-= Blog The Dog =-

Back to normal

Äntligen är vardagen tillbaka med jobb, hundkurser och egen hundträning. Tänk att man kan längta efter att sommaren ska ta slut och allt ska bli som vanligt igen. Det är lite som att häda i kyrkan va:))

Efter semestern i sommarstugan följde två dagars jobb, sedan sjukskrivning för skallen och sedan semester igen. Denna semestern var dock hundlös och ni kan tro att jag längtade mig fördärvad efter mina små röda älsklingar. Min sambo lyckades få mig ända till Monte Negro och dit ville jag/kunde inte ta med mina egna hundar. Första kvällarna var en en ständig längtan, men sedan blev det bättre. Efter jag hade insett att jag inte behövde vara helt hundbefriad under min vistelse. I Budva, staden där vi bodde, fanns några enstaka hemlösa hundar, vilka genast fick min kärlek och omtanke. Den första som charmade mig var en springer spaniel (tror jag), så söt och kelsjuk denna herre var. En annan som fullständigt stal mitt hjärta var en blandras valp på ca 5 månader. Hon var helt bedårande. Första gången vi träffade henne låg hon mitt i solen på en gräsmatta och tittade på folk. Hon såg frisk och sund ut så jag fjäskade till mig henne för en stunds kel och lite brödrester jag råkade ha över sedan stranden. Brödet tuggade hon i sig efter lite betänklighet, kelet var bättre. Jag bara njöt av att åter få känna hundpäls under fingrarna. Två dagar senare ligger hon nedanför vårt hotellrum en sen kväll. Vi hade den dagen av en slump hittat några hundben som låg och skräpade i en av resväskorna. De sprang jag upp och hämtade till henne och satte mig sedan ner på marken för att bara se på henne. Då kryper hon upp i min famn för att tugga!! Hur sött var inte det då….. Jag börjar förstå varför människor tar hem hundar från främmande länder. Hon var så tillgiven och följde efter mig i flera timmar. vi mös och mös och mös, men till slut var jag tvungen att fatta ett beslut. Men det bästa för både henne och oss var att lämna kvar henne där hon hörde hemma, i Budva. Så med sorg i hjärtat stängde jag vår hotelldörr framför hennes nos och hoppades att hon skulle vara borta dagen efter. Det var hon. Jag hoppas att hon träffar många andra snälla turister som gosar med henne och låter henne smaka på något gott. Träffade även en bådårande kattfamilj på vår favoritrestaurang, se delar av den ovan.

Lyckan var total när jag äntligen fick träffa mina hundar efter en hel veckas längtande. Åh, vad Svea hade växt på bara 7 dagar. Elsa var nojjig att bli av med mig igen och lämnade inte min sida för en minut på resten av dygnet tills vi kom hem till Röstånga igen. Hon låg hos mig i sängen precis hela natten, tätt intill, följde med mig på toa och bevaka noga varje rörelse jag gjorde sittandes/liggandes/gåendes bredvid mig. Min sötaste sötnos. Svea är ju fortfarande liten och därmed mera anpassningsbar. Hon hade inte haft lika mycket matteabstinens som Elsa utan kunde absolut tänka sig att sova sista natten bredvid min mamma istället för med mig och Elsa:( Nu efter några dagar hemma är hon dock som vanligt igen och ligger helst där matte befinner sig, tack och lov:)) Tack mamma och pappa för att ni passade mina hundar.

Igår var första dagen på jobbet och idag körde jag igång en valpkurs. Imorgon ska jag gå kurs med Svea och sedan blir det privatkurs och en helgkurs i inkallning. Skönt att livet är som vanligt igen! Fullt ös medvetslös, hihihi;))

Vägen hem

På onsdagen åkte jag och mamma, Lukas och Abby uppåt landet. Första anhalten var Värnamo där vi släppte av Abby. Hon ska provbo i sitt nya hem nu under långhelgen. Det kändes så hemskt och lämna henne, som omjag svek henne brutalt. Jobbigt värre. Tårarna var inte långt borta när jag stände dörren och gav mig av. På söndag vet jag om hon trivs där och de med henne.

Nästa anhalt var Mjölby där vi lämnade av Lukas hos Rogers syster, där ska han vara hela helgen och leka med kusinerna. Vi blev bara färre och färre i bilen.
Sent på kvällen var vi framme i Eskilstuna. Vi bodde på ett ganska skabbigt vandrarhem, Stenkvistagårdens vandrarhem. Bo inte där. Billigt, men skitigt och äckligt. Det fanns tyvärr inget annat att få tag på just denna natten. Men vi sov som stockar iallafall.

På morgonen ringde Petra och var helt förtvivlad, min valp hade fått urinvägsinfektion, ville jag verkligen ta med henne hem. Ja visst sa jag, jag har haft tikar med urinvägsinfektion innan. Lite antibiotika, vätska, värme och kärlek brukar vara en väl fungerande kur. Strax efter ringer Roger och säger att hundvakten som skulle ha Elsa över dan är puts väck. Han finns inte att få tag på någonstans, mkt olustigt. Panik blev det då Roger skulle åka till Växjö och hade folk som väntade på honom. Vad göra? Jag kollar min telefonbok och visst ja, jag hade ju träffat en trevlig tjej med en goldentik som Elsa gillade i Röstånga. Jag ringde henne, som tur var kunde hon ta hand om henne just idag. Vilken lättnad. Tack Anna!!

Väl hemma hos Petras mamma där vi äntligen skulle hämta Svea så var klockan över tolv. Efter lite pappersarbete och fika kunde vi med lilla sötnosen hem. Svea var jätteduktig i bilen, väldigt snäll och go. Sov mest, busade lite och kissade en massa gånger. När vi fikade ute i skogen tumlade hon omkring och var så nyfiken på allt. Man såg ingenting av den försiktighet uppfödarna pratat om. Speciellt maten var väldigt intressant. Helst hade hon velat smaka på allt, men hon fick nöja sig med någon smula bröd och lite keso. Mums sa hon, har du mer och så slickade hon mig i mungiporna. Svansen gick i ett när jag “spottade ut” lite halvtuggat bröd till henne. Wow, hon har mat i munnen. Sedan dess kollar hon alltid min mun noga varje gång hon är i mitt knä:)
Väl hemma så hämtade vi Elsa direkt och så fick de nosa på varandra på gräsmattan.Tyvärr regnade det så det blev bara en kort stund. Men det gick över förväntan. Och går över förväntan. Elsa accepterar valpen mkt bättre än när Abby kom, men nu är hon ju mera van vid valpar. Dock sa hon ifrån när Svea bet henne i svansen och ännu lite mer då Svea stack ner hela huvudet i hennes matskål. Då gav Elsa till ett vrål som fick Svea att skika  av rädsla. Men det släppte hon väldigt fort för lite senare högg hon Elsa i nosen. Hahaha, det såg så himla kul ut. När Elsa böjde sig ner och skulle nosa helt vänskapligt på henne gjorde Svea ett utfall och nöp till i Elsas nos. Morr sa hon men inget mer. Katter har Svea aldrig sett förut, men det kan man tror. för hon bryr sig inte det minsta. En konstig hund bara, verkar hon resonera.
Natten har gått hyfsat bra. Både Elsa och Svea sov hos mig i sängen, ibland tillsammans ibland ihopkrupna hos mig. Sveas favoritställe är utrymmet mellan huvudet och axeln. Hon gillar överhuvudtaget trånga ställen att sova på. Svea har dock lite problem med sitt kisseri, hon har trängningar och lite ont när hon kissar vilket gör henne lite pipig. Stackarn, jag hoppas att det snart ska gå över.

 
     Petra med Svea                               Svea äter Afil

  
     Första benet (i bilen)                          Matpaus i skogen

   
      Bra blick….                                        Puss matte

  
    Ska det vara en godis?                 Mamma med Svea             

Oplanerad miljöträning

I fredags var jag i Höör och sa hejdå till min döda mormor. Det var en synnerligen märklig upplevelse, väldigt jobbigt måste jag säga. Hundarna fick stanna hemma och se Abby hade varit så snäll och hållt sig hela tiden, trots att det gick 4,5 timme. Framsteg:)

Men på vägen hem började det kännas jobbigare och jobbigare så jag bestämde mig med mycket vånda att ställa in helgens kurser. Ingen tjänar på att jag håller en dålig kurs bara för att jag är ledsen. Till er som drabbades vill be så hemskt mycket om ursäkt. Jag ska rätta till det så fort som möjligt. Hemma ville jag inte vara, så jag satte mig i bilen med hundarna och åkte hem till mina föräldrar. Så nu är vi på kortsemester kan man säga. Fredag till måndag, skönt att byta miljö för ett tag. När jag skriver detta sitter jag uppe hos brorsan i Kullavik utanför Göteborg. Och imorgon ska jag och hundarna åka in til stora staden och kolla på folk och hälsa på en kompis.

Denna resa är också bra för hundarna, speciellt för Abby. Det är som en massa gratis miljöträning helt oplanerat:) Abby behöver komma ut mer här i världen och eftersom brorsan har två söta men busiga ungar är det ännu bättre. Barn i den åldern träffar vi väldigt sällen. Men hon är så duktig så, busar inte alls med dem utan är väldigt snäll, låter sig klappas och petas på lite hur som helst. Leksaker som flyger över allt, plötsliga skrik och springande små ben rör henne inte i ryggen. Hon la sig lugnt och sova efter bara en liten stund. Elsa är nästan värre då, hon har svårare att slappna av och vill helst busa lite för vilt med dem ibland. Men jag tycker ändå det går jättebra och barnen är så snälla och duktiga med hundarna. Jag kommer ihåg när Elsa var mindre och så även Olle, då skulle han peta mycket mera på alla möjliga konstiga ställen. En gång såg jag hur han bände upp hennes munn och stack in hela handen och lite till. Elsa som är så snäll så bara stod där och gapa tills han var färdig (jag avbröt dock det helaså fort jag såg det). Olle skulle ju bara känna hur en hundhals kändes innifrån, fullt naturligt att vilja veta detta enligt han själv. Hihihi, det såg iallafall ganska roligt ut även om jag tyckte lite synd om Elsa. Nu är barnen lite större och har lärt sig mer hur man hanterar hundar.

Elsas julafton

Matte gick upp tidigt och stressade runt som en skållad råtta hela förmiddagen, men efter en halvtimmes skogspromenad lugnade hon ner sig. Satte mig i bilen och så for vi iväg, länge, länge. Men till slut var vi framme, vi hade hamnat hos mattes föräldrar i Varberg. Där har jag varit många gånger. De har sånna jättestora fönster så att man kan se alla (människor, hundar, katter, hästar, you name it, de flesta sorter verkar bo där) som går förbi huset, då skäller naturligtvis jag som en tok för att riktigt visa matte att jag sett något. Hon blir lika glad varje gång. Är man vakthund så måste man ju ta sitt jobb på allvar;)

 Istället för julmat fick jag en korv med Pedigree Pal, kycklingsmak. Mums, sådan lyx skulle man ha varje dag….

 Efter maten satte alla sig som på någon hemlig signal framför tv:n. Varför fattade jag inte, men jag passade på att hoppa upp i mattes knä och mysa lite under tiden:)

 Efter det gick matte ut och kom in igen i någon löjlig förklädnad, precis som om hon skulle kunna lura mig, ha pyttsan. Men de andra människorna verkade dumt nog gå på det… Jag fick iallfall två paket till bara mig av henne, snälla matte:)

 Det är alltid kul att öppna paket, min första jul hade jag hur kul som helst, då sprang jag runt och öppnade en massa paket:) Jag förstår fortfarande inte varför människorna blev så arga eller varför mattes ansiktsfärg matchade tomtens….

 I paketen låg en mjuk leksak och det bästa av allt, ett 60 cm långt ben, ett sånt där jättegott som matte bara ger mig ibland. Det kunde jag inte slita mig ifrån på hela kvällen, utan tuggade och tuggade tills käkmusklerna värkte så att jag bara inte kunde ta en tugga till. Då gick jag och drack upp tre skålar vatten, man blir törstig av så mycket ben:)

God Jul på er alla kära hundvänner där ute, jag hoppas ni också fick mycket mat, ben och kärlek då förstås:)

Abbys brev hem

Hej allihopa,

Igår åkte jag långt bort med husse. Trodde aldrig vi skulle koma fram. Vi stannade lite då och då, trodde att NU var vi framme med jag fick bara gå ut en liten runda och sedan åkte vi vidare. När jag hade sovit mig igenom flera drömmar var vi framme utanför ett hus som jag svagt kanske kände igen. Undrar om jag inte var här när jag var valp. Ahhh, vi var framme hos husses föräldrar.

Nu idag har vi varit ute och gått ganska länge, det är konstigt kallt här. Knastrar under tassarna när man är ute och går. Vi såg ett stooort träd som lös! Det var lite läskigt men tillslut vågade jag mig fram och det var ju bara en gran… haha så knasigt va? Sedan gick vi på massa konstiga underlag och hoppade upp på små betongklumpar. Husse tror att jag kommer bli en bra sökhund men jag har större planer. Jag ska bli en modig räddningshund, kolla när jag är bland alla stolpar, inte det minsta rädd är jag!!!

När vi gick hem kände jag något konstigt i luften, det var en spännande lukt som jag följde efter, kom till ett träd och vad såg vi där. Jo två stycken ekorrar!! Husse tog ett kort, man ser en ute på grenen och en inne vid stammen.

Jag tycker husse är lite orättvis måste jag berätta, jag har faktiskt hittat flera jättefina pinnar som jag har velat bära hela vägen hem. Så fort vi kommer till dörren får jag inte ta med pinnarna in. Inte schysst tycker jag!! Älskar ju pinnar!

Nu vet jag inte mera, ska nog hitta ett ben och tugga på. Matte jag saknar dig massor och hälsa Elsa att jag kommer jaga henne runt hela huset när vi kommer hem.

Kram och tass!!

Klättring på Hovs Hallar

Under lördagen och söndagen var vi alla fyra (jag, Roger och hundarna) på Hovs Hallar för att fira min och Rogers ettårsdag. Utsikten var helt vidunderlig och naturen väldigt gripande och vacker i all sin vildhet. Vi stormtrivdes verkligen. Stugan var visserligen ganska liten, men det fungerade utmärkt för både oss och hundarna. Abby skötte sig perfekt och knep igen urinblåsan (hon är fortfarande inte helt rumsren, suck). På lördagen var vi ute och geocachade precis nere vid havet. Abby var helt till sig och sprang runt som en galning överallt och hela tiden. Ville vi att hon skulle ta det det minsta lugnt fick hon vara kopplad eller bli buren, ingen favorit för någon av oss. Så på ditvägen fick hon gå och sen bar jag henne hem (1km, blir mkt tungt med en 11 kgs valp i famnen efter ett tag, hade ont i armen dagen efter kan ni tro). Detta var livet enligt Abby och hon var otroligt duktig på att klättra på alla naturhinder och springa fort över steniga stränder etc. Hon är född med bra balanssinne är helt klart. Fort gick det och vi skrattade gott många gånger för det såg verkligen ut som att det var mycket ben men ingen hjärna:)) Elsa är mera luttrad och tog det lugnare och koncentrerade sig på att hålla koll på oss och se cool ut:) Abby tyckte också det var väldigt spännande med havet för vågor hade hon ju aldrig sett innan. Vattnet rörde sig och hon gjorde till och med en barnslig lekinvit mot det. Kom igen då vågen, ta mig om du kan…:) Det är då man som hundägare ler och blir varm om hjärtat. Man har sällan tråkigt när man har djur, hemma hos oss är det liveshow varje dag. Typ “efter reklamen  rullar Saras zoologiska spektakel vidare, en helt ny slags såpa med djur som de stora stjärnorna”. Ja, livet är sällan händelselöst hemma hos oss;))