Sjukvård vs djursjukvård
Denna veckan har jag vandrat in och ut från sjukhuset ett flertal gånger. Hopplöst är det att få någon ordentlig vård här i Sverige. Ingen som verkligen lyssnar och tar en på allvar. Vi har fasen så mycket bättre och snabbare djursjukvård i detta landet än människosjukvård. Inta ska det behöva ta flera månader att få till en magnetröntgen och operation. Ingen djurägare hade tillåtit att deras älsklingar skulle behöva lida så pass länge. Får vi ingen tid som vi hade tänkt oss så ringer vi helt enkelt vidare till andra kliniken tills vi får detbemötande vi söker. Vi blir arga på veterinärerna om de inte lyssnar och många av oss ser helt enkelt till att ge sitt djur det bästa som finns. Bara hon/han blir frisk. Men människor kan man behandla hur som helst. Inget hopp heller har vi att kunna påverka vår situation. När varken smicker, hot eller tårar hälper så ger jag upp. Det är helt enkelt ingen mening att hålla på att bråka med vården, jag har tappat tron på svensk sjukvård. Så kanske det blir ett privat alternativ ändå. Min hund kan jag lägga ut tusentals kronor på för att hon ska få det bästa och att allt ska kunna uteslutas. Kanske är det dags att inse att man helt enkelt får göra det samma för sig själv. Ta av sina besparingar för att slippa ha ont och kunna gå igen. Det är en väldigt viktig del i mitt liv, ett par fungerande ben!
Svensk sjukvård suger….
Ett tag var jag ganska less på allt. Men sedan min mamma släpade i väg mig en kväll till ett köpcentrum, för att shoppa och sedan gå på teater i Malmö så inser jag att man faktiskt kan ta sig fram rätt så bra med kryckor iallafall. Mitt hopp tändes, så dagen efter var jag ute och hoppade min första promenad med Elsa på länge. Det var så underbart att äntligen så få klappa hästarna i hagen, känna vinden blåsa i mitt ansikte och solen värma mig. Men det bästa av allt var att få vara ute med min älskade Elsa igen. Se henne springa omkring och ständigt söka min blick. På vägen hem, nedför backen fick jag henne tom. att gå fot med mig. Trots att jag hoppade på kryckor och hon tycker de är ganska läskiga. Min duktiga lilla hund. Det är så himla mkt värt att ha en lydig hund som man kan ha lös i alla situationer. Så satsa på en bra allmänlydnad mina vänner, det är värt allt när man hamnar i situationer som denna.
Sporrad av min tur ute funderade jag om det fanns något annat man kunde göra i hundträningsväg när man är fast på kryckor. Förutom att lära in trix oxch frishapa då. Så jag samlade ihop mina dummies och kaninskinn och hoppade ut i trädgården och gömde dem så svårt jag nådde. Det gick jättebra att göra ett sök i sin egen trädgård. Tänk det hade jag aldrig funderat så mkt på innan. Elsa tyckte det var så roligt att få träna lite igen (jag med minst lika mkt) så jag gjorde om det tre gånger (8-12 i varje omgång).
Kom också på att man kan träna inkallning, ingångar och fotpositionen bra fast jag stod helt stilla. Vad gör man inte för att få lite utlopp för sin energi och träningslust.
Men både jag och Elsa saknar våra ridturer, de långa promenaderna i kvällssolen, besöken på brukshundsklubben, att tävla och kunna springa ikapp. Så ni som kan, ut och lek med era hundar. Ta vara på den frihet ni har, spring, busa, spåra och njut av våren. Tills dess att jag kan göra samma sak ska jag försöka göra det samma fast med kryckor. Allt går om man vågar, vill och är envis. Tack mamma för att du öppnade mina ögon igen:)
Tags: Hundträning, Skador