-= Blog The Dog =-

Workingtest

I lördags körde min snälla mamma mig till årets första tävling, ett C-prov. Det första i mitt och hundarnas liv. Provet var långt bort, i Bromölla, mina tidigare hemtrakter. Det var ganska dråpligt för 100 meter från tävlingsplatsen hade jag hästen uppstallad. Konstigt att komma till en tävlingsplats och jag känner den som min egen ficka. Minnen från ett helt annan liv flödade över mig.

Dessa glömdes dock snart bort och nervositeten tog över. Mina nerver är ju fortfarande inte de bästa. Ännu värre blir det ju när man inte har en aning om vad provet kommer innehålla. Jag gick dit i tron att det ungefär som i lydnaden, man kör sitt race och sen är det över. Ack så fel man kan ha. Det sker inte någon lottning utan man grovindelas i grupper efter antal stationer som provet innehåller. Man går till den stationen som man blir tilldelad som första station, sedan är det valfritt i vilken ordning man gör stationerna. Alla tävlar samtidigt vilket gör att man måste köa till varje station. Nybörjare-öppenklass och elit kör samtidigt, så man måste säga till vilken hund man kör och vilken klass man tävlar i. Nackdelen med ett sånt här system är att det blir rejält med långa väntetider. Jag körde varje hund max 10 minuter var medan vi väntade i minst 4 timmar! Tur att man hade gott om fika med sig:))

Detta provet hade fyra stationer. Det var så mycket svårare än jag hade föreställt mig. Jättelånga avstånd till både markeringar och linjetag.
Station nr 1 bestod av en liten “walkup” tillsammans med en annan hund. Hundarna skulle gå fot lösa bredvid varandra en sträcka på kanske 15 meter. Därefter fick den ena hunden hämta en jättelång markering medan den andra satt och tittade på. Sedan bytte man plats. Elsa klarade sitt fotgående bra, men pep under passiviteten. Hon tog sin markering fint utan min hjälp. Svea var tyst men gick inte direkt fot, mer att hon liksom befann sig inom en radie av 2 meter från mig. Hon klarade passiviteten kanon men missade markeringen. Hon satt nämligen och glodde upp på mig hela tiden, “matte ska vi träna lydnad nu typ”. Men hon var pigg och glad så jag var nöjd.

Station nr 2 var en dubbelmarkering. Två skott och två dummies i rad. Långa avstånd, varav den ena markeringen gick över en stenmur och den andra in ett buskområde. Elsa fixade båda sina, men med dirigeringar från mig. Visselpipan lyssnar hon inte på utan jag får “prata”.
Svea tar en av sina, den som landade först, den över stenmuren. Hon får leta fritt. På andra försöker jag dirigera henne men då blir hon osäker och börjar springa tillbaka in till mig. Jag ger henne en inkallningssignal för att visa att det är helt ok. Jag ville inte pressa henne. Det var nog som det var med allt runt omkring. Det sämsta jag skulle kunna göra var att vara besviken på henne. Så jag klappar om henne och säger att hon är världens finaste hund iallafall.

Station nr 3 var ett linjetag i snårigt buskområde. Området var inte så långt men den riviga terrängen ställde till problem. Elsa sprang rakt ut, fick den i näsan men upptäckte att den låg “illa till” så hon valde att springa vidare och söka efter någon annan mer lätthämtad dummie. Det märktes att hon började tappa gnistan för hon hade orkat igen öronen totalt. Efter mycket gap från min sida stannade hon äntligen och jag kunde dirigera henne rätt. Till slut efter mycket vånda från hennes sida gick hon in i buskarna och hämtade den, backade ut samma väg och sprang tillbaka till mig med den genom att ta en stor omväg så att hon slapp alla snår. Vad ska man säga, man kan bara skratta och skaka på huvudet, hon är bara så fin i kanten…
Svea sprang spikrakt ut, hittade den direkt, men precis när hon ska greppa den skjuter de och kastar en dummie på stationen bredvid (stationerna låg oerhört nära varandra, det hände tom att hundarna förvirrade sig in på fel områden). Hon fryser och kollar var den landar, sen kollar hon på mig, för nu har hon helt glömt av vad det var hon egentligen skulle göra. Det syntes på henne att hon blev osäker så jag valde att kalla in henne och klappade om henne. Inte lätt att vara ung och grön:)

Station nr 4 var en riktig kluring, något som vi aldrig tränat på. Först ett fritt följ 20 meter, sedan skjuts det och kastas en markering långt bort in under en buske, så hunden måste krypa för att nå den. När hunden hittat dummien och är på väg tillbaka så skjuts det en gång till och kastas en dummien över huvudet på hunden som landar väldigt nära hunden. Hunden får då ej släppa taget om den den har i munnen utan ska komma in med den som vanligt. Man sätter sedan hunden och går sedan själv och hämtar den andra markeringen. Hunden ska stanna på sin plats och vara tyst. Elsa fixade allt detta helt kanon. Jag var så himla nöjd med henne, domaren också. Vi fick nästan maxpoäng. Skönt att avsluta så bra.
Svea var nu helt slut i huvudet. Fotgåendet var ett minne blott. Hon tittade nu iallfall vart markeringen landade och sprang raka vägen ut. Men vart tog dummien vägen, när den inte låg exakt där hon trodde stannade hon bara och tittade tomt på mig. Stackars liten.. Men hon hittade den snart med en dirigering från min sida, den låg nämligen bara en meter från henne. Hon kommer in, men när skottet bränner av stannar hon släpper och kollar var den andra faller. Helt naturligt egentligen. På min uppmuntran tar hon upp den första och kommer in med den. Även om domaren bara är sur och gnäller på henne så tycker jag hon är en helt fantastisk hund, så duktig var hon tycker jag. Hur lätt är det när man är 11 månader, har sett massor med andra hundar i nu 6 timmar, hört skott och sett dummies flyga under lika lång tid. Jag var bara imponerad att hon höll ihop och fixade denna dagen utan ett nervöst sammanbrott.

Jag är så nöjd med mina hundar. Elsa fixade ju poäng på varje station (totalt 41 p), sen finns det ju självklart en massa saker att träna på, men nu vet jag iallafall vad jag ska träna på. För Sveas del var det ett riktigt kraftprov med tanke på hennes tidigare hundrädsla, av denna finns det dock inte spår av idag. Det var mer miljöträning för hennes del och mitt mål var bara att hon skulle ha kul. Det tror jag hon hade, dock hade jag för lite tid bara med henne. Meningen var ju att Roger skulle tävlat henne, men han var tvungen att vara hemma och renovera huset. Och eftersom jag inte vanligtvis tränar henne i jakt blev det lite konstigt där. Att köra två hundar samtidigt är inget jag rekommenderar, det blev inte bra. Jag hade helt enkelt inte tid att conecta ordentligt med Svea innan det var dags. Detta var en roligt och nyttig erfarenhet och definitivt något vi ska fortsätta med. Fast nästa gång får husse följa med också så blir det ännu bättre.

En ny champion

Idag var jag och tävlade med Abby, hennes sista viltspårsprov. Daniel som köpt henne var så snäll och kom hela vägen till Ven för att få sin hund tävlad av mig. Jag ville så gärna tävla klart henne. På bilden ser ni domare Per jönsson och Abbys nya husse Daniel.

Och se det gick vägen, numera tituleras hon Svensk viltspårschampion!! Jättekul att hon tog sin tredje raka etta. Jag var lite fundersam hur det skulle gå då jag hade feber i kroppen, det hade ösregnat på spåret under minst 6 timmar och jag hade inte träffat Abby på nästan två veckor. Men hon gick bra. Lite låg var hon och slarvade lite ibland, men annars gick hon säkert och snabbt. Så skönt att ha det avklarat. Nu har jag dragit upp två viltspårschampions och det känns jättekul. Dock högg det till i hjärtat av att se henne igen. Men, jag vet att hon har det bra och får massor med stimulans och kärlek i sitt nya hem. Det är ju skönt att veta.

Annars har livet verkligen gått i ett sen sist. Svea har fått massor med miljöträning. Vi har varit hemma hos min moster en natt, hon har introducerats till mitt jobb dit hon ska få följa med senare. Vi har varit på marknad (en massa ååhh, se så söt, nejmenojdå, mera åhh och så vidare) och börjat sätta staket i trädgården. En hel helg var min snälla pappa nere och hjälpte oss att röja sly, gräva hål och gjuta fast stolpar. En massa maskiner och ojlud och grejer var det hela helgen. Tror ni Svea brydde sig, nehej det var bara kul. Hon är så himla cool, inte rädd för något (mer än andra hundar som skäller, sunt tycker jag) och jättelättlärd. En kanonhund helt enkelt. Jag skulle inte byta henne mot något.

 Attack

  Svea med min moster Kerstin

 
Svea har hittat en lite udda sovplats

MH-test

I lördags var jag och gjorde Elsas MH-test. Bättre sent än aldrig:)
Sju på morgonen bar det av till min hemmaklubb, Lomma BK. Jag var lottad först som femte ekipage så det blev några timmars väntan innan det var min tur. Vid tio kom min kursare och vän Lena som skulle filma kalaset:) (Tack Lena, det blev film av det;)) Vi fikade och flamsade. Jag var lite nervös. Innan Lena hade kommit gick jag med och kollade på några andra hundar, så jag visste ju vad komma skulle.
Elsa kände klart av spänningen i luften och var därför lite spattig. Men testet gick bra, jag har ungefär det jag redan visste i kopplet. En glad tjej som gärna vaktar, inte jagar och inte vill springa från sin matte. Kanske med lite mera skärpa….Hon lekte fint med testledaren, jagade inte trasan (bra tycker jag, skvallerträningen fungerar!), skällde ut avståndsfiguranten, blev arg på dumpen (overall som flyger upp framför hunden), blev lite rädd men mest arg på skramlet (kedja som dras i metallbana brevid hunden) och på spökena blev hon helt skogtokig och gjorde tom. ett utfall mot en figuranterna. Hon skällde sig verkligen hes:) Ingen kvarstående anspänning dock, hon lekte fint med mig och trasan efteråt. Skotten reagerade hon överhuvudtaget inte på så där fick hon en etta. Skönt att ha det gjort.

Efteråt försökte jag träna lite lydnad med henne på planen, men det var dömt att misslyckas. Hon var för trött i skallen helt enkelt. Så vi åkte till stranden i Bjärred och fikade, åt jordgubbar, badade, gjorde flera vattensök och bara mös över att det bara var vi två. Vattensök är jättecoolt. Man använder saker som sjunker, hunden ska jobba som i ett vanligt sök och leta efter vittringen från apporterna. Det mest fantastiska är att de hittar dem även under vattnet. Så häftigt att se. Hon avsökte vattnet precis som om hade varit i skogen, systematiskt och snabbt med svansen i topp. Att hundnosar är fantastiska visste jag, men jag fick ändå en ahaupplevelse. Vi körde även lite tävlingslydnad i vattnet. Fritt följ, sättande och läggande under gång. Kul att se sin hund ligga i vattnet och bara huvudet sticker upp:))
Tyvärr skadade sig Elsa på en tångruska (torkad) när hon skulle lämna av en apport och skar upp ena trampdynan. Det vara bara att åka hem, ringa min goa veterinärkollega på kliniken och åka in och sy henne. Så nu är konvalesent i någon vecka, så typiskt när sommaren kommit…

 
Elsa springer ut                                                       och söker

  
Elsa hittar                                                       och apporterar

 
Elsa poserar                            och  får kramp av att hålla fast så länge:)

 
Bara en bild till Elsa                                Äntligen, mmmmm

 
Skadad Elsa med sin muta och söta Svea med sin (snälla var still en liten stund)

PS: Ni vet väl att alla bilder på denna bloggen är klickbara (förstorbara): DS

SVCH, resultatet av helgens tävling!

I helgen var Roger och jag med hundar uppe i Lidköping för att tävla i viltspår för SSRK Västra.
Jag visste inte riktigt hur det skulle gå, varken för hundarna eller min fot. Det var en dryg resa upp på fredag kväll, nära 40 mil reste vi för att försöka ta Elsas sista 1:a. Eftersom jag inte tränat hundarna själv den sista tiden, så visste jag inte riktigt hur de spårade för tillfället. Roger har varit och är den som numera är ute all tid i skogen och promenerar/springer och lägger spår till mina älsklingar (vad skulle jag och hundarna göra utan dig?). Jag ser längtansfullt efter dem varje gång, men min fot hindrar mig från sådana aktiviteter. Natten tillbringade vi på Billy´s Bed and Breakfast, jättecoolt ställe med bra pris, service och fantastisk frukost. Upp med solen igen på lördagen, provet började åtta. Vi hann precis köra till Järpås där provet skulle gå av stapeln.

Detta var mitt första ordinarie viltspårsprov så det var lite spännande att se hur det skulle gå till. Vi var totalt åtta ekipage fördelat på två domare. Det började med lottning och lite allmänt prat. Elsa blev lottade trea och Abby fyra. Först ut var en welshtik från norge, jättesöt och med en trevlig matte. Denna welshen var tyst till skillnad från vår, hihihi. De fick en tvåa, oturligt nog hade en räv markerat flera gånger i spåret vilket gjorde tiken lite konfunderad. Två gick en tokröd goldenkille (han var betydligt rödare än en tollare). För dem gick det bra och snabbt, 15 minuter.

Sen var det då min och Elsas tur. Efter att ha tryckt i mig lite smärtstillande och provat foten lite var jag beredd att prova. Jag tänkte att Elsa klarar det säkert, fixar vi det inte beror det på min ¤&%¤”# fot. Men Elsa var kanonduktig, gick som en klocka hela spåret. Vid återgången trasslade jag in linan vilket gav en minuts extrajobb för Elsa. Men hon var så himla duktig och fick sin ista etta så nu tituleras hon SVCh, Svensk Viltspårschampion!!! Jag är så himla stolt och glad. Känns fantastiskt kul. Nu ska jag gå vidare och satsa på något annat i hennes träning. Kanske blir det brukset, det lockar lite mer än lydnaden just nu.

När det var Abbys tur velade jag och Roger fram och tillbaka vem som skulle gå med henne. Jag var så speedad efter Elsas spår att jag knappt kände min fot längre. Så jag tog henne. Abby var i helt fantastisk form, jag har aldrig set henne spåra så fint och noga någon gång. Tom bättre än Elsa gick hon. Båda hundarna gick snabbt, 13 minuter vardera. Abby gjorde en jättekul grej i spåret, vid första vinkeln ställde hon sig upp på bakbenen och vädrade i luften innan hon direkt gick i rätt riktning. Hon såg ut som en hare som spanar över högt gräs, hahaha. Abbys kanonform belönades rikligt, hon fick också en 1:a och dessutom HP (hederspris) och blev provbästa hund (av alla 8). Elsa kom tvåa efter Abby av dessa fyra hundarna. Så himla kul. Vilken dag alltså:)) Vi sopade verkligen banan!

Efter provet åkte vi till KInnekulle och åt (Rogergullet bjöd mig på firarmiddag) på ett Säteri. Hundarna levde lite rövare och välte bland annat en stol, men inget kunde förstöra stämningen just då. Därefter åkte vi och gick (hoppade) en promenad i en häftig skog. Därefter bar det av till brorsan i Göteborg där vi hjälpte mamma att passa hans goa ungar. Först i eftermiddag började vi rulla hemmåt igen. Så nu sitter jag här  framför datorn med två trötta hundar runt fötterna och är bara så nöjd. Livet är så underbart ibland…..

   
    Min sötnos                                           Abbys stolrivning, öhh vad hände

 
     Det var en solig dag…..

 
    Kinnekulles kalkbrott                                       Träd underifrån

  
     Vilopaus                                              Botemedel för kryckfobi;)

2×1

Efter att ha hållt en mycket trevlig halva av Aktiveringshelgen så bar det ut på prov. Idag har jag tävlat i viltspår med både Elsa och Abby. Vädret var inte bra, inte för att spåra iallafall. Alldeles för varmt och torrt. Hundarnas tunga hängde ut hela dagen. Båda var trötta och saknade gnistan, speciellt Abby. Hon kändes inte i form alls, tyckte lite synd om henne faktiskt.

Elsa tog sitt spår jättebra! Hon gick bättre än vanligt, tog alla vinklat perfekt. Det kändes helt ok. Att tävla ärt alltid en påfrestning på nerverna och varje gång funderar jag på varför jag utsätter mig för detta:) Men bara man förbereder sig väl brukar det gå vägen. Så även denna gången. Hon fick sin andra raka etta. Nu är det bara ett ordinarie förstapris kvar till championatet!! Domaren var så nöjd med henne. Tyckte hon var jätteduktig, jag med. Älskar att se henne jobba. Elsa är bäst när hon får använda sin hjärna, ibland riktigt glänser hon. Så också idag. Hon är verkligen en helt otrolig hund. HP (hederspris)var inte långt borta, hon gjorde en ringning, därför fick hon inget idag. Men mig gör det inget, jag är bara så glad att hon fixade det.

Abbys spår var sdå mycket svårare, främst pga terrängen. Har aldrig gått ett så fysiskt krävande spår, över flera branta backar, genom alla snår som fanns (fanns många), vinklar nerför branter osv. Det känndes verkligen inte bra. Under hela spåret var jag så säker på att detta gick åt skogen, hon kändes så ofokuserad och jag såg på henne att hon var både trött och ur form. Värmen och hennes skendräktighet gjorde att jag verkligen inte trodde att hon skulle klara det. Ett tag tyckte jag hon var totalt ute och seglade. Just då sket jag i spåret, jag såg att hon inte mådde bra. Så mitt under provet satte jag henne ner, gav henne vatten och en 5 minuters lång (kändes som en timme för mig) paus. Men tack och lov hjälpte det. Efter det fick hon tillbaka liten krafter och spårade sedan bättre. Dock inte så bra som hon brukar. Jag visste att värmen skulle påverka henne mer än Elsa, därför blötte jag ner halva henne precis innan innan vi gick på spåret. Men jag trodde inte det skulle bli så illa. Jag förbannade vädret många gånger under spåret. Jag blev så otroligt glad när jag fick höra av domaren att hon fått sin etta att jag kastade mig runt hans hals i lättnad. Så himla skönt att det gick vägen. Min duktiga Abby. Hon klarade det!

På vägen hem stannade vi i Skäralid och fikade. Värsta hundcafeét kunde man tro att det var. Totalt 5 hundar med mattar och hussar satt och fikade och mös i solen på samma uteservering. Abby skällde bara en gång. Framgång! En mkt rolig och produktiv dag. Nu måste jag verkligen sova. Det blir en hård dag imorgon. På fm har jag spårkurs och på em andra halvan av aktiveringshelgen. Sen som grädde på moset kommer min mamma på besök. Kanske borde städa…..

Med domaren och hans aspirant

Nytt pris!!

I veckan fick jag äntligen hem mitt nya lydnadspris!!

Jag och Elsa blev Lomma brukshundsklubb vinstrikaste ekipage 2008!!! Superkul!
Priset bestod av en tennbägare och ett vandringspris i form av en gås:)

Nu satsar vi på trean: Men först efter att ha fått lite proffshjälp i form av ett lydnadsläger för Eva Bodfält och ett antal månaders träning. Jag vill ju helst komma på pallplats på alla tävlingar, hihi;)

Viltspårsprov

I helgen har jag Roger och hundarna varit hos min bror i Göteborg och hälsat på. Självklart försöker man ju pressa in så mycket som möjligt på schemat så det blev viltspårsprov för båda hundarna på vägen hem på söndagen. Därefter åkte vi för att äta lunch hos mina föräldrar innan packade in alla hundar och saker i bilen och for hemmåt.

Veckans träning gav resultat, båda klarade sina prov med glans. Så himla roligt. Proven gick i Sibbarp, utanför Varberg med en mycket trevlig och tipsrik domare. Vädret var dock urkasst, på morgonen började det snöa, det övergick senare i snöblandad iskallt regn och medelhård blåst. Spåren var täckta av 2 cm blötsnö, jag tänkte att det här kommer aldrig gå..

Elsa gick sitt första öppenklassspår och efter en liten jobbig start (pga av snön) gick hon på fint. Hon avvek max 5 meter från spåret och tog alla vinklar och bloduppehållet utan problem. Dock gick hon in i återgången, men klurade ut det och forsatte i det riktiga spåret. Slutet hittade hon nästan direkt. 18 minuter tog hon på sig. Hon fick ett blankt förstapris. Hade hon inte gått in i återgången hade hon även fått ett HP (hederspris), men mig gör det inget. Jag är så nöjd med att hon klarade det trots snövädret. Bara två kvar till SVCH!!

Abby gick sitt anlagsprov och klarade detta med bravur, salut, glans, ja alla verb ni kan komma på. Hon gick som en klocka och domaren kunde inte sluta ösa beröm över henne. Abby var en av de bästa spårhundarna han sett på flera år sa han. En mycket duktig hund som kan gå mycket långt, skrev han också i omdömet. Jag bara mös. Jag visste ju att hon var duktig, men inte att hon var så fantastisk:) Hon gick sitt spår på 12 minuter och höll för en gångs skull nere hatsigheten till ett lagom tempo. Hon fick godkänt och ett hederspris. Domaren var dock inte säker om man fick dela ut detta i anlagsklass, men skulle återkomma till mig.

Jag själv fick väl godkänt som förare, han tyckte jag kunde läsa mina hundar bra, men sa att jag var lat och inte hjälpte hunden tillräckligt mycket med linan. Ajaj, detta får jag tänka på. Lägga ett spår till varje hund och se till att lina löper smidigare i terrängen utan ryck. Jag lärde mig en massa av domaren, han var en duktig kritiker! Detta var så roligt. Jag ska genast anmäla mig till några fler prov:)

Lydnadsträning

Ikväll ska jag som vanligt hålla kurs i ettans tävlingslydnad. Oftast brukar jag använda delar av kvällen innan eller eftermiddagen samma dag till att förbereda kvällens övningar. Så också idag. Ikväll ska vi gå igenom momenten inkallning och läggande under gång.

När jag planerar övningarna måste jag också se hur de fungerar i praktiken, så att jag lättare kan möta eventuella frågor och svårigheter. Det är väldigt sällan övningar fungerar precis så som det står i böckerna. Detta gör att mina hundar får agera som övningsobjekt och samtidigt får dagens träningsdos. Det som är så bra och värdefullt för mig är att jag har två hundar som är på helt olika nivåer i sin utbildning. Elsa som tagit både LP1 och LP2 och som ska startas i teran till sommaren, Abby som bara är tio månader och måste lära sig allt från grunden. Detta ger mig bra möjlighet till reflektion över hur moment är uppbyggda och vilka delar som är helt grundläggande. Elsa kan redan alla moment men behöver slipa på precisionen. Med Abby däremot märker jag direkt vad som är grund och vad som är påbyggnad. De ekipagen jag möter på kursen är ofta i Abbys fas, de måste få chans att lära allt rätt från början. Med Elsa har jag mest bara kört på utan att tänka så mycket vad som är den snabbaste vägen till inlärning. Hon har en enorm arbetskapacietet som gör att jag kunnat träna på det viset. Abby har inte motor på det sättet utan måste hela tiden motiveras till att arbeta. Det har fått mig att tänka i nya banor, vilket också har gjort att jag börjat träna om Elsa helt från grunden. Det har visat sig att precisionen har blivit mycket bättre av att jag ändrat mig som tränare. Nu är jag mer eftertänksam och funderar igenom övningarna först. Vilken skillnad! Jag kan varmt rekommendera det till alla som tränar hund. Sen är det bra att kunna improvisera också, att ha fokuset skärpt hela tiden gör att man ofta kan fånga beteenden i “flykten” så att säga. Det största målet är ju att ha roligt, sen är det väldigt motiverande att ha ett mål att se fram emot. Så nu har jag anmält mig och Elsa till debut i trean den 12 juni. Nervöst!! Nu gäller det att lägga upp en bra tidsplanering för vår träning:)

Tävlings/aktiveringsdag

Idag har vi på Aktivt hundliv haft en uppskattad tävlings/aktiveringsdag med en massa skojtävlingar, fika, hundsnack och en avslutande gemensam promenad.

Vädret kunde varit bättre, men så länge det inte regnar får man vara tacksam. Lite dimma gör ju ingen regnskur, eller hur:) Det kom 5 stycken tjejer i varierande ålder plus någons man och dotter, så tillsammans med min familj var vi 10 stycken människor och 6 hundar. Roger fick rycka in och fylla upp ena laget då det sjätte ekipaget fick stanna hemma med feber:( Elsa var taggad som bara den och tyckte att “nehej du husse, jag vill minsann vara där matte är, annars skäller jag ut dig”. Så hon lät en del…

Först ut var en femkamp med grenar av varierande svårighetsgrad. Alla ekipage var mycket duktiga och klarade det mesta galant. När det var dags för sista grenen så var ställningen lika, men på inkallningsracet så vann Tusses lag med knapp marginal över Kämparna.
Sedan var det dags för de två individuella tävlingarna. Först var det ”100 meter hund+förare”. Det går till så att man mäter både hundens och förarens tid det tar att springa 100 meter och lägger ihop dessa. De som får snabbast totala tid vinner. Snabbaste ekipage idag var Malin Elving med Vega. De vann med fantastiska 22,1 sekunder!
Andra tävlingen var “Flest trix på 120 sekunder”. Även här vann Malin med Vega. Grattis till dubbelvinsten! Alla ekipage var väldigt duktiga och jag vill rikta en särskilt eloge till 10 åriga Eline som tävlade dagen igenom med sin blandras Jackie, du var jätteduktig:)

När tävlingarna var slut gick vi hem till mig för en fikapaus och prisutdelning. Eftersom alla varit lika duktiga och för att allt bara är på skoj fick alla pris oavsett placeringar. Malin vann också två presentkort här på Aktivt hundliv. Efter lite välförtjänt kaffe,fika och en massa hundsnack bar det av ut i skogen för en gemensam promenad. Alla hundar var lösa och snackade och busade rundan igenom. Härligt att se så många hundar samlade under lösa former. Trevlig samvaro för både hundar och ägare blev resultatet av denna tur. Efter ca en timme var vi tillbaka och denna hunddagen fick sin avslutning. Jag hade väldigt trevligt och både jag och Elsa var trötta och nöjda när vi vinkade hejdå till alla duktiga hundmänniskor och stängde vår dörr.

Bilder kommer så småningom, mina blev dock inte så lyckade så jag sätter min tillit till er deltagare:) Ha det bra, vi ses;)

LPII !!!

Hon var så fantastiskt duktig idag, min lilla Elsa. Yes, vi tog vårt tredje raka förstapris i tvåan idag. Wow!! Vi fick inte så höga poäng (160) för vi nollande inkallning med ställande. Hon var för het på det och ville inte stanna, frammåt, frammåt, frammåt…. I övrigt fick vi jättefina poäng. Och det som jag är allra mest nöjd med är rutan, hon sprang rakt in!! Fick 9,5 på den. De andra gångerna har vi fått femmor. Så jag är så nöjd, så nöjd. Visst kunde vi fått bättre poäng och visst kunde vi hamnat på pallen, men det skiter jag i idag. Hon är ju ur form pga av det annalkande löpet så jag är så nöjd och glad över att vi bara klarade det! Nu ska Elsa få en välförtjänt paus från lydnaden i minst 3 månader, vi kommer att spåra lite, men det är också allt. Annars ska hon få sova, sova och bara mysa med matte när hon läser en bra bok. Så ingen seriös träning förrän till våren. Det känns skönt för mig med att kunna träna annat än lydnad ett tag. Till våren är det MH och öppenklass i viltspår som gäller och när vi är klara med det, först då kommer lydnaden. Det känns också bra att avsluta med att vara så nöjd med henne och det vi klarat av!

Men även om Elsa får vila så får inte jag vila. Nej, nu är det Abbys tur att få lite mera strukturerad träning. Tänkte kanske gå någon kurs med henne efter flytten. Har jag inte sagt det? Ja, vi ska flytta. Har köpt hus i Röstånga och flyttar in om en månad, underbart. Skogen, äntligen!!

Stolt matte till världens bästa hund:))

Det kan inte alltid gå bra

Idag har jag och Roger varit på utställningen i Åstorp med hundarna. Det gick kasst, det är allt jag har att säga :.(.. Men men, bättre lycka nästa gång. Abbys uppfödare var där och han (Ola) tyckte iallafall att Abby var fin, en liten tröst.. Men roligare dagar har jag väl haft. Förutom i ringen i skötte sig hundarna bra. Elsa var lös där inne bland alla hundratalet(?) hundar utan problem och även Abby skötte sig hyfsat tyckte jag. Vi var där i sju (!) timmar och Abby var vaken hela tiden, men så fort vi öppnade luckan till bilen hoppade hon in själv:) Det har aldrig hänt innan att hon vill in i bilen frivilligt och åka hem, dessutom är det ganska högt dit upp, så hon var nog väldigt trött. Har inte haft några problem med dampryck ikväll:))

Vilken speciell värld utställningar är. Många kör omkring sina hundar i små vagnar, de har täcken och mössor på sig, det borstas och fluffas till, jämnas upp och klipps till, allt för att hundarna ska vara så rena och vackra som möjligt. En del hundar är bara ute ur sina burar tiden de är i ringen, resten av dagens timmar får de snällt sitta där inne och i bästa fall titta ut. I många fall var burarna täckta med lakan, dukar etc. Jag bara tänkte, men herregud det är ju hundar vi håller på med, de måste ju få använda sina tassar att gå med och se och lukta på världen. Jag blir faktiskt lite ledsen när jag ser all denna hysteri, det är ju levande varelser - inga dockor!! Jag såg även del hundar som gjorde sina behov i ringen eftersom ägarna inte varit ute och rastat sina hundar den dagen, de kan ju bli smutsiga… Nu ska jag inte dra alla över en kam, de flesta sköter sig säkert, men det försigår mycket sånt här tyvärr. Roger blev helt chockad. Jag skriver inte detta bara för att det gick dåligt för oss, jag har aldrig varit speciellt förtjust i “skönhets”-tävlingar av någon sort. Elsa fick sin tvåa vilket jag trodde räckte för championat, men det visade sig att man har tagit bort utställningsmeriten på championattitlarna. Hade jag vetat detta hade jag aldrig ställt henne. Men det var roligt att få träffa Ola igen och det var väldigt bra träning för Abby, så jag vill inte säga att det var en bortkastad dag. Men det lär ju dröja innan jag gör om det!

Nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar upp och tävla i lydnad imorgon. Så sov nu min Elsa, lugnt och stilla hela natten så du har kraft att ta det sista 1:a-priset imorgon. I mitt hjärta är du alltid bäst, störst och vackrast. Älskar dig så mycket, min fantastiska hund:) Puzz och natt

Hundarna i ringarna och efteråt med sina belöningar (gigantiska grisöron)

2 av 3

Idag har jag och Elsa varit och tävlat lydnad (II) i Malmö. Seg dag, det tog allt som allt fem timmar! Vi var 18 ekipage, men ändå, 5 timmar! Elsa var minst sagt disträ idag. Allt fungerade perfekt utanför planen, men på planenvar hon en helt annan hund. Helt ofokuserad och samtidigt väldigt speedad. Hängde inte med i vissa moment, luktade i marken typ hela tiden, blev konfunderad över ett målat streck i gräsmattan, etc, etc. Kände faktiskt inte alls igen henne. Men vi hade tur och klarade förstapriset med en hårsmån, 160,5 fick vi!! Så jag är ändå ganska nöjd. Det räckte dock inte till pallplats, vi kom femma. Trodde jag skulle bli utan pris men vi fick med oss en förstaprisplakett hem iallafall. Riktigt fin faktiskt, så det var kul.

Om man ska analysera vad jag gjorde galet denna dag så är det enda jag kan komma på att 1) vi körde kanske lite för mycket innan det var vår tur 2) hade en annan jacka på mig än vanligt 3) hade vantar på mig innan (hon älskar vantar och var väldigt fokuserad på att dra av mig dem) 4) det blev lite för hastigt just när vi skulle in på planen 5) jag gav “nu är tävlingen slut”-belöningen och klickern till Christina precis när vi skulle gå in (brukar annars ha dem i fickan) 6) vet inte om hon ska börja löpa snart 7) jag och Christina kanske flamsade för mycket innan det var vår tur …… eller så var det helt enkelt inte vår dag idag. Men va sjutton, vi klarade ju målet iallafall, att ta ett förstapris! Nu är det bara det sista som saknas (kanske tar det nästa helg, hoppas, hoppas:)) sen är Elsa även LPII. Stor puss till min sötaste sötnos iallafall:))

Lydnadsdiplom

Idag kom lydnadsdiplomet för LP1 med posten! Kul,kul. Kostade “bara” 300 kr att få det! SKK vet hur man tar betalt iallafall:)

Vi klarade det!!

Idag på förmiddagen har jag och Elsa startat i anlagsprovet för viltspår. Och vi blev godkända, jippie!!! Jag tyckte hon mest virrade runt och klantade sig, men domaren tyckte hon spårade jättebra. Hon tog alla vinklar klockrent, raksträckorna gick som på räls och likaså bloduppehållet, verkligen duktig spårhund sa han. Så det var ju skönt:) När vi gick på spåret var hon otroligt tveksam och gick i slowmotion, jag tänkte att vi hinner aldrig det här i tid (man har 30 min på sig), men efter några meter (som tog 10 min) bar det av i hennes vanliga fart. Men mitt mod sjönk som en sten de där första metrarna och sen tyckte jag hon virrade så och slutet gick hon förbi. Så jag tänkte flera gånger att nu är det kört:( Men efter hon ringat en stund hittade hon klöven iallafall. Eftersom början tog så lång tid och slutet med så klarade vi det precis på minuten nästan, vi gick på 27 minuter! Jag tror att orsaken till att hon var så tveksam i starten var för blodet. Hon är inte längre van att gå i blodade spår utan vi brukar bara släpa klöven i spåret. Hon gick ett blodat spår på Jakthundens dag i Fulltofta i somras och det gick bra, så jag har helt enkelt förlitat mig på att hon ska fixa det. Och det gjorde hon ju efter lite tvekan. Så till våren är det viltspårs championatet som hägrar.

Kolla klöven, ser ni?? Cool va?