Hundarna har fått en pool att svalka sig med och matte tog fram den livsfarliga kongen:)))
Vatten är …. gott
Du ska dö….
Ska man våga sig på ett dopp?
Plums i
Elsa visar hur man tar upp saker från botten, vad kan det vara som ligger där?
En kong…
Aaaaj, den bits..
Nu ska du få…
Ha, jag fick dig till slut
Även Elsa förbereder sig på en tuff match
Jaha, då var man äntligen hemma igen. Efter en mycket svår förlossning och en vecka på sjukhus är jag och Emma nu äntligen hemma. Emma är världens mest underbaraste unge, så söt och snäll och ett riktigt matvrak. Men det är inte bara jag som trillat dit och fått en ny passion i livet, det har även en av mina hundar.
Jag har varit lite fundersam över hur hundarna skulle ta det här med ett spädbarn i huset. Men det har gått hur bra som helst. Första mötet mellan hundarna och Emma var på sjukhuset. Roger tog med sig hundarna en dag när jag låg inlagd. Han var uppe och hämtade Emma, sen tog han en promenad med vagnen och hundarna. Emma sover som en stock så fort hon kommer utomhus så hundarna såg bara vagnen. Ingen reaktion. Jag hade ett möte med läkaren så Roger fick klara sig själv en bra stund. Efter det gick jag ut för att äntligen få hälsa på mina älskade hundar. Elsa trodde inte riktigt på Roger när jag kom gåendes och han sa till henne att det var matte, hon sprang några meter sen stannade hon. Jag kraxade till lite, då först fattade hon att det var jag. Jag har nog aldrig sett henne så glad, hon sänkte hela kroppen och vevade med svansen som en tok. Jga kunde inte låta bli att fälla en tår. Jag hade ju saknat henne med… Svea blev givetvis också glad, men med Elsa är det något alldeles speciellt. Svea tenderar mer och mer att vara husses hund…
Efter en liten promenad satte vi oss ner på en bänk och tog fram Emma. Svea var väldigt nyfiken det första, men det la sig på bara några minuter. Sen dess tycker hon att Emma visst är lite spännande ibland med för det mesta är hon bara en konkurrent om matte/husses knä. För Elsa däremot var det kärlek vid första ögonkontastet. Jag har aldrig sett henne så såld på något/någon i hela mitt liv. Sen den stunden är jag mer eller mindre utbytt, första dygnet hemma var Elsa som besatt. Hon satt upp nästan ett heöt dygn och bara studerade Emma. Vart Emma än befann sig var Elsa där.Hon kunde somna först när hon på natten till slut fick ha sitt huvud på Emmas ben. Fortfarande vill hon helst vara i det rum som Emma är, men nu kan hon ligga ner och sova även om Emma är lite vaken. Men skriker Emma vill Elsa genast trösta henne, på hundars vis förstås. Slicka på huvudet och puffa lite med nosen.
Imorgon är Emma två veckor och vi börjar så smått komma in i detta i nya. Hundarna får givetvis stå tillbaka lite grann, men vi försöker hålla på deras rutiner så gått det går. Försöker träna något litet varje dag. Häromdagen fyllde jag barnvagnens underrede med dummies och gav mig ut i skogen. Emma sov som en stock så det gick hur bra som helst att stanna för en träningsstund. Men gu vad jag längtar ut i skogen, vill ut och spåra med järntrean snart igen. Kom igen tjejer, nästa vecka så…
Här i familjen har vi våra dagliga rutiner, speciellt på morgonen. Svea vill gå upp halv sju och få mat, det brukar hon få eftersom husse ändå ska till jobbet. Likadant var det imorse. 20 i sju väcker hon mig med den vanliga metoden, hoppa på mig tills jag vaknar… Jag släpper ut dem i trädgården och sedan ut till husse som sov i soffan. Då brukar han gå upp och ge dem mat och gå ut med dem innan han släpper in dem till mig igen. Klockan åtta brukar min kropp börja protestera om hundarna inte kommit in. Aldrig att jag sover mer än till halv nio om inte hundarna finns i rummet, det saknas helt enkelt en väsentlig del. Vid åtta började jag skruva på mig, sömnen blir orolig och sängen känns så tom. Vid halv nio börjar jag drömma mardrömmar om att hundarna skadas eller förolyckas på något sätt. Det är likadant varje morgon om inte hundarna befinner sig i rummet. Så även idag. Jag tolkar det som om kroppen varnar mig. Något är fel, fel, fel och då säger min kropp “vakna”, “gå och kolla läget”, “var är de”. Så jag vaknar kallsvettig med hemska bilder på näthinnan. I natt drömde jag om en galen rottis som skulle ha ihjäl Elsa. Upp hoppar jag och hittar som vanligt hundarna välmående i hallen med en stressad husse, sen till jobbet igen…. Puh, faran över för denna gången också.
Visst är det en märklig mekanism som får min kropp att vakna. Kommer de in i sovrummet som de ska vaknar jag aldrig. Men min kropp är ytterst medveten av vad som finns i sängen. Först när de dunsat upp i sängen efter morgonpromenaden kan kroppen falla tillbaka i djupsömn. Addicted to dogs någon??
Idag har jag “ledigt”. Inga punkter på programmet. För två veckor sedan slutade jag ju jobba, men jag håller fortfarande en massa hundkurser, går på föreläsningar, är på MVC, hos sjukgymnasten mm. Så oftast är det mellan en till två aktiviteter per dag. Så dagar som denna blir jag hemskt rastlös och vet inte riktigt vad jag ska göra av dagen. Man kan ju inte bara vara stilla om man heter Florén och är av kvinnligt kön. Frågade mannen imorse om jag inte kunde iallfall få byta däck på bilen eller åtminstone putsa fönstren. Det blev tvärnej. “Du är gravid och har taskig rygg, inse dina begränsningar människa” suckade han. Så vad ska jag göra då….ut och lägga spår iallafall. Det är ju inte så himla jobbigt. Igår besteg jag och Elsa ett berg, det gick fint. Jättehärligt när man äntligligen nått toppen. Jippie, jag kan (trots magen:))
Nehej, nu får jag banne ge mig ut i skogen om jag ska få nåt gjort idag, hihihi
I helgen gifte jag och Roger oss. Självklart fick hundarna vara med under både vigsel och fotografering. Elsa agerade ringbärare under vigseln medan Svea bara fick vara söt. Så här fina var de:)))
Sitter här hemma och lyssnar på Lilly Allen på Spotify medan jag väntar på resten av familjen. Maten står klar sen en stund och hundarna ligger och sover. De är trötta som vanligt. Nu när matte är hemma blir det mycket mera träning än vanligt. Har fått en inflammation i bröstryggen och klarar för tillfället inte av att varken jobba eller köra bil. En aning handikappande. Men hundarna är glada, det blir långa promenader och träning varje dag. Elsa tycker att vi gott kunde träna ännu mera, men lilltjejens hjärna orkar inte lika mycket…:))
Nästa helg ska vi tävla för första gången detta året. Vi ska starta i ett C-prov, dvs ett Workingtest. Ska bli så spännande att se hur hundarna klarar sig. Elsas enda problem (tror jag) blir pipet, hon går så lätt upp i pip som många tollare. Svea är däremot tyst men är fortfarande en mycket oslipad diamant. Fast jag måste säga att jag tycker hon är toppen att träna, lär sig snabbt och ger aldrig upp. Just nu ligger alltså fokus på jaktbiten. Vi tränar linjetag, markeringar, sök, stadga och jaktlydnad varje dag ute på mina promenader. Sen sover Svea som en stock tills det är dags för kvällens lilla lydnadspass. Just nu håller jag på att lära henne den rätta positionen i fria följet. Idag kom hon på att hon kan ju använda bakbenen för att förflytta sig in i rätt position. Bingo, där trillade den polletten ner. KUL. Jag och Svea skulle egentligen varit på Rallylydnadskurs idag, men min rygg sa aj när jag satte mig i bilen. Så det blev ytterligare en kväll hemma istället. Längtar så till snön har försvunnit också, jag vill börja träna henne i viltspåret nu.
Till helgen mer träning, då är det andra gången på jaktkursen vi går och på söndagen ska vi åka till ett hundträningscenter och köpa vilt och träna på deras fina bana. Ska bli kul:))
Tags: Elsa, Jakt, Svea, TräningMinst en dag i veckan har jag och Elsa en egen dag, bara vi två. När Svea är med för mycket blir Elsa gärna lite låg och kanske saknar hon ibland att ha sin matte för sig själv. Eftersom Roger har möjlighet att ha en hund med på jobbet så kan jag självklart inte neka min älskling lite ensamtid. Både hon och jag njuter av våra dagar på tu man hand. Oftast försöker jag träna något men i takt med att magen växer, snön vräker ner och orken tryter får det bli träning och promenader av det enklare slaget.
Om jag är ledig tar vi sovmorgon, Elsa älskar att sova en extra stund på morgonen precis som sin matte. Är Svea hemma väcker hon oss först halv sju och sen efter att ha kissat och ätit kan hon möjligtvis låta oss sova till halv nio. Elsa väcker mig aldrig, är jag jättetrött och sover till elva så gör hon gladeligen det också. Hon älskar att ligga och svettas med sin matte under täcket. Hon kan bli riktigt sur på Svea om denna propsar på att få gå upp:)) Efter frukost är det dags för en promenad. Vi brukar alltid gå i skogen, men nu när det ligger en halvmeter snö överallt blir turerna kortare. Att gå med bara Elsa är en fröjd, hon ställer aldrig till med något och är alltid extra lydig när hon går själv med mig. Idag var hon riktigt busig och hoppade runt som ett litet rådjur i snön. Vi lekte och tränade minnesövningar. Väl inne tog matte fram en bok och Elsa la sig och sov. Framåt lunch börjar det åter krypa i tollarkroppen. Vad ska vi göra nu. På våra ensamdagar slipper hon alltid äta ur maten ur skål utan det brukar bli någon träning istället. Idag var matte trött och hungrig själv så det blev aktivering av det enklare slaget. Inte för att Elsa protesterade, hon älskar att slita sönder saker.
Dagens aktivering gick helt enkelt ut på att matte samlade ihop den senaste tidens tomma pappersförpackningar, mest mjölkpaket och toarullar. I dessa lades några matkulor och vips så har världens enklaste hjärngympa börjat. Det tar ju trots allt lite tid att slita upp ett 20 tal mjölkförpackningar. Men att slita sönder papper verkar vara en naturlig förmåga alla hundar har. Det är en aktivitet de fullständigt förstår sig på. När maten är upphittad och det ligger kartongrester överallt så är det dags för städningen. För att få tillgång till de sista matkulorna måste nu Elsa apportera hem de flesta av pappersresterna till mig. Inte lika kul tycker hon, men vad gör man inte för mat:))
Så om du precis som jag är lite lat men sopsorterar, så släng inte bara dina kartonger. Låt de istället först förgylla din hunds liv en stund innan de hamnar i återvinningen…. På köpet får man en trött (i mitt fall nu sovandes) men lyckligare hund.
Hej på er alla:)
Jag har en stor nyhet att berätta. Min flock kommer i maj att utökas med ytterligare en medlem. Men skillnaden mot andra gånger är att detta inte är en ny fyrbening. Been there, done that….så istället för en ny hundvalp kommer det en människovalp in i vår brokiga familj.
Ska bli fantastiskt roligt att bli mamma (försöker hela tiden intala mig att det faktiskt är mamma jag ska bli, inte matte). Därför kommer Aktivt hundliv ligga lågt ett tag framöver. Det blir någon enstaka kurs i vår och sen till hösten får vi se.
Det ska bli så spännande att se hur hundarna tar detta med en bebis i huset. Kommer de bli svartsjuka eller kommer allt att falla sig naturligt. Jag går omkring med en ständig oro över att jag ska “glömma” bort mina kära fyrbeningar. Ingen risk säger alla, du kommer bara få ytterligare ett barn att ta hand om;)) Jag hoppas att det blir så. Nu är det andra trix jag lär dem. Det första var att gunga en vagga, fungerade hur bra som helst. Kan nu få båda hundarna att på kommando sätta en vagga i rörelse. Måste vara en väldig nyttig färdighet, tror ni inte…. Eftersom jag dessutom blir större och otympligare för var dag som går har jag även lärt dem att sätta sina framtassar mot min mage så att jag slipper böja mig för att ta på/av kopplen. Att gå fint på var sin sida om mig tror jag också blir en bra färdighet när barnvagnen kommer. Fixat det med. Elsa kunde redan sedan tidigare ta av mig kläderna, detta svåra håller nu Svea på att lära sig. Alltid bra med en hund som tar av dig strumporna och termobrallorna när du inte orkar böja dig längre. Svea tar dock tag i det som finns, tår och annat:))) Tänk om jag kunde lära Elsa knyta mina skor också, vilken lycka….
Varför hundar passar så bra ihop med barn
Först vill jag önska alla en riktigt god fortsättning. Det har varit mycket tyst här på bloggen under vintern. Det har hänt mycket i mitt liv plus att jag varit ganska sjuk i flera omgångar. Min energi har helt enkelt sinat och bloggen har fått stå åt sidan tillsammans med många andra saker i mitt liv.
Under vintern har jag haft en mycket givande hundmöteskurs, gått en hel rad utbildningar själv och försökt få ordning på mina sjuka hundar. Den utbildningen som gjort starkast intryck på mig efter Emma Parsons seminarium var helgseminariet med Runar Naess. Runar är vargfoskare med hela världen som arbetsfält. En otroligt spännande och inspirerande person som verkligen fått min vargpassion att blomma ut för fullt. Han sa så himla många kloka saker under den helgen. Ja, jag är full av beundran. Får ni chansen att höra honom, tveka inte en sekund. Vilka fantastiska bilder och filmer sen. Detta gör att jag blir helt tokig av raseri över vår svenska rovdjurspolitik. Bara idag har 22 vargar dött pga Sveriges fega politiker som inte kan stå upp för rovdjurens rätt att leva. Jag hade gärna levt nära varg, men tyvärr finns det inga så magnifika varelser här nere i skåne. Något som däremot finns är de lika vackra rödrävarna. Vi har flera stycken här i skogen och häromkvällen fick jag se en stor fin hane som kom gåendes utför vårt hus. Vilken syn!!
På sjukgymnastens inrådan har jag och Elsa lagt ner agilityn. Under hösten vann vi två av de fyra lopp vi startade i. Vi hade så kul. Men hennes hälsa är viktigare, så under vintern har jag lagt ner all hennes träning. Hon skulle rehabiliteras. Hon är en fantastisk allroundhund, men det stannar där. Jag har under vintern tvingats att inse att jag Elsa aldrig kommer att ta oss till stjärnorna. Hon har helt enkelt inte varken psyket eller kroppsbyggnaden för det. Självklart håller jag henne i form både psykiskt och fysiskt iallafall. Även husse har hjälpt till. Roger och Elsa var ute på sin första praktiska jakt här under vintern. Kallt vilt är ingen höjdare enligt Elsa, men det var en helt annan sak med varmt. Väl ute på jakt plockade hon hem alla änder hon fick, det blev totalt nio stycken, varav en skadeskjuten!! Jag är stolt och imponerad. Det har varit ett tufft år för Elsa med många skador, men nu vet jag var vi står. Trean hägrar fortfarande, men först är det andra saker som klaras av.
Svea har också haft ett jobbigt första år. Det började så himla bra. Men sen kom den fruktansvärda hundattacken som förändrade hennes psyke ganska rejält. I somras blev hon mycket illa biten av en labrador. Sviterna av skadorna syns fortfarande, men framförallt märks de psykiska sviterna alltmer. Hon är numera ömsom rädd, ömsom arg på andra hundar. Innan älskade hon alla hundar. Nu sitter rädslan djupt i henne och det har gått från flyktbeteende vid hundmöten till att nu gå bra med vissa hundar. Ibland tar frustrationen överhanden och ilskan skymtar fram. Inget allvarligt än så länge och jag har börjat ta tag i det. Våren för hennes del kommer främst gå åt till att få tillbaka hennes självförtroende med andra hundar. En kurs ska vi också gå, bara för att det är kul att göra ngt ihop med sin hund. Helst vill vi gå en jaktkurs tillsammans med husse och Elsa. Under året som gått har hon fått en mycket god allmänlydnad och hon är otroligt smart och har en massa potential. Mycket kul hund att träna. Ger aldrig upp och fattar snabbt som ögat. Till våren ska också hennes allergi utredas slutgiltigt och behandling ska påbörjas.
Det kommer antagligen vara tystare här på bloggen än innan, men något inlägg då och då ska jag försöka hinna/orka med. Det kommer inte att finnas så många tävlingsresultat att rapportera in som innan. Jag kommer helt enkelt inte tävla speciellt mycket detta året. Nytt år innebär ändå många nya utmaningar för mig och min flock, vi har ett helt nytt liv att anpassa oss till:))
Många hundiga hälsningar till alla er där ute. Släpp nu datorn och gör något vettigt med er hund. Kanske lite träning, en mysig massagestund eller varför inte en promenad…
Äntligen är vardagen tillbaka med jobb, hundkurser och egen hundträning. Tänk att man kan längta efter att sommaren ska ta slut och allt ska bli som vanligt igen. Det är lite som att häda i kyrkan va:))
Efter semestern i sommarstugan följde två dagars jobb, sedan sjukskrivning för skallen och sedan semester igen. Denna semestern var dock hundlös och ni kan tro att jag längtade mig fördärvad efter mina små röda älsklingar. Min sambo lyckades få mig ända till Monte Negro och dit ville jag/kunde inte ta med mina egna hundar. Första kvällarna var en en ständig längtan, men sedan blev det bättre. Efter jag hade insett att jag inte behövde vara helt hundbefriad under min vistelse. I Budva, staden där vi bodde, fanns några enstaka hemlösa hundar, vilka genast fick min kärlek och omtanke. Den första som charmade mig var en springer spaniel (tror jag), så söt och kelsjuk denna herre var. En annan som fullständigt stal mitt hjärta var en blandras valp på ca 5 månader. Hon var helt bedårande. Första gången vi träffade henne låg hon mitt i solen på en gräsmatta och tittade på folk. Hon såg frisk och sund ut så jag fjäskade till mig henne för en stunds kel och lite brödrester jag råkade ha över sedan stranden. Brödet tuggade hon i sig efter lite betänklighet, kelet var bättre. Jag bara njöt av att åter få känna hundpäls under fingrarna. Två dagar senare ligger hon nedanför vårt hotellrum en sen kväll. Vi hade den dagen av en slump hittat några hundben som låg och skräpade i en av resväskorna. De sprang jag upp och hämtade till henne och satte mig sedan ner på marken för att bara se på henne. Då kryper hon upp i min famn för att tugga!! Hur sött var inte det då….. Jag börjar förstå varför människor tar hem hundar från främmande länder. Hon var så tillgiven och följde efter mig i flera timmar. vi mös och mös och mös, men till slut var jag tvungen att fatta ett beslut. Men det bästa för både henne och oss var att lämna kvar henne där hon hörde hemma, i Budva. Så med sorg i hjärtat stängde jag vår hotelldörr framför hennes nos och hoppades att hon skulle vara borta dagen efter. Det var hon. Jag hoppas att hon träffar många andra snälla turister som gosar med henne och låter henne smaka på något gott. Träffade även en bådårande kattfamilj på vår favoritrestaurang, se delar av den ovan.
Lyckan var total när jag äntligen fick träffa mina hundar efter en hel veckas längtande. Åh, vad Svea hade växt på bara 7 dagar. Elsa var nojjig att bli av med mig igen och lämnade inte min sida för en minut på resten av dygnet tills vi kom hem till Röstånga igen. Hon låg hos mig i sängen precis hela natten, tätt intill, följde med mig på toa och bevaka noga varje rörelse jag gjorde sittandes/liggandes/gåendes bredvid mig. Min sötaste sötnos. Svea är ju fortfarande liten och därmed mera anpassningsbar. Hon hade inte haft lika mycket matteabstinens som Elsa utan kunde absolut tänka sig att sova sista natten bredvid min mamma istället för med mig och Elsa:( Nu efter några dagar hemma är hon dock som vanligt igen och ligger helst där matte befinner sig, tack och lov:)) Tack mamma och pappa för att ni passade mina hundar.
Igår var första dagen på jobbet och idag körde jag igång en valpkurs. Imorgon ska jag gå kurs med Svea och sedan blir det privatkurs och en helgkurs i inkallning. Skönt att livet är som vanligt igen! Fullt ös medvetslös, hihihi;))
Tags: Elsa, Semester, SveaTryck för större bild, bläddra ned piltangenterna eller tryck på “next”.
Dykande apportör
Attack!!
Så här simmar man när man kommer från Lönnlövets kennel ;))
Sara och Svea på semsterhundkurs
Mysstund efter bad
Min finaste sötnos
Elsa med vy över Espevik
Svea poserar
Plums i vattnet
Tags: Elsa, Semester, SveaNäst näst sista dagen på semestern. Suck, att det ska gå så fort. Var tar all tid vägen? Jag och hundarna tar det ju så lugnt på vår semester att vi skulle haft all tid i världen, men dagarna går som ett rinnande vatten.
Sedan sist har vi verkligen slappat. Sovit, badat, promenerat, läst och ätit. Varken mer eller mindre. Det var först ikväll vi begav oss in till civilisationen igen för en matbit hos restaurang MAMMA:) Svea har lärt sig vattenapportera! Hon hämtar gummiankan så fint. Kastar sig ut i vattnet och kommer glatt in med den igen. Simmar som om hon snart ska drunkna gör hon fortfarande, men det är å andra sidan inget hejd på vattenlusten. Simmar gör hon gärna och länge. Är Elsa i vattnet samtidigt försöker hon anfalla henne samtidigt eller klättra upp på hennes rygg… Svea har också lärt sig ett nytt trix, vacker tass. 5 repetitioner så satt det. Elsa är i slutet av sitt löp och börjar få tillbaka lite energi igen. Hon och jag är ute och simmar varje eftermiddag (då får Svea vara i stugan och sova). Igår fick jag henne att dyka från en brygga samtidigt som mig. Måste sett kul ut, hahaha.
På tisdag bär det av hem till skåne igen. Så nu är det dags att åka tillbaka till stugan och njuta av sista natten av tresamhet. Imorgon dimper nämnligen sambon och bonussonen ner för att njuta av en veckas havsvistelse. Så då blir vi fem:)
Tags: Elsa, Semester, Svea
Elsa och Svea leker i solen
Attack är bästa försvar
Är du god?
Matte, hjälp…
Puh, detta blev varmt. Här är det svalt och skönt
Bästa gömstället i trädgården
Nog vilat, kolla en fotograf!
Hjääälp, ett monster med vassa tänder och klor, aaajjj
Denna veckan har jag vandrat in och ut från sjukhuset ett flertal gånger. Hopplöst är det att få någon ordentlig vård här i Sverige. Ingen som verkligen lyssnar och tar en på allvar. Vi har fasen så mycket bättre och snabbare djursjukvård i detta landet än människosjukvård. Inta ska det behöva ta flera månader att få till en magnetröntgen och operation. Ingen djurägare hade tillåtit att deras älsklingar skulle behöva lida så pass länge. Får vi ingen tid som vi hade tänkt oss så ringer vi helt enkelt vidare till andra kliniken tills vi får detbemötande vi söker. Vi blir arga på veterinärerna om de inte lyssnar och många av oss ser helt enkelt till att ge sitt djur det bästa som finns. Bara hon/han blir frisk. Men människor kan man behandla hur som helst. Inget hopp heller har vi att kunna påverka vår situation. När varken smicker, hot eller tårar hälper så ger jag upp. Det är helt enkelt ingen mening att hålla på att bråka med vården, jag har tappat tron på svensk sjukvård. Så kanske det blir ett privat alternativ ändå. Min hund kan jag lägga ut tusentals kronor på för att hon ska få det bästa och att allt ska kunna uteslutas. Kanske är det dags att inse att man helt enkelt får göra det samma för sig själv. Ta av sina besparingar för att slippa ha ont och kunna gå igen. Det är en väldigt viktig del i mitt liv, ett par fungerande ben!
Svensk sjukvård suger….
Ett tag var jag ganska less på allt. Men sedan min mamma släpade i väg mig en kväll till ett köpcentrum, för att shoppa och sedan gå på teater i Malmö så inser jag att man faktiskt kan ta sig fram rätt så bra med kryckor iallafall. Mitt hopp tändes, så dagen efter var jag ute och hoppade min första promenad med Elsa på länge. Det var så underbart att äntligen så få klappa hästarna i hagen, känna vinden blåsa i mitt ansikte och solen värma mig. Men det bästa av allt var att få vara ute med min älskade Elsa igen. Se henne springa omkring och ständigt söka min blick. På vägen hem, nedför backen fick jag henne tom. att gå fot med mig. Trots att jag hoppade på kryckor och hon tycker de är ganska läskiga. Min duktiga lilla hund. Det är så himla mkt värt att ha en lydig hund som man kan ha lös i alla situationer. Så satsa på en bra allmänlydnad mina vänner, det är värt allt när man hamnar i situationer som denna.
Sporrad av min tur ute funderade jag om det fanns något annat man kunde göra i hundträningsväg när man är fast på kryckor. Förutom att lära in trix oxch frishapa då. Så jag samlade ihop mina dummies och kaninskinn och hoppade ut i trädgården och gömde dem så svårt jag nådde. Det gick jättebra att göra ett sök i sin egen trädgård. Tänk det hade jag aldrig funderat så mkt på innan. Elsa tyckte det var så roligt att få träna lite igen (jag med minst lika mkt) så jag gjorde om det tre gånger (8-12 i varje omgång).
Kom också på att man kan träna inkallning, ingångar och fotpositionen bra fast jag stod helt stilla. Vad gör man inte för att få lite utlopp för sin energi och träningslust.
Men både jag och Elsa saknar våra ridturer, de långa promenaderna i kvällssolen, besöken på brukshundsklubben, att tävla och kunna springa ikapp. Så ni som kan, ut och lek med era hundar. Ta vara på den frihet ni har, spring, busa, spåra och njut av våren. Tills dess att jag kan göra samma sak ska jag försöka göra det samma fast med kryckor. Allt går om man vågar, vill och är envis. Tack mamma för att du öppnade mina ögon igen:)
Tags: Hundträning, Skador
