-= Blog The Dog =-

Tyvärr

Tyvärr måste jag stänga bloggen under en period. Har fått en ordentliga problem efter min hjärnskakning och måste nu koncentrera mig på att bli frisk igen.

Tillfälligt ur funktion, var god försök senare

Lägg till dig till min mailinglista så får du ett mail när bloggen öppnar igen.

Ha ett gott hundliv tills vi ses igen. /Sara

Blandade semesterbilder

Tryck för större bild, bläddra ned piltangenterna eller tryck på “next”.

Dykande apportör

Attack!!

Så här simmar man när man kommer från Lönnlövets kennel ;))

Sara och Svea på semsterhundkurs

Mysstund efter bad

Min finaste sötnos

Elsa med vy över Espevik

Svea poserar

Plums i vattnet

Semester

Nu åker vi på semester:)

Rehabilitering

Elsas och min rehabilitering har börjat.
Elsas ryggskada ska botas med massage, stabiliseringsträning, koordinationsträning senare kompleteras med styrka och uthållighet. Vi ska också åka in till Helsingborg och vibrationsträna. Vi har nu börjat så smått med koordinationsträningen och att stärka hennes svagare sida (vänster). Så det blir mera att skritta i koppel än tidigare, gärna i ojämn terräng så att hon måste jobba med alla muskler och verkligen lyfta på alla benen istället för att bara hoppa över alla hinder. Sen går vi en del i vatten och sand och så masserar jag henne varje kväll. Hon jutyer verkligen i fulla drag. Igår ville hon inte att jag skulle sluta. När jag sa till henne att det var slut och att hon fick resa sig, lyfta hon bara på huvudet och gav mig en trött blick sedan la hon ner det igen, hihi. Jättekul att hon tycker om det. Men jag tycker det är ganska svårt, det svåra är att jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Men men, det löser sig väl med tiden.
Jag har också investerat i ett  Back on Track- täcke till henne. Det är det enda täcke som hon inte hatar och går och gömmer sig när jag tar fram. Hon verkar tycka det är riktigt skönt och igår stack hon in huvudet självmant…

Min rehabilitering är så mycket tråkigare. Satt på akuten hela måndagskvällen. Har skadat brosk och ett tvärgående ledband i högra foten. Min väg tillbaka stavas VILA och balansträning. Två saker som jag hatar! Så min kära sambo har återinstallerat WOW (world of warcraft) i min dator så att jag ska ha något att göra. Han tror kanske att mitt humör inte ska bli för hemskt om jag får döda några tusentals mobs, hihihi. Vi får väl se om det hjälper:) Bara 7 levlar kvar till 80, borde inta ta så lång tid va! Nehej nu ska jag ut med mitt pet och jaga. Vi ses…

Min gubbe (nightelf hunter), mitt pet och mitt favvo noncombatpet

Back on track

Funderar på att köpa mig några “Back on track”-saker till mig och Elsa. Jag har ju en gammal skada i nacke/rygg sedan tidigare och har provat en “halspolo” sedan tidigare och blivit mycket nöjd. Nu har jag skadat min fot igen och kan knappt stödja på den. Jag hoppas det bara är en jobbig vrickning, ska till läkaren imorgon, så vi får väl se då. Men jag tänkte investera i ett vristskydd för foten och ett handledsskydd eftersom jag sitter så pass mycket vid datorn.

Elsa är fortfarande inte helt bra i sitt ben tror jag. Hon haltar inte eller så, men jag tycker fortfarande hon har kort stubin och är inte lika glad som innan. Dessutom slickar hon sig ganska mycket på sitt vänstra framben (har hon gjort ända sedan skadan) så jag tänkte testa att köpa ett benskydd i Back on trackserien till henne. Jag hoppas det ska hjälpa henne.

Är det någon av er som har erfarenhet av Back on track-produkter till djur?

Ett vintrigt Röstånga

Idag efter vi vaknat kände jag att idag var det en bra dag att utforska omgivningen på en lite längre tur. Så jag tog på mig långturskläderna, slängde retrieverkopplet runt halsen, ropade på Elsa och sen bar det iväg.

En oförglömlig runda blev det. Fantastisk natur, vintergnistrande i all sin snöprakt. Luften var kall och krispig, så där klar som innan det ska börja snöa. Inte ett ljud hördes mer än någon enstaka fågel. Skogen kändes oändlig och när jag kom upp på en höjd med fin utsikt såg jag att det nästan faktiskt var sant! Så otroligt skönt, detta ögonblicket har jag längtat efter sen jag flyttade ner till skåne från smålands vidsträckta skogar. Att bara se mil efter mil av orörd, obebodd skog. Jag kände ett lugn fylla mig och tom. Elsa verkade förstå ögonblickets magi, helt stilla stod hon och insöp skogens alla lukter och ljud, blickandes in bland träden. Jag såg både rävspår och spår av rådjur eller hjort. Spåren fångade Elsas intresse och hon följde dem nyfiket en liten bit in skogen innan hon vände och kom tillbaka till mig.

Sen, där djupt inne i skogen, träffar vi på några enorma djur i en hage. Det visar sig vara fem enorma Belgian-bluetjurar. Otroligt stora och biffiga, sega av kylan och tristessen. En av dem var lika hög som jag är lång (170 cm). Vi gick vidare en bra bit och till höger om oss hade vi ett vilthägn, plötsligt fryser Elsa i sin rörelse och jag hör ett konstigt läte. Inne i hägnet springer fyra vildsvin sin iväg, men jag hinner få en bra titt på dem under tiden. En riktig liten grisfamilj var det, två vuxna och två kultingar. Elsa tog tre skutt framåt när de sprang iväg, men hon stannade så fort jag viskade hennes namn. Många skulle säkert bli rädda, men jag kände inte det minsta sting av rädsla. De var så tydligt mycket räddare för mig. Vildsvin är mycket skygga djur som man därför inte ser så ofta. För det mesta hör de en långt innan man någonsin vet att de är där, jag hade helt enkelt bara en sagolik tur. De kan visst vara farliga om man skadeskjuter dem, gör att de känner sig trängda eller hamnar mellan sugga och kulting medans de är små. Men annars är de ganska ofarliga och tar till flykten fortare än du hinner ropa hjälp. Men man ska alltid ha en sund respekt för alla djur, vilda som tama.

Vidare och vidare gick vi och till slut hamnade jag inte långt från ingången till söderåsen via Nackarpsdalen. Vi hittade en gammal vandringstuga där man kan sova över om man har lust och utforskade den lite. Riktigt mysigt var det där inne och på våren/sommaren när det är lite torrare ute kan man samla lite ved och tända en brasa i kaminen där inne och somna till sprakandet från elden. Vi vände hemåt via Skåneleden, som jag vet leder förbi strax där vi bor. När vi kommit mitt inne i skogen igen skrämde vi upp en stor rovfågel som satt på marken,kalasande på något litet djur den fångat. Finns det något bättre än att vara ute i skogen och njuta av naturen. Det är iallafall något bra som mina föräldrar har lärt mig. Tack ska ni ha för ni öppnade mina ögon för denna ovärderliga skattkammare som vi har precis utanför dörren vart vi än befinner oss här i världen. Så gör som jag, ge er ut på en långpromenad, ta med er fika och njut:)

Elsas julafton

Matte gick upp tidigt och stressade runt som en skållad råtta hela förmiddagen, men efter en halvtimmes skogspromenad lugnade hon ner sig. Satte mig i bilen och så for vi iväg, länge, länge. Men till slut var vi framme, vi hade hamnat hos mattes föräldrar i Varberg. Där har jag varit många gånger. De har sånna jättestora fönster så att man kan se alla (människor, hundar, katter, hästar, you name it, de flesta sorter verkar bo där) som går förbi huset, då skäller naturligtvis jag som en tok för att riktigt visa matte att jag sett något. Hon blir lika glad varje gång. Är man vakthund så måste man ju ta sitt jobb på allvar;)

 Istället för julmat fick jag en korv med Pedigree Pal, kycklingsmak. Mums, sådan lyx skulle man ha varje dag….

 Efter maten satte alla sig som på någon hemlig signal framför tv:n. Varför fattade jag inte, men jag passade på att hoppa upp i mattes knä och mysa lite under tiden:)

 Efter det gick matte ut och kom in igen i någon löjlig förklädnad, precis som om hon skulle kunna lura mig, ha pyttsan. Men de andra människorna verkade dumt nog gå på det… Jag fick iallfall två paket till bara mig av henne, snälla matte:)

 Det är alltid kul att öppna paket, min första jul hade jag hur kul som helst, då sprang jag runt och öppnade en massa paket:) Jag förstår fortfarande inte varför människorna blev så arga eller varför mattes ansiktsfärg matchade tomtens….

 I paketen låg en mjuk leksak och det bästa av allt, ett 60 cm långt ben, ett sånt där jättegott som matte bara ger mig ibland. Det kunde jag inte slita mig ifrån på hela kvällen, utan tuggade och tuggade tills käkmusklerna värkte så att jag bara inte kunde ta en tugga till. Då gick jag och drack upp tre skålar vatten, man blir törstig av så mycket ben:)

God Jul på er alla kära hundvänner där ute, jag hoppas ni också fick mycket mat, ben och kärlek då förstås:)

Miljöträning i Lund

Igår fick jag ledigt från jobbet, så efter en 2 timmars lång aktiveringspromenad ( vi hade hur kul som helst) med Elsa tog jag tåget in till Lund för att handla lite julklappar och socialisera Abby lite med allt vad som kan tänkas finnas i en större stad. Det har legat och gnagt i mitt medvetande ända sen vi skaffade henne att hon borde få åka tåg någongång. Och eftersom Abby redan var i Lund denna dagen (med Roger på jobbet) tyckte jag det passade ypperligt. Dessutom började det brinna i knutarna eftersom vi flyttar i övermorgon:) Lika bra att få det gjort kände jag, annars hade det väl aldrig blivit av. Så när jag var klar med mina julklappsinköp (är klar, wow!!) kom Roger ner till Stortorget med Abby. Vi två började med att “dela” på en Falafel och satt och tittade på allt folk, hundar, bilar och bussar mm. Hon var så duktig så, tuggade på sitt bröd och spanade runt. När hon tuggat klart vände hon på huvudet (hon satt mellan mina ben i så kallade ryggsäcken) och tiggde om lite mer, så då fick hon en liten bit till som hon tuggade på omsorgsfullt och länge medans hjärnan gick på högvarv. Då är det bra att ha något i munnen att sysselsätta sig med som tar bort lite av eventuell stress/frustration. Efter det så gick vi in på torget där det var någon slags torghandel fast med massa olika sorters mat från världens alla hörn, vi spatserade runt där och insöp alla dofter (speciellt Abby) och pratade lite med försäljarna. Kaffe hade varit gott tänkte jag, då det var ganska kallt att flanera runt vid sju på kvällen. Så det bar iväg till 7eleven. Väl där stod jag ganska länge utanför eftersom jag inte visste om jag skulle våga mig in där med henne i släptåg. Så när vi stod och velade kom en utländsk man fram och frågade om han fick köpa henne! Det fick han ju givetvis inte, men vi stod där och pratade ganska länge. Men när han ville träffa mig igen fick jag nog, sa tack och hej och tog ett raskt kliv in i affären. Det gick vägen:), jag fick min kaffe Latte och kunde gå ut med hjärtat i halsgropen (jag vet ju mycket väl att man inte får ta med sig hundar in i affärer). Kassörskorna sa inget och ingen annan heller. Sen skulle vi gå till tåget tänkte jag, men det hade blivit mörkt och ganska dimmigt så jag gick ju givetvis lite vilse. Till slut var jag tillbaka där jag börjat och då fick jag nog och haffade jag en tjej som jag frågade om vägen, det visade sig att jag nästan var framme. 100 meter och ett övergångsställe och se där var stationen, hahahaha:)) Jaha, då var det bara en biljett och hitta ett tåg hem då. Bar Abby upp och ner för en massa trappor (vill skona hennes rygg och leder, dock är inte min lika viktig…) Till slut hittade vi rätt och se nästa tåg skulle gå om bara tio minuter. Perfekt. Vi passade på att träna passivitet under tiden. När sedan tåget kom var det som om Abby hade åkt tåg varenda dag, hon klev rask upp i vagnen, brydde sig inte alla människor utan när vi satte oss ner i hundvagnen kollade hon läget lite och sen la hon sig ner. Brydde sig inte det minsta när tåget körde eller de ropade ut i högtalarna. Efter ett tag började hon tom. försöka få igång mig med att busa lite. Mitt lilla hjärta:) Hon är sannerligen inte rädd för mycket den tösen. De andra hundarna jag har haft har iallafall tyckt det var lite läskigt första gången, men inte Abby inte, inget är så läskigt att det rubbar hennes grundmurade självförtroende! Hon var iallafall mycket duktig under dessa två timmarna och att ha henne med mig gav mig en massa leenden av folk, vilket alltid är trevligt. Väl hemma med lite mat i magen slocknade hon som vanligt vid mina fötter! Ytterligare en bock i hennes “att hinna innan ett årsdagen”, skönt:))                                                           

                                                                                  Att åka tåg är ju en baggis…..

Storegård

Idag har jag och hundarna varit på Storegård med Christina och hennes hund Ouzo och haft kul. Storegård är en slags hundpark med massor av roliga aktiveringsbanor för hundar. Jag tror det finns 9 banor, de som Elsa gillar bäst är Flyball, Agility och Freesbee. Vi hade så himla kul idag och hundarna med förstås. Jag har inte sett Elsa så lycklig på länge, jättehärligt att se. Hon riktigt sprudlade av energi och livsglädje. Även Ouzo hade riktigt roligt, skällde som en tok ibland för att få igång matte ännu mera, hihihi. Vi fyra hade riktigt bra väder, den första snön låg ju dock överallt och fastnade i Elsas tassar, till hennes stora förtret. Matte ska genast hasta iväg till affären och köpa en liten liten rakapparat till tassarna. Det blir att trimma ner hundarna i helgen! 

Abby som fortfarande är liten och väldigt känslig för kyla (urinvägsinfektion) fick sitta i bilen med Elsas varma täcke under den timmen jag körde Elsa. Men sen var det hennes tur. Jättekul hade hon och var inte ett dugg rädd för någonting. Och snö som hon aldrig sett förut bara älskade hon. När jag körde henne kom det givetvis en riktig snöstorm, men hon var så duktig iallfall. Med henne körde jag Miljöbanorna, Valpagility och Freesbee. Hos henne såg jag bara en klar favorit, att rulla runt tennisbollen i snön och gräva på den, hahaha gu vad vi skrattade åt henne. Både åt det och en massa annat tok hon hittade på. Nu är båda hundarna trött, mätta och nöjda. Och matte med, men hon är ju människa så hon får snällt pallra sig till affären:(( Kolla in fler bilder från dagen i bildgalleriet, ska uppdatera det ikväll.

Nytrimmade hundar

Igår trimmade jag trimmade jag hundarna inför morgondagens SSRK utställning i Åstorp. Det tog sammanlagt 2,5 timme och gav mig ryggskott (nästan)! Men fina blev de iallafall. Abby blev riktigt snygg, har aldrig trimmat en welsh innan så det var lite annorlunda mot tollare. Hon var så himla duktig, bara satt där helt stilla i över en timme och lät sig villig bli kammad, klippt och dragen i. Till slut la hon sig helt sonika ner och nästan somnade. Kanske ganska skönt att få bli riktigt ompysslad:) Hon fick lite tubost som belöning emellanåt. Elsa blev inte lika snygg som vanligt, fick inte till öronen alls tyckte jag. Ja, ni får väl bedöma själva.

Det märks så tydligt att det är löp på gång här hemma, Elsa är så trött och disträ, vill bara lukta och kissa på allt, och sova förstås. Träna, blä, vad är det mot sömn, hihihi:) Jag tror också att Abby hänger på och löper samtidigt, hade varit smidigt. De slickar sig mycket mellan benen iallafall, blä…(luktar så illa då). Bara de inte börja blöda förrän tidigast söndag kväll så är jag nöjd, ska ju tävla hela helgen. Utställning imorgon och sista Lkl II tävlingen för mig och Elsa på söndag. Hoppas, hoppas, hoppas!!!!

Precis när jag höll på att skriva detta så kommer Abby och tar spontan kontakt med mig, det tillfället kan jag ju inte låta passera. Så vi började träna apportering av jätterolig leksak. Kolla in nedan. Gick ganska bra, hon blev trött iallafall för nu ligger hon och sover på min fot:))

Nejhej, nu måste jag pallra mig iväg till stallet innan det blir för mörkt. Egentligen skall ingen hund få följa med eftersom vi ska ställa ut imorgon och jag inte vill att de ska bli smutsiga och lukta hästdynga (livet som vacker kräver sina uppoffringar, hihihi!), men Elsa tittar så bedjande på mig att hon får följa med och sitta i bilen medan jag är i stallet, sen tar jag ut henne när jag är färdig med hästen och ska ge mig ut, men när turen är slut så åker hon in igen! Bättre än inget kanske, dessutom slipper jag ju gå någon mera promenad ikväll. Skönt:))

2 av 3

Idag har jag och Elsa varit och tävlat lydnad (II) i Malmö. Seg dag, det tog allt som allt fem timmar! Vi var 18 ekipage, men ändå, 5 timmar! Elsa var minst sagt disträ idag. Allt fungerade perfekt utanför planen, men på planenvar hon en helt annan hund. Helt ofokuserad och samtidigt väldigt speedad. Hängde inte med i vissa moment, luktade i marken typ hela tiden, blev konfunderad över ett målat streck i gräsmattan, etc, etc. Kände faktiskt inte alls igen henne. Men vi hade tur och klarade förstapriset med en hårsmån, 160,5 fick vi!! Så jag är ändå ganska nöjd. Det räckte dock inte till pallplats, vi kom femma. Trodde jag skulle bli utan pris men vi fick med oss en förstaprisplakett hem iallafall. Riktigt fin faktiskt, så det var kul.

Om man ska analysera vad jag gjorde galet denna dag så är det enda jag kan komma på att 1) vi körde kanske lite för mycket innan det var vår tur 2) hade en annan jacka på mig än vanligt 3) hade vantar på mig innan (hon älskar vantar och var väldigt fokuserad på att dra av mig dem) 4) det blev lite för hastigt just när vi skulle in på planen 5) jag gav “nu är tävlingen slut”-belöningen och klickern till Christina precis när vi skulle gå in (brukar annars ha dem i fickan) 6) vet inte om hon ska börja löpa snart 7) jag och Christina kanske flamsade för mycket innan det var vår tur …… eller så var det helt enkelt inte vår dag idag. Men va sjutton, vi klarade ju målet iallafall, att ta ett förstapris! Nu är det bara det sista som saknas (kanske tar det nästa helg, hoppas, hoppas:)) sen är Elsa även LPII. Stor puss till min sötaste sötnos iallafall:))

På kattbesök

Torsdag och fredag tillbringade jag och Elsa med en höstlovsledig kompis, Sanja som bor i Örkelljunga. På kvällen fotade vi hennes katter, käkade tacos och drack vin. Elsa fick en vilokväll, inte för hon passade på och vila så mycket dock. Hon höll mest koll på katterna och tiggde mat. Dagen efter var vi ute och gick i 2,5 timme i underbart höstväder med strålande solsken och vackra höstfärger. Helt plötsligt när vi gick brevid en sjö (underbart vackert), så i skogsbrynet markerar Elsa en jättefin ekorre som hoppade mellan träden. Jag vill ha den sa hon till mig och tittade bedjande från ekorren till mig och tillbaka. Snälla matte, kan jag inte få den!! Ok, sa jag, var är den då? Hon sprang genast in i skogen och satte upp framtassarna mot det trädet där hon såg den sist. Givetvis var den då någon helt annanstans, hihihi. 

Lydnadsdiplom

Idag kom lydnadsdiplomet för LP1 med posten! Kul,kul. Kostade “bara” 300 kr att få det! SKK vet hur man tar betalt iallafall:)

Vi klarade det!!

Idag på förmiddagen har jag och Elsa startat i anlagsprovet för viltspår. Och vi blev godkända, jippie!!! Jag tyckte hon mest virrade runt och klantade sig, men domaren tyckte hon spårade jättebra. Hon tog alla vinklar klockrent, raksträckorna gick som på räls och likaså bloduppehållet, verkligen duktig spårhund sa han. Så det var ju skönt:) När vi gick på spåret var hon otroligt tveksam och gick i slowmotion, jag tänkte att vi hinner aldrig det här i tid (man har 30 min på sig), men efter några meter (som tog 10 min) bar det av i hennes vanliga fart. Men mitt mod sjönk som en sten de där första metrarna och sen tyckte jag hon virrade så och slutet gick hon förbi. Så jag tänkte flera gånger att nu är det kört:( Men efter hon ringat en stund hittade hon klöven iallafall. Eftersom början tog så lång tid och slutet med så klarade vi det precis på minuten nästan, vi gick på 27 minuter! Jag tror att orsaken till att hon var så tveksam i starten var för blodet. Hon är inte längre van att gå i blodade spår utan vi brukar bara släpa klöven i spåret. Hon gick ett blodat spår på Jakthundens dag i Fulltofta i somras och det gick bra, så jag har helt enkelt förlitat mig på att hon ska fixa det. Och det gjorde hon ju efter lite tvekan. Så till våren är det viltspårs championatet som hägrar.

Kolla klöven, ser ni?? Cool va?