Ang kurser och livet i allmänhet
Idag har jag varit hos Hundvilja och pratat med Patricia angående att jag ska börja hålla kurs hos dem. Det ska bli jätteroligt att hålla kurs igen, kan knappt vänta tills jag får sätta igång.
Abby var med mig. Patricia har två hundar, valpar. En PON (6 mån) och en schäfer (5 mån). Jag kan inte påstå att jag avundas dem att ha två stycken samtidigt, då jag själv tycker det är fullt tillräckligt med en. Jag vet knappt hur jag ska få ihop mitt liv med som det är. Man ska träna för att vara snygg, må bra och vara pigg, man ska jobba, träna sin egen hund, träna Abby, tävla, läsa böcker, hålla kurser, vara kreativ, städa, tvätta handla, vara en bra sambo och styvmamma (hatar verkligen det ordet!!), ta hand om trädgården, planera, planera, planera och om man får någon tid över ta det lite lugnt. Puhh, hur får människor saker och ting att gå ihop. Jag fattar det inte. Allt jag önskar är lite lugn och ro ibland så jag hinner ikapp mig själv. Men det är inte längre något självklart inslag i mitt liv. Nog gnällt! Allt kommer säkert att fungera fint.
Tillbaka till Abby. Hon var mest trött och tyckte de andra hundarna var läskiga, så läskiga. Stryk fick hon av en katt med, hihi. Inte alls kul egentligen, men nu i efterhand kan jag skratta åt det. Saker var den att Patricia och hennes man Stefan har 8 kattungar hemma. 5 av dem är bara tre veckor gamla och de var dem jag gick in för att kolla på (kattungar är ju bara så gudomligt söta, man bara smälter ju). Abby kom trippandes efter mig för att se vad jag skulle göra. När kattmamman ser en främmande hund i hennes barnkammarrum blev hon störtförbannad och hoppade på Abby. Redan när första tassen träffade Abby gjorde hon helt om och försökte fly, men kattmamman gav sig inte så lätt, hon hoppade på Abby bakifrån och satte klorna i sidan på henne. Abby skrek! Jag fick tag i kattmamman och höll henne lugnt tillbaka. Stefan tog ut Abby ur rummet (hon slutade skrika så fort katten inte rörde henne). Jag lugnade katten och hon kröp förnöjt tillbaka till sina ungar. Jag beundrade dem en stund, vilken kändes som en evighet, för allt jag ville var att gå tillbaka till Abby och kolla så att allt hade gått bra. Men eftersom hon blev tyst så fort jag fångat katten så antog jag att allt hade gått bra och att hon bara blev rädd (såg senare när jag gick att jag hade rätt). Ungarna var förstås helt bedårande, hade öppnat ögonen för bara några dagar sen. När jag berättade det för sambon så han genast att Nej, Sara, vi ska inte ha någon kattunge:))
Elsa har skött sig fint idag. Kom på ett nytt sätt att träna in snabba lägganden under marsch som faktiskt verkar fungera (äntligen). Det börjar ju nämligen dra ihop sig för tävling snart igen. Ska köra en träningstävling den 4 september i Saxtorp och sen tävla officiella tävlingar både lördag och söndag och sen tre till samma månad. Så det gäller att strama upp det hela lite nu känns det som. Vill ju gärna ta mitt LP1 i september:)))
Tags: Abby, Elsa, Hundvilja, Livet