-= Blog The Dog =-

Träning i Röstånga

Sitter här hemma och lyssnar på Lilly Allen på Spotify medan jag väntar på resten av familjen. Maten står klar sen en stund och hundarna ligger och sover. De är trötta som vanligt. Nu när matte är hemma blir det mycket mera träning än vanligt. Har fått en inflammation i bröstryggen och klarar för tillfället inte av att varken jobba eller köra bil. En aning handikappande. Men hundarna är glada, det blir långa promenader och träning varje dag. Elsa tycker att vi gott kunde träna ännu mera, men lilltjejens hjärna orkar inte lika mycket…:))

Nästa helg ska vi tävla för första gången detta året. Vi ska starta i ett C-prov, dvs ett Workingtest. Ska bli så spännande att se hur hundarna klarar sig. Elsas enda problem (tror jag) blir pipet, hon går så lätt upp i pip som många tollare. Svea är däremot tyst men är fortfarande en mycket oslipad diamant. Fast jag måste säga att jag tycker hon är toppen att träna, lär sig snabbt och ger aldrig upp. Just nu ligger alltså fokus på jaktbiten. Vi tränar linjetag, markeringar, sök, stadga och jaktlydnad varje dag ute på mina promenader. Sen sover Svea som en stock tills det är dags för kvällens lilla lydnadspass. Just nu håller jag på att lära henne den rätta positionen i fria följet. Idag kom hon på att hon kan ju använda bakbenen för att förflytta sig in i rätt position. Bingo, där trillade den polletten ner. KUL. Jag och Svea skulle egentligen varit på Rallylydnadskurs idag, men min rygg sa aj när jag satte mig i bilen. Så det blev ytterligare en kväll hemma istället. Längtar så till snön har försvunnit också, jag vill börja träna henne i viltspåret nu.

Till helgen mer träning, då är det andra gången på jaktkursen vi går och på söndagen ska vi åka till ett hundträningscenter och köpa vilt och träna på deras fina bana. Ska bli kul:))

Fyrklöver på kurs

Idag har jag med Elsa och Roger med Svea börjat på en fortsättningkurs i apportering för “Duck and dummies”.

Det var kul att gå kurs tillsammans, att kunna göra samma saker med hundarna. Jag trodde det var en nybörjarkurs men de ansåg kanske att vi kunde börja direkt i fortsättningskursen. Svea är ju inte tränad så himla mycket så det var lite nervöst på inkvalningsprovet som skulle visa vilka hundar som platsade på kursen. Men det gick vägen:) Hon var riktigt duktig för att bara vara 11 månader och mitt uppe i könsmognaden.
Testet startade med en “walk up”, dvs vi gick på rad med våra hundar medan instruktörerna kastade dummies lite hur som helst. Dessutom hade de satt ut dummies i fältkanterna så vi fick skicka våra hundar på linjetag. Alla skulle ta minst en markering och ett linjetag. Svea tog en av varje, men fattade inte riktigt linjetaget (inte så konstigt), men fick in den hyfsat fort ändå. Elsa tog också ett linjetag och två markeringar. Markeringarna gick bra, men linjetaget vek hon av på ett fritt sök en bit från dummien. Efter en inkallning (våra hundar var i princip ensamma om att komma på inkallning under arbete) så hittade hon den. Svea var tyst som en mus under “walk up”:en medan Elsa pep en del. Det blev bättre när jag klickade henne för tystnad. Efter drygt en timme var det dags för fikapaus, hundarna fick tyvärr inte vara med då utan fick sitta i de kalla bilarna. Tur att jag kom ihåg att ta med täcken till våra.
Efter pausen var det dags att splittra gruppen i två (vi var ca 15 ekipage). Jag och Roger valde att lära oss mer om linjetag, den andra gruppen arbetade med markeringar.
Vi fick lära oss “rutan”. En ruta med fyra hörnpinnar med ca 15 m mellan varje hörn. Vid varje pinne låg en dummie. Målet var att kunna skicka hunden från den ena pinnen mot den andra i ett enda rakt skick. Gick hunden inte rakt kallade man tillbaka den och kortade avståndet lite. Viktigt var att hålla handen stilla när man peka ut riktningen och att stå stadigt med vä fot vid hundens högra framben, min vänstra fot ca en meter framför och huka sig lite ner. Hunden skulle gå på vårt röstkommando och inte på handen. Man skickar hunden först när den kollar i rätt riktning. Mellan varje pinne ska hunden gå i jaktfot. Man tar med sig den inapporterade dummien och la tillbaka på sin plats och skickade sedan därifrån till nästa tills man gått ett varv i rutan och därmed fått till fyra linjetag.
Elsa gjorde två rundor i rutan och skötte sig alldeles utmärkt. Blev det lite galet en gång berodde det på mig. Svea gick också jättebra, vi är så nöjda med henne. Hon fick gå en omgång och fixade två klockrent och de andra två med varsitt omtag. Det som imponerade mest var hennes driv och att hon klarade av att gå jaktfot mellan pinnarna trots att vi aldrig har tränat det. Hon är en naturbegåvning;))

Det var en rolig kurs och jag är nöjd med det mesta av det instruktörerna presterade/lärde ut. Dessutom hittade vi en ny träningskompis som också har en tollare och som dessutom bor ganska nära oss. Det var förresten väldigt många tollare med på kursen, vi var hela 7 stycken som hade de små rödingarna. Våra hundar sover nu som stockar, speciellt Svea:))

Exempel på hur en “walk up” kan se ut.

Dagens bilder

Apportering pågår

Sötnos

Sover sött

Sover också sött

Att träna och leva med en allergisk hund

Att träna en allergisk hund sätter ens fantasi på prov. Svea utreds sedan flera månader för allergi. Vi vet fortfarande inte vad det är, men det lutar åt en kombination av kvalsterallergi och foderallergi. Jag längtar så tills hon blir 11 månader, för då kan vi ta pricktest och blodprover. Förhoppningsvis får vi då reda exakt vad hon är allergisk mot.

De senaste månaderna har varit en pärs både för oss och för henne. Först allergi och sedan blev hon illa hundbiten av en labrador. Det är så jobbigt att se sin hund lida och inte kunna göra något åt det. Hon har fått prova flera olika eliminationsdieter, nu kan vi inte byta mer även om inte heller detta foder fungerar optimalt. Nu går hon på Hills d/d lax och ris. Dessutom har hennes klåda tidsvis varit så stark att hon varit tvungen att leva med tratt veckovis i taget för att inte klia sönder sig. Ingen hund ska behöva leva med tratt anser jag, därför går hon nu också på både kortison och antihistaminer. Bad med allergischampoinpackning flera gånger i veckan och baddande av öron,nos och ögon med aloveraspray tillhör numera vår vardag här hemma. Dessutom har jag blivit kvalsterjägare. Städning, vädring av sängkläder och en massa extra tvättande har fått mycket högre prioritet hos mig än innan. Allt för att min älskling ska kunna leva ett så bra liv som möjligt.

Innan tyckte jag det var väldigt enkelt med belöningsbiten. Ta fram en korvbit och hon sålde sin själ. Det som är bra är att jag måste gnugga mina energiknölar för att hitta värdefulla belöingar. Jag leker mer med henne nu när hon inte längre kan äta så mycket längre. Lekbelöningar och arbetsbelöingar har jag jobbat en hel del med. Bollar, kamp, snurra runt, uppletande av föremål och bus med matte fungerar bra. I matbelöningsväg har jag inte så många alternativ. Det är uppblött torrfoder, kokt lax, naturella riskakor eller småbitar av skalade morötter. Men jag har kommit på att man kan lägga morotsslantarna en stund i laxavkoket så blir de mkt godare:)

Det är tur att Svea är så himla trevlig, lättlärd och förig. För jag älskar min hund precis lika mycket som innan. Men ibland är det tungt. Då tänker jag på att herregud, hon kunde ju vara knäpp i huvudet också, hihih;) Men hon är en fantastisk hund att arbeta med, får aldrig nog, ger aldrig upp. Ger mig alltid 100%. En riktig kelgris är hon också. Ska alltid vara i mitt knä och sova under täcket med mig på natten. Ja hon är underbar liten allergisk tollare med massor av energi och fokus.

Back to normal

Äntligen är vardagen tillbaka med jobb, hundkurser och egen hundträning. Tänk att man kan längta efter att sommaren ska ta slut och allt ska bli som vanligt igen. Det är lite som att häda i kyrkan va:))

Efter semestern i sommarstugan följde två dagars jobb, sedan sjukskrivning för skallen och sedan semester igen. Denna semestern var dock hundlös och ni kan tro att jag längtade mig fördärvad efter mina små röda älsklingar. Min sambo lyckades få mig ända till Monte Negro och dit ville jag/kunde inte ta med mina egna hundar. Första kvällarna var en en ständig längtan, men sedan blev det bättre. Efter jag hade insett att jag inte behövde vara helt hundbefriad under min vistelse. I Budva, staden där vi bodde, fanns några enstaka hemlösa hundar, vilka genast fick min kärlek och omtanke. Den första som charmade mig var en springer spaniel (tror jag), så söt och kelsjuk denna herre var. En annan som fullständigt stal mitt hjärta var en blandras valp på ca 5 månader. Hon var helt bedårande. Första gången vi träffade henne låg hon mitt i solen på en gräsmatta och tittade på folk. Hon såg frisk och sund ut så jag fjäskade till mig henne för en stunds kel och lite brödrester jag råkade ha över sedan stranden. Brödet tuggade hon i sig efter lite betänklighet, kelet var bättre. Jag bara njöt av att åter få känna hundpäls under fingrarna. Två dagar senare ligger hon nedanför vårt hotellrum en sen kväll. Vi hade den dagen av en slump hittat några hundben som låg och skräpade i en av resväskorna. De sprang jag upp och hämtade till henne och satte mig sedan ner på marken för att bara se på henne. Då kryper hon upp i min famn för att tugga!! Hur sött var inte det då….. Jag börjar förstå varför människor tar hem hundar från främmande länder. Hon var så tillgiven och följde efter mig i flera timmar. vi mös och mös och mös, men till slut var jag tvungen att fatta ett beslut. Men det bästa för både henne och oss var att lämna kvar henne där hon hörde hemma, i Budva. Så med sorg i hjärtat stängde jag vår hotelldörr framför hennes nos och hoppades att hon skulle vara borta dagen efter. Det var hon. Jag hoppas att hon träffar många andra snälla turister som gosar med henne och låter henne smaka på något gott. Träffade även en bådårande kattfamilj på vår favoritrestaurang, se delar av den ovan.

Lyckan var total när jag äntligen fick träffa mina hundar efter en hel veckas längtande. Åh, vad Svea hade växt på bara 7 dagar. Elsa var nojjig att bli av med mig igen och lämnade inte min sida för en minut på resten av dygnet tills vi kom hem till Röstånga igen. Hon låg hos mig i sängen precis hela natten, tätt intill, följde med mig på toa och bevaka noga varje rörelse jag gjorde sittandes/liggandes/gåendes bredvid mig. Min sötaste sötnos. Svea är ju fortfarande liten och därmed mera anpassningsbar. Hon hade inte haft lika mycket matteabstinens som Elsa utan kunde absolut tänka sig att sova sista natten bredvid min mamma istället för med mig och Elsa:( Nu efter några dagar hemma är hon dock som vanligt igen och ligger helst där matte befinner sig, tack och lov:)) Tack mamma och pappa för att ni passade mina hundar.

Igår var första dagen på jobbet och idag körde jag igång en valpkurs. Imorgon ska jag gå kurs med Svea och sedan blir det privatkurs och en helgkurs i inkallning. Skönt att livet är som vanligt igen! Fullt ös medvetslös, hihihi;))

Blandade semesterbilder

Tryck för större bild, bläddra ned piltangenterna eller tryck på “next”.

Dykande apportör

Attack!!

Så här simmar man när man kommer från Lönnlövets kennel ;))

Sara och Svea på semsterhundkurs

Mysstund efter bad

Min finaste sötnos

Elsa med vy över Espevik

Svea poserar

Plums i vattnet

Uppdatering 2

Näst näst sista dagen på semestern. Suck, att det ska gå så fort. Var tar all tid vägen? Jag och hundarna tar det ju så lugnt på vår semester att vi skulle haft all tid i världen, men dagarna går som ett rinnande vatten.

Sedan sist har vi verkligen slappat. Sovit, badat, promenerat, läst och ätit. Varken mer eller mindre. Det var först ikväll vi begav oss in till civilisationen igen för en matbit hos restaurang MAMMA:) Svea har lärt sig vattenapportera! Hon hämtar gummiankan så fint. Kastar sig ut i vattnet och kommer glatt in med den igen. Simmar som om hon snart ska drunkna gör hon fortfarande, men det är å andra sidan inget hejd på vattenlusten. Simmar gör hon gärna och länge. Är Elsa i vattnet samtidigt försöker hon anfalla henne samtidigt eller klättra upp på hennes rygg… Svea har också lärt sig ett nytt trix, vacker tass. 5 repetitioner så satt det. Elsa är i slutet av sitt löp och börjar få tillbaka lite energi igen. Hon och jag är ute och simmar varje eftermiddag (då får Svea vara i stugan och sova). Igår fick jag henne att dyka från en brygga samtidigt som mig. Måste sett kul ut, hahaha.

På tisdag bär det av hem till skåne igen. Så nu är det dags att åka tillbaka till stugan och njuta av sista natten av tresamhet. Imorgon dimper nämnligen sambon och bonussonen ner för att njuta av en veckas havsvistelse. Så då blir vi fem:)

Uppdatering 1

Semestern förlöper precis så som det var tänkt. Lugnt och skönt.

Hundarna tycker det är så skönt att vara i sommarstugan och eftersom katterna inte är med i år kan dörren stå öppen mest hela tiden. Det passar Svea och Elsa perfekt som mest ligger utomhus hela tiden. De stannar på tomten av sig själva, Elsa av erfarenhet och Svea för att idolen gör det;)) Bad har det också blivit varje dag. Svea hoppar glatt i det halvkalla, stormiga havet utan några betänkligheter. Plums i bara så paddlar hon sig fram med en väldig fart. Hon plaskar med frambenen så att vattnet stänker åt alla håll, ser ut som om hon försöker att inte drunkna:) och så den lilla svansen som går fram och tillbaka där under ytan. En ursöt syn helt enkelt. Elsa njuter också av vattnet och vill helst apportera saker hela dagen. Men att hoppa med mig från en brygga i halvstorm med höga vågor tyckte hon var lite för mkt begärt… Övrigt tid tillbringar jag med näsan i en bok och hundarna huller ombuller på mig ute på en filt under bar himmel.

Svea har miljötränat på campingen brevid. Hon gick lös där bland barn, hundar, fotbollar, cyklar mm. Kanonduktig är hon, försöker aldrig gå fram och följer mig som en skugga. Passivitetsträning och vardagslydnad går som en dans med denna lilla smarta dam. Dock har hennes hemska humör kommit tillbaka i och med att tänderna åker en efter en. Men just det går ju snart över. Igår var jag och Svea på hundkurs för Hundens Hus i varberg. Aktiv promenad hette kursen och var en kortkurs på bara 90 minuter, men det räckte så väl till för henne. jag var mest där för att få träna henne lite brevid andra hundar. Hon skötte sig jättefint efter sina förutsättningar. De andra hundarna var ju vuxna. Hon ömsom gick, ömsom fick åka i min famn (hon börjar bli så tung med sina 8 kilo!). Jättebra träning för henne.

Idag har vi varit nere på stan i Varberg. Hundarna fick ligga i bilen en stund medan jag och mamma kolla de lite på kläder och annat. När vi kom tillbaka (bilen stod givetvis inomhus) låg Elsa och sov som en stock. På rygg i baksätet med alla benen upp i vädret och med huvudet hängandes nerför kanten på sätet med tungan ut. Snacka om att kunna slappna av! Sen gick vi och åt på en uteservering och lite senare gick vi en kort stund på torget. Planen var att jag därefter skulle tagit bussen tillbaka till mammas hus med Svea, men hon hade blivit så trött, så trött att hon nästan somnade i min famn där på torget så det blev att åka bil tillbaka. Buss får vi åka en annan dag. Nehej, nu ska jag och Elsa gå och träna lite agility medans Svea ska sova middag med mamma. Sedan bär det av ut till sommarstugan igen. Ha det bra:))

Semester

Nu åker vi på semester:)

På valpkurs

Just nu går jag och Svea valpkurs för Hundens utbildningsakademi med Natascha Ravenklint, fd Atterbom nere i Tomelilla. Jag åker gärna 17 mil tor för en bra instruktör än bara en liten bit för en mindre bra. Välj era instruktörer med omsorg, är mitt råd.

Lilla Svea sköter sig kanonfint, precis så som matte vill:) Hon är inte speciellt intresserad av de andra hundarna utan tycker att matte är toppen som har så gott godis (blodpudding) och roliga leksaker (kong för katter med plysch som pinglar). Vi har tränat på bra de är månaderna jag haft henne och det ger nu resultat. Instruktören tyckte hon var så duktig att vi fick demonstrera hur målbilden för flera moment skulle se ut. “Så här ska det se ut när man verkligen lyckats med sin hund” sa hon, och så fick vi visa!! Man kan ju inte låta bli annat än att sträcka på sig och tycka att ens hund är den bästa som finns.

Detta var andra gången. Igår tränade vi kontakt, avbryta felaktigt beteende, godis på marken-ögonkontakt och handtarget. Svea kunde redan allt det där sen innan, utom avbryta-övningen. Efter kursen fick hon vara lös och busa lite med en vuxen boxer som skulle gå kurs efter oss. När vi skulle gå följde hon villigt med mig utan koppel. Det är då man är glad att man hunnit med att lägga en del av grunderna redan.

En av de andra deltagarna blev sur på mig för att valparna inte fick leka. Nästan lite komiskt blev det, hon tyckte så uppenbart att jag var taskig mot hennes hund som förvägrade den en lekstund med min. Men hon hittade snart ett annat “offer” som inte hade samma preferenser som jag:) Valplek blir ofta väldigt uppspelt och burdus, jag föredrar att min valp istället leker med bra, mentalt stabila vuxna hundar så att de samtidigt kan lära sig lite hundspråk. Att dessutom låta hundarna leka under kursen känns bara som att skjuta sig själv i foten, då man ofta får (enligt min åsikt) fokusproblem när man sedan strax därefter vill att hunden ska kunna koncentrera sig.

Stackars Elsa har det tråkigt just nu. Hon är mitt inne i sitt löp och är bara så trött. Helst vill hon bara sova eller kissa överallt (ute). Träningen, joggingturerna med sambon och ridturerna med mig får ligga nere någon vecka till. Men nästa vecka har jag och hundarna semester, så då ska vi bara slappa och mysa. Vi ska åka bort, till sommarstugan vid havet. Bada, sola, gå några enkla men roliga hundkurser för Hundens Hus, läsa böcker och äta glass. Ska bli helt underbart att få ladda batterierna igen.

Ha en skön sommar:))

En ny champion

Idag var jag och tävlade med Abby, hennes sista viltspårsprov. Daniel som köpt henne var så snäll och kom hela vägen till Ven för att få sin hund tävlad av mig. Jag ville så gärna tävla klart henne. På bilden ser ni domare Per jönsson och Abbys nya husse Daniel.

Och se det gick vägen, numera tituleras hon Svensk viltspårschampion!! Jättekul att hon tog sin tredje raka etta. Jag var lite fundersam hur det skulle gå då jag hade feber i kroppen, det hade ösregnat på spåret under minst 6 timmar och jag hade inte träffat Abby på nästan två veckor. Men hon gick bra. Lite låg var hon och slarvade lite ibland, men annars gick hon säkert och snabbt. Så skönt att ha det avklarat. Nu har jag dragit upp två viltspårschampions och det känns jättekul. Dock högg det till i hjärtat av att se henne igen. Men, jag vet att hon har det bra och får massor med stimulans och kärlek i sitt nya hem. Det är ju skönt att veta.

Annars har livet verkligen gått i ett sen sist. Svea har fått massor med miljöträning. Vi har varit hemma hos min moster en natt, hon har introducerats till mitt jobb dit hon ska få följa med senare. Vi har varit på marknad (en massa ååhh, se så söt, nejmenojdå, mera åhh och så vidare) och börjat sätta staket i trädgården. En hel helg var min snälla pappa nere och hjälpte oss att röja sly, gräva hål och gjuta fast stolpar. En massa maskiner och ojlud och grejer var det hela helgen. Tror ni Svea brydde sig, nehej det var bara kul. Hon är så himla cool, inte rädd för något (mer än andra hundar som skäller, sunt tycker jag) och jättelättlärd. En kanonhund helt enkelt. Jag skulle inte byta henne mot något.

 Attack

  Svea med min moster Kerstin

 
Svea har hittat en lite udda sovplats

Dumma Elsa, eeh jag menar matte

Nej egentligen är det jag som är dum, eller iallafall obetänksam, Elsa är ju skadad och går med tassbandage som jag byter varannan dag. Bytte igår, det blev väl lite sisådär, Elsas fot såg ut som en bandyklubba, hahaha. Hon verkade inte ha uppskattat det. När jag vaknade imorse så hade hon tagit av sig bandaget och bitit upp såret, alla stygn och halva fliken var borta. Istället var det ett hål rakt in till “köttet”, Typiskt. De andra nätterna/dagarna har hon inte brytt sig om det så därför tänkte jag inte på att sätta på henne någon tratt. Jag skulle ändå in till Klippan så då passade jag på att hälsa på på jobbet och visa upp henne för min kollega. Aj då, inte bra sa veterinären. Så nu är hon tejpad och sen bandagerad. Plus att det tar mkt längre tid för det att läka. Dumma, dumma obetänksamma matte…………..

Eftermiddagen passade jag på att miljöträna Svea lite. Vi åkte till Skäralid (stora ingången till nationalparken) för att titta på folk och hundar. Svea var så himla duktig. Var passiv när jag var det, låg bara helt lugn brevid mig och kollade/lyssnade/luktade på allt.  Hon gick lös och sprang inte fram till folk. Änderna var inget speciellt kul (de levde ju…) och hon satte alla tassarna i vattnet (hmm, konstigt det här sa hon). Jag kunde kalla in henne från en tanta som gullade med henne, hon bara tvärvände och kom direkt. Det är då ens hjärta sväller av stolthet (sen att det kanske mest beror på att hon fortfarande är så liten är ju en annan sak). En inkommande kanot från sjön skällde Elsa ut efter noter medan Svea knappt blinkade. Elsa tyckte helt klart den var läskig, hon blev så låång när jag uppmanade henne att nosa på den. Sen var det som om luften gick ur henne, jaha det var bara något dött trist typ, hihihi:) Höjdpunkten var när Svea hittade en andfjäder, ååhh vad den luktade så gott… Inte apportör för inte;)

Stor skål eller liten hund?

Lek i solen

 
Elsa och Svea leker i solen

 
Attack är bästa försvar

 
Är du god?

 
Matte, hjälp…

 
Puh, detta blev varmt. Här är det svalt och skönt

 
Bästa gömstället i trädgården

 
Nog vilat, kolla en fotograf!

 
Hjääälp, ett monster med vassa tänder och klor, aaajjj

Svea = söt, men vild och galen

Svea fortsätter att charma och busa. Hon är väldigt mkt hund i väldigt liten förpackning. Hon är otroligt lik min första tollare, Stella, i temperamentet. Smart, hårdhudad, har pondus, charmig, tycker om mat och väldigt utåtagerande. Petra måste nog sett en illusion när hon såg på Svea. Kanske Svea manipulerade henne att tro att hon mest bara är söt och gosig. Men hahaha, vad lurad hon blev. Svea har gett ordet galen en ny betydelse. Så länge hon får som hon är hon hur go och snäll som helst, men ve den som tycker något annat. Elsa har fått på nöten flera gånger, jag har får vänja mig vid utfall som om de träffar ger onda fötter och näsor:) Abby tycker Svea är döläskig och går helst inte så nära henne. Katterna jagar hon så fort hon får chansen och idag smakade hon lite på Wilma. Wilma daskade till henne rejält med tassarna och fräste upprepade gånger. Detta imponerade dock inte så mkt på Svea som gick därifrån med svansen på topp och vit päls i munnen. Jag trodde i min enfald att katterna skulle klara av att uppfostra denna lilla tjejen själv, men efter smakprovet har jag gått in och hjälpt dem lite. Jag såg framför mig hur skulle få hem en liten ganska snäll  och enkel hund, men tji fick jag. Istället blev det en förklädd huggorm med häftigt temerament, en söt huggorm dock.
Hihihi, nej riktigt så illa är det kanske inte. Men hon är inte riktigt den jag trodde hon var iallafall. Fast himla kul att lekträna med, snabbtänkt med bra fokus. Så mkt kan jag se redan. Kan jag bara lura henne att tro att det är hon som styr mig, fast det egentligen är tvärtom så kan hon vara den perfekta hunden att ta sig till stjärnorna med. Hur som helst så vill jag inte byta henne mot någon annan, för hon är ju så söt när hon sover, tätt tätt intill mig på nätterna:)))

 
Elsa fick göra ett uppletande, med de saker jag hade på mig: koppel, bajspåsar, kamera o mobilskydd mm. Äntligen fick jag jobba lite tyckte hon:)

   
 Under tiden fick Svea träna passivitet       Elsa lär Svea hur man går fot….

 
       Lite myspys i skogen                       Nu tar jag dig matte

  
     Spännande med nytt underlag             Åhh, vad trött jag blev