sig alldeles utmärkt. Blev det lite galet en gång berodde det på mig. Svea gick också jättebra, vi är så nöjda med henne. Hon fick gå en omgång och fixade två klockrent och de andra två med varsitt omtag. Det som imponerade mest var hennes driv och att hon klarade av att gå jaktfot mellan pinnarna trots att vi aldrig har tränat det. Hon är en naturbegåvning;))

Det var en rolig kurs och jag är nöjd med det mesta av det instruktörerna presterade/lärde ut. Dessutom hittade vi en ny träningskompis som också har en tollare och som dessutom bor ganska nära oss. Det var förresten väldigt många tollare med på kursen, vi var hela 7 stycken som hade de små rödingarna. Våra hundar sover nu som stockar, speciellt Svea:))

Exempel på hur en “walk up” kan se ut.

Back to normal

Äntligen är vardagen tillbaka med jobb, hundkurser och egen hundträning. Tänk att man kan längta efter att sommaren ska ta slut och allt ska bli som vanligt igen. Det är lite som att häda i kyrkan va:))

Efter semestern i sommarstugan följde två dagars jobb, sedan sjukskrivning för skallen och sedan semester igen. Denna semestern var dock hundlös och ni kan tro att jag längtade mig fördärvad efter mina små röda älsklingar. Min sambo lyckades få mig ända till Monte Negro och dit ville jag/kunde inte ta med mina egna hundar. Första kvällarna var en en ständig längtan, men sedan blev det bättre. Efter jag hade insett att jag inte behövde vara helt hundbefriad under min vistelse. I Budva, staden där vi bodde, fanns några enstaka hemlösa hundar, vilka genast fick min kärlek och omtanke. Den första som charmade mig var en springer spaniel (tror jag), så söt och kelsjuk denna herre var. En annan som fullständigt stal mitt hjärta var en blandras valp på ca 5 månader. Hon var helt bedårande. Första gången vi träffade henne låg hon mitt i solen på en gräsmatta och tittade på folk. Hon såg frisk och sund ut så jag fjäskade till mig henne för en stunds kel och lite brödrester jag råkade ha över sedan stranden. Brödet tuggade hon i sig efter lite betänklighet, kelet var bättre. Jag bara njöt av att åter få känna hundpäls under fingrarna. Två dagar senare ligger hon nedanför vårt hotellrum en sen kväll. Vi hade den dagen av en slump hittat några hundben som låg och skräpade i en av resväskorna. De sprang jag upp och hämtade till henne och satte mig sedan ner på marken för att bara se på henne. Då kryper hon upp i min famn för att tugga!! Hur sött var inte det då….. Jag börjar förstå varför människor tar hem hundar från främmande länder. Hon var så tillgiven och följde efter mig i flera timmar. vi mös och mös och mös, men till slut var jag tvungen att fatta ett beslut. Men det bästa för både henne och oss var att lämna kvar henne där hon hörde hemma, i Budva. Så med sorg i hjärtat stängde jag vår hotelldörr framför hennes nos och hoppades att hon skulle vara borta dagen efter. Det var hon. Jag hoppas att hon träffar många andra snälla turister som gosar med henne och låter henne smaka på något gott. Träffade även en bådårande kattfamilj på vår favoritrestaurang, se delar av den ovan.

Lyckan var total när jag äntligen fick träffa mina hundar efter en hel veckas längtande. Åh, vad Svea hade växt på bara 7 dagar. Elsa var nojjig att bli av med mig igen och lämnade inte min sida för en minut på resten av dygnet tills vi kom hem till Röstånga igen. Hon låg hos mig i sängen precis hela natten, tätt intill, följde med mig på toa och bevaka noga varje rörelse jag gjorde sittandes/liggandes/gåendes bredvid mig. Min sötaste sötnos. Svea är ju fortfarande liten och därmed mera anpassningsbar. Hon hade inte haft lika mycket matteabstinens som Elsa utan kunde absolut tänka sig att sova sista natten bredvid min mamma istället för med mig och Elsa:( Nu efter några dagar hemma är hon dock som vanligt igen och ligger helst där matte befinner sig, tack och lov:)) Tack mamma och pappa för att ni passade mina hundar.

Igår var första dagen på jobbet och idag körde jag igång en valpkurs. Imorgon ska jag gå kurs med Svea och sedan blir det privatkurs och en helgkurs i inkallning. Skönt att livet är som vanligt igen! Fullt ös medvetslös, hihihi;))

På valpkurs

Just nu går jag och Svea valpkurs för Hundens utbildningsakademi med Natascha Ravenklint, fd Atterbom nere i Tomelilla. Jag åker gärna 17 mil tor för en bra instruktör än bara en liten bit för en mindre bra. Välj era instruktörer med omsorg, är mitt råd.

Lilla Svea sköter sig kanonfint, precis så som matte vill:) Hon är inte speciellt intresserad av de andra hundarna utan tycker att matte är toppen som har så gott godis (blodpudding) och roliga leksaker (kong för katter med plysch som pinglar). Vi har tränat på bra de är månaderna jag haft henne och det ger nu resultat. Instruktören tyckte hon var så duktig att vi fick demonstrera hur målbilden för flera moment skulle se ut. “Så här ska det se ut när man verkligen lyckats med sin hund” sa hon, och så fick vi visa!! Man kan ju inte låta bli annat än att sträcka på sig och tycka att ens hund är den bästa som finns.

Detta var andra gången. Igår tränade vi kontakt, avbryta felaktigt beteende, godis på marken-ögonkontakt och handtarget. Svea kunde redan allt det där sen innan, utom avbryta-övningen. Efter kursen fick hon vara lös och busa lite med en vuxen boxer som skulle gå kurs efter oss. När vi skulle gå följde hon villigt med mig utan koppel. Det är då man är glad att man hunnit med att lägga en del av grunderna redan.

En av de andra deltagarna blev sur på mig för att valparna inte fick leka. Nästan lite komiskt blev det, hon tyckte så uppenbart att jag var taskig mot hennes hund som förvägrade den en lekstund med min. Men hon hittade snart ett annat “offer” som inte hade samma preferenser som jag:) Valplek blir ofta väldigt uppspelt och burdus, jag föredrar att min valp istället leker med bra, mentalt stabila vuxna hundar så att de samtidigt kan lära sig lite hundspråk. Att dessutom låta hundarna leka under kursen känns bara som att skjuta sig själv i foten, då man ofta får (enligt min åsikt) fokusproblem när man sedan strax därefter vill att hunden ska kunna koncentrera sig.

Stackars Elsa har det tråkigt just nu. Hon är mitt inne i sitt löp och är bara så trött. Helst vill hon bara sova eller kissa överallt (ute). Träningen, joggingturerna med sambon och ridturerna med mig får ligga nere någon vecka till. Men nästa vecka har jag och hundarna semester, så då ska vi bara slappa och mysa. Vi ska åka bort, till sommarstugan vid havet. Bada, sola, gå några enkla men roliga hundkurser för Hundens Hus, läsa böcker och äta glass. Ska bli helt underbart att få ladda batterierna igen.

Ha en skön sommar:))

Idag är en hunddag

Idag har jag verkligen ägnat hela dagen åt hundar och hundträning.
Vi sov ganska länge och efter lite mys och pyssel med Aktivt hundliv gav jag mig ut på en långrunda. Gick gick en härlig skogstur och tränade en hel del längs vägen. Det mest spännande med denna promenad var en lama! Jo, det är sant. Inne i en trädgård strax utanför Röstånga stod en lama och betade. Den var jättefint, vit och väldigt nyfiken på hundarna. Man vet tydligen aldrig vad man får se i skogen nu förtiden:)

Efter det åkte jag direkt ut och la spår. Var på ett nytt ställe idag med riktigt fin skog. Ska ta spåret imorgon. Jag gick där i min egen takt och filosoferade, helt plötsligt hör jag någon prata precis brevid mig. Jag blev så rädd att jag spille ut en fasligt massa blod och hoppade flera meter!  Vilken sårlega, hahahaha…

Hem igen, jobba lite mer med Aktivt hundliv och sedan gav jag mig iväg till planen för att ha kurs. Idag var det öppen träning så även mina hundar fick följa med. Idag tränade jag mest på att ha dem uppbundna, när de var tysta och fokuserade fick de komma ut på planen och träna lite. Det var väl varierande resultat. Elsa gav upp ganska snabbt och skötte sig sedan hyfsat resten av den uppbundna tiden. Abby skötte sig jättebra i början men blev sedan helt förtvivlad och jättefrustrerad. Hon ylade och ylade. Skällde så hon blev hes, grävde i marken och bet i en buske. Det gör ont i hjärtat, men att vara blödig hjälper inte min träning så hon fick snällt sitta. Då och då var hon tyst och jag kunde koppla loss henne. Men oj vad trött hon blev av detta. I slutet hängde ögonen på henne, så promenaden hem gick hon i ovanligt slakt koppel. Jättebra! Hon fick givetvis en massa kred för det. Nu ska hundarna få sova och jag ska umgås med min sambo. Ha det gott:)

Veckan som har gått

Det har varit en ganska lugn vecka för mig. Lukas har varit sjuk och jag var hemma med honom. Elsa har fått fortsätta vila och Abby har också fått ta det lite lugnt. En dag har jag varit i stallet, annars har jag mest suttit framför datorn och jobbat med Aktivt hundliv. Jag hade helt glömt av från brukshundklubbstiden hur mycket för och efterarbete det är med att hålla kurs. Då slapp man ju dessutom feedbacken (något som jag tycker är väldigt viktigt att man får), kursanmälningarna, frågor, ekonomiska frågor, reklambiten, granskning och beställning av kurslitteratur och arbetet med hemsidan. Då hade man bara förarbetet kan man säga. Men jag skulle inte vilja byta tillbaka. Kurserna jag håller idag är både bättre, har ett helt annat upplägg (mindre stelt och trångsynt) och mer individanpassade. Mycket mera kvalitetstänk med roligare och bättre övningar Dessutom behöver jag inte hålla mig inom vissa ramar och kan arbeta med de metoder jag finner lämpligast (klickerträning mm). Jag tror mycket av det beror på att jag har blivit en bättre kursledare som kan betydligt mer idag, jag har en massa erfarenhet att luta mig emot och har mera frihet att göra som jag finner bäst när jag jobbar som “egen”. Sedan kan jag sakna stämningen och de andra instruktörerna, gemenskapen man hade. Den sociala biten kring kurserna. Men det får man försöka tillgodose på annat sätt istället. Jag rtivs mycket bra att vara min egen och skulle kunna sitta framför datorn jämt tror jag, det är alltid något man kan göra;) Så någon vidare egen hundträning har det inte blivit, små korta pass då och då. Annars bara lite lydnad (Elsa) och allmänlydnad (Abby) under promenaderna. Därav har det inte blivit så mycket bloggande heller..lite trist. Jag får försöka skärpa mig:)

Elsa mår iallafall mycket bättre och man kan inte alls se att hon haltar eller markerar längre. Hon verkar inte heller ha ont, för nu är hon totalspeedad hela tiden. Rastlösheten kryper i henne och varje gång man ska träna bara det minsta kör hon alla trix hon kan samtidigt i en följd, ibland flera gånger. Hon skäller på allt, vandrar omkring, tittar bedjande på mig, duttar på katten (Wilma) och är som en skjuten kanon ute, bara far omkring och har sig. Så skönt att se. Nu börjar då rehabiliteringen, att sakta bygga upp henne igen. Hon har blivit både fet och tappat muskler under denna 5 veckors viloperiod. Det gäller att träna upp henne försiktigt igen så att man inte får några bakslag eller att skadan går upp igen. Någon ortoped blev det inte då hon var sjuk..Trist, men nu när hon är så pass mycket bättre tror jag inte jag åker dit alls.
En sak jag ska göra nu är att återuppta lydnadsträningen och spåret. Men först ska jag sätta mig ner och planera hennes träning, så att inlärningen går så snabbt som möjligt. Hmm, måste också plocka fram kalendern för lydnadsproven och boka in några tävlingar. Första öppenklassspåret ska vi gå den 7 mars. Då ska även Abby få göra anlagsprovet. Så nu gäller det att träna spår, man kan ju köra ganska korta för Elsas skull. Men det är bättre än ingenting. Så snälla vädergud, ta bort snön och låt det bli vår:)

Nehej, nu kommer min nästa kursdeltagare. So long..

Tävlings/aktiveringsdag

Idag har vi på Aktivt hundliv haft en uppskattad tävlings/aktiveringsdag med en massa skojtävlingar, fika, hundsnack och en avslutande gemensam promenad.

Vädret kunde varit bättre, men så länge det inte regnar får man vara tacksam. Lite dimma gör ju ingen regnskur, eller hur:) Det kom 5 stycken tjejer i varierande ålder plus någons man och dotter, så tillsammans med min familj var vi 10 stycken människor och 6 hundar. Roger fick rycka in och fylla upp ena laget då det sjätte ekipaget fick stanna hemma med feber:( Elsa var taggad som bara den och tyckte att “nehej du husse, jag vill minsann vara där matte är, annars skäller jag ut dig”. Så hon lät en del…

Först ut var en femkamp med grenar av varierande svårighetsgrad. Alla ekipage var mycket duktiga och klarade det mesta galant. När det var dags för sista grenen så var ställningen lika, men på inkallningsracet så vann Tusses lag med knapp marginal över Kämparna.
Sedan var det dags för de två individuella tävlingarna. Först var det ”100 meter hund+förare”. Det går till så att man mäter både hundens och förarens tid det tar att springa 100 meter och lägger ihop dessa. De som får snabbast totala tid vinner. Snabbaste ekipage idag var Malin Elving med Vega. De vann med fantastiska 22,1 sekunder!
Andra tävlingen var “Flest trix på 120 sekunder”. Även här vann Malin med Vega. Grattis till dubbelvinsten! Alla ekipage var väldigt duktiga och jag vill rikta en särskilt eloge till 10 åriga Eline som tävlade dagen igenom med sin blandras Jackie, du var jätteduktig:)

När tävlingarna var slut gick vi hem till mig för en fikapaus och prisutdelning. Eftersom alla varit lika duktiga och för att allt bara är på skoj fick alla pris oavsett placeringar. Malin vann också två presentkort här på Aktivt hundliv. Efter lite välförtjänt kaffe,fika och en massa hundsnack bar det av ut i skogen för en gemensam promenad. Alla hundar var lösa och snackade och busade rundan igenom. Härligt att se så många hundar samlade under lösa former. Trevlig samvaro för både hundar och ägare blev resultatet av denna tur. Efter ca en timme var vi tillbaka och denna hunddagen fick sin avslutning. Jag hade väldigt trevligt och både jag och Elsa var trötta och nöjda när vi vinkade hejdå till alla duktiga hundmänniskor och stängde vår dörr.

Bilder kommer så småningom, mina blev dock inte så lyckade så jag sätter min tillit till er deltagare:) Ha det bra, vi ses;)

Spårhelg dag 1

Nu är jag sååå trött och såå nöjd. Har jobbat hela helgen igen och haft kurs dagarna i ända:) Men det är verkligen lika roligt varje gång:)) Denna helgen var det viltspårshelg. Totalt blev det 8 timmars spårträning. Mina ekipage denna helgen var jätteduktiga. Glada, uppmärksamma och vetgiriga, en perfekt kombination. I lördags var vi i Fulltofta igen, där fick de lägga och gå tre spår var. Ett rakt, ett U och ett serpentinspår. En del av hundarna blev tre spår för mycket medans för en av hundarna så passade det perfekt och det sista spåret gick allra bäst. Hundarna älskade att spåra och det gick för det mesta väldigt bra för dem. Efter spåren var lagda så var det dags för fika och teori i en timme. Det är så gott med varmt kaffe och kanske en grillad korv när man är lite småfrusen efter ha varit ute i regnet i någon timme. Det regnade i princip hela lördagen, men som tur inte så mycket att spåren regnade “bort” eller slogs sönder. det var mera ett stilla duggregn (som dock letar sig in precis överallt) som gjorde att spåren blev lättare att följa. Efter ha pratat om spårande i teorin var det dags för att omsätta kunskaperna i praktiken. Hade Elsa med mig och fick gå som andra hund på 3 av spåren, de två första gick bra. Men på andra spåret var hon väldigt uppvarvad och sprang på tok för fort så på det sista spåret bröt jag efter 30 meter då hon var alldeles för stressad och forcerad. Inget bra. Jag vill ha en lugn och noggrann spårhund, ingen som springer i 190 och därför slarvar en massa och missar vinklar och allt möjligt:( Då är det bättre att bryta och göra något annat. Så för att avsluta hennes dag på ett bra och roligt sätt gjorde jag ett viltsök med klöv istället. Satte henne på plats och gick ut i skogen och gömde 9 (!) klövar. När jag skulle skicka henne stack en annan hund samtidigt som också ville leta klöv, båda hittade och kom tillbaka samtidigt ur skogen med varsin klöv i munnen, såg jättesött ut! Elsa hittade alla och var nöjd och glad när vi gick tillbaka till bilarna igen. Skönt och oerhört viktigt att avsluta dagen bra. Den minnesbilden som hunden slutar träningspasset med är den som den kommer minnas nästa gång ni är i skogen och tränar. Har de en postiv bild av träningen på näthinnan när man ska börja ett nytt pass så har vunnit mycket redan där, för man vill ju göra om något som är kul. Men man kanske inte är lika sugen om ens minnesbild är sura miner och misslyckande. Så oavsett  hur illa och tokigt tränigspasset gått så se till att avsluta med något som hunden kan och tycker är roligt:))

Aktiveringshelg dag 2

Sista dagen på aktiveringshelgen tillbringades mestadels inomhus med olika typer av aktiveringsövningar. Det var bland annat olika typer av aktiveringsleksaker, spel, bollar, krabbor och annat kul. 6 olika leksaker betades av under första timmen. Kartonger med godis i, leta upp matte som gömt sig i badkaret, klura ut hur man får fatt i godiset gömt under handukar, kastruller och burkar. Sen var det dags för fika och 40 minuters teori. Därefter gick vi ut på en “rolig” promenad fast denna gången i stadsmiljö med allt vad det innebär med balansställen, “hopphinder”, korvträd, grävmöjligheter, omvägs”problem” etc etc.

Det har varit en rolig och lärorik helg. Det är så intressant att studera andra hundar och hur de arbetar och tänker kring olika problem. Även rasolikheten är spännande att titta på och lagra i hjärnans hundbibliotek till framtida kurshundar.

Aktiveringshelg dag 1

Idag har jag haft aktiveringskurs med tre härliga ekipage i skogen runt natursköna Fulltofta utanför Höör. I 4,5 (6 timmar för mig) intensiva timmar fick hundar och förare jobba med mestadels nosaktiveringar. Jag kan garantera att alla inblandade var härligt utmattade efteråt:) Mina tokar ligger iallafall och sover som stockar här hemma. Idag handlade det som sagt mest om att lära sig att utnyttja hundens nos till div. aktiveringsövningar. Det blev spår, sök, uppletande, godissök samt lite rapport och som avslutning en “rolig” promenad. Promenaden tog visserligen lång tid (1,5 timme mot vanliga 35 min), men eftersom regnet bara öste ner på oss blev den inte riktigt som jag tänkt mig. Men jag är nöjd ändå, det kändes bra och var roligt. Det är så skönt att arbeta i små grupper, jag känner som intruktör att jag verkligen hinner med alla ordentligt och det gör mig varm om hjärtat. En av deltagarna går även viltspårskurs hos mig så hennes hund fick som grädde på moset gå ett i förväg lagt viltspår efter de andra åkt hem. Men Zela var lite trött efter en sån här mastodontdag så koncentrationen var inte på topp. Men, men. Lite mera erfarenhet gav det dem iallafall:) Gick spåret med Abby (som andrahund) och Elsa ( som tredjehund) efteråt. De var jätteduktiga båda två och brydde sig inte det minsta att det gått en flera hundar och människor som trampat runt i spåret tidigare. Mina duktiga spårnosar:))

Elsa och Abby var som sagt med. Hade egentligen bara tänkt ta med Elsa som visningshund men Abby hade sån damp imorse så jag kände “nej, jag får ta med henne också, hon måste få mera träning, det här fungerar inte”. Hennes dampryck handlade om att hon skällde på allt och alla imorse. Hon är lite rädd för både människor och hundar, ända tills de kommer fram förstås, då är det bara kul. Men hon skötte sig ganska bra på kursen. Christina tyckte hon var duktig iallafall. Uppletandet klarade hon bra och kom in igen med föremålen (tog bara någon enstaka lov) och lämnade av dem i handen, kom på alla inkallningar, stannade på min signal när hon var på väg (skällande förstås) mot två golden retrievers och kom tillbaka igen på mitt kommando, så visst är hon duktig. Men ofta blir man ju hemmablind och jag kan ju inte låta bli att jämföra henne med min ängelhund Elsa som oftast gör allt för mig. På tal om Elsa var hon sig inta alls lik idag, hoppas det bara är löpet. Seg och dan, lite motor helt enkelt och liksom off hela tiden. Men man kan väl få va lite seg när man har sin “period” ;)) Trevlig dag var det iallafall. Nu är jag supertrött och ska kasta mig i sängen och sova som enstock innan jag ska upp imorgon bitti och förbereda allt för dag 2. Godnatt….zzzzzzzzzzzzzzzz

Viltspår och rådjur

I veckan har jag haft synnerligen fullt upp, fyra kurser att genomföra och planera bara denna veckan. Sen skulle det skickas ut nyhetsbrev, välkommen till …kurs-brev osv. Jag pratar förstås om Aktivt hundliv. Har verkligen fullt upp där just nu, vilket är superroligt, men tar alla min tid i anspråk. Hinner knappt med allt annat som att jobba, rida och träna egna hundar. Tack gode gud att min och Elsas tävlingssäsong är över för i år :)

Dagen började med en kurs i viltspår. Sambon var med och la ett spår till Elsa medans jag la till Abby förutom det till kursdeltagaren då. Hundarna gick jättebra. Elsa klarade sitt med bara en kort tappt trots stark sidvind och öppen markterräng. Abbys gick genom en massa björnbärsnår. Det var hennes första med både blod och klöv, som dessutom innehöll flera vinklar och svåra passager. Hon skötte sig jättefint, vissa bitar fastnade hon dock i buskarnas taggar och Roger fick lyfta henne vidare. Men hon har verkligen spårnäsa:) Mkt nöjd med båda två.

Efter kursen var avklarad gick vi en liten runda med Elsa, på den promenaden hittade vi ett långt fjärrvärmerör som vi använde som både agilitytunnel och hinder, kul kul.

Sen var det bara hem, äta och sätta på sig ridkläderna. Full fart mot stallet innan mörkret överfaller oss tänkte jag. Elsa fick naturligtvis följa med som vanligt. Hon var så duktig så, låg och sov i höet medans jag gjorde iordning hästen. Efter den tuppluren var hon lika pigg och frammåt som vanligt och bara kastade sig ut ur stallet och in i skogen. Full fart mot nya äventyr liksom :) Trodde hon åtminstone skulle vara lite trött efter att redan varit i skogen i tre timmar, men med en powernap klarar man tydligen allt ;) Underbart ridtur blev det med ett rådjursmöte. När jag red förbi Örtofta slott så stod det två rådjur i skogsbrynet och betade. Jag stannade hästen och stod och beundrade dem ett tag innan de försvann i galopp över en äng. Det var jättefint. Rådjur är verkligen vackra, graciösa varelser. Det bästa var faktiskt Elsa. Hon brydde sig inte det minsta att det hoppade två rådjur bokstavligt framför henne på stigen, hon kollade lite förstrött på mig sen fortsatte hon nosa runt. Helt fantastisk är den hunden… snacka om viltren:)

Here I come matte…

Sommarkatter, ösregn och viltspår

Jaha, det var ju några dagar sen sist. Vad har då hänt? Livet har rullat på som vanligt i princip med hundträning, hundkurser och förkylning. Men med ett undantag - vi har tillbringat åtskilliga timmar i en skog letandes efter en katt.

När Roger var ute och vandrade med Aktivt hundliv så träffade de på en mager, smutsig och eländig, fast kelen katt på Fulltofta naturcentrum. Det var ganska uppenbart att ingen ägde den. Hon gick och tiggde mat från alla som fikade. Hon var inte märkt och var i dåligt skick. Roger ringde mig och undrade vad han skulle göra. Ta med den hem sa jag så får vi anmäla den till polisen. Men några andra som var där skällde på Roger och sa att man inte kan ta katter hur som helst. Och nej, det håller jag fullständigt med om, man kan inte ta katter hur som helst. Men den här katten var under året, mager, tovig och eländig, jättehungrig och i dålig kondition. Inget halsband eller örontatuering. Så vad ska man göra. Lämna den att dö?? Roger är ju snäll av naturen och lät katten vara kvar. När vandringen var slut åkte han tillbaka för att leta efter den igen. Men ingen katt syntes till.

I torsdags var jag i Höör och tränade lydnad och spår med Christina. Det gick hyfsat båda delarna. Det är fortfarande fria följet som vi har mest problem med. Eftersom Fulltofta bara ligger ca en mil bort åkte vi dit, jag och Elsa, och letade efter katten. Det var folk på centret, en målare och en från personalen. Målaren sa att katten brukade vara där varje dag och hade varit där för bara en liten stund sen, katten brukade tydligen komma varje morgon. Personalen sa att katten strukit omkring här i flera veckor och att det var uppenbart att ingen ägde den. Antagligen bara en utslängd sommarkatt. Så jag letade och letade. Hade med mig burkmat som jag plonkade med. Men ingen katt. Efter 2,5 timme började det skymma rejält och jag gav upp. Men på morgonen efter åkte jag dit och var där hela dagen. Över 8 timmar tillbringade jag i området. Då hade jag med mig en påse med torrfoder som jag skramlade med. Letade, letade och ropade och ropade. Tyckte jag såg och hörde katter överallt, men det var falskt alarm. Ingen katt heller denna dagen. Visserligen regnade det så kanske hade kattflickan sökt skydd någonstans denna dagen. Det var min förhoppning, för på lördagen sken solen och jag tänkte att nu är hon säkert där. Jag skulle hålla kurs i skvallring i Malmö så jag skickade dit sambon med hundar att leta katt och lägga spår. Men ingen katt nu heller:(( Antingen har den dött av någon anledning (hunger, sjukdom, räv etc) eller stuckit någon annanstans. Men hon finns där som en tagg i mitt hjärta. Tänker på den lilla stackarn jämt och ständigt. Så jag skickar här ut en vädjan: Är ni vid Höör/Hörby eller där i närheten så åk till Fulltofta naturcentrum och leta efter henne. Hon är en liten ljusgrå katt, långhårig, mkt tovig och mager och ser lite ut som en perser. Vill ni inte ta hand om henne själva så tar jag gärna hand om henne. Jag kommer och hämtar henne om ni hittar henne. Så snälla, hjälp mig rädda ett liv!

Idag har jag tränat lydnad med Christina igen. Hon och Ouzo ska också tävla i Malmö på söndag. Det verkligen, verkligen ösregnade idag när vi tränade. Men det är jag faktiskt glad för. För det kommer alltid regna på någon tävling någongång och då har man en väldig fördel om hunden är van att jobba även i dåligt väder. Rutan fungerade jättebra idag. Jag är nöjd med dagens träning. Spåren har väl också gått ok den senaste veckan. Några tappter har hon haft, men alltid löst det. Så nu ligger vi lågt med det till på tisdag då provet är. Abbys spår har gått helt fantastiskt bra. Hon har naturligtvis också fått gå ett spår när vi lagt ett till Elsa. Jag tror att Abby lätt hade klarat provet med, men hon får vänta 3 månader till. Hunden måste vara 9 mån+ för att få göra det.

Måste avsluta med att berätta om en gullig episod med Abby som hände igår. Hon och jag var ute och busade lite i blåsten. Helt plötsligt kommer ett stort gult löv nedsinglande från himlen. Hon hoppar upp i luften och tar det- och kommer fram till mig och LÄGGER DET I MIN HAND!! Wow, så himla supersött av henne:) Hon såg så gullig ut och fick givetvis massor med beröm och tillbaka sitt löv. Min sötnos.

OBS: Katterna på bilderna har inget med Fulltoftakatten att göra. Bara bilder på en sjuk och en död katt. Gör uppror mot “slit och släng”-mentaliteten med katter. Ta betalt för er katt!!

Vandringsdag i Höör

Då var vi tillbaka ifrån vandringsdagen i Fulltofta. Det var totalt 6 ekipage som begav sig ut i Höörs vackra naturområde Fulltofta. Då sambon blev sjuk var det jag som fick ta turen ut i skogen. Det var lite nervöst eftersom jag inte har varit ansvarig för vandringsdagarna förrut, men det var bara upp till bevis och glädjas åt att sambon i alla fall hade programmerat upp GPS’n så jag inte skulle gå vilse med alla människor och hundar. Vi samlades på parkeringen vid TEBA i Höör. Därifrån åkte vi ett par kilometer ner mot Fulltofta och parkerade vid utkanten av naturområdet alldeles intill väg 13. Lite ombyte av kläder, på med ryggsäcken och vi gav oss iväg. Under den första tiden gick alla hundar i koppel så vi kunde känna av varandra lite, ju längre tid det gick desto mer hundar gick lösa. Det var då det verkliga äventyret började. Det var hundar som sprang fram och tillbaka, ut i skogen, ner i en bäck, tillbaka till matte, “ååhh kolla ett fallande löv” och hundar som fick träning. En hel del kontaktövningar kördes i skogen och det hela flöt på jättebra. Det var verkligen bra träning för både hundar och människor. Efter ca. 2,5 timme var det dags för en liten fikapaus. Det var inte helt fel med en kopp kaffe då det började bli lite kyligare. Hundarna tyckte också pausen var skön, speciellt när defick lite gott att äta. Precis när fikapausen var klar började det duggregna lite, men alla vara tappra och fortsatte utan några protester. Vi gick genom otroligt vackra delar där höstens alla färger lyste upp en annars numera regnig vandring. När vi mot slutet närmade oss bilarna var både människor och hundar rätt nöja. Vi hade tagit oss igenom en mycket trevlig, vacker, rolig och lyckad vandring. Allt som allt gick vi 15,6 km och var borta i 4,5 timme. Dagsransonen av träning, uppfylld!

Hundpromenad

Första hundpromenaden avklarad där det kom lite folk. Det var kul och slippa gå ensam på kvällspromenad och Elsa hade någon att leka med. Gu vad de sprang hundarna och jagade varandra, knuffades och pratade hundspråk. Riktigt kul hade de iallafall och vi mattar hade något roligt att prata om, våra små älsklingar givetvis. Fast både det ena och andra hann avhandlas under den 70 min långa promenaden. Och tiden bara flög iväg, ibland kan det känns lite drygt att vara ute och gå själv så pass länge på kvällen. Men tiden bara flög iväg och helt plötsligt var vi vid bilen igen. Kul, kul. Häng gärna på med din hund nästa gång så att vi blir ett riktigt stort gäng, det hade varit riktigt kul! Nya tiden och platser uppdateras ständigt via hemsidan www.aktivthundliv.com