-= Blog The Dog =-

En ny champion

Idag var jag och tävlade med Abby, hennes sista viltspårsprov. Daniel som köpt henne var så snäll och kom hela vägen till Ven för att få sin hund tävlad av mig. Jag ville så gärna tävla klart henne. På bilden ser ni domare Per jönsson och Abbys nya husse Daniel.

Och se det gick vägen, numera tituleras hon Svensk viltspårschampion!! Jättekul att hon tog sin tredje raka etta. Jag var lite fundersam hur det skulle gå då jag hade feber i kroppen, det hade ösregnat på spåret under minst 6 timmar och jag hade inte träffat Abby på nästan två veckor. Men hon gick bra. Lite låg var hon och slarvade lite ibland, men annars gick hon säkert och snabbt. Så skönt att ha det avklarat. Nu har jag dragit upp två viltspårschampions och det känns jättekul. Dock högg det till i hjärtat av att se henne igen. Men, jag vet att hon har det bra och får massor med stimulans och kärlek i sitt nya hem. Det är ju skönt att veta.

Annars har livet verkligen gått i ett sen sist. Svea har fått massor med miljöträning. Vi har varit hemma hos min moster en natt, hon har introducerats till mitt jobb dit hon ska få följa med senare. Vi har varit på marknad (en massa ååhh, se så söt, nejmenojdå, mera åhh och så vidare) och börjat sätta staket i trädgården. En hel helg var min snälla pappa nere och hjälpte oss att röja sly, gräva hål och gjuta fast stolpar. En massa maskiner och ojlud och grejer var det hela helgen. Tror ni Svea brydde sig, nehej det var bara kul. Hon är så himla cool, inte rädd för något (mer än andra hundar som skäller, sunt tycker jag) och jättelättlärd. En kanonhund helt enkelt. Jag skulle inte byta henne mot något.

 Attack

  Svea med min moster Kerstin

 
Svea har hittat en lite udda sovplats

Livet i Röstånga - sammanfattning

Ville bara uppdatera er på det senaste och så. Här har det varit väldigt tyst ett tag. Hela mitt liv har saktat av på de flesta plan. Min fot blir liksom inte bra och igår var jag hos läkaren igen. Han var absolut inte positiv till händelseutvecklingen (värre och värre under tre månaders tid). Enligt honom har jag brutit foten på något sätt. Antingen en “osynlig” fraktur strax under vadmusklen eller ett “brosk/ben-brott” inne i leden. Oavsett så väntar jag nu på magnetröntgen och en eventuell operation. Som läkaren sa, det bästa som kan hända nu är att skadan går att operera. Annars kommer du ha besvär under mkt lång tid. Så nu är det bara att sitta hemma och vänta. Han sjukskrev mig i 5 veckor till. Suck, allt har plötsligt blivit så tråkigt.

Men nog klagat, det har hänt roliga saker också. Jag har varit på tävlingslydnadskurs för Eva Bodfält i två heldagar uppe i Stockholm. Jättekul och mkt intressant och lärorikt. Jag kan varmt rekommendera att gå kurs hos henne. Är ni i Stockholm så passa på och se om hon har någon kurs då.

Abby har lärt sig lita på sin simförmåga och därmed går numera vattenapporteringen som en dans. Efter mkt tvekan och pushande från min sida så hoppar hon nu självmant ut från bryggan och simmar ut pch hämtar dummien. Jättekul att se.

En annan sak som är väldigt tråkig är att vi väljer att omplacera Abby. Hon fungerar inte optimalt i vår flock längre tyvärr. Det känns så himla jobbigt och ledsamt. Men hon fungerar bäst som ensamhund och det kan vi inte erbjuda henne. Så gäller det bara att hitta ett mkt bra hem så att jag kanske kan släppa henne ifrån mig. Kommer gråta floder :(….

Avslutar med en glad nyhet. Elsas mamma fick en hel radda tikar vid valpningen för 6 veckor sedan. Så om två veckor åker jag och hämtar hem en ullig, busig och underbar liten tollartjej. Tanken är att hon ska bli min nästa tävlingshund. Funderar på att kalla henne Svea eller Lina, vad tycker ni? Eller har ni några andra bra namnförslag (svenska tjejnamn). Att få hem henne kommer iallafall liva upp min ledsna tillvara en del.

2×1

Efter att ha hållt en mycket trevlig halva av Aktiveringshelgen så bar det ut på prov. Idag har jag tävlat i viltspår med både Elsa och Abby. Vädret var inte bra, inte för att spåra iallafall. Alldeles för varmt och torrt. Hundarnas tunga hängde ut hela dagen. Båda var trötta och saknade gnistan, speciellt Abby. Hon kändes inte i form alls, tyckte lite synd om henne faktiskt.

Elsa tog sitt spår jättebra! Hon gick bättre än vanligt, tog alla vinklat perfekt. Det kändes helt ok. Att tävla ärt alltid en påfrestning på nerverna och varje gång funderar jag på varför jag utsätter mig för detta:) Men bara man förbereder sig väl brukar det gå vägen. Så även denna gången. Hon fick sin andra raka etta. Nu är det bara ett ordinarie förstapris kvar till championatet!! Domaren var så nöjd med henne. Tyckte hon var jätteduktig, jag med. Älskar att se henne jobba. Elsa är bäst när hon får använda sin hjärna, ibland riktigt glänser hon. Så också idag. Hon är verkligen en helt otrolig hund. HP (hederspris)var inte långt borta, hon gjorde en ringning, därför fick hon inget idag. Men mig gör det inget, jag är bara så glad att hon fixade det.

Abbys spår var sdå mycket svårare, främst pga terrängen. Har aldrig gått ett så fysiskt krävande spår, över flera branta backar, genom alla snår som fanns (fanns många), vinklar nerför branter osv. Det känndes verkligen inte bra. Under hela spåret var jag så säker på att detta gick åt skogen, hon kändes så ofokuserad och jag såg på henne att hon var både trött och ur form. Värmen och hennes skendräktighet gjorde att jag verkligen inte trodde att hon skulle klara det. Ett tag tyckte jag hon var totalt ute och seglade. Just då sket jag i spåret, jag såg att hon inte mådde bra. Så mitt under provet satte jag henne ner, gav henne vatten och en 5 minuters lång (kändes som en timme för mig) paus. Men tack och lov hjälpte det. Efter det fick hon tillbaka liten krafter och spårade sedan bättre. Dock inte så bra som hon brukar. Jag visste att värmen skulle påverka henne mer än Elsa, därför blötte jag ner halva henne precis innan innan vi gick på spåret. Men jag trodde inte det skulle bli så illa. Jag förbannade vädret många gånger under spåret. Jag blev så otroligt glad när jag fick höra av domaren att hon fått sin etta att jag kastade mig runt hans hals i lättnad. Så himla skönt att det gick vägen. Min duktiga Abby. Hon klarade det!

På vägen hem stannade vi i Skäralid och fikade. Värsta hundcafeét kunde man tro att det var. Totalt 5 hundar med mattar och hussar satt och fikade och mös i solen på samma uteservering. Abby skällde bara en gång. Framgång! En mkt rolig och produktiv dag. Nu måste jag verkligen sova. Det blir en hård dag imorgon. På fm har jag spårkurs och på em andra halvan av aktiveringshelgen. Sen som grädde på moset kommer min mamma på besök. Kanske borde städa…..

Med domaren och hans aspirant

Eftermiddag i trädgården

Nu när våren har kommit längtar också Wilma ut.
Så efter att hon försökt att rymma flera gånger och jag sett henne bedjande titta på först mig och sedan på dörren gav jag med mig. Fram kom kattselen och kopplet. Wilma kunde knappt tro att det var sant när jag öppnade dörren och sa varsågod. Hon tittade storögt på mig “är det verkligen sant matte, får jag” innan hon hon skuttade ut i gräset. Hon satt och njöt av alla dofter, ljud och av att få äta så mycket färskt gräs hon ville. Abby var inte sen att ta efter, snart hade jag två kor betandes på tomten;)

Abby ville så klart också vara ute så för att roa henne lite hämtade jag den ganska nyinköpta hundbollen (basaketboll, hårdpumpad). Den hade hon så roligt med, förbannad på den blev hon också eftersom den inte gick att bära på, hihi.

Till och med vår andra katt Simba vågade sig ut en liten runda och åt lite gräs (vad annars).
Själv satte jag med en kopp kaffe och njöt av solen och alla lyckliga djur:)

Glad påsk

Hej på er alla!!

Jag hoppas att ni haft en riktigt skön och avslappnad påskledighet.
Själv har jag haft det så bra. Jag hundarna och Roger har varit hemma hos mina föräldrar och slappat och njutit av god mat och blivit riktigt ompysslade. Vi har njutit av solen på stranden med hundarna, strosat runt på stan med Elsa, geocashat mm. En hel massa sömn har jag också tagit igen, i natt sov jag hela tolv timmar! En del film har det också blivit, bland annat härligt romantiska “Music and lyrics”. Den hade en underbar låt som jag spelar om och om igen http://www.youtube.com/watch?v=EAvJw5OtpKc&feature=related Kanonrolig video med Hugh Grant him self;))

Påsken bjöd dock också på en del galenskap, denna gång i form av en tokAbby. Vi var ute och gick en promenad på stranden utanför mina föräldrars hus. Hundarna gick lösa som vanligt. Helt plötsligt får Abby syn på en mås 100 meter bort och DRAR. Ohh my god, hon hade så himla roligt där borta. Jagade en hel massa måsar. Längre och längre bort sprang hon. Ut i vattnet och in på stranden igen, runt runt. Fåglarna verkade ta det hela med ro, de flög en bit och landade sedan, tills nästan gång hon kom farande. Ja, vi stod ömsom och skrattade, skrek och skakade på huvudet. Till slut fick Roger gå och hämta henne, den kanalen vi pratade på hade hon helt stängt av. Hon var helt klart inne på måskanalen:) Så efter det äventyret får hon gå i långlina…

Onsdag

Var ute på en helt underbar långpromenad på några timmar i onsdags med hundarna. Den bjöd på både magiska stunder, solsken, stillhet, spänning och dramatik. Jag gick i ett nytt område, därav spänningen eftersom jag inte visste vart jag skulle hamna till slut. Älskar sådana upptäckarpromenader. Att gå på nya oupptäckta stigar är en del av naturens dragningskraft. Stillhet och solsken fick vi gott om när  vi hittade en solbelyst glänta och en stubbe att sitta och filosofera på. Flera citonfjärilar flög runt i gläntan och det enda som hördes var fåglarna som kvittrade (och hundarnas söndermalande av pinnar), en magisk stund. Men helt plötsligt kommer dramatiken farande i form av ett barakande vildsvin. Jo, det är sant. Helt plötsligt när man sitter där i sina egna tnkar hamnar jag mitt i en jakt (lovlig eller olovlig). Genom skogen dundrar ett vildsvin grymtande rakt mot mig och hundarna. Överraskad blev jag, men fann mig mycket snabbt och började skrika. Då gjorde svinet en helomvändning och försvinner bort med den skallande hunden (ingen av mina) efter sig. De hördes ganska länge, grymt, skall, grymt, skall etc.
Jag såg ockå lugnare spänning i form av vårens första padda (övervintrad), tussilago, videkissar och hundarna tog årets första dopp i en “pöl”.
Underbart!!

Agilityträning mm

Puh, jag är så trött att jag snart faller in i spontansömn:)
Efter en lång, hektiskt arbetsdag på kliniken och lite handling inför helgen så åkte jag och hämtade Abby hos hundvakten. Det var hennes första dag där och hon hade varit lite olycklig…men jag hoppas att det ska ordana sig med tiden. Eftersom jag kände för att vara ute så åkte jag och tränade agility och lydnad på Söderåsens brukshundsklubb med Abby. Så lyxigt att bara ha en hund med sig;)

Vi började med en uppvärmande promenad med lite lek för att förebygga skador, sedan körde vi lite lydnad.
Platsliggning: hon låg bra under 1 minut med störning i form av mig dansandes och tjoandes runt på planen (vilken syn va!). Jätteduktig var hon som låg kvar trots att jag fånade mig ganska mycket och kastade bollar och mat etc.
Ingångar:Hon har ungefär förstått vad hon ska göra, men hon var så taggad att hon hoppade lite mot min hand (som visade vägen via en handtarget). Hon sätter sig fint om jag tar ett steg fram.
Inkallning: sitter kvar fint (reser sig en gång, men sitter kvar de två andra), kommer som ett skott och studsar in i position (sned, men ganska ok). Kul att se!
Läggande under gång: hon går fint vid min sida men blir mycket konfunderad när jag säger ligg och fortsätter gå, så jag går vidare med henne och stannar nu vid kommandot, då slänger hon sig ner med ett aha-uttryck i ögonen, det var DET du menade:)
Fritt följ: Går slarvigt i början, men efter några bra belöningar går hon jättebra 10 steg. Wow, det längsta hittentills!! Hon hade bra attityd, viftade på svansen och tittade upp på mig. Kanon!! Det enda jag gjorde för att få henne dit var att klicka och belöna när hon gick rätt, inget annat. Sa inget, fyade inte henne när hon avvek från min sida. Fortsatte bara och när hon kom in i rätt posotion igen så blev det klick och köttbulle. Gick hur bra som helst och hjälpte henne mycket om jag gick i en vid cirkel.

Agility
Hon var så himla duktig. Tog alla hinder jag ville (hade väldigt, väldigt låg höjd). Kunde efter lite träning dirigera henne i en trippelserie. Satte henne, gick till andra hindret, sa hopp, hopp och sparng med henne till tredje hindret som jag kastade bollen över. Fungerade bättre än förväntat. Tunnlarna gick ganska bra efter några gånger, lite konstiga är de allt… Lärde in däcket och lånhoppet, absolut inga problem där. Lät henne testa alla kontaktfältshinder, hon hade inga reservationer. Hon körde bara på, med svansen i topp. Ibland hittade hon någon spännande doft på planen och tappade fokus för några sekunder. oftast lät jag henne vara, bara belönade henne antingen med träning, boll eller mat när hon hade fokus på mig. Hon är ju trotsallt inte så gammal än, kan inte begära så pass mycket fokus än som Elsa har. Dessutom är hon en welsh som inte är kända för sin arbetskapacitet annat som jakthundar (Abby stöter och spårar mycket fint!!) Så hon fick vara unghund och ta det i sin egen takt. Den mesta av tiden lekte vi faktiskt, jag vill ju att hon alltid ska tycka det är fantastiskt roligt att komma till en appellplan! Att bygga för framtiden är viktigt!! Lite passivitet hann vi också med, satt på en bänk och kollade på bilarna som passerade. Gick bra nästan direkt.

Åhh, dagens åtagande nästan avklarade. Men what ever, nu måste jag sova. Ska upp tidigt och ha kurs.
Sov gott:))

Abbys träningsdagbok 16/2

Jag börjar med det roligaste, hon skvallrade klockrent på en bil som passerade vår infart. Jättekul att se, kanske börjat hon förstå vad det innebär!

På långpromenaden skällde hon ut alla hundar hon såg, men jag kunde bryta henne och få henne fokuserad på annat, tex. att leta upp en boll. Hon kom även på inkallning när du sprang mot en annan hund. På denna promenaden fokuserade jag på att sätta dem i annat arbete när det kom andra hundar, det och gå undan en bit för att göra det lättare för Abby. Hon skäller men stannar hos mig. Hon vrålskällde inte heller.

På em.promenaden i samhället var hon mera blockerad när vi mötte andra hundar (5 stycken). Det fungerade ganska bra att gå åt sidan och sätta henne. Då kunde jag klicka och belöna utan att hon sa så mycket. Människor brydde hon sig inte alls om idag, varken i skogen eller i samhället. Skönt. En gång kunde hon inte sluta skälla, det var en hund som vi mötte och som sen gjorde en u-sväng och började gå bakom oss, men det löste sig när jag satte henne en bit bort och lät dem passera. Hon var mera forcerad än på fm.promenaden. kanske var hon fortfarande trött av den. Hon var superduktig när jag hade henne lös i skogen en bit. Då tränade jag inkallning med ställande och läggande. Gick hur bra som helst. Hon hade superbra fokus och verkade andas ut när hon kom bort från samhället och alla andra hundar. Stor skillnad i hennes kroppsspråk faktiskt. I samhället går hon på helspänn, verkar ängslig och irriterad medan i skogen var det som hon andades ut igen, svansen började vifta och öronen åkte upp.

Inne har vi tränat på: att sitta i utgångsställning, svårt. Men invid en vägg gick det jättebra. Läggande under gång, fungerar jättefint när jag backar med henne framför mig. Ställande under gång, fungerade jättebra med “matmetoden”. Gå fot 5 steg, fungerar bra så länge hon kan fokusera. Hon har börjat sätta sig självmant när jag stannar. Namnet. Tränat på vad de heter, fortfarande svårt, men det blir bättre. Sitt stanna kvar med mycket kraftig störning, min mamma som kommer in genom dörren. Gick jättebra.

Abstinens och hundslagsmål

Här händer det minsann saker.
Det roliga är att Elsa blivit bättre idag och har tom. lekt en del med Abby. Och eftersom hon var bättre så tänkte jag att lite träning kan ju inte skada:) Så på kvällpromenaden nu vid tio körde vi lite tävlingslydnad. Det märks att vi är ringrostiga. Inkallning med läggande och ställande satt inte lika bra som innan jul. Hmm, det får vi träna mera på. Fria följet gick ovanligt bra. Har tränat det en del inne sista veckorna och hjälpt henne hitta sin plats mha handtarget. Det verkar ha fungerat, för nu har polletten trillat ner och hon visste precis vilken position hon skulle ha. Gjorde också ett platssittande (eller vad vi nu ska kalla det). Jag var typ säker på att hon skulle lägga sig efter en stund, men hon satt så fint i en hel minut. Min sötnos. Det märks att hon också har längtat efter att träna för hennes ögon bara lös av glädje och iver. Jag bara mös…:)
Sedan när jag kom hem så läste jag på lite om momenten i trean, oh my god. Det varkar ju hur svårt som helst. Jag kan verkligen förstå att trean sorterar ut de bra från de mindre bra. Det blir att sätta sig ner och planera varje moment känner jag. Har också passat på att anmäla mig till ett lydnadsläger i sommar. Jag hoppas verkligen jag kommer med.

De senaste dagarna har jag lidit av svår träningsabstinens, inte ens ridning har hjälpt:( Så igår hade jag massa vilt framme sen en av mina kurser. Så jag tänkte, lite träning har väl ingen hund dött av.. Så vi körde lite viltapportering jag och Elsa. Hon tyckte det var fantastiskt roligt och riktigt skuttade omkring med alltifrån fågelvingar till älgklövar i munnen. Jag fick dock äta upp för att jag gav efter för min abstinens senare på kvällen. Då på vår sista runda var hon lite seg och dan. Snacka om att jag fick dåligt samvete eller. Som tur är mår hon ju bättre idag. Igår var också en gammal arbetskamrat från distriktsvetrinärerna här och hälsade på mig. Hon fick givetvis kolla igenom Elsa. Hon sa att hon bara markerar svagt på höger fram och att hon inte trodde att det kunde vara något att oroa sig för. Hon sa “vem sjutton tror du inte har ont i några veckor efter ha trillat ner för en trappa”. Nej, det är ju sant. Skulle varit hos ortopeden igår men hon var sjuk, så vi fick snällt stanna hemma. Så typiskt..

 Ikväll rök hundarna här hemma ihop så det visslade om det vid kvällsmaten. Abby har karskat till sig och försvarade aggressivt sin kvällsmat. Högg, bet och morrade. Ja, suck. Hur kul är det att ha två hundar som slåss? Fortsätter det får det bli separata matplatser. Tonårstrots eller.. Vad säger ni?

Abbys brev hem

Hej allihopa,

Igår åkte jag långt bort med husse. Trodde aldrig vi skulle koma fram. Vi stannade lite då och då, trodde att NU var vi framme med jag fick bara gå ut en liten runda och sedan åkte vi vidare. När jag hade sovit mig igenom flera drömmar var vi framme utanför ett hus som jag svagt kanske kände igen. Undrar om jag inte var här när jag var valp. Ahhh, vi var framme hos husses föräldrar.

Nu idag har vi varit ute och gått ganska länge, det är konstigt kallt här. Knastrar under tassarna när man är ute och går. Vi såg ett stooort träd som lös! Det var lite läskigt men tillslut vågade jag mig fram och det var ju bara en gran… haha så knasigt va? Sedan gick vi på massa konstiga underlag och hoppade upp på små betongklumpar. Husse tror att jag kommer bli en bra sökhund men jag har större planer. Jag ska bli en modig räddningshund, kolla när jag är bland alla stolpar, inte det minsta rädd är jag!!!

När vi gick hem kände jag något konstigt i luften, det var en spännande lukt som jag följde efter, kom till ett träd och vad såg vi där. Jo två stycken ekorrar!! Husse tog ett kort, man ser en ute på grenen och en inne vid stammen.

Jag tycker husse är lite orättvis måste jag berätta, jag har faktiskt hittat flera jättefina pinnar som jag har velat bära hela vägen hem. Så fort vi kommer till dörren får jag inte ta med pinnarna in. Inte schysst tycker jag!! Älskar ju pinnar!

Nu vet jag inte mera, ska nog hitta ett ben och tugga på. Matte jag saknar dig massor och hälsa Elsa att jag kommer jaga henne runt hela huset när vi kommer hem.

Kram och tass!!

Miljöträning i Lund

Igår fick jag ledigt från jobbet, så efter en 2 timmars lång aktiveringspromenad ( vi hade hur kul som helst) med Elsa tog jag tåget in till Lund för att handla lite julklappar och socialisera Abby lite med allt vad som kan tänkas finnas i en större stad. Det har legat och gnagt i mitt medvetande ända sen vi skaffade henne att hon borde få åka tåg någongång. Och eftersom Abby redan var i Lund denna dagen (med Roger på jobbet) tyckte jag det passade ypperligt. Dessutom började det brinna i knutarna eftersom vi flyttar i övermorgon:) Lika bra att få det gjort kände jag, annars hade det väl aldrig blivit av. Så när jag var klar med mina julklappsinköp (är klar, wow!!) kom Roger ner till Stortorget med Abby. Vi två började med att “dela” på en Falafel och satt och tittade på allt folk, hundar, bilar och bussar mm. Hon var så duktig så, tuggade på sitt bröd och spanade runt. När hon tuggat klart vände hon på huvudet (hon satt mellan mina ben i så kallade ryggsäcken) och tiggde om lite mer, så då fick hon en liten bit till som hon tuggade på omsorgsfullt och länge medans hjärnan gick på högvarv. Då är det bra att ha något i munnen att sysselsätta sig med som tar bort lite av eventuell stress/frustration. Efter det så gick vi in på torget där det var någon slags torghandel fast med massa olika sorters mat från världens alla hörn, vi spatserade runt där och insöp alla dofter (speciellt Abby) och pratade lite med försäljarna. Kaffe hade varit gott tänkte jag, då det var ganska kallt att flanera runt vid sju på kvällen. Så det bar iväg till 7eleven. Väl där stod jag ganska länge utanför eftersom jag inte visste om jag skulle våga mig in där med henne i släptåg. Så när vi stod och velade kom en utländsk man fram och frågade om han fick köpa henne! Det fick han ju givetvis inte, men vi stod där och pratade ganska länge. Men när han ville träffa mig igen fick jag nog, sa tack och hej och tog ett raskt kliv in i affären. Det gick vägen:), jag fick min kaffe Latte och kunde gå ut med hjärtat i halsgropen (jag vet ju mycket väl att man inte får ta med sig hundar in i affärer). Kassörskorna sa inget och ingen annan heller. Sen skulle vi gå till tåget tänkte jag, men det hade blivit mörkt och ganska dimmigt så jag gick ju givetvis lite vilse. Till slut var jag tillbaka där jag börjat och då fick jag nog och haffade jag en tjej som jag frågade om vägen, det visade sig att jag nästan var framme. 100 meter och ett övergångsställe och se där var stationen, hahahaha:)) Jaha, då var det bara en biljett och hitta ett tåg hem då. Bar Abby upp och ner för en massa trappor (vill skona hennes rygg och leder, dock är inte min lika viktig…) Till slut hittade vi rätt och se nästa tåg skulle gå om bara tio minuter. Perfekt. Vi passade på att träna passivitet under tiden. När sedan tåget kom var det som om Abby hade åkt tåg varenda dag, hon klev rask upp i vagnen, brydde sig inte alla människor utan när vi satte oss ner i hundvagnen kollade hon läget lite och sen la hon sig ner. Brydde sig inte det minsta när tåget körde eller de ropade ut i högtalarna. Efter ett tag började hon tom. försöka få igång mig med att busa lite. Mitt lilla hjärta:) Hon är sannerligen inte rädd för mycket den tösen. De andra hundarna jag har haft har iallafall tyckt det var lite läskigt första gången, men inte Abby inte, inget är så läskigt att det rubbar hennes grundmurade självförtroende! Hon var iallafall mycket duktig under dessa två timmarna och att ha henne med mig gav mig en massa leenden av folk, vilket alltid är trevligt. Väl hemma med lite mat i magen slocknade hon som vanligt vid mina fötter! Ytterligare en bock i hennes “att hinna innan ett årsdagen”, skönt:))                                                           

                                                                                  Att åka tåg är ju en baggis…..

Apporteringsträning med dummie

Vaknade runt 10 i förmiddags och var fortfarande väldigt trött. Ska bli skönt med en lugn dag inne efter en hel helg utomhus tänkte jag och satte mig vid datorn som vanligt efter frukosten. Men se så tänkte inte min lilla Abby, nej då. Här ska vi hitta på bus och allt jäkelskap. Efter ha bråkat med henne en stund resignerade och klädde på mig hundkläder och åkte ut i skogen. Ja, ja efter en promenad kan de ju få jobba av sig lite med dummiesarna resonerade jag. Och Abby fick som hon ville, jobba lite. Och jag fick också som jag ville tillslut, för nu ligger de och snarkar sött här brevid. Elsa i sin favoritfotölj och Abby brevid datorn på en handduk (hon strimlade hundpläden som brukar ligga där igår, suck..).

Söket gick bra. La tre riktigt svåra sök till Elsa där jag gömde dem ordentligt, men hon var lika duktig som vanligt och hittade alla. Abby var också duktig men har inte lika mkt lydnad och stadga som Elsa, så för henne blev mer basic. Hon fick göra två väldigt lätta sök med två dummie var, och första söket hittade hon båda, på det andra så tappade hon koncentrationen ( det kom en grävmaskin dundrade genom skogen en bit bort)och sprang bakom mig och hämtade tennisbollen till mig istället, hihihi…men med lite hjälp från mig hittade hon den sista också:) Den mesta tiden la jag dock på att träna passivitet och tysta hundar. Mendet var inte så lätt när de tokvrålade båda två så fort den andra jobbade eller jag gick iväg. Jag stog där väldigt länge allt som allt och bara väntade och berömde dem så fort de var tysta. Elsa är ju inte direkt något gott föredömme i den här saken precis. Kunde inte låta bli att skratta åt dem ibland, sådana tokhundar. Fast tidvis var jag lite irriterad också, men det fick jag ju inte visa. Hur bra går hundträningen om man är sur och irriterad? Inge bra, så jag stirrade ut i skogen och så fort någon av dem var tyst så fick de beröm och arbete. Nu ska jag åka och jobba, och hundarna fortsätta sova här hemma…

Spårhelg dag 2

Idag har vi varit här utanför Kävlinge i liten skogsremsa, i Stävie. Så idag var det lite närmare:) Skönt att inte behöva gå upp lika tidigt. Hela natten igenom har jag drömt om spår, spår och spår….hihihi. Vaknade vid halv fyra och var jättepigg och glad, hade nämligen drömt att sambon varit ute och lagt två fina spår till mig som jag nu skulle upp och gå. Blev dock lite snopen och besviken när jag insåg att det var mitt i natten och sambon sov sött brevid mig med Abby tätt tryckt mot bröstet. Suck, det var bara en dröm….;) Så kan det gå när man bara har sysslat med spår en hel vecka. Har läst 3-4 böcker, en massa på nätet, skrivit ihop teorin, kollat markernaoch lagt spåren innan och utan i hjärnan tills jag bara såg snitslar och klövar överallt. Yrkesskadad, nej då - inte jag! Idag fick de gå två spår var i en betydligt svårare miljö, mera öppen terräng och en massa störning (harar, rådjur, en massa orienterare som sprang tävling, andra hundar mm). Men de skötte sig bra även idag. Spåren idag var ett öppenfyrkantsspår med bloduppehåll på 15 meter och ett “bara vinklar”spår. Förare och hundar kämpade på bra och löste det allra mesta bra. Alla var duktiga och det är härligt när man ser att polletten trillat ner både hos matte och hund:) Kanonjobb tjejer!!

Gick naturligtvis spåren även med mina hundar. Sambon kom med Abby precis när det andra körde. Vi började med Elsa, hon fick gå alla fyra spåren i en följd, med bara ett som hade klöv i slutet, hon var jätteduktig och var väldigt uthållig. Forsatte fast hon inte fick sina efterlängtade klövar i slutet. Med gu vad glad och nöjd hon var (vi med) när hon hittade klöven på sista spåret. Hon bar det så superstolt hela vägen till bilen. Släppte den inte ens när hon stannade och kissade:) Efter det var det Abbys tur. Hon fick gå två spår, ett av varje. Första spåret var lite halvsvårt med alla vinklar, men hon löste det bra ändå. Sista spåret gick hon som en klocka, bättre än Elsa. Hon brydde sig inte alls nästan om stället där tre rådjur gått över spåret (där hade både Elsa och den första hunden problem) utan bara noterade det och sen fortsatte tuffa på i sitt eget spår. Bloduppehållet brydde hon sig överhuvudtaget inte om. Vår duktiga lilla tjej:))

Sen var det bara att åka hem, be sambon laga mat och hoppa in i dushen. Två timmars paus till nästa kursare kom! Ikväll har jag haft avslutning med Carro och “Lär din hund att skvallra”-kursen. Hon har verkligen var kanonduktig under dessa månaderna och utvecklats så mycket, vilket har fått till följd att hon fått en hund som skvallrar till 80% och som tar så mycket mera kontakt än tidigare. Han har dessutom fattat att det här med träning är KUL. Det är så underbart att se “sina” ekipage utvecklas framåt till det bättre, att känna att man faktiskt gör skillnad. Det är den verkliga lönen för alla timmars planerande och praktiserande. Så tack alla mina underbara kursare:))

Hur man återvinner en hund på 5 minuter

Elsa var superrastlös när jag kom hem från jobbet och bara vankade runt och pockade på uppmärksamhet, så jag körde ett träningspass med henne. Så nu har vinterns trixinlärning börjat. Ikväll tränade jag henne att följa en laserpunkt från en laserpenna och plocka upp den saken som jag lös på, lägga en boll i en liten låda, få henne att tro att hon är en tidning som skall återvinnas och börja skaka nekande på huvudet (målet är att hon ska kunna svara nej på frågor jag ställer genom att jag ger henne ett “osynligt” tecken). Följande bildserie visar gur jag på bara några minuter lär Elsa att hoppa upp och gömma sig i vår tidningsåtervinning (återvinna sig själv;)) Såg verkligen jättekul ut, hahaha….Nu ligger och förnöjt och sover igen. 15 minuters träning sen kan man göra vad man vill resten av “kvällen”, smidigt… Aktivering äger!!

Abby fick också lite träning. Vi började med plocka upp en boll och lägg den i en låda-övningen, men det fixade hon hur lätt som helst så då övergick jag till att börja klicka in musmattan som tasstarget. Gick sådär, men hon var ganska trött efter att ha varit med mig på jobbet hela dagen. Hon somnade tom i mitt knä i ridhuset när vi kollade på min brukare som red. Sötnos….