-= Blog The Dog =-

Hundspråk med Reneé Sjöberg

Förra helgen så var jag på föreläsning med Sydskånska kennelklubben. Dagens föreläsning handlade om hundens språk, kommunikation och hur vi kan lära våra hundar att bli språksäkra gentemot andra hundar. Det var en informativ föreläsning där vi också fick se lite utdrag ur hennes filmer. Dock är det ju så med hundspråk att det är svårt att ge några allmänna råd till folk som har problem med sina hundar. Precis som Reneé så anser jag att man måste se ekipaget för att kunna uttala sig.
Mycket av det som sades innan hade jag redan hört, men det är alltid nyttigt att få sig en påminnelse. Man lär sig alltid något som jag brukar säga:) här kommer en luten sammanfattning av vad hon pratade om.

Enligt Reneé så är det viktigt att vara tvåspråkig med sin hund- Inse att du aldrig kommer kunna tala hundiska och din hund aldrig kommer kunna tala svenska. Men ni kan lära er förstå varandras språk och sedan utrycka er tillbaka på ert eget. Hunden är oftast så mycket bättre på att läsa oss än vad vi är på att läsa dem. Alla hundägare skulle tjäna på att gå en kurs i hundiska. Framför allt så skulle alla hundar tjäna på det:)) Du lär dig hundens signaler genom att observera många hundar i många olika situationer, genom att läsa böcker och titta på filmer. För att kunna lära din hund vilka signaler som är bra och vilka som är mindre bra, måste du själv först veta hur dessa ser ut. En hund som inte har “social kompetens” hamnar mycket lättare i bråk med andra hundar, blir rädd/osäker eller misstolkar andra hundars signaler. Läs på så att du vet vad in hund säger till andra hundar ni möter. Filma gärna dessa möten och titta på dem i slow motion sen. Hundspråk händer så fort att det mänskliga ögat har svårt att se alla nyanser och skiftningar som sker. Men för att det ska komma till stånd en kommunikation så måste den hunden som tar emot ett meddelande vara mottaglig. Iblnd är våra hundar så blockerade att den andra hundens signaler inte går in. Har en hund varit med om en traumatiserande upplevelse så kan det ta tid innan den slappnar av och faktiskt kan öpnna sinnet så mycket att innebörden av det den andra hunden går in. En hund som inte kan göra sig förstådd eller inte förstår är en hund med mycket frustration. Det är oerhört jobbigt för hundar som inte kan kommunicera på rätt sätt. Se till att hjälpa din hund till ett rikare hundliv.

Det pratades också en hel del om tikar resp hanars sätt att kommunicera. Vi fick se  en goldentik som ogillade hanhundar ovch hennes helt olika reaktioner på två olika hanhundar. Första hunden var en äldre språkvan herre som tydligt visade att han förstod vad hon menade. Tiken var inte intresserad av någon som helst kontakt med den andra hunden och det respekterade den äldre hanen. Denna hane och tiken kunde vara i samma rum utan några som helst känsloutbrott från tikens sida. Tiken förstod att hanen respekterade hennes ovilja att hälsa och slappnade av. När nästa hane ( som var betydligt yngre) kom in var det en helt annan sida av tiken vi såg. Hon gjorde nästan omedelbart flera utfall, och morrade och skällde kraftigt. Den yngre hanen brydde sig inte nämnvärt vilket gjorde tiken mycket frustrerad och hotfull.

Dessa två så olika möten känner sig många av oss igen sig i. Själv har jag en tik som fungererar precis på det sättet. Hon hatar hanar som inte kan låta hennes rumpa vara. Den naturliga frågaan alla ställde sig då var: “vad kan vi som ägare göra”. Den som har en sådan här tik måste respektera att hon inte vill hälsa på hanhundar och skydda henne från dessa. Jag som matte måste visa att jag förstår henne och ger henne det skydd hon vill ha. Det skyddet kan vara allt från att mota bort en påstridig hanhund till att uppfostra hanhundsägare man möter. Sen är det också bra att lära sin tik att tolerera en snabb rumpsniff av andra hundar. Det är en viktig del i hundars hälsningscermoni och mycket gruff kan undvikas genom att man lär sin hund att det är i sin ordning med en snabb koll. Man kan också lära sin tik att sätta sig ner för att därigenom blockera det hanen vill åt. När ens tik beter sig som en idiot mot andra hundar så ignorera hennes beteende, sätt henne i säkerhet och var sedan snabb med att belöna när hon gör som du vill. För hanhundsägarens del så gäller det att ta sitt ansvar, att se till att ens hanhund lär sig att hälsa normalt på tikar, oavsett om de är i löp eller ej. Kan inte ens hanhund låta bli tiken så gå emellan och gör klart för honom vilka regler som gäller. Oavsett om en tik markerar mot hanhunden eller inte så bör man sätta upp klara regler för vad som är tillåtet.

I alla grupper där det finns en hund med räknas som familjegrupper. Tidigare har man jämfört varg/hund med höns och sett till deras strikta hackordning. Det gör man inte längre idag. Nu pratas det istället om familjegrupper där det ja, finns ett alfapar, men nej det är inte alltid de som bestämmer. Är det någon annan som är bättre på en uppgift så tar den över ledarrollen när den aktiviteten utövas. Hundgrupper är dynamiska, levande grupper. Rangordningen fastställs underifrån- detta är jätteviktigt att veta. Alfa dominerar aldrig sig till sitt ledarskap utan de övriga flockmedlemmarna visar genom frivillig underkastelse att alfa fortfarande är alfa. Vi ska vara en familj med vår hund, vi ska göra oss så oumbärliga som möjligt. Svara på hundens inviter och skäm bort din hund. Ge den mycket kärlek, aktiviteter, lek och mat. Se till att du fyller din hunds behov och att du vet var alla resurserna finns. Reneé berättade att hon ofta ger hundarna det de vill ha, vill de ha ost vid köksbordet får de det, vill de sova i sängen är det ok, allt det de visar att de vill försöker hon att uppfylla. När jag kom hem och berättade om detta för min sambo så sa jag att det kanske var att ta i lite, så skrattade han bara och sa att jag minsann inte är ett dugg bättre.. Fattar ingenting;)) Skämma bort mina hundar, det skulle jag aldrig göra:))

Fyrklöver på kurs

Idag har jag med Elsa och Roger med Svea börjat på en fortsättningkurs i apportering för “Duck and dummies”.

Det var kul att gå kurs tillsammans, att kunna göra samma saker med hundarna. Jag trodde det var en nybörjarkurs men de ansåg kanske att vi kunde börja direkt i fortsättningskursen. Svea är ju inte tränad så himla mycket så det var lite nervöst på inkvalningsprovet som skulle visa vilka hundar som platsade på kursen. Men det gick vägen:) Hon var riktigt duktig för att bara vara 11 månader och mitt uppe i könsmognaden.
Testet startade med en “walk up”, dvs vi gick på rad med våra hundar medan instruktörerna kastade dummies lite hur som helst. Dessutom hade de satt ut dummies i fältkanterna så vi fick skicka våra hundar på linjetag. Alla skulle ta minst en markering och ett linjetag. Svea tog en av varje, men fattade inte riktigt linjetaget (inte så konstigt), men fick in den hyfsat fort ändå. Elsa tog också ett linjetag och två markeringar. Markeringarna gick bra, men linjetaget vek hon av på ett fritt sök en bit från dummien. Efter en inkallning (våra hundar var i princip ensamma om att komma på inkallning under arbete) så hittade hon den. Svea var tyst som en mus under “walk up”:en medan Elsa pep en del. Det blev bättre när jag klickade henne för tystnad. Efter drygt en timme var det dags för fikapaus, hundarna fick tyvärr inte vara med då utan fick sitta i de kalla bilarna. Tur att jag kom ihåg att ta med täcken till våra.
Efter pausen var det dags att splittra gruppen i två (vi var ca 15 ekipage). Jag och Roger valde att lära oss mer om linjetag, den andra gruppen arbetade med markeringar.
Vi fick lära oss “rutan”. En ruta med fyra hörnpinnar med ca 15 m mellan varje hörn. Vid varje pinne låg en dummie. Målet var att kunna skicka hunden från den ena pinnen mot den andra i ett enda rakt skick. Gick hunden inte rakt kallade man tillbaka den och kortade avståndet lite. Viktigt var att hålla handen stilla när man peka ut riktningen och att stå stadigt med vä fot vid hundens högra framben, min vänstra fot ca en meter framför och huka sig lite ner. Hunden skulle gå på vårt röstkommando och inte på handen. Man skickar hunden först när den kollar i rätt riktning. Mellan varje pinne ska hunden gå i jaktfot. Man tar med sig den inapporterade dummien och la tillbaka på sin plats och skickade sedan därifrån till nästa tills man gått ett varv i rutan och därmed fått till fyra linjetag.
Elsa gjorde två rundor i rutan och skötte sig alldeles utmärkt. Blev det lite galet en gång berodde det på mig. Svea gick också jättebra, vi är så nöjda med henne. Hon fick gå en omgång och fixade två klockrent och de andra två med varsitt omtag. Det som imponerade mest var hennes driv och att hon klarade av att gå jaktfot mellan pinnarna trots att vi aldrig har tränat det. Hon är en naturbegåvning;))

Det var en rolig kurs och jag är nöjd med det mesta av det instruktörerna presterade/lärde ut. Dessutom hittade vi en ny träningskompis som också har en tollare och som dessutom bor ganska nära oss. Det var förresten väldigt många tollare med på kursen, vi var hela 7 stycken som hade de små rödingarna. Våra hundar sover nu som stockar, speciellt Svea:))

Exempel på hur en “walk up” kan se ut.

Spårhelg dag 2

Idag har vi varit här utanför Kävlinge i liten skogsremsa, i Stävie. Så idag var det lite närmare:) Skönt att inte behöva gå upp lika tidigt. Hela natten igenom har jag drömt om spår, spår och spår….hihihi. Vaknade vid halv fyra och var jättepigg och glad, hade nämligen drömt att sambon varit ute och lagt två fina spår till mig som jag nu skulle upp och gå. Blev dock lite snopen och besviken när jag insåg att det var mitt i natten och sambon sov sött brevid mig med Abby tätt tryckt mot bröstet. Suck, det var bara en dröm….;) Så kan det gå när man bara har sysslat med spår en hel vecka. Har läst 3-4 böcker, en massa på nätet, skrivit ihop teorin, kollat markernaoch lagt spåren innan och utan i hjärnan tills jag bara såg snitslar och klövar överallt. Yrkesskadad, nej då - inte jag! Idag fick de gå två spår var i en betydligt svårare miljö, mera öppen terräng och en massa störning (harar, rådjur, en massa orienterare som sprang tävling, andra hundar mm). Men de skötte sig bra även idag. Spåren idag var ett öppenfyrkantsspår med bloduppehåll på 15 meter och ett “bara vinklar”spår. Förare och hundar kämpade på bra och löste det allra mesta bra. Alla var duktiga och det är härligt när man ser att polletten trillat ner både hos matte och hund:) Kanonjobb tjejer!!

Gick naturligtvis spåren även med mina hundar. Sambon kom med Abby precis när det andra körde. Vi började med Elsa, hon fick gå alla fyra spåren i en följd, med bara ett som hade klöv i slutet, hon var jätteduktig och var väldigt uthållig. Forsatte fast hon inte fick sina efterlängtade klövar i slutet. Med gu vad glad och nöjd hon var (vi med) när hon hittade klöven på sista spåret. Hon bar det så superstolt hela vägen till bilen. Släppte den inte ens när hon stannade och kissade:) Efter det var det Abbys tur. Hon fick gå två spår, ett av varje. Första spåret var lite halvsvårt med alla vinklar, men hon löste det bra ändå. Sista spåret gick hon som en klocka, bättre än Elsa. Hon brydde sig inte alls nästan om stället där tre rådjur gått över spåret (där hade både Elsa och den första hunden problem) utan bara noterade det och sen fortsatte tuffa på i sitt eget spår. Bloduppehållet brydde hon sig överhuvudtaget inte om. Vår duktiga lilla tjej:))

Sen var det bara att åka hem, be sambon laga mat och hoppa in i dushen. Två timmars paus till nästa kursare kom! Ikväll har jag haft avslutning med Carro och “Lär din hund att skvallra”-kursen. Hon har verkligen var kanonduktig under dessa månaderna och utvecklats så mycket, vilket har fått till följd att hon fått en hund som skvallrar till 80% och som tar så mycket mera kontakt än tidigare. Han har dessutom fattat att det här med träning är KUL. Det är så underbart att se “sina” ekipage utvecklas framåt till det bättre, att känna att man faktiskt gör skillnad. Det är den verkliga lönen för alla timmars planerande och praktiserande. Så tack alla mina underbara kursare:))

Spårhelg dag 1

Nu är jag sååå trött och såå nöjd. Har jobbat hela helgen igen och haft kurs dagarna i ända:) Men det är verkligen lika roligt varje gång:)) Denna helgen var det viltspårshelg. Totalt blev det 8 timmars spårträning. Mina ekipage denna helgen var jätteduktiga. Glada, uppmärksamma och vetgiriga, en perfekt kombination. I lördags var vi i Fulltofta igen, där fick de lägga och gå tre spår var. Ett rakt, ett U och ett serpentinspår. En del av hundarna blev tre spår för mycket medans för en av hundarna så passade det perfekt och det sista spåret gick allra bäst. Hundarna älskade att spåra och det gick för det mesta väldigt bra för dem. Efter spåren var lagda så var det dags för fika och teori i en timme. Det är så gott med varmt kaffe och kanske en grillad korv när man är lite småfrusen efter ha varit ute i regnet i någon timme. Det regnade i princip hela lördagen, men som tur inte så mycket att spåren regnade “bort” eller slogs sönder. det var mera ett stilla duggregn (som dock letar sig in precis överallt) som gjorde att spåren blev lättare att följa. Efter ha pratat om spårande i teorin var det dags för att omsätta kunskaperna i praktiken. Hade Elsa med mig och fick gå som andra hund på 3 av spåren, de två första gick bra. Men på andra spåret var hon väldigt uppvarvad och sprang på tok för fort så på det sista spåret bröt jag efter 30 meter då hon var alldeles för stressad och forcerad. Inget bra. Jag vill ha en lugn och noggrann spårhund, ingen som springer i 190 och därför slarvar en massa och missar vinklar och allt möjligt:( Då är det bättre att bryta och göra något annat. Så för att avsluta hennes dag på ett bra och roligt sätt gjorde jag ett viltsök med klöv istället. Satte henne på plats och gick ut i skogen och gömde 9 (!) klövar. När jag skulle skicka henne stack en annan hund samtidigt som också ville leta klöv, båda hittade och kom tillbaka samtidigt ur skogen med varsin klöv i munnen, såg jättesött ut! Elsa hittade alla och var nöjd och glad när vi gick tillbaka till bilarna igen. Skönt och oerhört viktigt att avsluta dagen bra. Den minnesbilden som hunden slutar träningspasset med är den som den kommer minnas nästa gång ni är i skogen och tränar. Har de en postiv bild av träningen på näthinnan när man ska börja ett nytt pass så har vunnit mycket redan där, för man vill ju göra om något som är kul. Men man kanske inte är lika sugen om ens minnesbild är sura miner och misslyckande. Så oavsett  hur illa och tokigt tränigspasset gått så se till att avsluta med något som hunden kan och tycker är roligt:))

Aktiveringshelg dag 2

Sista dagen på aktiveringshelgen tillbringades mestadels inomhus med olika typer av aktiveringsövningar. Det var bland annat olika typer av aktiveringsleksaker, spel, bollar, krabbor och annat kul. 6 olika leksaker betades av under första timmen. Kartonger med godis i, leta upp matte som gömt sig i badkaret, klura ut hur man får fatt i godiset gömt under handukar, kastruller och burkar. Sen var det dags för fika och 40 minuters teori. Därefter gick vi ut på en “rolig” promenad fast denna gången i stadsmiljö med allt vad det innebär med balansställen, “hopphinder”, korvträd, grävmöjligheter, omvägs”problem” etc etc.

Det har varit en rolig och lärorik helg. Det är så intressant att studera andra hundar och hur de arbetar och tänker kring olika problem. Även rasolikheten är spännande att titta på och lagra i hjärnans hundbibliotek till framtida kurshundar.

Aktiveringshelg dag 1

Idag har jag haft aktiveringskurs med tre härliga ekipage i skogen runt natursköna Fulltofta utanför Höör. I 4,5 (6 timmar för mig) intensiva timmar fick hundar och förare jobba med mestadels nosaktiveringar. Jag kan garantera att alla inblandade var härligt utmattade efteråt:) Mina tokar ligger iallafall och sover som stockar här hemma. Idag handlade det som sagt mest om att lära sig att utnyttja hundens nos till div. aktiveringsövningar. Det blev spår, sök, uppletande, godissök samt lite rapport och som avslutning en “rolig” promenad. Promenaden tog visserligen lång tid (1,5 timme mot vanliga 35 min), men eftersom regnet bara öste ner på oss blev den inte riktigt som jag tänkt mig. Men jag är nöjd ändå, det kändes bra och var roligt. Det är så skönt att arbeta i små grupper, jag känner som intruktör att jag verkligen hinner med alla ordentligt och det gör mig varm om hjärtat. En av deltagarna går även viltspårskurs hos mig så hennes hund fick som grädde på moset gå ett i förväg lagt viltspår efter de andra åkt hem. Men Zela var lite trött efter en sån här mastodontdag så koncentrationen var inte på topp. Men, men. Lite mera erfarenhet gav det dem iallafall:) Gick spåret med Abby (som andrahund) och Elsa ( som tredjehund) efteråt. De var jätteduktiga båda två och brydde sig inte det minsta att det gått en flera hundar och människor som trampat runt i spåret tidigare. Mina duktiga spårnosar:))

Elsa och Abby var som sagt med. Hade egentligen bara tänkt ta med Elsa som visningshund men Abby hade sån damp imorse så jag kände “nej, jag får ta med henne också, hon måste få mera träning, det här fungerar inte”. Hennes dampryck handlade om att hon skällde på allt och alla imorse. Hon är lite rädd för både människor och hundar, ända tills de kommer fram förstås, då är det bara kul. Men hon skötte sig ganska bra på kursen. Christina tyckte hon var duktig iallafall. Uppletandet klarade hon bra och kom in igen med föremålen (tog bara någon enstaka lov) och lämnade av dem i handen, kom på alla inkallningar, stannade på min signal när hon var på väg (skällande förstås) mot två golden retrievers och kom tillbaka igen på mitt kommando, så visst är hon duktig. Men ofta blir man ju hemmablind och jag kan ju inte låta bli att jämföra henne med min ängelhund Elsa som oftast gör allt för mig. På tal om Elsa var hon sig inta alls lik idag, hoppas det bara är löpet. Seg och dan, lite motor helt enkelt och liksom off hela tiden. Men man kan väl få va lite seg när man har sin “period” ;)) Trevlig dag var det iallafall. Nu är jag supertrött och ska kasta mig i sängen och sova som enstock innan jag ska upp imorgon bitti och förbereda allt för dag 2. Godnatt….zzzzzzzzzzzzzzzz

Viltspår och rådjur

I veckan har jag haft synnerligen fullt upp, fyra kurser att genomföra och planera bara denna veckan. Sen skulle det skickas ut nyhetsbrev, välkommen till …kurs-brev osv. Jag pratar förstås om Aktivt hundliv. Har verkligen fullt upp där just nu, vilket är superroligt, men tar alla min tid i anspråk. Hinner knappt med allt annat som att jobba, rida och träna egna hundar. Tack gode gud att min och Elsas tävlingssäsong är över för i år :)

Dagen började med en kurs i viltspår. Sambon var med och la ett spår till Elsa medans jag la till Abby förutom det till kursdeltagaren då. Hundarna gick jättebra. Elsa klarade sitt med bara en kort tappt trots stark sidvind och öppen markterräng. Abbys gick genom en massa björnbärsnår. Det var hennes första med både blod och klöv, som dessutom innehöll flera vinklar och svåra passager. Hon skötte sig jättefint, vissa bitar fastnade hon dock i buskarnas taggar och Roger fick lyfta henne vidare. Men hon har verkligen spårnäsa:) Mkt nöjd med båda två.

Efter kursen var avklarad gick vi en liten runda med Elsa, på den promenaden hittade vi ett långt fjärrvärmerör som vi använde som både agilitytunnel och hinder, kul kul.

Sen var det bara hem, äta och sätta på sig ridkläderna. Full fart mot stallet innan mörkret överfaller oss tänkte jag. Elsa fick naturligtvis följa med som vanligt. Hon var så duktig så, låg och sov i höet medans jag gjorde iordning hästen. Efter den tuppluren var hon lika pigg och frammåt som vanligt och bara kastade sig ut ur stallet och in i skogen. Full fart mot nya äventyr liksom :) Trodde hon åtminstone skulle vara lite trött efter att redan varit i skogen i tre timmar, men med en powernap klarar man tydligen allt ;) Underbart ridtur blev det med ett rådjursmöte. När jag red förbi Örtofta slott så stod det två rådjur i skogsbrynet och betade. Jag stannade hästen och stod och beundrade dem ett tag innan de försvann i galopp över en äng. Det var jättefint. Rådjur är verkligen vackra, graciösa varelser. Det bästa var faktiskt Elsa. Hon brydde sig inte det minsta att det hoppade två rådjur bokstavligt framför henne på stigen, hon kollade lite förstrött på mig sen fortsatte hon nosa runt. Helt fantastisk är den hunden… snacka om viltren:)

Here I come matte…