Manetfrossa
Nu är jag och hundarna hemma i skåne igen. Så synd att semstern är slut… Jättesynd tyckte min hjärna och fick spel. In till läkaren. postsyndromatisk stress efter hjärnskakning någonting sa han och skickade in mig för röntgen. Gu jag kommer lysa snart av all strålning :s Men röntgen var ok, men jag måste ligga i sängen och vila ett tag, typ någon vecka kanske. Jaha, en månad har gått sen jag brakade in i det förbaskade trädet, kan man inte bli bra någongång….. Hatar att vara stilla och vila. Tråkigt!
Hundarna verkade ta hemkomsten med ro. Hemma bra men borta bäst verkar de resonera, hihi. Men kul att vara med matte på jobbet, för då får vi äta mjukmat. Hills i/d blev det idag då båda vovvarna var kassa i magen efter att ha kalasat på något olämpligt ute på lunchpromenaden igår.
På tal om att kalasa på olämpliga saker så tog Elsa hem priset under semestern. Brännmanet skulle hon tydligen smaka på vilket ledde till manetförgiftning. Det är tur att man har veterinärer som kolleger när man har en sjukhund som Elsa (kollegerna säger dock bara att hon brås på matten sin, kan undra vad de menar med det;)). När en hund äter manet kan de få följande symptom. Kräkningar, onormalt röda slemhinnor, slöhet, vinglighet, aptiplöshet och humörsvängningar. Elsa hade allt det där utom aptitlösheten. Hur sjuk hon kan vara missar hon aldrig en chans till något ätbart. Efter hon ätit ett ton gräs och spytt upp det igen började hon få lite mer normal färg på slemhinnorna. En halvliter afil och några timmars djup sömn senare mådde hon bättre. Så jag slapp åka till djursjukhuset för dropp och kortisonbehandling, därmed sparade jag flera tusen. Tack och lov att hon blev bättre så pass snabbt. Har aldrig haft en tanke på att hunden skulle smaka på manet, men Elsa äter ALLT, uppenbarligen. Svea verkar mera kräsen för hon tyckte sanden var godare (vilken passerar rakt igenom som tur är). Hahaha, ja se hundar….