-= Blog The Dog =-

En ny champion

Idag var jag och tävlade med Abby, hennes sista viltspårsprov. Daniel som köpt henne var så snäll och kom hela vägen till Ven för att få sin hund tävlad av mig. Jag ville så gärna tävla klart henne. På bilden ser ni domare Per jönsson och Abbys nya husse Daniel.

Och se det gick vägen, numera tituleras hon Svensk viltspårschampion!! Jättekul att hon tog sin tredje raka etta. Jag var lite fundersam hur det skulle gå då jag hade feber i kroppen, det hade ösregnat på spåret under minst 6 timmar och jag hade inte träffat Abby på nästan två veckor. Men hon gick bra. Lite låg var hon och slarvade lite ibland, men annars gick hon säkert och snabbt. Så skönt att ha det avklarat. Nu har jag dragit upp två viltspårschampions och det känns jättekul. Dock högg det till i hjärtat av att se henne igen. Men, jag vet att hon har det bra och får massor med stimulans och kärlek i sitt nya hem. Det är ju skönt att veta.

Annars har livet verkligen gått i ett sen sist. Svea har fått massor med miljöträning. Vi har varit hemma hos min moster en natt, hon har introducerats till mitt jobb dit hon ska få följa med senare. Vi har varit på marknad (en massa ååhh, se så söt, nejmenojdå, mera åhh och så vidare) och börjat sätta staket i trädgården. En hel helg var min snälla pappa nere och hjälpte oss att röja sly, gräva hål och gjuta fast stolpar. En massa maskiner och ojlud och grejer var det hela helgen. Tror ni Svea brydde sig, nehej det var bara kul. Hon är så himla cool, inte rädd för något (mer än andra hundar som skäller, sunt tycker jag) och jättelättlärd. En kanonhund helt enkelt. Jag skulle inte byta henne mot något.

 Attack

  Svea med min moster Kerstin

 
Svea har hittat en lite udda sovplats

Idag är en hunddag

Idag har jag verkligen ägnat hela dagen åt hundar och hundträning.
Vi sov ganska länge och efter lite mys och pyssel med Aktivt hundliv gav jag mig ut på en långrunda. Gick gick en härlig skogstur och tränade en hel del längs vägen. Det mest spännande med denna promenad var en lama! Jo, det är sant. Inne i en trädgård strax utanför Röstånga stod en lama och betade. Den var jättefint, vit och väldigt nyfiken på hundarna. Man vet tydligen aldrig vad man får se i skogen nu förtiden:)

Efter det åkte jag direkt ut och la spår. Var på ett nytt ställe idag med riktigt fin skog. Ska ta spåret imorgon. Jag gick där i min egen takt och filosoferade, helt plötsligt hör jag någon prata precis brevid mig. Jag blev så rädd att jag spille ut en fasligt massa blod och hoppade flera meter!  Vilken sårlega, hahahaha…

Hem igen, jobba lite mer med Aktivt hundliv och sedan gav jag mig iväg till planen för att ha kurs. Idag var det öppen träning så även mina hundar fick följa med. Idag tränade jag mest på att ha dem uppbundna, när de var tysta och fokuserade fick de komma ut på planen och träna lite. Det var väl varierande resultat. Elsa gav upp ganska snabbt och skötte sig sedan hyfsat resten av den uppbundna tiden. Abby skötte sig jättebra i början men blev sedan helt förtvivlad och jättefrustrerad. Hon ylade och ylade. Skällde så hon blev hes, grävde i marken och bet i en buske. Det gör ont i hjärtat, men att vara blödig hjälper inte min träning så hon fick snällt sitta. Då och då var hon tyst och jag kunde koppla loss henne. Men oj vad trött hon blev av detta. I slutet hängde ögonen på henne, så promenaden hem gick hon i ovanligt slakt koppel. Jättebra! Hon fick givetvis en massa kred för det. Nu ska hundarna få sova och jag ska umgås med min sambo. Ha det gott:)

Viltspårsprov

I helgen har jag Roger och hundarna varit hos min bror i Göteborg och hälsat på. Självklart försöker man ju pressa in så mycket som möjligt på schemat så det blev viltspårsprov för båda hundarna på vägen hem på söndagen. Därefter åkte vi för att äta lunch hos mina föräldrar innan packade in alla hundar och saker i bilen och for hemmåt.

Veckans träning gav resultat, båda klarade sina prov med glans. Så himla roligt. Proven gick i Sibbarp, utanför Varberg med en mycket trevlig och tipsrik domare. Vädret var dock urkasst, på morgonen började det snöa, det övergick senare i snöblandad iskallt regn och medelhård blåst. Spåren var täckta av 2 cm blötsnö, jag tänkte att det här kommer aldrig gå..

Elsa gick sitt första öppenklassspår och efter en liten jobbig start (pga av snön) gick hon på fint. Hon avvek max 5 meter från spåret och tog alla vinklar och bloduppehållet utan problem. Dock gick hon in i återgången, men klurade ut det och forsatte i det riktiga spåret. Slutet hittade hon nästan direkt. 18 minuter tog hon på sig. Hon fick ett blankt förstapris. Hade hon inte gått in i återgången hade hon även fått ett HP (hederspris), men mig gör det inget. Jag är så nöjd med att hon klarade det trots snövädret. Bara två kvar till SVCH!!

Abby gick sitt anlagsprov och klarade detta med bravur, salut, glans, ja alla verb ni kan komma på. Hon gick som en klocka och domaren kunde inte sluta ösa beröm över henne. Abby var en av de bästa spårhundarna han sett på flera år sa han. En mycket duktig hund som kan gå mycket långt, skrev han också i omdömet. Jag bara mös. Jag visste ju att hon var duktig, men inte att hon var så fantastisk:) Hon gick sitt spår på 12 minuter och höll för en gångs skull nere hatsigheten till ett lagom tempo. Hon fick godkänt och ett hederspris. Domaren var dock inte säker om man fick dela ut detta i anlagsklass, men skulle återkomma till mig.

Jag själv fick väl godkänt som förare, han tyckte jag kunde läsa mina hundar bra, men sa att jag var lat och inte hjälpte hunden tillräckligt mycket med linan. Ajaj, detta får jag tänka på. Lägga ett spår till varje hund och se till att lina löper smidigare i terrängen utan ryck. Jag lärde mig en massa av domaren, han var en duktig kritiker! Detta var så roligt. Jag ska genast anmäla mig till några fler prov:)

Spårträning

Nu till helgen är det meningen att jag ska tävla med båda hundarna i viltspår i Falkenberg. Snön har dock legat som ett täcke över Röstånga i många veckor och därmed gjort spårträningen till en omöjlighet. Men så i onsdags så regnade allt bort, åh vad jag jublade-Äntligen. Det var verkkligen i sista stund! Så sedan dess har jag spårat med hundarna varannan dag. Blod och klövar har åkt upp och ner ur frysen som en jojo, snitslar har satts upp och tagits ner. Marker rekats och en massa motion har jag fått. Hundarna har fullkomligt älskat det:) Spåra är verkligen en bra aktivitet för alla andar. Jag har inte haft en hund som inte älskat det.

Första spåret var ett öppen klasspår med alla dess ingåede delar, spetsvinklar, vanliga vinklar en återgång och bloduppehåll. Elsa gick först, var lite skeptisk till blodet första metrarna som tog lite tid, sedan rullade det på. Tappade en gång vid en viltövergång, annars gick det bra. Abby gick som andra hund och där gick det verkligen som på räls och i högt tempo (lite för högt). Bloduppehållet och återgången brydde de sig inte ett dyft om någon av dem. Jag var nöjd:)
Andra spåret låg i granskog och var ett mellanting mellan öppen klass och anlags klasspår. Roger gick med hundarna, det hade gått bra. Spåret låg ett dygn.

Tredje spåret gick jag idag. Hade lagt det i ett mcyket, mycket viltsvinsrikt område. Extra störning. Ett ordinärt öppen klasspår i skiftande terräng, allt från öppen äng till granpalntering, över två stenmurar och ett vattensjukt område. Dessutom passerade det igenom en matstation för grisarna. det märktes på hundarna att spåret var i svåraste laget. Idag var det Elsa som var duktigast. Abby hade svårare med alla korsande viltsvinsspår. Abby hade flera tappt som hon helt själv fick arbeta sig igenom, det var tröttande för henne såg jag att inte få någon som helst vägledning från min sida. Nyttigt för henne:) Hon hade en rejäl tappt vid matstationen där spåret dessutom gick över ooch två meter på en stenmur. Men till slut fixade hon det. Elsa brydde sig inte lika mycket om alla andra spår och löste det bra tycker jag. Hon fick bekymmer en gång, gissa var! Jo, vid matstationen. Det låg ju fullt av gott bröd där…och hon är ju mattokig. Hihi, det var planerat från min sida för att ännu mera lära henne att det bara är spåret hon ska fokusera på. Jag är nöjd med hennes insats idag, det var ett väldigt svårt spår. Ca 1200 meter, det är också ganska långt, vilket gör hundarna väldigt trötta och nöjda. Båda hittade klöven, Elsa fick då extra belöning i form av en köttburgare för hund innan hon lekte med klöven och bar den så stolt. Abby skulle få samma sak, men hon ratade maten, det var bara klöven som gällde. Åh, vad hon morrade på den och kastade runt den i luften. Jag log hela vägen till bilen åt hennes gulliga klövbeteende:)

Nu får hundarna vila från spårningen tills lördag då tävlingarna är. Önska oss lycka till:))Jag har nu startat en ny sida här på bloggen, mina hundars träningsdagbok. Återfinns uppe till höger.

 Alla hundar kan spåra;)

Veckan som har gått

Det har varit en ganska lugn vecka för mig. Lukas har varit sjuk och jag var hemma med honom. Elsa har fått fortsätta vila och Abby har också fått ta det lite lugnt. En dag har jag varit i stallet, annars har jag mest suttit framför datorn och jobbat med Aktivt hundliv. Jag hade helt glömt av från brukshundklubbstiden hur mycket för och efterarbete det är med att hålla kurs. Då slapp man ju dessutom feedbacken (något som jag tycker är väldigt viktigt att man får), kursanmälningarna, frågor, ekonomiska frågor, reklambiten, granskning och beställning av kurslitteratur och arbetet med hemsidan. Då hade man bara förarbetet kan man säga. Men jag skulle inte vilja byta tillbaka. Kurserna jag håller idag är både bättre, har ett helt annat upplägg (mindre stelt och trångsynt) och mer individanpassade. Mycket mera kvalitetstänk med roligare och bättre övningar Dessutom behöver jag inte hålla mig inom vissa ramar och kan arbeta med de metoder jag finner lämpligast (klickerträning mm). Jag tror mycket av det beror på att jag har blivit en bättre kursledare som kan betydligt mer idag, jag har en massa erfarenhet att luta mig emot och har mera frihet att göra som jag finner bäst när jag jobbar som “egen”. Sedan kan jag sakna stämningen och de andra instruktörerna, gemenskapen man hade. Den sociala biten kring kurserna. Men det får man försöka tillgodose på annat sätt istället. Jag rtivs mycket bra att vara min egen och skulle kunna sitta framför datorn jämt tror jag, det är alltid något man kan göra;) Så någon vidare egen hundträning har det inte blivit, små korta pass då och då. Annars bara lite lydnad (Elsa) och allmänlydnad (Abby) under promenaderna. Därav har det inte blivit så mycket bloggande heller..lite trist. Jag får försöka skärpa mig:)

Elsa mår iallafall mycket bättre och man kan inte alls se att hon haltar eller markerar längre. Hon verkar inte heller ha ont, för nu är hon totalspeedad hela tiden. Rastlösheten kryper i henne och varje gång man ska träna bara det minsta kör hon alla trix hon kan samtidigt i en följd, ibland flera gånger. Hon skäller på allt, vandrar omkring, tittar bedjande på mig, duttar på katten (Wilma) och är som en skjuten kanon ute, bara far omkring och har sig. Så skönt att se. Nu börjar då rehabiliteringen, att sakta bygga upp henne igen. Hon har blivit både fet och tappat muskler under denna 5 veckors viloperiod. Det gäller att träna upp henne försiktigt igen så att man inte får några bakslag eller att skadan går upp igen. Någon ortoped blev det inte då hon var sjuk..Trist, men nu när hon är så pass mycket bättre tror jag inte jag åker dit alls.
En sak jag ska göra nu är att återuppta lydnadsträningen och spåret. Men först ska jag sätta mig ner och planera hennes träning, så att inlärningen går så snabbt som möjligt. Hmm, måste också plocka fram kalendern för lydnadsproven och boka in några tävlingar. Första öppenklassspåret ska vi gå den 7 mars. Då ska även Abby få göra anlagsprovet. Så nu gäller det att träna spår, man kan ju köra ganska korta för Elsas skull. Men det är bättre än ingenting. Så snälla vädergud, ta bort snön och låt det bli vår:)

Nehej, nu kommer min nästa kursdeltagare. So long..

Ny sprudlande energi

Äntligen börjar energin komma tillbaka till mig. Efter en minst sagt intensiv höst var jag ganska slutkörd och kände mig lite lack på seriös hundträning, men efter ha vilat från det i några veckor så känner jag energin fylla mig igen och träningslusten komma sprutande tillbaka in i mina ådror. Åh, det är härligt att träna hund:) Elsa är också fit for fight igen, hon sprudlar av träningslust och tycker att nu måste den här “semestern” vara slut snart. Hon är rastlös och pockar på min uppmärksamhet som aldrig förr, nu kommer hon verkligen och säger  rakt ut- “matte, jag vill träna, NU”. Hon lägger sitt huvud i mitt knä, viftar på svansen, tittar bedjande på mig och tom. gnyr lågt ibland. Bryr jag mig inte duttar hon mig (sätter nosen mot mig) i låret, ganska hårt ibland och vankar runt. Och vem kan motstå en träningssugen hund, inte jag iallafall:) Så jag gnuggar mina hjärnceller och tänker, hmmm, vad ska det bli idag då. Vi har börjat med rutan igen, ska köra in en riktigt ordentligt denna gången (vill ju ha lite högre poäng i trean än vad jag fick i tvåan). Det blir en blandning av targeting (musmatta) och shaping (tänka själv, prova sig fram). Annars satsar vi hårt på viltspåret (öppenklass) och agility (hoppklass) nu. Målet är att träna agility 2 ggr i veckan nu ett tag tänkte jag, innan jobbet. Första tävlingen blir i Malmö i mars. I mars börjar också viltspårsproven, så vi har ju  hela tre månader på oss att bli duktigare. Sedan först till sommaren blir det lydnad igen, så är planen iallafall.

Har varit ute med hundarna och gått en runda och klättrat i berg här i närheten, mkt kul. Men när vi gick in kände jag att detta inte var nog för att stilla varken min eller Elsas energi, så gick rask in till frysen och hämtade två klövar. Så nu ligger det två spår där ute och bara väntar på att bli tagna, ska gå dem alldeles strax. Sedan kände jag att det kunde vara lite kul med lite apportering i skogen, men vi får väl se. Workingtest är också något jag vill tävla i någongång. Som ni ser så har jag stora planer för Elsa, vi får väl se vad vi kan hinna med under hennes “livstid”, hihihihi:) Om man siktar mot stjärnorna, når man helt säkert trädtopparna iallafall;)))

Nejhej, nu måste jag dra på mig spårkläderna och ta mina hundar och gå ut och ta udden av all denna rastlösa enregi som bor inom mig.

 (Som ni ser så gick det bra, Elsa var jätteduktig och löste sitt ganska svåra spår mkt bra (5 vinklar, en spetsvinkel, eländig terräng och över en bäck) och med en väldigt fart (1:a bilden). Det märktes tydligt att hon vilat upp sig nu, så hon njöt av att få arbeta:) Abbys spår gick delvis över öppen mark (3:e bilden), och resten inne i skogen med flera vinklar. Det var lite konstigt först med det öppna, men snart gick det som vanligt på räls. Själva spårandet var dock så kul att hon gick rakt förbi slutet:) Så vi lekte med klöven i hela 10 minuter efteråt)

Spårhelg dag 2

Idag har vi varit här utanför Kävlinge i liten skogsremsa, i Stävie. Så idag var det lite närmare:) Skönt att inte behöva gå upp lika tidigt. Hela natten igenom har jag drömt om spår, spår och spår….hihihi. Vaknade vid halv fyra och var jättepigg och glad, hade nämligen drömt att sambon varit ute och lagt två fina spår till mig som jag nu skulle upp och gå. Blev dock lite snopen och besviken när jag insåg att det var mitt i natten och sambon sov sött brevid mig med Abby tätt tryckt mot bröstet. Suck, det var bara en dröm….;) Så kan det gå när man bara har sysslat med spår en hel vecka. Har läst 3-4 böcker, en massa på nätet, skrivit ihop teorin, kollat markernaoch lagt spåren innan och utan i hjärnan tills jag bara såg snitslar och klövar överallt. Yrkesskadad, nej då - inte jag! Idag fick de gå två spår var i en betydligt svårare miljö, mera öppen terräng och en massa störning (harar, rådjur, en massa orienterare som sprang tävling, andra hundar mm). Men de skötte sig bra även idag. Spåren idag var ett öppenfyrkantsspår med bloduppehåll på 15 meter och ett “bara vinklar”spår. Förare och hundar kämpade på bra och löste det allra mesta bra. Alla var duktiga och det är härligt när man ser att polletten trillat ner både hos matte och hund:) Kanonjobb tjejer!!

Gick naturligtvis spåren även med mina hundar. Sambon kom med Abby precis när det andra körde. Vi började med Elsa, hon fick gå alla fyra spåren i en följd, med bara ett som hade klöv i slutet, hon var jätteduktig och var väldigt uthållig. Forsatte fast hon inte fick sina efterlängtade klövar i slutet. Med gu vad glad och nöjd hon var (vi med) när hon hittade klöven på sista spåret. Hon bar det så superstolt hela vägen till bilen. Släppte den inte ens när hon stannade och kissade:) Efter det var det Abbys tur. Hon fick gå två spår, ett av varje. Första spåret var lite halvsvårt med alla vinklar, men hon löste det bra ändå. Sista spåret gick hon som en klocka, bättre än Elsa. Hon brydde sig inte alls nästan om stället där tre rådjur gått över spåret (där hade både Elsa och den första hunden problem) utan bara noterade det och sen fortsatte tuffa på i sitt eget spår. Bloduppehållet brydde hon sig överhuvudtaget inte om. Vår duktiga lilla tjej:))

Sen var det bara att åka hem, be sambon laga mat och hoppa in i dushen. Två timmars paus till nästa kursare kom! Ikväll har jag haft avslutning med Carro och “Lär din hund att skvallra”-kursen. Hon har verkligen var kanonduktig under dessa månaderna och utvecklats så mycket, vilket har fått till följd att hon fått en hund som skvallrar till 80% och som tar så mycket mera kontakt än tidigare. Han har dessutom fattat att det här med träning är KUL. Det är så underbart att se “sina” ekipage utvecklas framåt till det bättre, att känna att man faktiskt gör skillnad. Det är den verkliga lönen för alla timmars planerande och praktiserande. Så tack alla mina underbara kursare:))

Spårhelg dag 1

Nu är jag sååå trött och såå nöjd. Har jobbat hela helgen igen och haft kurs dagarna i ända:) Men det är verkligen lika roligt varje gång:)) Denna helgen var det viltspårshelg. Totalt blev det 8 timmars spårträning. Mina ekipage denna helgen var jätteduktiga. Glada, uppmärksamma och vetgiriga, en perfekt kombination. I lördags var vi i Fulltofta igen, där fick de lägga och gå tre spår var. Ett rakt, ett U och ett serpentinspår. En del av hundarna blev tre spår för mycket medans för en av hundarna så passade det perfekt och det sista spåret gick allra bäst. Hundarna älskade att spåra och det gick för det mesta väldigt bra för dem. Efter spåren var lagda så var det dags för fika och teori i en timme. Det är så gott med varmt kaffe och kanske en grillad korv när man är lite småfrusen efter ha varit ute i regnet i någon timme. Det regnade i princip hela lördagen, men som tur inte så mycket att spåren regnade “bort” eller slogs sönder. det var mera ett stilla duggregn (som dock letar sig in precis överallt) som gjorde att spåren blev lättare att följa. Efter ha pratat om spårande i teorin var det dags för att omsätta kunskaperna i praktiken. Hade Elsa med mig och fick gå som andra hund på 3 av spåren, de två första gick bra. Men på andra spåret var hon väldigt uppvarvad och sprang på tok för fort så på det sista spåret bröt jag efter 30 meter då hon var alldeles för stressad och forcerad. Inget bra. Jag vill ha en lugn och noggrann spårhund, ingen som springer i 190 och därför slarvar en massa och missar vinklar och allt möjligt:( Då är det bättre att bryta och göra något annat. Så för att avsluta hennes dag på ett bra och roligt sätt gjorde jag ett viltsök med klöv istället. Satte henne på plats och gick ut i skogen och gömde 9 (!) klövar. När jag skulle skicka henne stack en annan hund samtidigt som också ville leta klöv, båda hittade och kom tillbaka samtidigt ur skogen med varsin klöv i munnen, såg jättesött ut! Elsa hittade alla och var nöjd och glad när vi gick tillbaka till bilarna igen. Skönt och oerhört viktigt att avsluta dagen bra. Den minnesbilden som hunden slutar träningspasset med är den som den kommer minnas nästa gång ni är i skogen och tränar. Har de en postiv bild av träningen på näthinnan när man ska börja ett nytt pass så har vunnit mycket redan där, för man vill ju göra om något som är kul. Men man kanske inte är lika sugen om ens minnesbild är sura miner och misslyckande. Så oavsett  hur illa och tokigt tränigspasset gått så se till att avsluta med något som hunden kan och tycker är roligt:))