Trafikolycka
Igår hände något lite jobbigt. Roger hade varit hemma och ätit lunch. Några minuter efter han åkt tillbaka till jobbet så kommer han tillbaka och är helt upprörd. Säger till mig att skynda mig, men skynda dig då…Det är bråttom, jag fattar ingenting förstås och tror det är något kul ute på gården som jag ska kolla på. Så jag tog väl lite för god tid på mig, för då helt plötsligt börjar han babbla. Det har hänt en olycka länga 108:an och det är någon som kört på en hund. Och de stod bara där och såg förvirrade så han tänkte att han skulle åka hem och hämta mig. Hans mobil fungerade inte heller (irriterande eller..) så han fick bara vända och hämta mig. Jag tog snabbt på mig och tog min förstahjälpen väska för hund med mig. Han trodde att jag skulle veta bättre än de eftersom jag jobbat som djursjukvårdare innan. Lite press eller?
När vi kommer fram ligger hunden fortfarande på marken och gubben som kört på tiken bara står och velar. Det är lite annat folk där med, men ingen gör något. Det är snö ute och de har inte ens lyft upp hunden från marken. Hon är helt nerkyld och i svår chock. Svag puls och mkt sporadisk andning. Helt bleka slemhinnor, inga ögonreflexer eller andra tecken på medvetande. Jag inser ju att här är det bråttom om hon ska överleva. Så vi tar i princip bara hunden och bäddar ner den i bilen och kör i ilfart till djursjukhuset. Tyvärr gick inte hennes liv att rädda, hon miste livslågan där bak i bilen så när vi kom fram var hon död. Kanske lika bra det då hon var ganska illa tilltygad, bakbenet var helt av och jag tror hon hade inre blödningar i magen. Så sorgligt var det. En jättefin flatcoated retrivertik var det. 7 år var hon när hon miste livet.
Dumma gubbe, jag blir så arg. Varför tog han inte bara hunden och körde in henne. Nej han var mest rädd om sin bil, ifall det hade blivit någon skada på den. Åhhh, jag hade velat strypa honom!! Att det var ett annat liv hade han ingen tanke på utan det var bara bilen som var viktig. Jag tycker så himla synd om djurägaren, inte nog med att deras hund har kommit bort, den blir dessutom påkörd av den mest inkompetenta människan som finns och får tack vare det plikta med sitt liv. Som om inte smärtan och sorgen är nog så får ägaren också betala bilförarens självrisk på bilen, veterinärkostanden och “begravningen” (kremering eller djurkyrkogård). Så ta hand om era kära, högt älskade hundar och se till att de inte kommer på villovägar. Sätt ut era uppgifter på nätet (via SKK) så att vetrinären kan se att det är ni som äger hunden och kan kontakta er ifall hunden kommer in till dem. Jag vill iallafall veta så fort som möjligt vad som hänt min äskling om olyckan är framme. Pussa på era älsklingar och krama dem extra mkt ikväll och var glada över att det inte var er hund som låg där ute i snön.
Tack till min sambo som reagerade och kom och hämtade mig. Puss på dig:))
Tags: Livet, Olycka