-= Blog The Dog =-

Konditionsträning

Idag har jag varit ute och hoppat med Elsa igen. Igår var vi också ute, då hoppade jag ca 1,5 km och eftersom det gick bra så tänkte jag att det inte skulle skada att öka på dosen lite. Så idag hoppade jag ca 3 km. Snacka om att det var jobbigt eller. Svetten bara lackade och jag hade blodsmak i munnen. Men det var verkligen underbart. Jag älskar när man tränar så att man verkligen känner att man lever. Det ger en sån kick att vara totalt utmattad av ett pass, när man är så trött att man mår illa och skakar. Innan, när Elsa var sjuk i sin Chronssjukdom, tränade jag massor. Eftersom jag inte då kunde träna henne tränade jag allt annat. Simning, kickboxning, styrkegympa, vanlig gympa, core och ridning. 4pass i veckan plus ridning några gånger var mer regel än undantag under den perioden av mitt liv. Ibland kan jag sakna den perioden så. Det var alltid fullt ös, alltid saker på mitt schema. Jag gick hela tiden från den ena aktiviteten till den andra. Jag var aldrig rastlös utan fixade och donade med allt själv. Nu lever jag ett helt annat liv, mkt mkt lugnare och där jah måste träna mig i att tänka på att jag inte måste klara allting själv. Det liv jag lever dag tycker jag väldigt mycket om, det ger mig andra värden än mitt förra. Men när min fot har läkt måste jag börja träna lite mer strukturerat igen. Nu när jag svettas på mina kryckor inser jag hur mycket jag saknat den biten.

Idag har jag och Elsa också tränat en del lydnad. Vi har kört rutan, vändningar på stället, skick till kon, minnesträning och avslutat det hela med en skön massagestund. Elsa är mkt taggad för träning,nästan för het. Hon har lite svårt att fokusera när hon är så där övertänd. Rutan gick sådär, hon är lite slängig och slarvig. Idag provade jag med att försöka få henne att göra fel. Jag la en godis/boll på en av konerna. Bollen struntade hon i utan gick in i rutan som hon skulle, med godisen däremot var det svårt. Först på fjärde skicket gick hon rakt in i rutan utan att försöka ta godisen. Vändningarna på stället fungerar bättre och bättre, åt vänster är dock det svåraste. Jag får helt enkelt läsa på igen, se om jag hittar några bra tips. Minnesträningen gick perfekt men skick till kon gick åt skogen. Hon använde konen som target eller la/satte sig på den! Åter igen får jag återvända till böckerna. Men det är skönt att vara igång igen. Och utmanande eftersom att träna lydnad med kryckor kan vara lite trixigt….

Agilityträning mm

Puh, jag är så trött att jag snart faller in i spontansömn:)
Efter en lång, hektiskt arbetsdag på kliniken och lite handling inför helgen så åkte jag och hämtade Abby hos hundvakten. Det var hennes första dag där och hon hade varit lite olycklig…men jag hoppas att det ska ordana sig med tiden. Eftersom jag kände för att vara ute så åkte jag och tränade agility och lydnad på Söderåsens brukshundsklubb med Abby. Så lyxigt att bara ha en hund med sig;)

Vi började med en uppvärmande promenad med lite lek för att förebygga skador, sedan körde vi lite lydnad.
Platsliggning: hon låg bra under 1 minut med störning i form av mig dansandes och tjoandes runt på planen (vilken syn va!). Jätteduktig var hon som låg kvar trots att jag fånade mig ganska mycket och kastade bollar och mat etc.
Ingångar:Hon har ungefär förstått vad hon ska göra, men hon var så taggad att hon hoppade lite mot min hand (som visade vägen via en handtarget). Hon sätter sig fint om jag tar ett steg fram.
Inkallning: sitter kvar fint (reser sig en gång, men sitter kvar de två andra), kommer som ett skott och studsar in i position (sned, men ganska ok). Kul att se!
Läggande under gång: hon går fint vid min sida men blir mycket konfunderad när jag säger ligg och fortsätter gå, så jag går vidare med henne och stannar nu vid kommandot, då slänger hon sig ner med ett aha-uttryck i ögonen, det var DET du menade:)
Fritt följ: Går slarvigt i början, men efter några bra belöningar går hon jättebra 10 steg. Wow, det längsta hittentills!! Hon hade bra attityd, viftade på svansen och tittade upp på mig. Kanon!! Det enda jag gjorde för att få henne dit var att klicka och belöna när hon gick rätt, inget annat. Sa inget, fyade inte henne när hon avvek från min sida. Fortsatte bara och när hon kom in i rätt posotion igen så blev det klick och köttbulle. Gick hur bra som helst och hjälpte henne mycket om jag gick i en vid cirkel.

Agility
Hon var så himla duktig. Tog alla hinder jag ville (hade väldigt, väldigt låg höjd). Kunde efter lite träning dirigera henne i en trippelserie. Satte henne, gick till andra hindret, sa hopp, hopp och sparng med henne till tredje hindret som jag kastade bollen över. Fungerade bättre än förväntat. Tunnlarna gick ganska bra efter några gånger, lite konstiga är de allt… Lärde in däcket och lånhoppet, absolut inga problem där. Lät henne testa alla kontaktfältshinder, hon hade inga reservationer. Hon körde bara på, med svansen i topp. Ibland hittade hon någon spännande doft på planen och tappade fokus för några sekunder. oftast lät jag henne vara, bara belönade henne antingen med träning, boll eller mat när hon hade fokus på mig. Hon är ju trotsallt inte så gammal än, kan inte begära så pass mycket fokus än som Elsa har. Dessutom är hon en welsh som inte är kända för sin arbetskapacitet annat som jakthundar (Abby stöter och spårar mycket fint!!) Så hon fick vara unghund och ta det i sin egen takt. Den mesta av tiden lekte vi faktiskt, jag vill ju att hon alltid ska tycka det är fantastiskt roligt att komma till en appellplan! Att bygga för framtiden är viktigt!! Lite passivitet hann vi också med, satt på en bänk och kollade på bilarna som passerade. Gick bra nästan direkt.

Åhh, dagens åtagande nästan avklarade. Men what ever, nu måste jag sova. Ska upp tidigt och ha kurs.
Sov gott:))

Lydnadsträning

Ikväll ska jag som vanligt hålla kurs i ettans tävlingslydnad. Oftast brukar jag använda delar av kvällen innan eller eftermiddagen samma dag till att förbereda kvällens övningar. Så också idag. Ikväll ska vi gå igenom momenten inkallning och läggande under gång.

När jag planerar övningarna måste jag också se hur de fungerar i praktiken, så att jag lättare kan möta eventuella frågor och svårigheter. Det är väldigt sällan övningar fungerar precis så som det står i böckerna. Detta gör att mina hundar får agera som övningsobjekt och samtidigt får dagens träningsdos. Det som är så bra och värdefullt för mig är att jag har två hundar som är på helt olika nivåer i sin utbildning. Elsa som tagit både LP1 och LP2 och som ska startas i teran till sommaren, Abby som bara är tio månader och måste lära sig allt från grunden. Detta ger mig bra möjlighet till reflektion över hur moment är uppbyggda och vilka delar som är helt grundläggande. Elsa kan redan alla moment men behöver slipa på precisionen. Med Abby däremot märker jag direkt vad som är grund och vad som är påbyggnad. De ekipagen jag möter på kursen är ofta i Abbys fas, de måste få chans att lära allt rätt från början. Med Elsa har jag mest bara kört på utan att tänka så mycket vad som är den snabbaste vägen till inlärning. Hon har en enorm arbetskapacietet som gör att jag kunnat träna på det viset. Abby har inte motor på det sättet utan måste hela tiden motiveras till att arbeta. Det har fått mig att tänka i nya banor, vilket också har gjort att jag börjat träna om Elsa helt från grunden. Det har visat sig att precisionen har blivit mycket bättre av att jag ändrat mig som tränare. Nu är jag mer eftertänksam och funderar igenom övningarna först. Vilken skillnad! Jag kan varmt rekommendera det till alla som tränar hund. Sen är det bra att kunna improvisera också, att ha fokuset skärpt hela tiden gör att man ofta kan fånga beteenden i “flykten” så att säga. Det största målet är ju att ha roligt, sen är det väldigt motiverande att ha ett mål att se fram emot. Så nu har jag anmält mig och Elsa till debut i trean den 12 juni. Nervöst!! Nu gäller det att lägga upp en bra tidsplanering för vår träning:)

Träning och mjukost

Idag mår jag lite bättre än de andra dagarna så idag har faktiskt båda hundarna fått sin dagliga dos av träning. Speciellt Abby har fått stå på undantag ett tag. Men nu ligger de så nöjda och glada och sover vid mina fötter. Jag har fått i mig lite lunch och ska efter ha skrivit klart detta ta en välbehövlig dusch.

Vi börjar väl med min Elsapälsa. Sambon bevisade imorse han är en superkille. Ja, vad har han gjort då? Saker är den att igår så beklagade jag mig lite över hur anlagsprovet skulle gå då jag inte har haft ork att lägga några spår själv. Så imorse gick han upp extra tidigt och la ett spår till mig innan han åkte till jobbet, så att jag kunde få träna lite till på tisdag. Vilken pärla han är. Puss på dig!! Elsa tyckte spåret var lite svårt då det gick på en öppen äng med högt gräs. Hon tappade bort sig flera gånger, men idag kunde jag ju absolut inte hjälpa henne för jag hade ingen aning själv. Vilket var bra, hon löste sina “tappter” själv och hittade klöven. Bra jobbat, fast jag har sett bättre. Men det felet är mitt. Jag hade redan tagit udden av hennes motivation och skärpa genom att träna lydnad i 20 min innan. Så jag är nöjd med spåret ändå:) Lydnaden är jag inte riktigt lika nöjd med. Rutan går bättre och bättre, håller mig numera till min träningsplan och det verkar fungera. Men nu är det fria följet som fallerar. Hon följer med mig visst, men slarvar med sin position en del. Har fått typ VP (varierande position) på alla tävlingar på detta moment. Nu är det mest i högersvängarna hon flyter ut och tappar bort sig. Och jag vill inte skälla på henne, för jag vill att hon ska tycka det är superkul och vifta med svansen i ett. Så kära läsare, hur gör jag?? Tips mottages gärna.

Abby däremot är dagens mest lysande stjärna. Hon var verkligen kanonduktig. När hon är ensam med mig (både hemma och ute) är hon så mycket mera fokuserad och duktig än när familjen är samlad (det är då alla damprycken kommer) eller Elsa är med (lyssnar bara när jag vill). Tanken var från början att jag skulle testat att gå spåret med Abby som andrahund, men eftersom Elsa tyckte det var svårt så lät jag bli. Vi tränade istället apportering med klöven. Först sprang hon bara och lattjade med den, men efter jag sagt till henne och ändrat mitt träningsupplägg så gick det hur bra som helst. Efter några gånger kom hon med den varje gång och lämnade av den i handen (8 av 10 ggr). Efter det tränade vi inkallning, jag kunde gå ca 10 meter utan att hon reste sig. Sedan tränade vi lite skvallra när vi gick. Och som avslut så körde jag uppletande av klöven i en dunge. Jag satte henne i utgångsställning (på min vänstra sida med nosen i min näsas rikting) och kastade in klöven ca 10 meter in i dungen. Första två gångerna ville hon dra iväg innan jag sagt sök, men efter jag hämtat henne en gång och kallat in henne en annan satt hon snällt kvar och vrålstirrade (ler) på mig för att få sitt kommando. Superduktig. Hittade klöven varje gång och sprang direkt in till mig och lämnade av den! Mitt hjärta svällde av stolthet:)) Har hittat den bästa matbelöningen till henne, mjukost i tub! Det hade jag till Elsa när hon var liten också och vi har kört med det inne ett tag, men idag tog jag med tuben ut (måste se kul att se mig gå omkring med en stor mjukosttub i området). Tack vare tuben kunde jag få hennes uppmärksamhet och få henne att komma till mig när hon råkade skrämma upp en fågel ur en buske. Hade aldrig hänt om jag bara hade haft typ Frolic eller ens favvoleksaken. Min lilla sötnos:)

Dock har hon inte varit så söt i övrigt idag. Vattentestet pågår fortfarande och hon gillar verkligen att slaskdricka. Hälften hamnar på golvet när det rinner ur hennes mun och resten kissar hon ut på golvet i stora pölar. Varför säga till när man ska gå ut när det bara är att sätta sig där man står?? Suck. Idag har det blivit tre pölar (fast jag släpper ut henne jämt) och igår kväll blev det fem! Det gör mig tokig. Hon får gå ut så fort hon ätit, sovit, lekt, när hon står vid dörren och några gånger dessemellan. Men ändå tog hon ett skutt upp i vår säng igår och satte sig och kissade. Just då vill man bara “strypa” henne (men skäller inte ens på henne). Fattar inte vad mer vi kan göra för att få henne rumsren! Igår drack hon förövrigt ca 1,5 liter och idag blir det kanske lite mer eftersom hon rört på sig så mycket. Så några enorma mängder är det ju inte. Hon spiller ju ut en hel del brevid också. Favvoriten är att gå och “dricka” och sedan gå och pussa på en, det är bara det att hon har hela munnen full av vatten som man då får i ansiktet. Jättekul. *ler* Min lilla toka.

Det är inte bara mjukost som är gott….Ska ta med mig en Risifrutti ut nästa gång, vem vet det kanske fungerar ÄNNU bättre:))

Att träna hund som sjuk

Har legat sjuk sen jag var uppe i Göteborg förra helgen. Hatar det. Kan inte jobba, kan inte promenera och kan inte träna hund. Inte med någon ordning iallafall. Sedan i söndags har vi försökt att träna lite lydnad varje dag. Nästa tävling i tvåan närmar sig med stormsteg, en och en halv vecka kvar sen är det Malmö som gäller och KM för Lomma bk. Vill ju så gärna bli klubbmästare i lilla lydnaden (ettan och tvåan) och så givetvis ta mitt andra förstapris. Men det känns inte så lätt när både humör och kropp strejkar så fort man tar ett steg.

Att träna hund när man är sjuk är ingen dans på rosor för varken mig eller hunden. Jag har inte alls samma tålamod som vanligt och kan bli irriterad på stackars Elsa när hon inte gör som hon ska på rutan. Alla andra moment går bra (platsliggning, apportering, fritt hopp, läggande under gång) eller hyfsat bra (fritt följ, inkallning med ställande, fjärrdirigering). Det är bara rutan som är så %#/&&/&¤ SVÅR. Från fem meter gör hon det klockrent, från sju meter likaså men från 10 meter så blir hon förvirrad och springer och antingen duttar på konerna eller stannar precis utanför innan jag ens andats stanna eller blir osäker och vimsar runt och sedan springer tillbaka till mig. Jag vet så väl hur jag borde träna in det för att det ska bli bra, men när jag är sjuk vill hjärnan bara ta genvägar hela tiden och det håller ju inte:( Så jag kämpar med mig själv att dels behålla lugnet, dels leka och ha kul som vanligt och dels göra det lätt, lätt, lätt för henne och träna upp hennes muskelminne (all belöning i rutan kommer i bortre kanten-alltid). Så nu ska vi träna rutan a´10 repetitioner minst 2 ggr varje dag så lär det ge resultat. Men vi måste fortfarande ha kul förstås, för det är ju det hundträning går ut på. Är det inte kul så ska man göra något annat! Vi ska lägga allt krut på rutan och fritt följ, det är ju där de stora poängen ligger (koefficient 3). Ja det är så, om man planerar sin träning väl och håller sig enligt den så når man skyarna mycket snabbare än om man bara flummar runt (jag flummar också runt en hel del ibland iofs, men man kan ju inte var bäst jämt eller hur, fniss). Till trean ska jag dock ta mig lite mera tid och lära in momenten INNAN jag börjar tävla och inte tokträna mellan tävlingarna. Fast det är så klart bra att ha en deadline (inbokad och betald tävling funkar för mig).

Om bara en vecka ska vi dessutom göra anlagsprovet i viltspår. Men det orkar kroppen absolut inte med just nu, någon måtta får det vara säger den och ger mig ont som straff…(så att jag måste hålla mig inne, svårt är det, börjar få myror i kroppen!). Jag får bara hoppas att vi har tillräckligt mycket rutin för att klara anlagsprovet ändå. Jag och Elsa har gått en fasligt massa spår i våra dagar, men på sista tiden (sen vi flyttade ner till åkern) så har det varit skralt med det. Spåret som pappa la åt mig gick ju bra iallafall, så jag lägger det åt sidan och hoppas, hoppas, hoppas att det ska gå vägen. Det borde gå. Det senaste året har vi bara gått med klöv och skippat blodet, så det borde vara hur enkelt som helst för henne att följa ett blodat spår. Det borde vara som en motrorväg för henne tycker jag, både personspår, klövspår och blodspår i ett. Hur svårt kan det bli? Du klarar detta Elsa, det är jag säker på. Det är mest bara matte som strular till det för dig genom att drulla runt som ett fån, tappa linan, snubbla och snurra in mig i linan, hahaha ja ni hör ju hur det låter. Men kanske får jag lite humorpoäng från domaren för att det ser så skrattretande ut, hihihi.

Det har förresten kommit upp alla bilderna från Lerums tävlingen på deras hemsida. Massa bilder på mig och Elsa. Kolla in på: http://www.lerumsbrukshundklubb.se/images/08-10-11-Lydnadstavling/album/index.html

Gu så skönt

Äntligen, som jag väntat! Fick besked från SKK idag angående Elsas röntgenresultat HD/ED.Var och röntgade henne för ett tag sedan på Malmö Djursjukhus (mkt duktiga). Jag trodde inte det skulle vara någon anmärkning, men man vet ju aldrig. Nu vet jag iallafall. Hon fick A på höfterna och Ua på armbågarna, sköönt. Nu kan vi äntligen börja träna agility seriöst om vi vill och hinner (mest beror det på tiden tror jag). Men först ska vi köra färdigt ettan och en bit in i tvåan och sen  ta anlagsprovet i viltspår innan det blir aktuellt. Sen vill jag ju gärna köra något workingtest med henne också….. ja som ni ser så ska Elsas karriär bli lång och mångfaseterad, fniss. Vi får väl se vad som hinns med på ett hundliv:)) Kul ska vi ha iallafall!

Nu är det sista förstapriset som gäller. Dock kunde jag ju inte hålla mig så jag har börjat träna in momenten till tvåan. De flesta är klara sedan tidigare, behöver bara lite uppfriskning. Men fritt hopp över hinder och rutan är väl det som kräver mest arbete. Har anmält mig till två tävlingar till, fast till tvåan då:)) En på Lerums Bk (typ Göteborg) och en på Söderåsens Bk. Men tempot blir dock inte lika uppskruvat som nu, en är i oktober och en i november, tanken är att vi ska hinna med anlagsprovet däremellan också. Men vi får väl se vad krafterna räcker till. Viljan finns iallafall.

Men ettan var det nu (så lätt att tankarna flyger iväg och man fokuserar på fel saker, här och nu var det Sara). Ska smygträna lite nu om en stund på Ekevalla IP i Eslöv, inför söndags tävling. Den ska nämligen gå där och det är alltid bra att ha kollat av omgivningarna någon gång innan.

Ni vet väl förresten att om ett ord lyser blått så betyder det att det är klickbart och leder till en annan sida som antagligen har med ordet att göra.Ha det bra, nu bär det av till Eslöv;)Bildexempel på höftledsröntgen

Jättekul

Ville bara berätta att Elsa nu ligger som första bild på hennes kennels hemsida. Åh, vad stolt och glad jag blev! Känns jättehärligt att äntligen få lite credit för allt jobb. Kolla gärna in på Lönnlövets kennel. Känns som de är nöjda med mig för en gångs skull:))

Gårdagen var rätt så seg. Det kändes för både mig och Elsa att vi har haft fullt upp i helgen. Men igår tränade vi iallafall lite lydnadsmoment för tvåan. Apporteringen gick bra, rutan var det värre med. Anledningen är ganska enkel. Vi bor brevid en golfbana och där finns det små “kulor” som folk slår ifrån. Där har jag tränat dirigering med Elsa. Att hon ska springa till den “kulan” jag pekar på och dutta. Så det gjorde hon ju naturligtvis på konerna med! Hahaha. Här tror man att man aktiverar sin hund och tränar jaktmoment, men istället gör man det svårare för sig i lydnaden. Hihi, ja ja. Vi har haft kul därute på golfbanan iallafall. Men nu blir det slut med det. För efter helgen (hoppas, hoppas, hoppas) så tävlar jag i tvåan!!

Så här kan rutan se ut…