-= Blog The Dog =-

Hur gör ni när ni tränar hund

och har småbarn eller mycket i kalendern? Det är rätt så svårt att få allting att klaffa har jag märkt. Just när man har tid, ork och motivation så händer det alltid något annat. Emma ska ha mat, vill leka, behöver en ny blöja, vill bli buren på mm. Likadant kan det vara med promenaderna, de är inte lika regelbundna som förr. Det går ingen nöd på hundarna, de kommer ut sina tre till fyra promenader om dagen, men inte alltid inom “rätt” tid. Morgonpromenaden tar Roger hand om, sen tar jag nästa. Den kan dock dra ut på tiden om allting strular, som det kan göra ibland. Tur att vi har en kanonbra trädgård för hundarna, i nödfall får de kissa där.

Ibland tvingar jag mig själv att klickerträna något nytt trix en stund med hundarna, det gör faktiskt både dem och mig på bättre humör. Men den riktiga motivationen saknar jag. Det är en massa saker jag “borde” träna, men jag får inte riktigt tummen ur att göra det. Svea har en massa massa lydnadsträning kvar innan vi kan börja tävla, likadant med Elsa om vi ska ta det där hett eftertraktade lydnadschampionatet någongång. Sen har vi ju spåret och jakten och agilityn och……
Det finns alltid massa saker man borde göra. Om man var smart så skulle man noga planera sin träning så man får ut maximalt med inlärning per minut. Tiden till träning är ju knapp när man har småbarn har jag märkt. Innan jag fick Emma hade jag stora planer på vad jag skulle hinna med nu i sommar. Oj, oj. Svea skulle vara redo att startas i både lydnad, tolling och viltspår. Vad blev det av det, jo kanske viltspåret då.

Jag har vart och och spårat idag med hundarna. Det gick kanonbra. Jag lyckades få min snälla man att lägga ut spåren medan jag ammade och lagade mat. Några timmar senare och några amningar senare kunde jag ge mig ut. Det var sååå roligt. Sveas spår var ganska svårt, mycket pga av den oländiga terrängen. Mannen hade lagt spåret genom värsta täta risskogen, över en massa nerhuggna granar, över en väg mm. Men Svea var kanonduktig, tog alla vinklar och konstiga underlag med bravur. Det var mest matte som hade problem att ta sig fram. Hon är nog redo för att startas nu:)) Elsa var duktig som vanligt, ingen konstigt där inte.

Ibland har jag dåligt samvete för hundarna, att de inte får jobba riktigt lika mycket som innan. Elsa tar det nya långsamme livet kanonbra, hon verkar trivas som fisken i vattnet att pyssla om Emma tillsammans med mig. Svea däremot blir lite avundsjuk på Emma och tycker att saker och ting är lite för långsamma och tråkiga ibland. Så vad gör man… Idag har de fått äta lunch ute på gräsmattan (lunchsök, haha) och fikat lite med att öppna diverse kasserade kartonger, papperspåsar, mjölkpaket mm för att hitta det gömda godiset. Lite trix i soffan medans jag ammar och några till på promenaderna. Hu, det är allt jag hann med idag.

Igår var vi ute och vandrade allihopa utanför Kågeröd, uppe på åsen. Rejäl promenad på en mil med paus för fika. Så himla mysigt var det. Vi är jämt ute och “vandrar”, jag hundarna och Emma. Det är livet att vara ute i skogen….

Skriv gärna någon kommentar vad ni gör när ni tränar hund, eller vad ni gör för att aktivera dem de dagar tiden inte riktigt finns på ens sida. Ha det gott nu ska jag hoppa i säng:))

En evig väntan

Jaha, här hemma går tiden sakta, så sakta. Vi väntar ju nämligen fortfarande på att bebben i min numera helt gigantiska mage ska vilja komma ut. Än så länge verkar hon trivas alldeles utmärkt där inne.
Tjock, trött och irriterad väntar jag ut mina dagar.

Hundarna har dock det ganska bra tror jag. Spenderar hela dagarna med att lata sig med matte. På kvällen kommer husse hem och går en långpromenad eller så tränar vi något på kvällen. Sista dagarna har vädret varit så underbart varmt och skönt så då har det blivit mycket vattenarbete. I måndags var vi och spårade och idag var det sista kurstillfället på jaktkursen vi går. Idag stod en walkup på programmet. Ganska lång, ca 1 timme med massor med skott, dirigeringar, linjetag, markeringar och ett avslutande närsök. Hundarna skötte sig bra, speciellt Elsa tycker jag. Men sen har hon ju hyfsat mer rutin än syrran sin. Det var kul att se att ens träning faktiskt ger resultat Framför allt så vet jag mer vad jag ska göra och tänka på. Det har varit en rolig och lärorik kurs, kanske går vi den igen till hösten. Jag skulle vilja få Elsa till att apportera kallt vilt, även om det ligger på land (vatten går hur bra som helst).

Svea är mycket mycket bättre på viltet. Roger, Lukas och hundarna var i söndags på jakthundens dag i Fulltofta. Där kunde man få prova på viltspår, träffa ett vildsvin, göra dummiesök på land och vatten, träna lydnad samt få chansen att prova på ett apporteringstest med riktigt vilt. Svea tog hem 3 av fyra vilt, Elsa hittade alla men valde att inte ta in dem till husse…. Det var bara i vattnet som Elsa plockade hem viltet, det gjorde även Svea, dock med en simstil som lättast kallas för “nära att drunkna-simning”:)) Det hade varit kul att få vara med, men mitt tillstånd omöjliggjorde något annat än sängläge den dagen.

Nu när jaktkursen är slut finns det inga mer hundaktiviteter inplanerade på ett tag. Känns lite vemodigt, men jag vill få ordning på allt annat runt omkring innan jag binder upp mig för något. Vi har ju ett helt nytt liv att ställa i oss till. Först när jag vet att det fungerar så kan jag planera in tävlingar och dylikt igen. Så bloggen lär väl inte uppdateras så himla ofta. Men lugn det kommer. Ha en fortsatt skön sommar.

Träning i Röstånga

Sitter här hemma och lyssnar på Lilly Allen på Spotify medan jag väntar på resten av familjen. Maten står klar sen en stund och hundarna ligger och sover. De är trötta som vanligt. Nu när matte är hemma blir det mycket mera träning än vanligt. Har fått en inflammation i bröstryggen och klarar för tillfället inte av att varken jobba eller köra bil. En aning handikappande. Men hundarna är glada, det blir långa promenader och träning varje dag. Elsa tycker att vi gott kunde träna ännu mera, men lilltjejens hjärna orkar inte lika mycket…:))

Nästa helg ska vi tävla för första gången detta året. Vi ska starta i ett C-prov, dvs ett Workingtest. Ska bli så spännande att se hur hundarna klarar sig. Elsas enda problem (tror jag) blir pipet, hon går så lätt upp i pip som många tollare. Svea är däremot tyst men är fortfarande en mycket oslipad diamant. Fast jag måste säga att jag tycker hon är toppen att träna, lär sig snabbt och ger aldrig upp. Just nu ligger alltså fokus på jaktbiten. Vi tränar linjetag, markeringar, sök, stadga och jaktlydnad varje dag ute på mina promenader. Sen sover Svea som en stock tills det är dags för kvällens lilla lydnadspass. Just nu håller jag på att lära henne den rätta positionen i fria följet. Idag kom hon på att hon kan ju använda bakbenen för att förflytta sig in i rätt position. Bingo, där trillade den polletten ner. KUL. Jag och Svea skulle egentligen varit på Rallylydnadskurs idag, men min rygg sa aj när jag satte mig i bilen. Så det blev ytterligare en kväll hemma istället. Längtar så till snön har försvunnit också, jag vill börja träna henne i viltspåret nu.

Till helgen mer träning, då är det andra gången på jaktkursen vi går och på söndagen ska vi åka till ett hundträningscenter och köpa vilt och träna på deras fina bana. Ska bli kul:))

Kan man klickerträna flera hundar samtidigt?

Ja det kan man i specifika situationer. Detta gäller dock bara om en av hundarna redan är färdigtränad och kan sin sak och dessutom inte hittar på en massa bus under tiden. Dock tror jag bara att det är den unga hunden som man har fokus på som verkligen lär sig något nyttigt. Den andra hunden lär sig nog bara att hålla sig nära matte;))

Den här frågan har jag fått många gånger. “Jo, det är så att jag har två hundar och jag vill börja med skvallerträning, kan jag klicka båda hundarna samtidigt?” På den frågan är mitt svar alltid nej. Man kan inte ha fokus på två hundar samtidigt. Frågan har dock aktualiserats nu när jag är gravid. På grund av en besvärlig foglossning och tärande trötthet orkar jag inte längre gå så många promenader längre. Det gör att båda hundarna får gå på samma promenader. Annars föredrar jag att gå separata promenader när man har en valp/unghund i huset samt en äldre. Båda behöver sin egen slags stimulans och träning under promenaderna och det är inte alltid lätt att komibinera ihop till en bra mix. Men nu får man ta livet som det är. Alltså började jag experimentera både i tanken och i praktiken med det här med att klicka två hundar samtidigt. Det Svea behöver träna mest just nu när vi går promenad är att inte dra i kopplet, hålla sin radie (inom 15 från mig oavsett), skvallra på fåglar och annat vilt, gå fint och tyst förbi andra hundar och kunna sitta passiv när matte träffar någon hon vill prata med. Det Elsa tränar på är mest olika typer av aktiverings/sökövningar samt minnesövningar. Detta kan även Svea göra fast i lite enklare format.

Så eftersom Elsa är så pass vältränad och lydig hund går detta riktigt bra. Elsa tycker visserligen promenaderna är lite tråkigare när Svea är med, men desto godare. Så goda att hon numera är klistrad vid min sida så fort Svea är med. Knappt hon hinner bajsa, man kan ju missa ett klick;)) Men Svea lär sig det hon ska iallafall och det är viktigast just nu. Hon är riktigt duktig för sin ålder tycker jag.

I tisdags var jag och Svea och träffade en stooor svart äldre hanhund som en kompis till mig har. Mötet gick jättebra. Hon var inte ett dugg rädd och skötte sig så fint så. Blev bara pyttelite arg när hon någongång kände sig trängd. Vi ska dit nästa vecka igen och fortsätta träningen.

Tog en massa fina bilder på hundarna i snön i förrgår, men nu verkar det som om det är fel på min kamera. Ingen bild gick att få fram sen…:(( Men bilder kommer, jag lovar. Bland annat på Svea som apporterar sin första kråka.

Snacka om hög mysfaktor:)))

Svea = söt, men vild och galen

Svea fortsätter att charma och busa. Hon är väldigt mkt hund i väldigt liten förpackning. Hon är otroligt lik min första tollare, Stella, i temperamentet. Smart, hårdhudad, har pondus, charmig, tycker om mat och väldigt utåtagerande. Petra måste nog sett en illusion när hon såg på Svea. Kanske Svea manipulerade henne att tro att hon mest bara är söt och gosig. Men hahaha, vad lurad hon blev. Svea har gett ordet galen en ny betydelse. Så länge hon får som hon är hon hur go och snäll som helst, men ve den som tycker något annat. Elsa har fått på nöten flera gånger, jag har får vänja mig vid utfall som om de träffar ger onda fötter och näsor:) Abby tycker Svea är döläskig och går helst inte så nära henne. Katterna jagar hon så fort hon får chansen och idag smakade hon lite på Wilma. Wilma daskade till henne rejält med tassarna och fräste upprepade gånger. Detta imponerade dock inte så mkt på Svea som gick därifrån med svansen på topp och vit päls i munnen. Jag trodde i min enfald att katterna skulle klara av att uppfostra denna lilla tjejen själv, men efter smakprovet har jag gått in och hjälpt dem lite. Jag såg framför mig hur skulle få hem en liten ganska snäll  och enkel hund, men tji fick jag. Istället blev det en förklädd huggorm med häftigt temerament, en söt huggorm dock.
Hihihi, nej riktigt så illa är det kanske inte. Men hon är inte riktigt den jag trodde hon var iallafall. Fast himla kul att lekträna med, snabbtänkt med bra fokus. Så mkt kan jag se redan. Kan jag bara lura henne att tro att det är hon som styr mig, fast det egentligen är tvärtom så kan hon vara den perfekta hunden att ta sig till stjärnorna med. Hur som helst så vill jag inte byta henne mot någon annan, för hon är ju så söt när hon sover, tätt tätt intill mig på nätterna:)))

 
Elsa fick göra ett uppletande, med de saker jag hade på mig: koppel, bajspåsar, kamera o mobilskydd mm. Äntligen fick jag jobba lite tyckte hon:)

   
 Under tiden fick Svea träna passivitet       Elsa lär Svea hur man går fot….

 
       Lite myspys i skogen                       Nu tar jag dig matte

  
     Spännande med nytt underlag             Åhh, vad trött jag blev

Idag är en hunddag

Idag har jag verkligen ägnat hela dagen åt hundar och hundträning.
Vi sov ganska länge och efter lite mys och pyssel med Aktivt hundliv gav jag mig ut på en långrunda. Gick gick en härlig skogstur och tränade en hel del längs vägen. Det mest spännande med denna promenad var en lama! Jo, det är sant. Inne i en trädgård strax utanför Röstånga stod en lama och betade. Den var jättefint, vit och väldigt nyfiken på hundarna. Man vet tydligen aldrig vad man får se i skogen nu förtiden:)

Efter det åkte jag direkt ut och la spår. Var på ett nytt ställe idag med riktigt fin skog. Ska ta spåret imorgon. Jag gick där i min egen takt och filosoferade, helt plötsligt hör jag någon prata precis brevid mig. Jag blev så rädd att jag spille ut en fasligt massa blod och hoppade flera meter!  Vilken sårlega, hahahaha…

Hem igen, jobba lite mer med Aktivt hundliv och sedan gav jag mig iväg till planen för att ha kurs. Idag var det öppen träning så även mina hundar fick följa med. Idag tränade jag mest på att ha dem uppbundna, när de var tysta och fokuserade fick de komma ut på planen och träna lite. Det var väl varierande resultat. Elsa gav upp ganska snabbt och skötte sig sedan hyfsat resten av den uppbundna tiden. Abby skötte sig jättebra i början men blev sedan helt förtvivlad och jättefrustrerad. Hon ylade och ylade. Skällde så hon blev hes, grävde i marken och bet i en buske. Det gör ont i hjärtat, men att vara blödig hjälper inte min träning så hon fick snällt sitta. Då och då var hon tyst och jag kunde koppla loss henne. Men oj vad trött hon blev av detta. I slutet hängde ögonen på henne, så promenaden hem gick hon i ovanligt slakt koppel. Jättebra! Hon fick givetvis en massa kred för det. Nu ska hundarna få sova och jag ska umgås med min sambo. Ha det gott:)

Lydnadsträning

Ikväll ska jag som vanligt hålla kurs i ettans tävlingslydnad. Oftast brukar jag använda delar av kvällen innan eller eftermiddagen samma dag till att förbereda kvällens övningar. Så också idag. Ikväll ska vi gå igenom momenten inkallning och läggande under gång.

När jag planerar övningarna måste jag också se hur de fungerar i praktiken, så att jag lättare kan möta eventuella frågor och svårigheter. Det är väldigt sällan övningar fungerar precis så som det står i böckerna. Detta gör att mina hundar får agera som övningsobjekt och samtidigt får dagens träningsdos. Det som är så bra och värdefullt för mig är att jag har två hundar som är på helt olika nivåer i sin utbildning. Elsa som tagit både LP1 och LP2 och som ska startas i teran till sommaren, Abby som bara är tio månader och måste lära sig allt från grunden. Detta ger mig bra möjlighet till reflektion över hur moment är uppbyggda och vilka delar som är helt grundläggande. Elsa kan redan alla moment men behöver slipa på precisionen. Med Abby däremot märker jag direkt vad som är grund och vad som är påbyggnad. De ekipagen jag möter på kursen är ofta i Abbys fas, de måste få chans att lära allt rätt från början. Med Elsa har jag mest bara kört på utan att tänka så mycket vad som är den snabbaste vägen till inlärning. Hon har en enorm arbetskapacietet som gör att jag kunnat träna på det viset. Abby har inte motor på det sättet utan måste hela tiden motiveras till att arbeta. Det har fått mig att tänka i nya banor, vilket också har gjort att jag börjat träna om Elsa helt från grunden. Det har visat sig att precisionen har blivit mycket bättre av att jag ändrat mig som tränare. Nu är jag mer eftertänksam och funderar igenom övningarna först. Vilken skillnad! Jag kan varmt rekommendera det till alla som tränar hund. Sen är det bra att kunna improvisera också, att ha fokuset skärpt hela tiden gör att man ofta kan fånga beteenden i “flykten” så att säga. Det största målet är ju att ha roligt, sen är det väldigt motiverande att ha ett mål att se fram emot. Så nu har jag anmält mig och Elsa till debut i trean den 12 juni. Nervöst!! Nu gäller det att lägga upp en bra tidsplanering för vår träning:)

Abstinens och hundslagsmål

Här händer det minsann saker.
Det roliga är att Elsa blivit bättre idag och har tom. lekt en del med Abby. Och eftersom hon var bättre så tänkte jag att lite träning kan ju inte skada:) Så på kvällpromenaden nu vid tio körde vi lite tävlingslydnad. Det märks att vi är ringrostiga. Inkallning med läggande och ställande satt inte lika bra som innan jul. Hmm, det får vi träna mera på. Fria följet gick ovanligt bra. Har tränat det en del inne sista veckorna och hjälpt henne hitta sin plats mha handtarget. Det verkar ha fungerat, för nu har polletten trillat ner och hon visste precis vilken position hon skulle ha. Gjorde också ett platssittande (eller vad vi nu ska kalla det). Jag var typ säker på att hon skulle lägga sig efter en stund, men hon satt så fint i en hel minut. Min sötnos. Det märks att hon också har längtat efter att träna för hennes ögon bara lös av glädje och iver. Jag bara mös…:)
Sedan när jag kom hem så läste jag på lite om momenten i trean, oh my god. Det varkar ju hur svårt som helst. Jag kan verkligen förstå att trean sorterar ut de bra från de mindre bra. Det blir att sätta sig ner och planera varje moment känner jag. Har också passat på att anmäla mig till ett lydnadsläger i sommar. Jag hoppas verkligen jag kommer med.

De senaste dagarna har jag lidit av svår träningsabstinens, inte ens ridning har hjälpt:( Så igår hade jag massa vilt framme sen en av mina kurser. Så jag tänkte, lite träning har väl ingen hund dött av.. Så vi körde lite viltapportering jag och Elsa. Hon tyckte det var fantastiskt roligt och riktigt skuttade omkring med alltifrån fågelvingar till älgklövar i munnen. Jag fick dock äta upp för att jag gav efter för min abstinens senare på kvällen. Då på vår sista runda var hon lite seg och dan. Snacka om att jag fick dåligt samvete eller. Som tur är mår hon ju bättre idag. Igår var också en gammal arbetskamrat från distriktsvetrinärerna här och hälsade på mig. Hon fick givetvis kolla igenom Elsa. Hon sa att hon bara markerar svagt på höger fram och att hon inte trodde att det kunde vara något att oroa sig för. Hon sa “vem sjutton tror du inte har ont i några veckor efter ha trillat ner för en trappa”. Nej, det är ju sant. Skulle varit hos ortopeden igår men hon var sjuk, så vi fick snällt stanna hemma. Så typiskt..

 Ikväll rök hundarna här hemma ihop så det visslade om det vid kvällsmaten. Abby har karskat till sig och försvarade aggressivt sin kvällsmat. Högg, bet och morrade. Ja, suck. Hur kul är det att ha två hundar som slåss? Fortsätter det får det bli separata matplatser. Tonårstrots eller.. Vad säger ni?

Igår innan jobbet

Det var en fantastiskt kall, klar och solig dag. Så innan jag åkte till jobbet var jag och Elsa i Lomma och gick en promenad och tränade agility. Kul, kul:)

 Massor med is, fåglar och sol fanns det vid stranden i Lomma

 På vägen till klubben hittade Elsa en ny leksak, den var jättekul… En gammal barnsandal från i sommras. Hon bar på den hela rundan och jag använde den som belöning på agilityn, fungerade hur bra som helst. Gratis är gott, därför ligger den nu i leksaksfickan på min bil, hihihi

 Slalomen får vi träna mer på, Elsa tycker att alla portar fungerar lika bra som ingång, “vaddå matte, pinne som pinne”

 Here I come

 På nedvarvningsrundan efteråt hittade vi en kall, ensam säl. Elsa fick rycka in som ställföreträdande kompis, något hon fann måttligt roande…

 Det är vackert nere vid ån, Lomma kyrka ses i bakgrunden

 Eftersom det var en kall dag frös Elsa i min kalla bil, så jag bäddade åt henne där fram (nära fläkten) med min dunjacka och sitt täcke. Det var mycket mysigare än att ligga där bak tyckte hon. Inte speciellt säkert men ville inte riskera att hon stelande till av kylan efter träningspasset

Apporteringsträning med dummie

Vaknade runt 10 i förmiddags och var fortfarande väldigt trött. Ska bli skönt med en lugn dag inne efter en hel helg utomhus tänkte jag och satte mig vid datorn som vanligt efter frukosten. Men se så tänkte inte min lilla Abby, nej då. Här ska vi hitta på bus och allt jäkelskap. Efter ha bråkat med henne en stund resignerade och klädde på mig hundkläder och åkte ut i skogen. Ja, ja efter en promenad kan de ju få jobba av sig lite med dummiesarna resonerade jag. Och Abby fick som hon ville, jobba lite. Och jag fick också som jag ville tillslut, för nu ligger de och snarkar sött här brevid. Elsa i sin favoritfotölj och Abby brevid datorn på en handduk (hon strimlade hundpläden som brukar ligga där igår, suck..).

Söket gick bra. La tre riktigt svåra sök till Elsa där jag gömde dem ordentligt, men hon var lika duktig som vanligt och hittade alla. Abby var också duktig men har inte lika mkt lydnad och stadga som Elsa, så för henne blev mer basic. Hon fick göra två väldigt lätta sök med två dummie var, och första söket hittade hon båda, på det andra så tappade hon koncentrationen ( det kom en grävmaskin dundrade genom skogen en bit bort)och sprang bakom mig och hämtade tennisbollen till mig istället, hihihi…men med lite hjälp från mig hittade hon den sista också:) Den mesta tiden la jag dock på att träna passivitet och tysta hundar. Mendet var inte så lätt när de tokvrålade båda två så fort den andra jobbade eller jag gick iväg. Jag stog där väldigt länge allt som allt och bara väntade och berömde dem så fort de var tysta. Elsa är ju inte direkt något gott föredömme i den här saken precis. Kunde inte låta bli att skratta åt dem ibland, sådana tokhundar. Fast tidvis var jag lite irriterad också, men det fick jag ju inte visa. Hur bra går hundträningen om man är sur och irriterad? Inge bra, så jag stirrade ut i skogen och så fort någon av dem var tyst så fick de beröm och arbete. Nu ska jag åka och jobba, och hundarna fortsätta sova här hemma…

Hur man återvinner en hund på 5 minuter

Elsa var superrastlös när jag kom hem från jobbet och bara vankade runt och pockade på uppmärksamhet, så jag körde ett träningspass med henne. Så nu har vinterns trixinlärning börjat. Ikväll tränade jag henne att följa en laserpunkt från en laserpenna och plocka upp den saken som jag lös på, lägga en boll i en liten låda, få henne att tro att hon är en tidning som skall återvinnas och börja skaka nekande på huvudet (målet är att hon ska kunna svara nej på frågor jag ställer genom att jag ger henne ett “osynligt” tecken). Följande bildserie visar gur jag på bara några minuter lär Elsa att hoppa upp och gömma sig i vår tidningsåtervinning (återvinna sig själv;)) Såg verkligen jättekul ut, hahaha….Nu ligger och förnöjt och sover igen. 15 minuters träning sen kan man göra vad man vill resten av “kvällen”, smidigt… Aktivering äger!!

Abby fick också lite träning. Vi började med plocka upp en boll och lägg den i en låda-övningen, men det fixade hon hur lätt som helst så då övergick jag till att börja klicka in musmattan som tasstarget. Gick sådär, men hon var ganska trött efter att ha varit med mig på jobbet hela dagen. Hon somnade tom i mitt knä i ridhuset när vi kollade på min brukare som red. Sötnos….

Träning och mjukost

Idag mår jag lite bättre än de andra dagarna så idag har faktiskt båda hundarna fått sin dagliga dos av träning. Speciellt Abby har fått stå på undantag ett tag. Men nu ligger de så nöjda och glada och sover vid mina fötter. Jag har fått i mig lite lunch och ska efter ha skrivit klart detta ta en välbehövlig dusch.

Vi börjar väl med min Elsapälsa. Sambon bevisade imorse han är en superkille. Ja, vad har han gjort då? Saker är den att igår så beklagade jag mig lite över hur anlagsprovet skulle gå då jag inte har haft ork att lägga några spår själv. Så imorse gick han upp extra tidigt och la ett spår till mig innan han åkte till jobbet, så att jag kunde få träna lite till på tisdag. Vilken pärla han är. Puss på dig!! Elsa tyckte spåret var lite svårt då det gick på en öppen äng med högt gräs. Hon tappade bort sig flera gånger, men idag kunde jag ju absolut inte hjälpa henne för jag hade ingen aning själv. Vilket var bra, hon löste sina “tappter” själv och hittade klöven. Bra jobbat, fast jag har sett bättre. Men det felet är mitt. Jag hade redan tagit udden av hennes motivation och skärpa genom att träna lydnad i 20 min innan. Så jag är nöjd med spåret ändå:) Lydnaden är jag inte riktigt lika nöjd med. Rutan går bättre och bättre, håller mig numera till min träningsplan och det verkar fungera. Men nu är det fria följet som fallerar. Hon följer med mig visst, men slarvar med sin position en del. Har fått typ VP (varierande position) på alla tävlingar på detta moment. Nu är det mest i högersvängarna hon flyter ut och tappar bort sig. Och jag vill inte skälla på henne, för jag vill att hon ska tycka det är superkul och vifta med svansen i ett. Så kära läsare, hur gör jag?? Tips mottages gärna.

Abby däremot är dagens mest lysande stjärna. Hon var verkligen kanonduktig. När hon är ensam med mig (både hemma och ute) är hon så mycket mera fokuserad och duktig än när familjen är samlad (det är då alla damprycken kommer) eller Elsa är med (lyssnar bara när jag vill). Tanken var från början att jag skulle testat att gå spåret med Abby som andrahund, men eftersom Elsa tyckte det var svårt så lät jag bli. Vi tränade istället apportering med klöven. Först sprang hon bara och lattjade med den, men efter jag sagt till henne och ändrat mitt träningsupplägg så gick det hur bra som helst. Efter några gånger kom hon med den varje gång och lämnade av den i handen (8 av 10 ggr). Efter det tränade vi inkallning, jag kunde gå ca 10 meter utan att hon reste sig. Sedan tränade vi lite skvallra när vi gick. Och som avslut så körde jag uppletande av klöven i en dunge. Jag satte henne i utgångsställning (på min vänstra sida med nosen i min näsas rikting) och kastade in klöven ca 10 meter in i dungen. Första två gångerna ville hon dra iväg innan jag sagt sök, men efter jag hämtat henne en gång och kallat in henne en annan satt hon snällt kvar och vrålstirrade (ler) på mig för att få sitt kommando. Superduktig. Hittade klöven varje gång och sprang direkt in till mig och lämnade av den! Mitt hjärta svällde av stolthet:)) Har hittat den bästa matbelöningen till henne, mjukost i tub! Det hade jag till Elsa när hon var liten också och vi har kört med det inne ett tag, men idag tog jag med tuben ut (måste se kul att se mig gå omkring med en stor mjukosttub i området). Tack vare tuben kunde jag få hennes uppmärksamhet och få henne att komma till mig när hon råkade skrämma upp en fågel ur en buske. Hade aldrig hänt om jag bara hade haft typ Frolic eller ens favvoleksaken. Min lilla sötnos:)

Dock har hon inte varit så söt i övrigt idag. Vattentestet pågår fortfarande och hon gillar verkligen att slaskdricka. Hälften hamnar på golvet när det rinner ur hennes mun och resten kissar hon ut på golvet i stora pölar. Varför säga till när man ska gå ut när det bara är att sätta sig där man står?? Suck. Idag har det blivit tre pölar (fast jag släpper ut henne jämt) och igår kväll blev det fem! Det gör mig tokig. Hon får gå ut så fort hon ätit, sovit, lekt, när hon står vid dörren och några gånger dessemellan. Men ändå tog hon ett skutt upp i vår säng igår och satte sig och kissade. Just då vill man bara “strypa” henne (men skäller inte ens på henne). Fattar inte vad mer vi kan göra för att få henne rumsren! Igår drack hon förövrigt ca 1,5 liter och idag blir det kanske lite mer eftersom hon rört på sig så mycket. Så några enorma mängder är det ju inte. Hon spiller ju ut en hel del brevid också. Favvoriten är att gå och “dricka” och sedan gå och pussa på en, det är bara det att hon har hela munnen full av vatten som man då får i ansiktet. Jättekul. *ler* Min lilla toka.

Det är inte bara mjukost som är gott….Ska ta med mig en Risifrutti ut nästa gång, vem vet det kanske fungerar ÄNNU bättre:))

Att träna hund som sjuk

Har legat sjuk sen jag var uppe i Göteborg förra helgen. Hatar det. Kan inte jobba, kan inte promenera och kan inte träna hund. Inte med någon ordning iallafall. Sedan i söndags har vi försökt att träna lite lydnad varje dag. Nästa tävling i tvåan närmar sig med stormsteg, en och en halv vecka kvar sen är det Malmö som gäller och KM för Lomma bk. Vill ju så gärna bli klubbmästare i lilla lydnaden (ettan och tvåan) och så givetvis ta mitt andra förstapris. Men det känns inte så lätt när både humör och kropp strejkar så fort man tar ett steg.

Att träna hund när man är sjuk är ingen dans på rosor för varken mig eller hunden. Jag har inte alls samma tålamod som vanligt och kan bli irriterad på stackars Elsa när hon inte gör som hon ska på rutan. Alla andra moment går bra (platsliggning, apportering, fritt hopp, läggande under gång) eller hyfsat bra (fritt följ, inkallning med ställande, fjärrdirigering). Det är bara rutan som är så %#/&&/&¤ SVÅR. Från fem meter gör hon det klockrent, från sju meter likaså men från 10 meter så blir hon förvirrad och springer och antingen duttar på konerna eller stannar precis utanför innan jag ens andats stanna eller blir osäker och vimsar runt och sedan springer tillbaka till mig. Jag vet så väl hur jag borde träna in det för att det ska bli bra, men när jag är sjuk vill hjärnan bara ta genvägar hela tiden och det håller ju inte:( Så jag kämpar med mig själv att dels behålla lugnet, dels leka och ha kul som vanligt och dels göra det lätt, lätt, lätt för henne och träna upp hennes muskelminne (all belöning i rutan kommer i bortre kanten-alltid). Så nu ska vi träna rutan a´10 repetitioner minst 2 ggr varje dag så lär det ge resultat. Men vi måste fortfarande ha kul förstås, för det är ju det hundträning går ut på. Är det inte kul så ska man göra något annat! Vi ska lägga allt krut på rutan och fritt följ, det är ju där de stora poängen ligger (koefficient 3). Ja det är så, om man planerar sin träning väl och håller sig enligt den så når man skyarna mycket snabbare än om man bara flummar runt (jag flummar också runt en hel del ibland iofs, men man kan ju inte var bäst jämt eller hur, fniss). Till trean ska jag dock ta mig lite mera tid och lära in momenten INNAN jag börjar tävla och inte tokträna mellan tävlingarna. Fast det är så klart bra att ha en deadline (inbokad och betald tävling funkar för mig).

Om bara en vecka ska vi dessutom göra anlagsprovet i viltspår. Men det orkar kroppen absolut inte med just nu, någon måtta får det vara säger den och ger mig ont som straff…(så att jag måste hålla mig inne, svårt är det, börjar få myror i kroppen!). Jag får bara hoppas att vi har tillräckligt mycket rutin för att klara anlagsprovet ändå. Jag och Elsa har gått en fasligt massa spår i våra dagar, men på sista tiden (sen vi flyttade ner till åkern) så har det varit skralt med det. Spåret som pappa la åt mig gick ju bra iallafall, så jag lägger det åt sidan och hoppas, hoppas, hoppas att det ska gå vägen. Det borde gå. Det senaste året har vi bara gått med klöv och skippat blodet, så det borde vara hur enkelt som helst för henne att följa ett blodat spår. Det borde vara som en motrorväg för henne tycker jag, både personspår, klövspår och blodspår i ett. Hur svårt kan det bli? Du klarar detta Elsa, det är jag säker på. Det är mest bara matte som strular till det för dig genom att drulla runt som ett fån, tappa linan, snubbla och snurra in mig i linan, hahaha ja ni hör ju hur det låter. Men kanske får jag lite humorpoäng från domaren för att det ser så skrattretande ut, hihihi.

Det har förresten kommit upp alla bilderna från Lerums tävlingen på deras hemsida. Massa bilder på mig och Elsa. Kolla in på: http://www.lerumsbrukshundklubb.se/images/08-10-11-Lydnadstavling/album/index.html

Give 4 give me 8

Vår Abby gillar inte matbelöningar så ikväll provade jag att använda dragkamp som belöning efter klicket. Inlärningen gick riktigt fort idag. Eftersom hon inte går igång på godis valde jag en favvoleksak. Fungerade alldeles utmärkt som ni kan se… Kulkul:))

Hennes belöning… Va, träääänar ni…men jag dåå?