Idag var jag, Emma och Elsa uppe på Kopparhatten i Skäralid och gick. Vädret var perfekt för en skogstur, mulet och lite regn, 25 grader. Skönt med lite svalka efter de senaste dagarnas värmerekord!! Turen avslutades med fotografering, ett dummiesök till Elsa, mat till Emma medan jag och Elsa delade på ett äpple. Skön dag helt enkelt:))
Jaha, då var man äntligen hemma igen. Efter en mycket svår förlossning och en vecka på sjukhus är jag och Emma nu äntligen hemma. Emma är världens mest underbaraste unge, så söt och snäll och ett riktigt matvrak. Men det är inte bara jag som trillat dit och fått en ny passion i livet, det har även en av mina hundar.
Jag har varit lite fundersam över hur hundarna skulle ta det här med ett spädbarn i huset. Men det har gått hur bra som helst. Första mötet mellan hundarna och Emma var på sjukhuset. Roger tog med sig hundarna en dag när jag låg inlagd. Han var uppe och hämtade Emma, sen tog han en promenad med vagnen och hundarna. Emma sover som en stock så fort hon kommer utomhus så hundarna såg bara vagnen. Ingen reaktion. Jag hade ett möte med läkaren så Roger fick klara sig själv en bra stund. Efter det gick jag ut för att äntligen få hälsa på mina älskade hundar. Elsa trodde inte riktigt på Roger när jag kom gåendes och han sa till henne att det var matte, hon sprang några meter sen stannade hon. Jag kraxade till lite, då först fattade hon att det var jag. Jag har nog aldrig sett henne så glad, hon sänkte hela kroppen och vevade med svansen som en tok. Jga kunde inte låta bli att fälla en tår. Jag hade ju saknat henne med… Svea blev givetvis också glad, men med Elsa är det något alldeles speciellt. Svea tenderar mer och mer att vara husses hund…
Efter en liten promenad satte vi oss ner på en bänk och tog fram Emma. Svea var väldigt nyfiken det första, men det la sig på bara några minuter. Sen dess tycker hon att Emma visst är lite spännande ibland med för det mesta är hon bara en konkurrent om matte/husses knä. För Elsa däremot var det kärlek vid första ögonkontastet. Jag har aldrig sett henne så såld på något/någon i hela mitt liv. Sen den stunden är jag mer eller mindre utbytt, första dygnet hemma var Elsa som besatt. Hon satt upp nästan ett heöt dygn och bara studerade Emma. Vart Emma än befann sig var Elsa där.Hon kunde somna först när hon på natten till slut fick ha sitt huvud på Emmas ben. Fortfarande vill hon helst vara i det rum som Emma är, men nu kan hon ligga ner och sova även om Emma är lite vaken. Men skriker Emma vill Elsa genast trösta henne, på hundars vis förstås. Slicka på huvudet och puffa lite med nosen.
Imorgon är Emma två veckor och vi börjar så smått komma in i detta i nya. Hundarna får givetvis stå tillbaka lite grann, men vi försöker hålla på deras rutiner så gått det går. Försöker träna något litet varje dag. Häromdagen fyllde jag barnvagnens underrede med dummies och gav mig ut i skogen. Emma sov som en stock så det gick hur bra som helst att stanna för en träningsstund. Men gu vad jag längtar ut i skogen, vill ut och spåra med järntrean snart igen. Kom igen tjejer, nästa vecka så…
