-= Blog The Dog =-

Workingtest

I lördags körde min snälla mamma mig till årets första tävling, ett C-prov. Det första i mitt och hundarnas liv. Provet var långt bort, i Bromölla, mina tidigare hemtrakter. Det var ganska dråpligt för 100 meter från tävlingsplatsen hade jag hästen uppstallad. Konstigt att komma till en tävlingsplats och jag känner den som min egen ficka. Minnen från ett helt annan liv flödade över mig.

Dessa glömdes dock snart bort och nervositeten tog över. Mina nerver är ju fortfarande inte de bästa. Ännu värre blir det ju när man inte har en aning om vad provet kommer innehålla. Jag gick dit i tron att det ungefär som i lydnaden, man kör sitt race och sen är det över. Ack så fel man kan ha. Det sker inte någon lottning utan man grovindelas i grupper efter antal stationer som provet innehåller. Man går till den stationen som man blir tilldelad som första station, sedan är det valfritt i vilken ordning man gör stationerna. Alla tävlar samtidigt vilket gör att man måste köa till varje station. Nybörjare-öppenklass och elit kör samtidigt, så man måste säga till vilken hund man kör och vilken klass man tävlar i. Nackdelen med ett sånt här system är att det blir rejält med långa väntetider. Jag körde varje hund max 10 minuter var medan vi väntade i minst 4 timmar! Tur att man hade gott om fika med sig:))

Detta provet hade fyra stationer. Det var så mycket svårare än jag hade föreställt mig. Jättelånga avstånd till både markeringar och linjetag.
Station nr 1 bestod av en liten “walkup” tillsammans med en annan hund. Hundarna skulle gå fot lösa bredvid varandra en sträcka på kanske 15 meter. Därefter fick den ena hunden hämta en jättelång markering medan den andra satt och tittade på. Sedan bytte man plats. Elsa klarade sitt fotgående bra, men pep under passiviteten. Hon tog sin markering fint utan min hjälp. Svea var tyst men gick inte direkt fot, mer att hon liksom befann sig inom en radie av 2 meter från mig. Hon klarade passiviteten kanon men missade markeringen. Hon satt nämligen och glodde upp på mig hela tiden, “matte ska vi träna lydnad nu typ”. Men hon var pigg och glad så jag var nöjd.

Station nr 2 var en dubbelmarkering. Två skott och två dummies i rad. Långa avstånd, varav den ena markeringen gick över en stenmur och den andra in ett buskområde. Elsa fixade båda sina, men med dirigeringar från mig. Visselpipan lyssnar hon inte på utan jag får “prata”.
Svea tar en av sina, den som landade först, den över stenmuren. Hon får leta fritt. På andra försöker jag dirigera henne men då blir hon osäker och börjar springa tillbaka in till mig. Jag ger henne en inkallningssignal för att visa att det är helt ok. Jag ville inte pressa henne. Det var nog som det var med allt runt omkring. Det sämsta jag skulle kunna göra var att vara besviken på henne. Så jag klappar om henne och säger att hon är världens finaste hund iallafall.

Station nr 3 var ett linjetag i snårigt buskområde. Området var inte så långt men den riviga terrängen ställde till problem. Elsa sprang rakt ut, fick den i näsan men upptäckte att den låg “illa till” så hon valde att springa vidare och söka efter någon annan mer lätthämtad dummie. Det märktes att hon började tappa gnistan för hon hade orkat igen öronen totalt. Efter mycket gap från min sida stannade hon äntligen och jag kunde dirigera henne rätt. Till slut efter mycket vånda från hennes sida gick hon in i buskarna och hämtade den, backade ut samma väg och sprang tillbaka till mig med den genom att ta en stor omväg så att hon slapp alla snår. Vad ska man säga, man kan bara skratta och skaka på huvudet, hon är bara så fin i kanten…
Svea sprang spikrakt ut, hittade den direkt, men precis när hon ska greppa den skjuter de och kastar en dummie på stationen bredvid (stationerna låg oerhört nära varandra, det hände tom att hundarna förvirrade sig in på fel områden). Hon fryser och kollar var den landar, sen kollar hon på mig, för nu har hon helt glömt av vad det var hon egentligen skulle göra. Det syntes på henne att hon blev osäker så jag valde att kalla in henne och klappade om henne. Inte lätt att vara ung och grön:)

Station nr 4 var en riktig kluring, något som vi aldrig tränat på. Först ett fritt följ 20 meter, sedan skjuts det och kastas en markering långt bort in under en buske, så hunden måste krypa för att nå den. När hunden hittat dummien och är på väg tillbaka så skjuts det en gång till och kastas en dummien över huvudet på hunden som landar väldigt nära hunden. Hunden får då ej släppa taget om den den har i munnen utan ska komma in med den som vanligt. Man sätter sedan hunden och går sedan själv och hämtar den andra markeringen. Hunden ska stanna på sin plats och vara tyst. Elsa fixade allt detta helt kanon. Jag var så himla nöjd med henne, domaren också. Vi fick nästan maxpoäng. Skönt att avsluta så bra.
Svea var nu helt slut i huvudet. Fotgåendet var ett minne blott. Hon tittade nu iallfall vart markeringen landade och sprang raka vägen ut. Men vart tog dummien vägen, när den inte låg exakt där hon trodde stannade hon bara och tittade tomt på mig. Stackars liten.. Men hon hittade den snart med en dirigering från min sida, den låg nämligen bara en meter från henne. Hon kommer in, men när skottet bränner av stannar hon släpper och kollar var den andra faller. Helt naturligt egentligen. På min uppmuntran tar hon upp den första och kommer in med den. Även om domaren bara är sur och gnäller på henne så tycker jag hon är en helt fantastisk hund, så duktig var hon tycker jag. Hur lätt är det när man är 11 månader, har sett massor med andra hundar i nu 6 timmar, hört skott och sett dummies flyga under lika lång tid. Jag var bara imponerad att hon höll ihop och fixade denna dagen utan ett nervöst sammanbrott.

Jag är så nöjd med mina hundar. Elsa fixade ju poäng på varje station (totalt 41 p), sen finns det ju självklart en massa saker att träna på, men nu vet jag iallafall vad jag ska träna på. För Sveas del var det ett riktigt kraftprov med tanke på hennes tidigare hundrädsla, av denna finns det dock inte spår av idag. Det var mer miljöträning för hennes del och mitt mål var bara att hon skulle ha kul. Det tror jag hon hade, dock hade jag för lite tid bara med henne. Meningen var ju att Roger skulle tävlat henne, men han var tvungen att vara hemma och renovera huset. Och eftersom jag inte vanligtvis tränar henne i jakt blev det lite konstigt där. Att köra två hundar samtidigt är inget jag rekommenderar, det blev inte bra. Jag hade helt enkelt inte tid att conecta ordentligt med Svea innan det var dags. Detta var en roligt och nyttig erfarenhet och definitivt något vi ska fortsätta med. Fast nästa gång får husse följa med också så blir det ännu bättre.

En ny champion

Idag var jag och tävlade med Abby, hennes sista viltspårsprov. Daniel som köpt henne var så snäll och kom hela vägen till Ven för att få sin hund tävlad av mig. Jag ville så gärna tävla klart henne. På bilden ser ni domare Per jönsson och Abbys nya husse Daniel.

Och se det gick vägen, numera tituleras hon Svensk viltspårschampion!! Jättekul att hon tog sin tredje raka etta. Jag var lite fundersam hur det skulle gå då jag hade feber i kroppen, det hade ösregnat på spåret under minst 6 timmar och jag hade inte träffat Abby på nästan två veckor. Men hon gick bra. Lite låg var hon och slarvade lite ibland, men annars gick hon säkert och snabbt. Så skönt att ha det avklarat. Nu har jag dragit upp två viltspårschampions och det känns jättekul. Dock högg det till i hjärtat av att se henne igen. Men, jag vet att hon har det bra och får massor med stimulans och kärlek i sitt nya hem. Det är ju skönt att veta.

Annars har livet verkligen gått i ett sen sist. Svea har fått massor med miljöträning. Vi har varit hemma hos min moster en natt, hon har introducerats till mitt jobb dit hon ska få följa med senare. Vi har varit på marknad (en massa ååhh, se så söt, nejmenojdå, mera åhh och så vidare) och börjat sätta staket i trädgården. En hel helg var min snälla pappa nere och hjälpte oss att röja sly, gräva hål och gjuta fast stolpar. En massa maskiner och ojlud och grejer var det hela helgen. Tror ni Svea brydde sig, nehej det var bara kul. Hon är så himla cool, inte rädd för något (mer än andra hundar som skäller, sunt tycker jag) och jättelättlärd. En kanonhund helt enkelt. Jag skulle inte byta henne mot något.

 Attack

  Svea med min moster Kerstin

 
Svea har hittat en lite udda sovplats

SVCH, resultatet av helgens tävling!

I helgen var Roger och jag med hundar uppe i Lidköping för att tävla i viltspår för SSRK Västra.
Jag visste inte riktigt hur det skulle gå, varken för hundarna eller min fot. Det var en dryg resa upp på fredag kväll, nära 40 mil reste vi för att försöka ta Elsas sista 1:a. Eftersom jag inte tränat hundarna själv den sista tiden, så visste jag inte riktigt hur de spårade för tillfället. Roger har varit och är den som numera är ute all tid i skogen och promenerar/springer och lägger spår till mina älsklingar (vad skulle jag och hundarna göra utan dig?). Jag ser längtansfullt efter dem varje gång, men min fot hindrar mig från sådana aktiviteter. Natten tillbringade vi på Billy´s Bed and Breakfast, jättecoolt ställe med bra pris, service och fantastisk frukost. Upp med solen igen på lördagen, provet började åtta. Vi hann precis köra till Järpås där provet skulle gå av stapeln.

Detta var mitt första ordinarie viltspårsprov så det var lite spännande att se hur det skulle gå till. Vi var totalt åtta ekipage fördelat på två domare. Det började med lottning och lite allmänt prat. Elsa blev lottade trea och Abby fyra. Först ut var en welshtik från norge, jättesöt och med en trevlig matte. Denna welshen var tyst till skillnad från vår, hihihi. De fick en tvåa, oturligt nog hade en räv markerat flera gånger i spåret vilket gjorde tiken lite konfunderad. Två gick en tokröd goldenkille (han var betydligt rödare än en tollare). För dem gick det bra och snabbt, 15 minuter.

Sen var det då min och Elsas tur. Efter att ha tryckt i mig lite smärtstillande och provat foten lite var jag beredd att prova. Jag tänkte att Elsa klarar det säkert, fixar vi det inte beror det på min ¤&%¤”# fot. Men Elsa var kanonduktig, gick som en klocka hela spåret. Vid återgången trasslade jag in linan vilket gav en minuts extrajobb för Elsa. Men hon var så himla duktig och fick sin ista etta så nu tituleras hon SVCh, Svensk Viltspårschampion!!! Jag är så himla stolt och glad. Känns fantastiskt kul. Nu ska jag gå vidare och satsa på något annat i hennes träning. Kanske blir det brukset, det lockar lite mer än lydnaden just nu.

När det var Abbys tur velade jag och Roger fram och tillbaka vem som skulle gå med henne. Jag var så speedad efter Elsas spår att jag knappt kände min fot längre. Så jag tog henne. Abby var i helt fantastisk form, jag har aldrig set henne spåra så fint och noga någon gång. Tom bättre än Elsa gick hon. Båda hundarna gick snabbt, 13 minuter vardera. Abby gjorde en jättekul grej i spåret, vid första vinkeln ställde hon sig upp på bakbenen och vädrade i luften innan hon direkt gick i rätt riktning. Hon såg ut som en hare som spanar över högt gräs, hahaha. Abbys kanonform belönades rikligt, hon fick också en 1:a och dessutom HP (hederspris) och blev provbästa hund (av alla 8). Elsa kom tvåa efter Abby av dessa fyra hundarna. Så himla kul. Vilken dag alltså:)) Vi sopade verkligen banan!

Efter provet åkte vi till KInnekulle och åt (Rogergullet bjöd mig på firarmiddag) på ett Säteri. Hundarna levde lite rövare och välte bland annat en stol, men inget kunde förstöra stämningen just då. Därefter åkte vi och gick (hoppade) en promenad i en häftig skog. Därefter bar det av till brorsan i Göteborg där vi hjälpte mamma att passa hans goa ungar. Först i eftermiddag började vi rulla hemmåt igen. Så nu sitter jag här  framför datorn med två trötta hundar runt fötterna och är bara så nöjd. Livet är så underbart ibland…..

   
    Min sötnos                                           Abbys stolrivning, öhh vad hände

 
     Det var en solig dag…..

 
    Kinnekulles kalkbrott                                       Träd underifrån

  
     Vilopaus                                              Botemedel för kryckfobi;)

2×1

Efter att ha hållt en mycket trevlig halva av Aktiveringshelgen så bar det ut på prov. Idag har jag tävlat i viltspår med både Elsa och Abby. Vädret var inte bra, inte för att spåra iallafall. Alldeles för varmt och torrt. Hundarnas tunga hängde ut hela dagen. Båda var trötta och saknade gnistan, speciellt Abby. Hon kändes inte i form alls, tyckte lite synd om henne faktiskt.

Elsa tog sitt spår jättebra! Hon gick bättre än vanligt, tog alla vinklat perfekt. Det kändes helt ok. Att tävla ärt alltid en påfrestning på nerverna och varje gång funderar jag på varför jag utsätter mig för detta:) Men bara man förbereder sig väl brukar det gå vägen. Så även denna gången. Hon fick sin andra raka etta. Nu är det bara ett ordinarie förstapris kvar till championatet!! Domaren var så nöjd med henne. Tyckte hon var jätteduktig, jag med. Älskar att se henne jobba. Elsa är bäst när hon får använda sin hjärna, ibland riktigt glänser hon. Så också idag. Hon är verkligen en helt otrolig hund. HP (hederspris)var inte långt borta, hon gjorde en ringning, därför fick hon inget idag. Men mig gör det inget, jag är bara så glad att hon fixade det.

Abbys spår var sdå mycket svårare, främst pga terrängen. Har aldrig gått ett så fysiskt krävande spår, över flera branta backar, genom alla snår som fanns (fanns många), vinklar nerför branter osv. Det känndes verkligen inte bra. Under hela spåret var jag så säker på att detta gick åt skogen, hon kändes så ofokuserad och jag såg på henne att hon var både trött och ur form. Värmen och hennes skendräktighet gjorde att jag verkligen inte trodde att hon skulle klara det. Ett tag tyckte jag hon var totalt ute och seglade. Just då sket jag i spåret, jag såg att hon inte mådde bra. Så mitt under provet satte jag henne ner, gav henne vatten och en 5 minuters lång (kändes som en timme för mig) paus. Men tack och lov hjälpte det. Efter det fick hon tillbaka liten krafter och spårade sedan bättre. Dock inte så bra som hon brukar. Jag visste att värmen skulle påverka henne mer än Elsa, därför blötte jag ner halva henne precis innan innan vi gick på spåret. Men jag trodde inte det skulle bli så illa. Jag förbannade vädret många gånger under spåret. Jag blev så otroligt glad när jag fick höra av domaren att hon fått sin etta att jag kastade mig runt hans hals i lättnad. Så himla skönt att det gick vägen. Min duktiga Abby. Hon klarade det!

På vägen hem stannade vi i Skäralid och fikade. Värsta hundcafeét kunde man tro att det var. Totalt 5 hundar med mattar och hussar satt och fikade och mös i solen på samma uteservering. Abby skällde bara en gång. Framgång! En mkt rolig och produktiv dag. Nu måste jag verkligen sova. Det blir en hård dag imorgon. På fm har jag spårkurs och på em andra halvan av aktiveringshelgen. Sen som grädde på moset kommer min mamma på besök. Kanske borde städa…..

Med domaren och hans aspirant

Nytt pris!!

I veckan fick jag äntligen hem mitt nya lydnadspris!!

Jag och Elsa blev Lomma brukshundsklubb vinstrikaste ekipage 2008!!! Superkul!
Priset bestod av en tennbägare och ett vandringspris i form av en gås:)

Nu satsar vi på trean: Men först efter att ha fått lite proffshjälp i form av ett lydnadsläger för Eva Bodfält och ett antal månaders träning. Jag vill ju helst komma på pallplats på alla tävlingar, hihi;)

Viltspårsprov

I helgen har jag Roger och hundarna varit hos min bror i Göteborg och hälsat på. Självklart försöker man ju pressa in så mycket som möjligt på schemat så det blev viltspårsprov för båda hundarna på vägen hem på söndagen. Därefter åkte vi för att äta lunch hos mina föräldrar innan packade in alla hundar och saker i bilen och for hemmåt.

Veckans träning gav resultat, båda klarade sina prov med glans. Så himla roligt. Proven gick i Sibbarp, utanför Varberg med en mycket trevlig och tipsrik domare. Vädret var dock urkasst, på morgonen började det snöa, det övergick senare i snöblandad iskallt regn och medelhård blåst. Spåren var täckta av 2 cm blötsnö, jag tänkte att det här kommer aldrig gå..

Elsa gick sitt första öppenklassspår och efter en liten jobbig start (pga av snön) gick hon på fint. Hon avvek max 5 meter från spåret och tog alla vinklar och bloduppehållet utan problem. Dock gick hon in i återgången, men klurade ut det och forsatte i det riktiga spåret. Slutet hittade hon nästan direkt. 18 minuter tog hon på sig. Hon fick ett blankt förstapris. Hade hon inte gått in i återgången hade hon även fått ett HP (hederspris), men mig gör det inget. Jag är så nöjd med att hon klarade det trots snövädret. Bara två kvar till SVCH!!

Abby gick sitt anlagsprov och klarade detta med bravur, salut, glans, ja alla verb ni kan komma på. Hon gick som en klocka och domaren kunde inte sluta ösa beröm över henne. Abby var en av de bästa spårhundarna han sett på flera år sa han. En mycket duktig hund som kan gå mycket långt, skrev han också i omdömet. Jag bara mös. Jag visste ju att hon var duktig, men inte att hon var så fantastisk:) Hon gick sitt spår på 12 minuter och höll för en gångs skull nere hatsigheten till ett lagom tempo. Hon fick godkänt och ett hederspris. Domaren var dock inte säker om man fick dela ut detta i anlagsklass, men skulle återkomma till mig.

Jag själv fick väl godkänt som förare, han tyckte jag kunde läsa mina hundar bra, men sa att jag var lat och inte hjälpte hunden tillräckligt mycket med linan. Ajaj, detta får jag tänka på. Lägga ett spår till varje hund och se till att lina löper smidigare i terrängen utan ryck. Jag lärde mig en massa av domaren, han var en duktig kritiker! Detta var så roligt. Jag ska genast anmäla mig till några fler prov:)

Tävlings/aktiveringsdag

Idag har vi på Aktivt hundliv haft en uppskattad tävlings/aktiveringsdag med en massa skojtävlingar, fika, hundsnack och en avslutande gemensam promenad.

Vädret kunde varit bättre, men så länge det inte regnar får man vara tacksam. Lite dimma gör ju ingen regnskur, eller hur:) Det kom 5 stycken tjejer i varierande ålder plus någons man och dotter, så tillsammans med min familj var vi 10 stycken människor och 6 hundar. Roger fick rycka in och fylla upp ena laget då det sjätte ekipaget fick stanna hemma med feber:( Elsa var taggad som bara den och tyckte att “nehej du husse, jag vill minsann vara där matte är, annars skäller jag ut dig”. Så hon lät en del…

Först ut var en femkamp med grenar av varierande svårighetsgrad. Alla ekipage var mycket duktiga och klarade det mesta galant. När det var dags för sista grenen så var ställningen lika, men på inkallningsracet så vann Tusses lag med knapp marginal över Kämparna.
Sedan var det dags för de två individuella tävlingarna. Först var det ”100 meter hund+förare”. Det går till så att man mäter både hundens och förarens tid det tar att springa 100 meter och lägger ihop dessa. De som får snabbast totala tid vinner. Snabbaste ekipage idag var Malin Elving med Vega. De vann med fantastiska 22,1 sekunder!
Andra tävlingen var “Flest trix på 120 sekunder”. Även här vann Malin med Vega. Grattis till dubbelvinsten! Alla ekipage var väldigt duktiga och jag vill rikta en särskilt eloge till 10 åriga Eline som tävlade dagen igenom med sin blandras Jackie, du var jätteduktig:)

När tävlingarna var slut gick vi hem till mig för en fikapaus och prisutdelning. Eftersom alla varit lika duktiga och för att allt bara är på skoj fick alla pris oavsett placeringar. Malin vann också två presentkort här på Aktivt hundliv. Efter lite välförtjänt kaffe,fika och en massa hundsnack bar det av ut i skogen för en gemensam promenad. Alla hundar var lösa och snackade och busade rundan igenom. Härligt att se så många hundar samlade under lösa former. Trevlig samvaro för både hundar och ägare blev resultatet av denna tur. Efter ca en timme var vi tillbaka och denna hunddagen fick sin avslutning. Jag hade väldigt trevligt och både jag och Elsa var trötta och nöjda när vi vinkade hejdå till alla duktiga hundmänniskor och stängde vår dörr.

Bilder kommer så småningom, mina blev dock inte så lyckade så jag sätter min tillit till er deltagare:) Ha det bra, vi ses;)

LPII !!!

Hon var så fantastiskt duktig idag, min lilla Elsa. Yes, vi tog vårt tredje raka förstapris i tvåan idag. Wow!! Vi fick inte så höga poäng (160) för vi nollande inkallning med ställande. Hon var för het på det och ville inte stanna, frammåt, frammåt, frammåt…. I övrigt fick vi jättefina poäng. Och det som jag är allra mest nöjd med är rutan, hon sprang rakt in!! Fick 9,5 på den. De andra gångerna har vi fått femmor. Så jag är så nöjd, så nöjd. Visst kunde vi fått bättre poäng och visst kunde vi hamnat på pallen, men det skiter jag i idag. Hon är ju ur form pga av det annalkande löpet så jag är så nöjd och glad över att vi bara klarade det! Nu ska Elsa få en välförtjänt paus från lydnaden i minst 3 månader, vi kommer att spåra lite, men det är också allt. Annars ska hon få sova, sova och bara mysa med matte när hon läser en bra bok. Så ingen seriös träning förrän till våren. Det känns skönt för mig med att kunna träna annat än lydnad ett tag. Till våren är det MH och öppenklass i viltspår som gäller och när vi är klara med det, först då kommer lydnaden. Det känns också bra att avsluta med att vara så nöjd med henne och det vi klarat av!

Men även om Elsa får vila så får inte jag vila. Nej, nu är det Abbys tur att få lite mera strukturerad träning. Tänkte kanske gå någon kurs med henne efter flytten. Har jag inte sagt det? Ja, vi ska flytta. Har köpt hus i Röstånga och flyttar in om en månad, underbart. Skogen, äntligen!!

Stolt matte till världens bästa hund:))

2 av 3

Idag har jag och Elsa varit och tävlat lydnad (II) i Malmö. Seg dag, det tog allt som allt fem timmar! Vi var 18 ekipage, men ändå, 5 timmar! Elsa var minst sagt disträ idag. Allt fungerade perfekt utanför planen, men på planenvar hon en helt annan hund. Helt ofokuserad och samtidigt väldigt speedad. Hängde inte med i vissa moment, luktade i marken typ hela tiden, blev konfunderad över ett målat streck i gräsmattan, etc, etc. Kände faktiskt inte alls igen henne. Men vi hade tur och klarade förstapriset med en hårsmån, 160,5 fick vi!! Så jag är ändå ganska nöjd. Det räckte dock inte till pallplats, vi kom femma. Trodde jag skulle bli utan pris men vi fick med oss en förstaprisplakett hem iallafall. Riktigt fin faktiskt, så det var kul.

Om man ska analysera vad jag gjorde galet denna dag så är det enda jag kan komma på att 1) vi körde kanske lite för mycket innan det var vår tur 2) hade en annan jacka på mig än vanligt 3) hade vantar på mig innan (hon älskar vantar och var väldigt fokuserad på att dra av mig dem) 4) det blev lite för hastigt just när vi skulle in på planen 5) jag gav “nu är tävlingen slut”-belöningen och klickern till Christina precis när vi skulle gå in (brukar annars ha dem i fickan) 6) vet inte om hon ska börja löpa snart 7) jag och Christina kanske flamsade för mycket innan det var vår tur …… eller så var det helt enkelt inte vår dag idag. Men va sjutton, vi klarade ju målet iallafall, att ta ett förstapris! Nu är det bara det sista som saknas (kanske tar det nästa helg, hoppas, hoppas:)) sen är Elsa även LPII. Stor puss till min sötaste sötnos iallafall:))

Lydnadsdiplom

Idag kom lydnadsdiplomet för LP1 med posten! Kul,kul. Kostade “bara” 300 kr att få det! SKK vet hur man tar betalt iallafall:)

Vi klarade det!!

Idag på förmiddagen har jag och Elsa startat i anlagsprovet för viltspår. Och vi blev godkända, jippie!!! Jag tyckte hon mest virrade runt och klantade sig, men domaren tyckte hon spårade jättebra. Hon tog alla vinklar klockrent, raksträckorna gick som på räls och likaså bloduppehållet, verkligen duktig spårhund sa han. Så det var ju skönt:) När vi gick på spåret var hon otroligt tveksam och gick i slowmotion, jag tänkte att vi hinner aldrig det här i tid (man har 30 min på sig), men efter några meter (som tog 10 min) bar det av i hennes vanliga fart. Men mitt mod sjönk som en sten de där första metrarna och sen tyckte jag hon virrade så och slutet gick hon förbi. Så jag tänkte flera gånger att nu är det kört:( Men efter hon ringat en stund hittade hon klöven iallafall. Eftersom början tog så lång tid och slutet med så klarade vi det precis på minuten nästan, vi gick på 27 minuter! Jag tror att orsaken till att hon var så tveksam i starten var för blodet. Hon är inte längre van att gå i blodade spår utan vi brukar bara släpa klöven i spåret. Hon gick ett blodat spår på Jakthundens dag i Fulltofta i somras och det gick bra, så jag har helt enkelt förlitat mig på att hon ska fixa det. Och det gjorde hon ju efter lite tvekan. Så till våren är det viltspårs championatet som hägrar.

Kolla klöven, ser ni?? Cool va?

1 av 3

I lördags debuterade jag och Elsa i lydnadsklass II på Lerums brukshundsklubb. Vädret var synnerligen dåligt med ihållande regn och blåst. Appellplanen var som en leråker och rutan låg i uppförsbacke vilket gjorde att hundarna inte såg konerna, så många hundar bommade rutan helt pga detta. I övrigt var det en mycket trevlig tävling, välorganiserat och med mkt servicekänsla. Resultaten kom upp snabbt, alla tävlingsekipage fick gratis fika (bara det!), tävlingsledaren tog kort efteråt som man kunde få hemskickat via mail, domaren gav kritik till alla ekipage efter respektive tävlingsinsats. Allt var perfekt utom vädret. Till mig sa domaren: “Det såg ju jättefint ut, vilket flyt ni hade”, han undrade över det “onödiga” dk på läggandet under gång, men när jag förklarade att jag hellre tog ett sämre betyg och att hon faktiskt la sig (fick en 7:a) än att vi nollade det (det var som sagt leråker och många hundar ville inte lägga sig i geggan) så sa han “Ja, det märks att vi har att göra med ett riktigt rutinerat tävlingsekipage här:)”. Då skrattade jag lite i mjugg och tänkte, rutinerade, hhihihi, tja det kan man ju diskutera. Men det var roligt iallafall att få sa fina ord med sig hem. Vi fick de enda tiorna (utöver platsliggningen) och fick hela 9,5 på helheten (de andra kom max upp i 7). Allt ammantaget gjorde att vi VANN hela klassen med överlägsna 22 poäng och fick 164 p och tog det efterlängtade förstapriset!!

Jag är så nöjd! Elsa var toppenduktig med tanke på omständigheterna. Min brorsa  och hans familj var där och hejjade vilket gjorde oss lite splittrade och mig mer nervös än vanligt. Men det gick vägen. Ja, gu vad jag ska tänka positivt i fortsättningen om det ger sånna här resultat!!! Jättefin buckla fick vi också med oss hem!

 Resultatlistan

Buckla, kritik och Elsas egna pris (en boll som sitter i en hundmun som man kan fästa i byxorna)

Inför helgen

Denna helgen ska jag och hundarna upp till Göteborg. Hälsa på tjocka släkten och en del kompisar. Men framförallt så ska jag och Elsa debutera i tvåan. Börjar bli mäkta nervös (redan…suck, aldrig lär man sig). Kommer ha den största hejjarklacken hittills och det gör mig NERVÖS. Brorsan, brorsans fru, all ungarna, två kompisar och deras unge. Och Abby. Bara det är ju nog för att förstöra en hel tävlingsdag. Sist hon var med (Eslöv) gick det ju inget vidare. Och nu när det är så många “kändisar” med vill jag ju verkligen, verkligen lyckas ta ett förstapris.

Tränat har vi ju givetvis gjort i veckan. Och det mesta går helt ok utom fjärren och rutan. De momenten gick jättebra förra helgen, men jag vet inte inte alls vad som hänt under veckan. För nu sätter hon sig inte upp på sitt-kommandot längre (stirrar bara dumt och osäkert på mig, “njaa jag tror du lurar mig matte, det är nog bäst att ligga kvar”, suuuck och på rutan springer hon återigen och duttar igenom alla koner (sliter mitt hår, förbannade golfbana, hihi). Visst hon tar sig in i rutan och sätter sig på Sitt, men först efter flera dk:n. Och det är ju ingen hit.

Men vad var det nu igen, jo just det. Tänk POSITIVT, positivt, positivt (är ju så himla bra på det). Allt kommer gå bra, vi är toppen, Elsa är superduktig, jag är inte nervös, allt kommer gå bra, vi är ………. and so on. Så på med de nya hundbrallorna (fjällrävens, satsade dyra på pengar på kvalité denna gången), klistra på ett leende, res på ryggen, upp med nosen, vifta på svansen- and Lerum here we come:)))) We rule (inte sant Elsa-pälsa-sötnos, vi är bäst egentligen, det är bara de andra som inte fattat det än, fniss)

Elsa, Elsa, Elsa- vi ska domaren på planen frälsa. Vi ska ta våra 160 poäng annars får vi av vinnaren däng. Vi ska Lerum äga, säg Elsa kan du nu rutan så säga. Fjärren är också viktig ja, den har vi ju tränat på vareviga da. Kören hejjar Sara, sara, sara, detta kommer ni att klara, klara, klara. Vi ska göra momenten med glans, leka och ha kul, så att vi sätter LPII lagom till jul ;o))

Nu är dock allt rim slut, för nu måste vi verkligen gå ut. Träna, träna, träna så att vi snart går på knäna.

Ha en skön helg. Kramiz

LP1!!!!

Igår var jag och Elsa och tävlade i lydnadsklass 1 i Höör. Det blev vår sista tävling i ettan för vi skrapade ihop till vårt LP1!! Hur kul som helst:)) Vi fick 181 poäng och kom på andra plats. Jag var så nöjd. Så nu är det tvåan som gäller och LP2 som hägrar i de nattliga drömmarna;) Tävlingen gick som en dans, var inte så nervös denna gången. Hade dock inte fått så mycket sömn, men de andra sakerna gjorde jag rätt iallafall. Åt bra frukost, fikade på plats innan jag skulle in, kollade in några ekipage i början så jag fick veta lite hur jag skulle göra mellan momenten, peppade mig själv och tog det lugnt med Elsa innan det var vår tur. Ingen hetsig peppning dock och jag hade god support med mig i form av Christina,det gav resultat som ni ser!! Mmm, är så nöjd med mig själv för en gångs skull:)

Efter tävlingen var vi ute på äventyr i skogen kan man lugnt säga. Lurade ut stackars Christina och hennes hund på en flera timmars lång tur i skogarna runt Fulltofta. Det var underbart väder och vi lyckades hålla humöret uppe trots att vi hade lite problem med att hitta bilen, skratt. Ja det var en tokig eftermiddag. Och mat hittade vi också mitt i skogen på Fulltofta naturcentrum. Men kul hade vi iallafalloch fick massor med gratis motion…

Sedan var jag och Elsa och hälsade på min senila 83åriga mormor som också bor i Höör i några timmar innan vi åkte hem. Väl hemma var vi trötta och luktade inget vidare. Men sambon hade varit urgullig och fixat en “grattis till LP1″-tårta till mig. Så efter en dusch, lite mat och fika så snubblade jag och Elsa i säng och sov som stockar i tolv timmar!