-= Blog The Dog =-

Att träna och leva med en allergisk hund

Att träna en allergisk hund sätter ens fantasi på prov. Svea utreds sedan flera månader för allergi. Vi vet fortfarande inte vad det är, men det lutar åt en kombination av kvalsterallergi och foderallergi. Jag längtar så tills hon blir 11 månader, för då kan vi ta pricktest och blodprover. Förhoppningsvis får vi då reda exakt vad hon är allergisk mot.

De senaste månaderna har varit en pärs både för oss och för henne. Först allergi och sedan blev hon illa hundbiten av en labrador. Det är så jobbigt att se sin hund lida och inte kunna göra något åt det. Hon har fått prova flera olika eliminationsdieter, nu kan vi inte byta mer även om inte heller detta foder fungerar optimalt. Nu går hon på Hills d/d lax och ris. Dessutom har hennes klåda tidsvis varit så stark att hon varit tvungen att leva med tratt veckovis i taget för att inte klia sönder sig. Ingen hund ska behöva leva med tratt anser jag, därför går hon nu också på både kortison och antihistaminer. Bad med allergischampoinpackning flera gånger i veckan och baddande av öron,nos och ögon med aloveraspray tillhör numera vår vardag här hemma. Dessutom har jag blivit kvalsterjägare. Städning, vädring av sängkläder och en massa extra tvättande har fått mycket högre prioritet hos mig än innan. Allt för att min älskling ska kunna leva ett så bra liv som möjligt.

Innan tyckte jag det var väldigt enkelt med belöningsbiten. Ta fram en korvbit och hon sålde sin själ. Det som är bra är att jag måste gnugga mina energiknölar för att hitta värdefulla belöingar. Jag leker mer med henne nu när hon inte längre kan äta så mycket längre. Lekbelöningar och arbetsbelöingar har jag jobbat en hel del med. Bollar, kamp, snurra runt, uppletande av föremål och bus med matte fungerar bra. I matbelöningsväg har jag inte så många alternativ. Det är uppblött torrfoder, kokt lax, naturella riskakor eller småbitar av skalade morötter. Men jag har kommit på att man kan lägga morotsslantarna en stund i laxavkoket så blir de mkt godare:)

Det är tur att Svea är så himla trevlig, lättlärd och förig. För jag älskar min hund precis lika mycket som innan. Men ibland är det tungt. Då tänker jag på att herregud, hon kunde ju vara knäpp i huvudet också, hihih;) Men hon är en fantastisk hund att arbeta med, får aldrig nog, ger aldrig upp. Ger mig alltid 100%. En riktig kelgris är hon också. Ska alltid vara i mitt knä och sova under täcket med mig på natten. Ja hon är underbar liten allergisk tollare med massor av energi och fokus.

Back to normal

Äntligen är vardagen tillbaka med jobb, hundkurser och egen hundträning. Tänk att man kan längta efter att sommaren ska ta slut och allt ska bli som vanligt igen. Det är lite som att häda i kyrkan va:))

Efter semestern i sommarstugan följde två dagars jobb, sedan sjukskrivning för skallen och sedan semester igen. Denna semestern var dock hundlös och ni kan tro att jag längtade mig fördärvad efter mina små röda älsklingar. Min sambo lyckades få mig ända till Monte Negro och dit ville jag/kunde inte ta med mina egna hundar. Första kvällarna var en en ständig längtan, men sedan blev det bättre. Efter jag hade insett att jag inte behövde vara helt hundbefriad under min vistelse. I Budva, staden där vi bodde, fanns några enstaka hemlösa hundar, vilka genast fick min kärlek och omtanke. Den första som charmade mig var en springer spaniel (tror jag), så söt och kelsjuk denna herre var. En annan som fullständigt stal mitt hjärta var en blandras valp på ca 5 månader. Hon var helt bedårande. Första gången vi träffade henne låg hon mitt i solen på en gräsmatta och tittade på folk. Hon såg frisk och sund ut så jag fjäskade till mig henne för en stunds kel och lite brödrester jag råkade ha över sedan stranden. Brödet tuggade hon i sig efter lite betänklighet, kelet var bättre. Jag bara njöt av att åter få känna hundpäls under fingrarna. Två dagar senare ligger hon nedanför vårt hotellrum en sen kväll. Vi hade den dagen av en slump hittat några hundben som låg och skräpade i en av resväskorna. De sprang jag upp och hämtade till henne och satte mig sedan ner på marken för att bara se på henne. Då kryper hon upp i min famn för att tugga!! Hur sött var inte det då….. Jag börjar förstå varför människor tar hem hundar från främmande länder. Hon var så tillgiven och följde efter mig i flera timmar. vi mös och mös och mös, men till slut var jag tvungen att fatta ett beslut. Men det bästa för både henne och oss var att lämna kvar henne där hon hörde hemma, i Budva. Så med sorg i hjärtat stängde jag vår hotelldörr framför hennes nos och hoppades att hon skulle vara borta dagen efter. Det var hon. Jag hoppas att hon träffar många andra snälla turister som gosar med henne och låter henne smaka på något gott. Träffade även en bådårande kattfamilj på vår favoritrestaurang, se delar av den ovan.

Lyckan var total när jag äntligen fick träffa mina hundar efter en hel veckas längtande. Åh, vad Svea hade växt på bara 7 dagar. Elsa var nojjig att bli av med mig igen och lämnade inte min sida för en minut på resten av dygnet tills vi kom hem till Röstånga igen. Hon låg hos mig i sängen precis hela natten, tätt intill, följde med mig på toa och bevaka noga varje rörelse jag gjorde sittandes/liggandes/gåendes bredvid mig. Min sötaste sötnos. Svea är ju fortfarande liten och därmed mera anpassningsbar. Hon hade inte haft lika mycket matteabstinens som Elsa utan kunde absolut tänka sig att sova sista natten bredvid min mamma istället för med mig och Elsa:( Nu efter några dagar hemma är hon dock som vanligt igen och ligger helst där matte befinner sig, tack och lov:)) Tack mamma och pappa för att ni passade mina hundar.

Igår var första dagen på jobbet och idag körde jag igång en valpkurs. Imorgon ska jag gå kurs med Svea och sedan blir det privatkurs och en helgkurs i inkallning. Skönt att livet är som vanligt igen! Fullt ös medvetslös, hihihi;))

Blandade semesterbilder

Tryck för större bild, bläddra ned piltangenterna eller tryck på “next”.

Dykande apportör

Attack!!

Så här simmar man när man kommer från Lönnlövets kennel ;))

Sara och Svea på semsterhundkurs

Mysstund efter bad

Min finaste sötnos

Elsa med vy över Espevik

Svea poserar

Plums i vattnet

Uppdatering 2

Näst näst sista dagen på semestern. Suck, att det ska gå så fort. Var tar all tid vägen? Jag och hundarna tar det ju så lugnt på vår semester att vi skulle haft all tid i världen, men dagarna går som ett rinnande vatten.

Sedan sist har vi verkligen slappat. Sovit, badat, promenerat, läst och ätit. Varken mer eller mindre. Det var först ikväll vi begav oss in till civilisationen igen för en matbit hos restaurang MAMMA:) Svea har lärt sig vattenapportera! Hon hämtar gummiankan så fint. Kastar sig ut i vattnet och kommer glatt in med den igen. Simmar som om hon snart ska drunkna gör hon fortfarande, men det är å andra sidan inget hejd på vattenlusten. Simmar gör hon gärna och länge. Är Elsa i vattnet samtidigt försöker hon anfalla henne samtidigt eller klättra upp på hennes rygg… Svea har också lärt sig ett nytt trix, vacker tass. 5 repetitioner så satt det. Elsa är i slutet av sitt löp och börjar få tillbaka lite energi igen. Hon och jag är ute och simmar varje eftermiddag (då får Svea vara i stugan och sova). Igår fick jag henne att dyka från en brygga samtidigt som mig. Måste sett kul ut, hahaha.

På tisdag bär det av hem till skåne igen. Så nu är det dags att åka tillbaka till stugan och njuta av sista natten av tresamhet. Imorgon dimper nämnligen sambon och bonussonen ner för att njuta av en veckas havsvistelse. Så då blir vi fem:)

Semester

Nu åker vi på semester:)

På valpkurs

Just nu går jag och Svea valpkurs för Hundens utbildningsakademi med Natascha Ravenklint, fd Atterbom nere i Tomelilla. Jag åker gärna 17 mil tor för en bra instruktör än bara en liten bit för en mindre bra. Välj era instruktörer med omsorg, är mitt råd.

Lilla Svea sköter sig kanonfint, precis så som matte vill:) Hon är inte speciellt intresserad av de andra hundarna utan tycker att matte är toppen som har så gott godis (blodpudding) och roliga leksaker (kong för katter med plysch som pinglar). Vi har tränat på bra de är månaderna jag haft henne och det ger nu resultat. Instruktören tyckte hon var så duktig att vi fick demonstrera hur målbilden för flera moment skulle se ut. “Så här ska det se ut när man verkligen lyckats med sin hund” sa hon, och så fick vi visa!! Man kan ju inte låta bli annat än att sträcka på sig och tycka att ens hund är den bästa som finns.

Detta var andra gången. Igår tränade vi kontakt, avbryta felaktigt beteende, godis på marken-ögonkontakt och handtarget. Svea kunde redan allt det där sen innan, utom avbryta-övningen. Efter kursen fick hon vara lös och busa lite med en vuxen boxer som skulle gå kurs efter oss. När vi skulle gå följde hon villigt med mig utan koppel. Det är då man är glad att man hunnit med att lägga en del av grunderna redan.

En av de andra deltagarna blev sur på mig för att valparna inte fick leka. Nästan lite komiskt blev det, hon tyckte så uppenbart att jag var taskig mot hennes hund som förvägrade den en lekstund med min. Men hon hittade snart ett annat “offer” som inte hade samma preferenser som jag:) Valplek blir ofta väldigt uppspelt och burdus, jag föredrar att min valp istället leker med bra, mentalt stabila vuxna hundar så att de samtidigt kan lära sig lite hundspråk. Att dessutom låta hundarna leka under kursen känns bara som att skjuta sig själv i foten, då man ofta får (enligt min åsikt) fokusproblem när man sedan strax därefter vill att hunden ska kunna koncentrera sig.

Stackars Elsa har det tråkigt just nu. Hon är mitt inne i sitt löp och är bara så trött. Helst vill hon bara sova eller kissa överallt (ute). Träningen, joggingturerna med sambon och ridturerna med mig får ligga nere någon vecka till. Men nästa vecka har jag och hundarna semester, så då ska vi bara slappa och mysa. Vi ska åka bort, till sommarstugan vid havet. Bada, sola, gå några enkla men roliga hundkurser för Hundens Hus, läsa böcker och äta glass. Ska bli helt underbart att få ladda batterierna igen.

Ha en skön sommar:))

En ny champion

Idag var jag och tävlade med Abby, hennes sista viltspårsprov. Daniel som köpt henne var så snäll och kom hela vägen till Ven för att få sin hund tävlad av mig. Jag ville så gärna tävla klart henne. På bilden ser ni domare Per jönsson och Abbys nya husse Daniel.

Och se det gick vägen, numera tituleras hon Svensk viltspårschampion!! Jättekul att hon tog sin tredje raka etta. Jag var lite fundersam hur det skulle gå då jag hade feber i kroppen, det hade ösregnat på spåret under minst 6 timmar och jag hade inte träffat Abby på nästan två veckor. Men hon gick bra. Lite låg var hon och slarvade lite ibland, men annars gick hon säkert och snabbt. Så skönt att ha det avklarat. Nu har jag dragit upp två viltspårschampions och det känns jättekul. Dock högg det till i hjärtat av att se henne igen. Men, jag vet att hon har det bra och får massor med stimulans och kärlek i sitt nya hem. Det är ju skönt att veta.

Annars har livet verkligen gått i ett sen sist. Svea har fått massor med miljöträning. Vi har varit hemma hos min moster en natt, hon har introducerats till mitt jobb dit hon ska få följa med senare. Vi har varit på marknad (en massa ååhh, se så söt, nejmenojdå, mera åhh och så vidare) och börjat sätta staket i trädgården. En hel helg var min snälla pappa nere och hjälpte oss att röja sly, gräva hål och gjuta fast stolpar. En massa maskiner och ojlud och grejer var det hela helgen. Tror ni Svea brydde sig, nehej det var bara kul. Hon är så himla cool, inte rädd för något (mer än andra hundar som skäller, sunt tycker jag) och jättelättlärd. En kanonhund helt enkelt. Jag skulle inte byta henne mot något.

 Attack

  Svea med min moster Kerstin

 
Svea har hittat en lite udda sovplats

Dumma Elsa, eeh jag menar matte

Nej egentligen är det jag som är dum, eller iallafall obetänksam, Elsa är ju skadad och går med tassbandage som jag byter varannan dag. Bytte igår, det blev väl lite sisådär, Elsas fot såg ut som en bandyklubba, hahaha. Hon verkade inte ha uppskattat det. När jag vaknade imorse så hade hon tagit av sig bandaget och bitit upp såret, alla stygn och halva fliken var borta. Istället var det ett hål rakt in till “köttet”, Typiskt. De andra nätterna/dagarna har hon inte brytt sig om det så därför tänkte jag inte på att sätta på henne någon tratt. Jag skulle ändå in till Klippan så då passade jag på att hälsa på på jobbet och visa upp henne för min kollega. Aj då, inte bra sa veterinären. Så nu är hon tejpad och sen bandagerad. Plus att det tar mkt längre tid för det att läka. Dumma, dumma obetänksamma matte…………..

Eftermiddagen passade jag på att miljöträna Svea lite. Vi åkte till Skäralid (stora ingången till nationalparken) för att titta på folk och hundar. Svea var så himla duktig. Var passiv när jag var det, låg bara helt lugn brevid mig och kollade/lyssnade/luktade på allt.  Hon gick lös och sprang inte fram till folk. Änderna var inget speciellt kul (de levde ju…) och hon satte alla tassarna i vattnet (hmm, konstigt det här sa hon). Jag kunde kalla in henne från en tanta som gullade med henne, hon bara tvärvände och kom direkt. Det är då ens hjärta sväller av stolthet (sen att det kanske mest beror på att hon fortfarande är så liten är ju en annan sak). En inkommande kanot från sjön skällde Elsa ut efter noter medan Svea knappt blinkade. Elsa tyckte helt klart den var läskig, hon blev så låång när jag uppmanade henne att nosa på den. Sen var det som om luften gick ur henne, jaha det var bara något dött trist typ, hihihi:) Höjdpunkten var när Svea hittade en andfjäder, ååhh vad den luktade så gott… Inte apportör för inte;)

Stor skål eller liten hund?

Lek i solen

 
Elsa och Svea leker i solen

 
Attack är bästa försvar

 
Är du god?

 
Matte, hjälp…

 
Puh, detta blev varmt. Här är det svalt och skönt

 
Bästa gömstället i trädgården

 
Nog vilat, kolla en fotograf!

 
Hjääälp, ett monster med vassa tänder och klor, aaajjj

Svea = söt, men vild och galen

Svea fortsätter att charma och busa. Hon är väldigt mkt hund i väldigt liten förpackning. Hon är otroligt lik min första tollare, Stella, i temperamentet. Smart, hårdhudad, har pondus, charmig, tycker om mat och väldigt utåtagerande. Petra måste nog sett en illusion när hon såg på Svea. Kanske Svea manipulerade henne att tro att hon mest bara är söt och gosig. Men hahaha, vad lurad hon blev. Svea har gett ordet galen en ny betydelse. Så länge hon får som hon är hon hur go och snäll som helst, men ve den som tycker något annat. Elsa har fått på nöten flera gånger, jag har får vänja mig vid utfall som om de träffar ger onda fötter och näsor:) Abby tycker Svea är döläskig och går helst inte så nära henne. Katterna jagar hon så fort hon får chansen och idag smakade hon lite på Wilma. Wilma daskade till henne rejält med tassarna och fräste upprepade gånger. Detta imponerade dock inte så mkt på Svea som gick därifrån med svansen på topp och vit päls i munnen. Jag trodde i min enfald att katterna skulle klara av att uppfostra denna lilla tjejen själv, men efter smakprovet har jag gått in och hjälpt dem lite. Jag såg framför mig hur skulle få hem en liten ganska snäll  och enkel hund, men tji fick jag. Istället blev det en förklädd huggorm med häftigt temerament, en söt huggorm dock.
Hihihi, nej riktigt så illa är det kanske inte. Men hon är inte riktigt den jag trodde hon var iallafall. Fast himla kul att lekträna med, snabbtänkt med bra fokus. Så mkt kan jag se redan. Kan jag bara lura henne att tro att det är hon som styr mig, fast det egentligen är tvärtom så kan hon vara den perfekta hunden att ta sig till stjärnorna med. Hur som helst så vill jag inte byta henne mot någon annan, för hon är ju så söt när hon sover, tätt tätt intill mig på nätterna:)))

 
Elsa fick göra ett uppletande, med de saker jag hade på mig: koppel, bajspåsar, kamera o mobilskydd mm. Äntligen fick jag jobba lite tyckte hon:)

   
 Under tiden fick Svea träna passivitet       Elsa lär Svea hur man går fot….

 
       Lite myspys i skogen                       Nu tar jag dig matte

  
     Spännande med nytt underlag             Åhh, vad trött jag blev

Dag 1

Kan ju inte låta bli att summera dagen.
Sammanfattningsvis kan jag säja att Svea verkar ha allt det där jag vill ha. Hon uppvisar många positiva egenskaper. Hon älskar mat (=lättränad), är kreativ, har massor med energi fast kan också slappna av, verkar fatta snabbt mm. Hon har redan lärt sig hur vart dörrarna ut är och hur man får mig att öppna dem, man gnyr och går dit! Smart vovve:) Idag har jag börjat lite försiktigt med att belöna ögonkontakten och jag är säker på att hon kommer få en som är lika bra som Elsas. Efter att ha knuffat, puttat bitit, gnytt och hoppat på min godishand en stund slängde hon upp ett ögonkast, bra och belöning. Efter tre repetitioner tyckte jag mig se att hon började fatta att ögonkontakt var det magiska medel som fick handen att öppnas.
Svea är betydligt busigare och har mer energi än vad Elsa hade i samma ålder, så jag tror jag kommer att få lägga ner lite mer jobb på henne. Elsa föddes liksom snäll på något sätt. Min förhoppning är att Svea har gnistan som Elsa saknar så vi tar oss riktigt långt ute på tävlingsbanorna. Elsa är också givetvis jättetrevlig att träna med, men har inte en inneboende motivation för långa lydnadspass. Det har hon dock på andra plan, tex. spåret och frishaping (som hon bara älskar).

Min mamma som körde mig fram och tillbaka till Eskilstuna åkte hem idag. Men innan dess var hon så snäll att hon gick ut med Elsa i 2 timmar, lagade och åkte och handlade mera mat till mig. Tack mamma, vad skulle jag göra utan dig? Resten av eftermiddag varvades av trädgårdsmys i solen med hundarna och sittande framför datorn när de sov. Efter några timmar blev jag väldigt trött också så både jag och hundarna och en stund senare även ena katten inkvarterade oss i soffan i hundrummet. Vi sov som små grisar i två timmar. Ikväll tyckte jag lite synd om Elsa  så jag gick min första runda utan kryckor på länge. Jag kunde inte ha kryckor då jag bar Svea i famnen hela vägen. Hon var så himla duktig, verkade tycka det var toppen att guppa fram i min famn. En gång fick hon gå ner och nosa lite, men det var nästan för spännande, så hon åkte snart upp igen. Elsa njöt av att få vara ute och hon är verkligen jätteduktig med Svea. Sista biten in  mot dörren i trädgården hände en lite rolig sak. Utanför dörren står mina rutankoner och en target (som vi tränat en del med på gräsmatten sista tiden), dit gick hon och ställde sig och tittade uppfodrande på mig. Matte, kan vi inte träna?? När jag sa tyvärr gumman, kastade hon en längtansfull blick på dem och gick sakta in genom dörren. Snacka om att jag fick sååå dåligt samvete. Vi får ta igen det på söndag när Roger kommer hem och kan gosa lite med Svea.

 
Elsa visar hur man bäst slaktar en tunnel

 
Svea vill helst ligga i den

 
Elsa provade att stoppa in HELA huvudet och lite till

 
Sötnosen bakom min rygg

 
Snälla kan jag inte få gosa med dig?

 
Matte, Svea stalkar mig!

 
Får jag vara med dig en stund, det här var lite läskigt…

Vägen hem

På onsdagen åkte jag och mamma, Lukas och Abby uppåt landet. Första anhalten var Värnamo där vi släppte av Abby. Hon ska provbo i sitt nya hem nu under långhelgen. Det kändes så hemskt och lämna henne, som omjag svek henne brutalt. Jobbigt värre. Tårarna var inte långt borta när jag stände dörren och gav mig av. På söndag vet jag om hon trivs där och de med henne.

Nästa anhalt var Mjölby där vi lämnade av Lukas hos Rogers syster, där ska han vara hela helgen och leka med kusinerna. Vi blev bara färre och färre i bilen.
Sent på kvällen var vi framme i Eskilstuna. Vi bodde på ett ganska skabbigt vandrarhem, Stenkvistagårdens vandrarhem. Bo inte där. Billigt, men skitigt och äckligt. Det fanns tyvärr inget annat att få tag på just denna natten. Men vi sov som stockar iallafall.

På morgonen ringde Petra och var helt förtvivlad, min valp hade fått urinvägsinfektion, ville jag verkligen ta med henne hem. Ja visst sa jag, jag har haft tikar med urinvägsinfektion innan. Lite antibiotika, vätska, värme och kärlek brukar vara en väl fungerande kur. Strax efter ringer Roger och säger att hundvakten som skulle ha Elsa över dan är puts väck. Han finns inte att få tag på någonstans, mkt olustigt. Panik blev det då Roger skulle åka till Växjö och hade folk som väntade på honom. Vad göra? Jag kollar min telefonbok och visst ja, jag hade ju träffat en trevlig tjej med en goldentik som Elsa gillade i Röstånga. Jag ringde henne, som tur var kunde hon ta hand om henne just idag. Vilken lättnad. Tack Anna!!

Väl hemma hos Petras mamma där vi äntligen skulle hämta Svea så var klockan över tolv. Efter lite pappersarbete och fika kunde vi med lilla sötnosen hem. Svea var jätteduktig i bilen, väldigt snäll och go. Sov mest, busade lite och kissade en massa gånger. När vi fikade ute i skogen tumlade hon omkring och var så nyfiken på allt. Man såg ingenting av den försiktighet uppfödarna pratat om. Speciellt maten var väldigt intressant. Helst hade hon velat smaka på allt, men hon fick nöja sig med någon smula bröd och lite keso. Mums sa hon, har du mer och så slickade hon mig i mungiporna. Svansen gick i ett när jag “spottade ut” lite halvtuggat bröd till henne. Wow, hon har mat i munnen. Sedan dess kollar hon alltid min mun noga varje gång hon är i mitt knä:)
Väl hemma så hämtade vi Elsa direkt och så fick de nosa på varandra på gräsmattan.Tyvärr regnade det så det blev bara en kort stund. Men det gick över förväntan. Och går över förväntan. Elsa accepterar valpen mkt bättre än när Abby kom, men nu är hon ju mera van vid valpar. Dock sa hon ifrån när Svea bet henne i svansen och ännu lite mer då Svea stack ner hela huvudet i hennes matskål. Då gav Elsa till ett vrål som fick Svea att skika  av rädsla. Men det släppte hon väldigt fort för lite senare högg hon Elsa i nosen. Hahaha, det såg så himla kul ut. När Elsa böjde sig ner och skulle nosa helt vänskapligt på henne gjorde Svea ett utfall och nöp till i Elsas nos. Morr sa hon men inget mer. Katter har Svea aldrig sett förut, men det kan man tror. för hon bryr sig inte det minsta. En konstig hund bara, verkar hon resonera.
Natten har gått hyfsat bra. Både Elsa och Svea sov hos mig i sängen, ibland tillsammans ibland ihopkrupna hos mig. Sveas favoritställe är utrymmet mellan huvudet och axeln. Hon gillar överhuvudtaget trånga ställen att sova på. Svea har dock lite problem med sitt kisseri, hon har trängningar och lite ont när hon kissar vilket gör henne lite pipig. Stackarn, jag hoppas att det snart ska gå över.

 
     Petra med Svea                               Svea äter Afil

  
     Första benet (i bilen)                          Matpaus i skogen

   
      Bra blick….                                        Puss matte

  
    Ska det vara en godis?                 Mamma med Svea             

Ditt namn är Svea

Idag har jag valt valp, det var ett mkt svårt beslut. Men nu känns det bra.
Det blev den lilla tjej som fångade mitt hjärta redan efter en timme i valplådan. Ni hittar henne på Lönnlövets hemsida under nyheter valpkull, Triss. Det ska bli så himla kul att få hem henne, längtar…. Men nu är det snart dags. Om 6 dagar hämtar jag hem henne:))
På bilderna nedan är hon bara 4 veckor.

 
Hon lade sig snart tillrätta i mitt knä och låg sedan där resten av min “besökstid”.

 
Så liten, men så söt:)

Totalt såld eller….