-= Blog The Dog =-

Svea = söt, men vild och galen

Svea fortsätter att charma och busa. Hon är väldigt mkt hund i väldigt liten förpackning. Hon är otroligt lik min första tollare, Stella, i temperamentet. Smart, hårdhudad, har pondus, charmig, tycker om mat och väldigt utåtagerande. Petra måste nog sett en illusion när hon såg på Svea. Kanske Svea manipulerade henne att tro att hon mest bara är söt och gosig. Men hahaha, vad lurad hon blev. Svea har gett ordet galen en ny betydelse. Så länge hon får som hon är hon hur go och snäll som helst, men ve den som tycker något annat. Elsa har fått på nöten flera gånger, jag har får vänja mig vid utfall som om de träffar ger onda fötter och näsor:) Abby tycker Svea är döläskig och går helst inte så nära henne. Katterna jagar hon så fort hon får chansen och idag smakade hon lite på Wilma. Wilma daskade till henne rejält med tassarna och fräste upprepade gånger. Detta imponerade dock inte så mkt på Svea som gick därifrån med svansen på topp och vit päls i munnen. Jag trodde i min enfald att katterna skulle klara av att uppfostra denna lilla tjejen själv, men efter smakprovet har jag gått in och hjälpt dem lite. Jag såg framför mig hur skulle få hem en liten ganska snäll  och enkel hund, men tji fick jag. Istället blev det en förklädd huggorm med häftigt temerament, en söt huggorm dock.
Hihihi, nej riktigt så illa är det kanske inte. Men hon är inte riktigt den jag trodde hon var iallafall. Fast himla kul att lekträna med, snabbtänkt med bra fokus. Så mkt kan jag se redan. Kan jag bara lura henne att tro att det är hon som styr mig, fast det egentligen är tvärtom så kan hon vara den perfekta hunden att ta sig till stjärnorna med. Hur som helst så vill jag inte byta henne mot någon annan, för hon är ju så söt när hon sover, tätt tätt intill mig på nätterna:)))

 
Elsa fick göra ett uppletande, med de saker jag hade på mig: koppel, bajspåsar, kamera o mobilskydd mm. Äntligen fick jag jobba lite tyckte hon:)

   
 Under tiden fick Svea träna passivitet       Elsa lär Svea hur man går fot….

 
       Lite myspys i skogen                       Nu tar jag dig matte

  
     Spännande med nytt underlag             Åhh, vad trött jag blev

Onsdag

Var ute på en helt underbar långpromenad på några timmar i onsdags med hundarna. Den bjöd på både magiska stunder, solsken, stillhet, spänning och dramatik. Jag gick i ett nytt område, därav spänningen eftersom jag inte visste vart jag skulle hamna till slut. Älskar sådana upptäckarpromenader. Att gå på nya oupptäckta stigar är en del av naturens dragningskraft. Stillhet och solsken fick vi gott om när  vi hittade en solbelyst glänta och en stubbe att sitta och filosofera på. Flera citonfjärilar flög runt i gläntan och det enda som hördes var fåglarna som kvittrade (och hundarnas söndermalande av pinnar), en magisk stund. Men helt plötsligt kommer dramatiken farande i form av ett barakande vildsvin. Jo, det är sant. Helt plötsligt när man sitter där i sina egna tnkar hamnar jag mitt i en jakt (lovlig eller olovlig). Genom skogen dundrar ett vildsvin grymtande rakt mot mig och hundarna. Överraskad blev jag, men fann mig mycket snabbt och började skrika. Då gjorde svinet en helomvändning och försvinner bort med den skallande hunden (ingen av mina) efter sig. De hördes ganska länge, grymt, skall, grymt, skall etc.
Jag såg ockå lugnare spänning i form av vårens första padda (övervintrad), tussilago, videkissar och hundarna tog årets första dopp i en “pöl”.
Underbart!!

Idag är en hunddag

Idag har jag verkligen ägnat hela dagen åt hundar och hundträning.
Vi sov ganska länge och efter lite mys och pyssel med Aktivt hundliv gav jag mig ut på en långrunda. Gick gick en härlig skogstur och tränade en hel del längs vägen. Det mest spännande med denna promenad var en lama! Jo, det är sant. Inne i en trädgård strax utanför Röstånga stod en lama och betade. Den var jättefint, vit och väldigt nyfiken på hundarna. Man vet tydligen aldrig vad man får se i skogen nu förtiden:)

Efter det åkte jag direkt ut och la spår. Var på ett nytt ställe idag med riktigt fin skog. Ska ta spåret imorgon. Jag gick där i min egen takt och filosoferade, helt plötsligt hör jag någon prata precis brevid mig. Jag blev så rädd att jag spille ut en fasligt massa blod och hoppade flera meter!  Vilken sårlega, hahahaha…

Hem igen, jobba lite mer med Aktivt hundliv och sedan gav jag mig iväg till planen för att ha kurs. Idag var det öppen träning så även mina hundar fick följa med. Idag tränade jag mest på att ha dem uppbundna, när de var tysta och fokuserade fick de komma ut på planen och träna lite. Det var väl varierande resultat. Elsa gav upp ganska snabbt och skötte sig sedan hyfsat resten av den uppbundna tiden. Abby skötte sig jättebra i början men blev sedan helt förtvivlad och jättefrustrerad. Hon ylade och ylade. Skällde så hon blev hes, grävde i marken och bet i en buske. Det gör ont i hjärtat, men att vara blödig hjälper inte min träning så hon fick snällt sitta. Då och då var hon tyst och jag kunde koppla loss henne. Men oj vad trött hon blev av detta. I slutet hängde ögonen på henne, så promenaden hem gick hon i ovanligt slakt koppel. Jättebra! Hon fick givetvis en massa kred för det. Nu ska hundarna få sova och jag ska umgås med min sambo. Ha det gott:)

Ett vintrigt Röstånga

Idag efter vi vaknat kände jag att idag var det en bra dag att utforska omgivningen på en lite längre tur. Så jag tog på mig långturskläderna, slängde retrieverkopplet runt halsen, ropade på Elsa och sen bar det iväg.

En oförglömlig runda blev det. Fantastisk natur, vintergnistrande i all sin snöprakt. Luften var kall och krispig, så där klar som innan det ska börja snöa. Inte ett ljud hördes mer än någon enstaka fågel. Skogen kändes oändlig och när jag kom upp på en höjd med fin utsikt såg jag att det nästan faktiskt var sant! Så otroligt skönt, detta ögonblicket har jag längtat efter sen jag flyttade ner till skåne från smålands vidsträckta skogar. Att bara se mil efter mil av orörd, obebodd skog. Jag kände ett lugn fylla mig och tom. Elsa verkade förstå ögonblickets magi, helt stilla stod hon och insöp skogens alla lukter och ljud, blickandes in bland träden. Jag såg både rävspår och spår av rådjur eller hjort. Spåren fångade Elsas intresse och hon följde dem nyfiket en liten bit in skogen innan hon vände och kom tillbaka till mig.

Sen, där djupt inne i skogen, träffar vi på några enorma djur i en hage. Det visar sig vara fem enorma Belgian-bluetjurar. Otroligt stora och biffiga, sega av kylan och tristessen. En av dem var lika hög som jag är lång (170 cm). Vi gick vidare en bra bit och till höger om oss hade vi ett vilthägn, plötsligt fryser Elsa i sin rörelse och jag hör ett konstigt läte. Inne i hägnet springer fyra vildsvin sin iväg, men jag hinner få en bra titt på dem under tiden. En riktig liten grisfamilj var det, två vuxna och två kultingar. Elsa tog tre skutt framåt när de sprang iväg, men hon stannade så fort jag viskade hennes namn. Många skulle säkert bli rädda, men jag kände inte det minsta sting av rädsla. De var så tydligt mycket räddare för mig. Vildsvin är mycket skygga djur som man därför inte ser så ofta. För det mesta hör de en långt innan man någonsin vet att de är där, jag hade helt enkelt bara en sagolik tur. De kan visst vara farliga om man skadeskjuter dem, gör att de känner sig trängda eller hamnar mellan sugga och kulting medans de är små. Men annars är de ganska ofarliga och tar till flykten fortare än du hinner ropa hjälp. Men man ska alltid ha en sund respekt för alla djur, vilda som tama.

Vidare och vidare gick vi och till slut hamnade jag inte långt från ingången till söderåsen via Nackarpsdalen. Vi hittade en gammal vandringstuga där man kan sova över om man har lust och utforskade den lite. Riktigt mysigt var det där inne och på våren/sommaren när det är lite torrare ute kan man samla lite ved och tända en brasa i kaminen där inne och somna till sprakandet från elden. Vi vände hemåt via Skåneleden, som jag vet leder förbi strax där vi bor. När vi kommit mitt inne i skogen igen skrämde vi upp en stor rovfågel som satt på marken,kalasande på något litet djur den fångat. Finns det något bättre än att vara ute i skogen och njuta av naturen. Det är iallafall något bra som mina föräldrar har lärt mig. Tack ska ni ha för ni öppnade mina ögon för denna ovärderliga skattkammare som vi har precis utanför dörren vart vi än befinner oss här i världen. Så gör som jag, ge er ut på en långpromenad, ta med er fika och njut:)

Ny sprudlande energi

Äntligen börjar energin komma tillbaka till mig. Efter en minst sagt intensiv höst var jag ganska slutkörd och kände mig lite lack på seriös hundträning, men efter ha vilat från det i några veckor så känner jag energin fylla mig igen och träningslusten komma sprutande tillbaka in i mina ådror. Åh, det är härligt att träna hund:) Elsa är också fit for fight igen, hon sprudlar av träningslust och tycker att nu måste den här “semestern” vara slut snart. Hon är rastlös och pockar på min uppmärksamhet som aldrig förr, nu kommer hon verkligen och säger  rakt ut- “matte, jag vill träna, NU”. Hon lägger sitt huvud i mitt knä, viftar på svansen, tittar bedjande på mig och tom. gnyr lågt ibland. Bryr jag mig inte duttar hon mig (sätter nosen mot mig) i låret, ganska hårt ibland och vankar runt. Och vem kan motstå en träningssugen hund, inte jag iallafall:) Så jag gnuggar mina hjärnceller och tänker, hmmm, vad ska det bli idag då. Vi har börjat med rutan igen, ska köra in en riktigt ordentligt denna gången (vill ju ha lite högre poäng i trean än vad jag fick i tvåan). Det blir en blandning av targeting (musmatta) och shaping (tänka själv, prova sig fram). Annars satsar vi hårt på viltspåret (öppenklass) och agility (hoppklass) nu. Målet är att träna agility 2 ggr i veckan nu ett tag tänkte jag, innan jobbet. Första tävlingen blir i Malmö i mars. I mars börjar också viltspårsproven, så vi har ju  hela tre månader på oss att bli duktigare. Sedan först till sommaren blir det lydnad igen, så är planen iallafall.

Har varit ute med hundarna och gått en runda och klättrat i berg här i närheten, mkt kul. Men när vi gick in kände jag att detta inte var nog för att stilla varken min eller Elsas energi, så gick rask in till frysen och hämtade två klövar. Så nu ligger det två spår där ute och bara väntar på att bli tagna, ska gå dem alldeles strax. Sedan kände jag att det kunde vara lite kul med lite apportering i skogen, men vi får väl se. Workingtest är också något jag vill tävla i någongång. Som ni ser så har jag stora planer för Elsa, vi får väl se vad vi kan hinna med under hennes “livstid”, hihihihi:) Om man siktar mot stjärnorna, når man helt säkert trädtopparna iallafall;)))

Nejhej, nu måste jag dra på mig spårkläderna och ta mina hundar och gå ut och ta udden av all denna rastlösa enregi som bor inom mig.

 (Som ni ser så gick det bra, Elsa var jätteduktig och löste sitt ganska svåra spår mkt bra (5 vinklar, en spetsvinkel, eländig terräng och över en bäck) och med en väldigt fart (1:a bilden). Det märktes tydligt att hon vilat upp sig nu, så hon njöt av att få arbeta:) Abbys spår gick delvis över öppen mark (3:e bilden), och resten inne i skogen med flera vinklar. Det var lite konstigt först med det öppna, men snart gick det som vanligt på räls. Själva spårandet var dock så kul att hon gick rakt förbi slutet:) Så vi lekte med klöven i hela 10 minuter efteråt)

Vandringsdag i Höör

Då var vi tillbaka ifrån vandringsdagen i Fulltofta. Det var totalt 6 ekipage som begav sig ut i Höörs vackra naturområde Fulltofta. Då sambon blev sjuk var det jag som fick ta turen ut i skogen. Det var lite nervöst eftersom jag inte har varit ansvarig för vandringsdagarna förrut, men det var bara upp till bevis och glädjas åt att sambon i alla fall hade programmerat upp GPS’n så jag inte skulle gå vilse med alla människor och hundar. Vi samlades på parkeringen vid TEBA i Höör. Därifrån åkte vi ett par kilometer ner mot Fulltofta och parkerade vid utkanten av naturområdet alldeles intill väg 13. Lite ombyte av kläder, på med ryggsäcken och vi gav oss iväg. Under den första tiden gick alla hundar i koppel så vi kunde känna av varandra lite, ju längre tid det gick desto mer hundar gick lösa. Det var då det verkliga äventyret började. Det var hundar som sprang fram och tillbaka, ut i skogen, ner i en bäck, tillbaka till matte, “ååhh kolla ett fallande löv” och hundar som fick träning. En hel del kontaktövningar kördes i skogen och det hela flöt på jättebra. Det var verkligen bra träning för både hundar och människor. Efter ca. 2,5 timme var det dags för en liten fikapaus. Det var inte helt fel med en kopp kaffe då det började bli lite kyligare. Hundarna tyckte också pausen var skön, speciellt när defick lite gott att äta. Precis när fikapausen var klar började det duggregna lite, men alla vara tappra och fortsatte utan några protester. Vi gick genom otroligt vackra delar där höstens alla färger lyste upp en annars numera regnig vandring. När vi mot slutet närmade oss bilarna var både människor och hundar rätt nöja. Vi hade tagit oss igenom en mycket trevlig, vacker, rolig och lyckad vandring. Allt som allt gick vi 15,6 km och var borta i 4,5 timme. Dagsransonen av träning, uppfylld!

På älgsafari i Sandsjöbacka

Efter en synnerligen produktiv helg (har ridit, lagt två spår, tävlat, vart ute med brorsdottern i skogen i flera timmar, hälsat på mamma, vart på kombinerat födelsedagskalas/kräftskiva hos brorsan, haft hand om två bushundar som mest av allt bara ville leka med brorsans busbarn, vart på helspänn hela tiden därav, blivit väckt av en kräkande hund mitt i natten och toklekande barn 7 på morgonen…., tja listan kan göras lång känns det som) så var jag lite sliten på söndag morgon. Tänkte att en långpromenad i skogen skulle ta bort all min trötthet och segheten i kroppen. Det kändes ungefär som att jag varit ute och festat som morgondagen inte fanns kvällen innan (drack dock bara 1 glas vin, så helt oförtjänt). Men en liten nätt vandring på några timmar kan ju ingen ta skada av, eller ??

Så jag och Elsa satte av ut till Sandsjöbackas naturområde. Och vilka underbara timmar vi fick. Perfekt höstväder, solen sken, höstlöven lyste i all sin färgprakt och luften var krispig och frisk. Vi såg allehanda djurspår blandannat efter älg och helt plötsligt kommer den runt ett hörn. En stor praktfull älgtjur med åtta taggar. Riktigt stoor var han. Men något vidare mod visade han då inte upp för medans jag och Elsa stannade och tittande vördnadsfullt på det ståtliga djuret så vände han på klacken och flydde hals över huvud upp för ett berg. Vidare smidigt såg det inte ut, men snabbt gick det. Med en steglängd på 3,5 meter så kan man ju inte räkna med annat:))

Efter lite mat, en dusch, lite lek med brorsdottern så bar det av in till Göteborg där jag samlat ihop några gamla vänner som jag umgicks med i några timmar innan det var dags att åka de 30 milen hem. Väl hemma var det kaos. Roger har varit hemma hela helgen och gjort iordning lägenheten. Han är så duktig:) Så det var bara att börja städa.

Så idag måndag är jag och Elsa fortfarande rätt slitna (Abby är lika dampig som vanligt) och vill helst bara ta det lugnt. Men så fungerar ju inte mitt liv så idag har jag tränat med Abby, hållt skvallerkurs, vart på banken i flera timmar och jobbat. Puh, vila får jag göra i nästa liv!!

Hundpromenad

Första hundpromenaden avklarad där det kom lite folk. Det var kul och slippa gå ensam på kvällspromenad och Elsa hade någon att leka med. Gu vad de sprang hundarna och jagade varandra, knuffades och pratade hundspråk. Riktigt kul hade de iallafall och vi mattar hade något roligt att prata om, våra små älsklingar givetvis. Fast både det ena och andra hann avhandlas under den 70 min långa promenaden. Och tiden bara flög iväg, ibland kan det känns lite drygt att vara ute och gå själv så pass länge på kvällen. Men tiden bara flög iväg och helt plötsligt var vi vid bilen igen. Kul, kul. Häng gärna på med din hund nästa gång så att vi blir ett riktigt stort gäng, det hade varit riktigt kul! Nya tiden och platser uppdateras ständigt via hemsidan www.aktivthundliv.com

Nattligt bloggpass

Det börjar bli kallt ute. Är nog sista kvällen utan väntar och mössa. Har varit på valpkurs idag med Abby. Hon tycker det är riktigt kul med alla andra hundar. Är just nu ute och går med Elsa så detta kommer från telefonen. Internet överallt :)))
Om ni undrar vad som lyser på Elsa är det bara en lampa, inga ufo rapporteringar nu tack ;-)