-= Blog The Dog =-

Vägen hem

På onsdagen åkte jag och mamma, Lukas och Abby uppåt landet. Första anhalten var Värnamo där vi släppte av Abby. Hon ska provbo i sitt nya hem nu under långhelgen. Det kändes så hemskt och lämna henne, som omjag svek henne brutalt. Jobbigt värre. Tårarna var inte långt borta när jag stände dörren och gav mig av. På söndag vet jag om hon trivs där och de med henne.

Nästa anhalt var Mjölby där vi lämnade av Lukas hos Rogers syster, där ska han vara hela helgen och leka med kusinerna. Vi blev bara färre och färre i bilen.
Sent på kvällen var vi framme i Eskilstuna. Vi bodde på ett ganska skabbigt vandrarhem, Stenkvistagårdens vandrarhem. Bo inte där. Billigt, men skitigt och äckligt. Det fanns tyvärr inget annat att få tag på just denna natten. Men vi sov som stockar iallafall.

På morgonen ringde Petra och var helt förtvivlad, min valp hade fått urinvägsinfektion, ville jag verkligen ta med henne hem. Ja visst sa jag, jag har haft tikar med urinvägsinfektion innan. Lite antibiotika, vätska, värme och kärlek brukar vara en väl fungerande kur. Strax efter ringer Roger och säger att hundvakten som skulle ha Elsa över dan är puts väck. Han finns inte att få tag på någonstans, mkt olustigt. Panik blev det då Roger skulle åka till Växjö och hade folk som väntade på honom. Vad göra? Jag kollar min telefonbok och visst ja, jag hade ju träffat en trevlig tjej med en goldentik som Elsa gillade i Röstånga. Jag ringde henne, som tur var kunde hon ta hand om henne just idag. Vilken lättnad. Tack Anna!!

Väl hemma hos Petras mamma där vi äntligen skulle hämta Svea så var klockan över tolv. Efter lite pappersarbete och fika kunde vi med lilla sötnosen hem. Svea var jätteduktig i bilen, väldigt snäll och go. Sov mest, busade lite och kissade en massa gånger. När vi fikade ute i skogen tumlade hon omkring och var så nyfiken på allt. Man såg ingenting av den försiktighet uppfödarna pratat om. Speciellt maten var väldigt intressant. Helst hade hon velat smaka på allt, men hon fick nöja sig med någon smula bröd och lite keso. Mums sa hon, har du mer och så slickade hon mig i mungiporna. Svansen gick i ett när jag “spottade ut” lite halvtuggat bröd till henne. Wow, hon har mat i munnen. Sedan dess kollar hon alltid min mun noga varje gång hon är i mitt knä:)
Väl hemma så hämtade vi Elsa direkt och så fick de nosa på varandra på gräsmattan.Tyvärr regnade det så det blev bara en kort stund. Men det gick över förväntan. Och går över förväntan. Elsa accepterar valpen mkt bättre än när Abby kom, men nu är hon ju mera van vid valpar. Dock sa hon ifrån när Svea bet henne i svansen och ännu lite mer då Svea stack ner hela huvudet i hennes matskål. Då gav Elsa till ett vrål som fick Svea att skika  av rädsla. Men det släppte hon väldigt fort för lite senare högg hon Elsa i nosen. Hahaha, det såg så himla kul ut. När Elsa böjde sig ner och skulle nosa helt vänskapligt på henne gjorde Svea ett utfall och nöp till i Elsas nos. Morr sa hon men inget mer. Katter har Svea aldrig sett förut, men det kan man tror. för hon bryr sig inte det minsta. En konstig hund bara, verkar hon resonera.
Natten har gått hyfsat bra. Både Elsa och Svea sov hos mig i sängen, ibland tillsammans ibland ihopkrupna hos mig. Sveas favoritställe är utrymmet mellan huvudet och axeln. Hon gillar överhuvudtaget trånga ställen att sova på. Svea har dock lite problem med sitt kisseri, hon har trängningar och lite ont när hon kissar vilket gör henne lite pipig. Stackarn, jag hoppas att det snart ska gå över.

 
     Petra med Svea                               Svea äter Afil

  
     Första benet (i bilen)                          Matpaus i skogen

   
      Bra blick….                                        Puss matte

  
    Ska det vara en godis?                 Mamma med Svea             

Oplanerad miljöträning

I fredags var jag i Höör och sa hejdå till min döda mormor. Det var en synnerligen märklig upplevelse, väldigt jobbigt måste jag säga. Hundarna fick stanna hemma och se Abby hade varit så snäll och hållt sig hela tiden, trots att det gick 4,5 timme. Framsteg:)

Men på vägen hem började det kännas jobbigare och jobbigare så jag bestämde mig med mycket vånda att ställa in helgens kurser. Ingen tjänar på att jag håller en dålig kurs bara för att jag är ledsen. Till er som drabbades vill be så hemskt mycket om ursäkt. Jag ska rätta till det så fort som möjligt. Hemma ville jag inte vara, så jag satte mig i bilen med hundarna och åkte hem till mina föräldrar. Så nu är vi på kortsemester kan man säga. Fredag till måndag, skönt att byta miljö för ett tag. När jag skriver detta sitter jag uppe hos brorsan i Kullavik utanför Göteborg. Och imorgon ska jag och hundarna åka in til stora staden och kolla på folk och hälsa på en kompis.

Denna resa är också bra för hundarna, speciellt för Abby. Det är som en massa gratis miljöträning helt oplanerat:) Abby behöver komma ut mer här i världen och eftersom brorsan har två söta men busiga ungar är det ännu bättre. Barn i den åldern träffar vi väldigt sällen. Men hon är så duktig så, busar inte alls med dem utan är väldigt snäll, låter sig klappas och petas på lite hur som helst. Leksaker som flyger över allt, plötsliga skrik och springande små ben rör henne inte i ryggen. Hon la sig lugnt och sova efter bara en liten stund. Elsa är nästan värre då, hon har svårare att slappna av och vill helst busa lite för vilt med dem ibland. Men jag tycker ändå det går jättebra och barnen är så snälla och duktiga med hundarna. Jag kommer ihåg när Elsa var mindre och så även Olle, då skulle han peta mycket mera på alla möjliga konstiga ställen. En gång såg jag hur han bände upp hennes munn och stack in hela handen och lite till. Elsa som är så snäll så bara stod där och gapa tills han var färdig (jag avbröt dock det helaså fort jag såg det). Olle skulle ju bara känna hur en hundhals kändes innifrån, fullt naturligt att vilja veta detta enligt han själv. Hihihi, det såg iallafall ganska roligt ut även om jag tyckte lite synd om Elsa. Nu är barnen lite större och har lärt sig mer hur man hanterar hundar.

Abbys brev hem

Hej allihopa,

Igår åkte jag långt bort med husse. Trodde aldrig vi skulle koma fram. Vi stannade lite då och då, trodde att NU var vi framme med jag fick bara gå ut en liten runda och sedan åkte vi vidare. När jag hade sovit mig igenom flera drömmar var vi framme utanför ett hus som jag svagt kanske kände igen. Undrar om jag inte var här när jag var valp. Ahhh, vi var framme hos husses föräldrar.

Nu idag har vi varit ute och gått ganska länge, det är konstigt kallt här. Knastrar under tassarna när man är ute och går. Vi såg ett stooort träd som lös! Det var lite läskigt men tillslut vågade jag mig fram och det var ju bara en gran… haha så knasigt va? Sedan gick vi på massa konstiga underlag och hoppade upp på små betongklumpar. Husse tror att jag kommer bli en bra sökhund men jag har större planer. Jag ska bli en modig räddningshund, kolla när jag är bland alla stolpar, inte det minsta rädd är jag!!!

När vi gick hem kände jag något konstigt i luften, det var en spännande lukt som jag följde efter, kom till ett träd och vad såg vi där. Jo två stycken ekorrar!! Husse tog ett kort, man ser en ute på grenen och en inne vid stammen.

Jag tycker husse är lite orättvis måste jag berätta, jag har faktiskt hittat flera jättefina pinnar som jag har velat bära hela vägen hem. Så fort vi kommer till dörren får jag inte ta med pinnarna in. Inte schysst tycker jag!! Älskar ju pinnar!

Nu vet jag inte mera, ska nog hitta ett ben och tugga på. Matte jag saknar dig massor och hälsa Elsa att jag kommer jaga henne runt hela huset när vi kommer hem.

Kram och tass!!

På älgsafari i Sandsjöbacka

Efter en synnerligen produktiv helg (har ridit, lagt två spår, tävlat, vart ute med brorsdottern i skogen i flera timmar, hälsat på mamma, vart på kombinerat födelsedagskalas/kräftskiva hos brorsan, haft hand om två bushundar som mest av allt bara ville leka med brorsans busbarn, vart på helspänn hela tiden därav, blivit väckt av en kräkande hund mitt i natten och toklekande barn 7 på morgonen…., tja listan kan göras lång känns det som) så var jag lite sliten på söndag morgon. Tänkte att en långpromenad i skogen skulle ta bort all min trötthet och segheten i kroppen. Det kändes ungefär som att jag varit ute och festat som morgondagen inte fanns kvällen innan (drack dock bara 1 glas vin, så helt oförtjänt). Men en liten nätt vandring på några timmar kan ju ingen ta skada av, eller ??

Så jag och Elsa satte av ut till Sandsjöbackas naturområde. Och vilka underbara timmar vi fick. Perfekt höstväder, solen sken, höstlöven lyste i all sin färgprakt och luften var krispig och frisk. Vi såg allehanda djurspår blandannat efter älg och helt plötsligt kommer den runt ett hörn. En stor praktfull älgtjur med åtta taggar. Riktigt stoor var han. Men något vidare mod visade han då inte upp för medans jag och Elsa stannade och tittande vördnadsfullt på det ståtliga djuret så vände han på klacken och flydde hals över huvud upp för ett berg. Vidare smidigt såg det inte ut, men snabbt gick det. Med en steglängd på 3,5 meter så kan man ju inte räkna med annat:))

Efter lite mat, en dusch, lite lek med brorsdottern så bar det av in till Göteborg där jag samlat ihop några gamla vänner som jag umgicks med i några timmar innan det var dags att åka de 30 milen hem. Väl hemma var det kaos. Roger har varit hemma hela helgen och gjort iordning lägenheten. Han är så duktig:) Så det var bara att börja städa.

Så idag måndag är jag och Elsa fortfarande rätt slitna (Abby är lika dampig som vanligt) och vill helst bara ta det lugnt. Men så fungerar ju inte mitt liv så idag har jag tränat med Abby, hållt skvallerkurs, vart på banken i flera timmar och jobbat. Puh, vila får jag göra i nästa liv!!

Klättring på Hovs Hallar

Under lördagen och söndagen var vi alla fyra (jag, Roger och hundarna) på Hovs Hallar för att fira min och Rogers ettårsdag. Utsikten var helt vidunderlig och naturen väldigt gripande och vacker i all sin vildhet. Vi stormtrivdes verkligen. Stugan var visserligen ganska liten, men det fungerade utmärkt för både oss och hundarna. Abby skötte sig perfekt och knep igen urinblåsan (hon är fortfarande inte helt rumsren, suck). På lördagen var vi ute och geocachade precis nere vid havet. Abby var helt till sig och sprang runt som en galning överallt och hela tiden. Ville vi att hon skulle ta det det minsta lugnt fick hon vara kopplad eller bli buren, ingen favorit för någon av oss. Så på ditvägen fick hon gå och sen bar jag henne hem (1km, blir mkt tungt med en 11 kgs valp i famnen efter ett tag, hade ont i armen dagen efter kan ni tro). Detta var livet enligt Abby och hon var otroligt duktig på att klättra på alla naturhinder och springa fort över steniga stränder etc. Hon är född med bra balanssinne är helt klart. Fort gick det och vi skrattade gott många gånger för det såg verkligen ut som att det var mycket ben men ingen hjärna:)) Elsa är mera luttrad och tog det lugnare och koncentrerade sig på att hålla koll på oss och se cool ut:) Abby tyckte också det var väldigt spännande med havet för vågor hade hon ju aldrig sett innan. Vattnet rörde sig och hon gjorde till och med en barnslig lekinvit mot det. Kom igen då vågen, ta mig om du kan…:) Det är då man som hundägare ler och blir varm om hjärtat. Man har sällan tråkigt när man har djur, hemma hos oss är det liveshow varje dag. Typ “efter reklamen  rullar Saras zoologiska spektakel vidare, en helt ny slags såpa med djur som de stora stjärnorna”. Ja, livet är sällan händelselöst hemma hos oss;))

Vi har hämtat vår valp

Vi har hämtat valpen, det är en tik från Geltmans, hon är verkligen supersöt (se själva :-D). Hon var en riktigt snäll valp. Sa inte ett knysst på hela bilresan utan var så nöjd så. När vi stannade gick hon ut och kissade och sen bar det vidare. Vi skulle ha kört hela vägen till Skåne men det tog lite längre tid än väntat. Vi fick stanna en natt i Varberg. Där var hon lika nöjd. “Ok, vi ska stanna, då sover jag lite…”.

Så här söt är man när man vilar i Sara’s knä