-= Blog The Dog =-

Dumma Elsa, eeh jag menar matte

Nej egentligen är det jag som är dum, eller iallafall obetänksam, Elsa är ju skadad och går med tassbandage som jag byter varannan dag. Bytte igår, det blev väl lite sisådär, Elsas fot såg ut som en bandyklubba, hahaha. Hon verkade inte ha uppskattat det. När jag vaknade imorse så hade hon tagit av sig bandaget och bitit upp såret, alla stygn och halva fliken var borta. Istället var det ett hål rakt in till “köttet”, Typiskt. De andra nätterna/dagarna har hon inte brytt sig om det så därför tänkte jag inte på att sätta på henne någon tratt. Jag skulle ändå in till Klippan så då passade jag på att hälsa på på jobbet och visa upp henne för min kollega. Aj då, inte bra sa veterinären. Så nu är hon tejpad och sen bandagerad. Plus att det tar mkt längre tid för det att läka. Dumma, dumma obetänksamma matte…………..

Eftermiddagen passade jag på att miljöträna Svea lite. Vi åkte till Skäralid (stora ingången till nationalparken) för att titta på folk och hundar. Svea var så himla duktig. Var passiv när jag var det, låg bara helt lugn brevid mig och kollade/lyssnade/luktade på allt.  Hon gick lös och sprang inte fram till folk. Änderna var inget speciellt kul (de levde ju…) och hon satte alla tassarna i vattnet (hmm, konstigt det här sa hon). Jag kunde kalla in henne från en tanta som gullade med henne, hon bara tvärvände och kom direkt. Det är då ens hjärta sväller av stolthet (sen att det kanske mest beror på att hon fortfarande är så liten är ju en annan sak). En inkommande kanot från sjön skällde Elsa ut efter noter medan Svea knappt blinkade. Elsa tyckte helt klart den var läskig, hon blev så låång när jag uppmanade henne att nosa på den. Sen var det som om luften gick ur henne, jaha det var bara något dött trist typ, hihihi:) Höjdpunkten var när Svea hittade en andfjäder, ååhh vad den luktade så gott… Inte apportör för inte;)

Stor skål eller liten hund?

Oplanerad miljöträning

I fredags var jag i Höör och sa hejdå till min döda mormor. Det var en synnerligen märklig upplevelse, väldigt jobbigt måste jag säga. Hundarna fick stanna hemma och se Abby hade varit så snäll och hållt sig hela tiden, trots att det gick 4,5 timme. Framsteg:)

Men på vägen hem började det kännas jobbigare och jobbigare så jag bestämde mig med mycket vånda att ställa in helgens kurser. Ingen tjänar på att jag håller en dålig kurs bara för att jag är ledsen. Till er som drabbades vill be så hemskt mycket om ursäkt. Jag ska rätta till det så fort som möjligt. Hemma ville jag inte vara, så jag satte mig i bilen med hundarna och åkte hem till mina föräldrar. Så nu är vi på kortsemester kan man säga. Fredag till måndag, skönt att byta miljö för ett tag. När jag skriver detta sitter jag uppe hos brorsan i Kullavik utanför Göteborg. Och imorgon ska jag och hundarna åka in til stora staden och kolla på folk och hälsa på en kompis.

Denna resa är också bra för hundarna, speciellt för Abby. Det är som en massa gratis miljöträning helt oplanerat:) Abby behöver komma ut mer här i världen och eftersom brorsan har två söta men busiga ungar är det ännu bättre. Barn i den åldern träffar vi väldigt sällen. Men hon är så duktig så, busar inte alls med dem utan är väldigt snäll, låter sig klappas och petas på lite hur som helst. Leksaker som flyger över allt, plötsliga skrik och springande små ben rör henne inte i ryggen. Hon la sig lugnt och sova efter bara en liten stund. Elsa är nästan värre då, hon har svårare att slappna av och vill helst busa lite för vilt med dem ibland. Men jag tycker ändå det går jättebra och barnen är så snälla och duktiga med hundarna. Jag kommer ihåg när Elsa var mindre och så även Olle, då skulle han peta mycket mera på alla möjliga konstiga ställen. En gång såg jag hur han bände upp hennes munn och stack in hela handen och lite till. Elsa som är så snäll så bara stod där och gapa tills han var färdig (jag avbröt dock det helaså fort jag såg det). Olle skulle ju bara känna hur en hundhals kändes innifrån, fullt naturligt att vilja veta detta enligt han själv. Hihihi, det såg iallafall ganska roligt ut även om jag tyckte lite synd om Elsa. Nu är barnen lite större och har lärt sig mer hur man hanterar hundar.

Miljöträning i Lund

Igår fick jag ledigt från jobbet, så efter en 2 timmars lång aktiveringspromenad ( vi hade hur kul som helst) med Elsa tog jag tåget in till Lund för att handla lite julklappar och socialisera Abby lite med allt vad som kan tänkas finnas i en större stad. Det har legat och gnagt i mitt medvetande ända sen vi skaffade henne att hon borde få åka tåg någongång. Och eftersom Abby redan var i Lund denna dagen (med Roger på jobbet) tyckte jag det passade ypperligt. Dessutom började det brinna i knutarna eftersom vi flyttar i övermorgon:) Lika bra att få det gjort kände jag, annars hade det väl aldrig blivit av. Så när jag var klar med mina julklappsinköp (är klar, wow!!) kom Roger ner till Stortorget med Abby. Vi två började med att “dela” på en Falafel och satt och tittade på allt folk, hundar, bilar och bussar mm. Hon var så duktig så, tuggade på sitt bröd och spanade runt. När hon tuggat klart vände hon på huvudet (hon satt mellan mina ben i så kallade ryggsäcken) och tiggde om lite mer, så då fick hon en liten bit till som hon tuggade på omsorgsfullt och länge medans hjärnan gick på högvarv. Då är det bra att ha något i munnen att sysselsätta sig med som tar bort lite av eventuell stress/frustration. Efter det så gick vi in på torget där det var någon slags torghandel fast med massa olika sorters mat från världens alla hörn, vi spatserade runt där och insöp alla dofter (speciellt Abby) och pratade lite med försäljarna. Kaffe hade varit gott tänkte jag, då det var ganska kallt att flanera runt vid sju på kvällen. Så det bar iväg till 7eleven. Väl där stod jag ganska länge utanför eftersom jag inte visste om jag skulle våga mig in där med henne i släptåg. Så när vi stod och velade kom en utländsk man fram och frågade om han fick köpa henne! Det fick han ju givetvis inte, men vi stod där och pratade ganska länge. Men när han ville träffa mig igen fick jag nog, sa tack och hej och tog ett raskt kliv in i affären. Det gick vägen:), jag fick min kaffe Latte och kunde gå ut med hjärtat i halsgropen (jag vet ju mycket väl att man inte får ta med sig hundar in i affärer). Kassörskorna sa inget och ingen annan heller. Sen skulle vi gå till tåget tänkte jag, men det hade blivit mörkt och ganska dimmigt så jag gick ju givetvis lite vilse. Till slut var jag tillbaka där jag börjat och då fick jag nog och haffade jag en tjej som jag frågade om vägen, det visade sig att jag nästan var framme. 100 meter och ett övergångsställe och se där var stationen, hahahaha:)) Jaha, då var det bara en biljett och hitta ett tåg hem då. Bar Abby upp och ner för en massa trappor (vill skona hennes rygg och leder, dock är inte min lika viktig…) Till slut hittade vi rätt och se nästa tåg skulle gå om bara tio minuter. Perfekt. Vi passade på att träna passivitet under tiden. När sedan tåget kom var det som om Abby hade åkt tåg varenda dag, hon klev rask upp i vagnen, brydde sig inte alla människor utan när vi satte oss ner i hundvagnen kollade hon läget lite och sen la hon sig ner. Brydde sig inte det minsta när tåget körde eller de ropade ut i högtalarna. Efter ett tag började hon tom. försöka få igång mig med att busa lite. Mitt lilla hjärta:) Hon är sannerligen inte rädd för mycket den tösen. De andra hundarna jag har haft har iallafall tyckt det var lite läskigt första gången, men inte Abby inte, inget är så läskigt att det rubbar hennes grundmurade självförtroende! Hon var iallafall mycket duktig under dessa två timmarna och att ha henne med mig gav mig en massa leenden av folk, vilket alltid är trevligt. Väl hemma med lite mat i magen slocknade hon som vanligt vid mina fötter! Ytterligare en bock i hennes “att hinna innan ett årsdagen”, skönt:))                                                           

                                                                                  Att åka tåg är ju en baggis…..