-= Blog The Dog =-

En ny champion

Idag var jag och tävlade med Abby, hennes sista viltspårsprov. Daniel som köpt henne var så snäll och kom hela vägen till Ven för att få sin hund tävlad av mig. Jag ville så gärna tävla klart henne. På bilden ser ni domare Per jönsson och Abbys nya husse Daniel.

Och se det gick vägen, numera tituleras hon Svensk viltspårschampion!! Jättekul att hon tog sin tredje raka etta. Jag var lite fundersam hur det skulle gå då jag hade feber i kroppen, det hade ösregnat på spåret under minst 6 timmar och jag hade inte träffat Abby på nästan två veckor. Men hon gick bra. Lite låg var hon och slarvade lite ibland, men annars gick hon säkert och snabbt. Så skönt att ha det avklarat. Nu har jag dragit upp två viltspårschampions och det känns jättekul. Dock högg det till i hjärtat av att se henne igen. Men, jag vet att hon har det bra och får massor med stimulans och kärlek i sitt nya hem. Det är ju skönt att veta.

Annars har livet verkligen gått i ett sen sist. Svea har fått massor med miljöträning. Vi har varit hemma hos min moster en natt, hon har introducerats till mitt jobb dit hon ska få följa med senare. Vi har varit på marknad (en massa ååhh, se så söt, nejmenojdå, mera åhh och så vidare) och börjat sätta staket i trädgården. En hel helg var min snälla pappa nere och hjälpte oss att röja sly, gräva hål och gjuta fast stolpar. En massa maskiner och ojlud och grejer var det hela helgen. Tror ni Svea brydde sig, nehej det var bara kul. Hon är så himla cool, inte rädd för något (mer än andra hundar som skäller, sunt tycker jag) och jättelättlärd. En kanonhund helt enkelt. Jag skulle inte byta henne mot något.

 Attack

  Svea med min moster Kerstin

 
Svea har hittat en lite udda sovplats

SVCH, resultatet av helgens tävling!

I helgen var Roger och jag med hundar uppe i Lidköping för att tävla i viltspår för SSRK Västra.
Jag visste inte riktigt hur det skulle gå, varken för hundarna eller min fot. Det var en dryg resa upp på fredag kväll, nära 40 mil reste vi för att försöka ta Elsas sista 1:a. Eftersom jag inte tränat hundarna själv den sista tiden, så visste jag inte riktigt hur de spårade för tillfället. Roger har varit och är den som numera är ute all tid i skogen och promenerar/springer och lägger spår till mina älsklingar (vad skulle jag och hundarna göra utan dig?). Jag ser längtansfullt efter dem varje gång, men min fot hindrar mig från sådana aktiviteter. Natten tillbringade vi på Billy´s Bed and Breakfast, jättecoolt ställe med bra pris, service och fantastisk frukost. Upp med solen igen på lördagen, provet började åtta. Vi hann precis köra till Järpås där provet skulle gå av stapeln.

Detta var mitt första ordinarie viltspårsprov så det var lite spännande att se hur det skulle gå till. Vi var totalt åtta ekipage fördelat på två domare. Det började med lottning och lite allmänt prat. Elsa blev lottade trea och Abby fyra. Först ut var en welshtik från norge, jättesöt och med en trevlig matte. Denna welshen var tyst till skillnad från vår, hihihi. De fick en tvåa, oturligt nog hade en räv markerat flera gånger i spåret vilket gjorde tiken lite konfunderad. Två gick en tokröd goldenkille (han var betydligt rödare än en tollare). För dem gick det bra och snabbt, 15 minuter.

Sen var det då min och Elsas tur. Efter att ha tryckt i mig lite smärtstillande och provat foten lite var jag beredd att prova. Jag tänkte att Elsa klarar det säkert, fixar vi det inte beror det på min ¤&%¤”# fot. Men Elsa var kanonduktig, gick som en klocka hela spåret. Vid återgången trasslade jag in linan vilket gav en minuts extrajobb för Elsa. Men hon var så himla duktig och fick sin ista etta så nu tituleras hon SVCh, Svensk Viltspårschampion!!! Jag är så himla stolt och glad. Känns fantastiskt kul. Nu ska jag gå vidare och satsa på något annat i hennes träning. Kanske blir det brukset, det lockar lite mer än lydnaden just nu.

När det var Abbys tur velade jag och Roger fram och tillbaka vem som skulle gå med henne. Jag var så speedad efter Elsas spår att jag knappt kände min fot längre. Så jag tog henne. Abby var i helt fantastisk form, jag har aldrig set henne spåra så fint och noga någon gång. Tom bättre än Elsa gick hon. Båda hundarna gick snabbt, 13 minuter vardera. Abby gjorde en jättekul grej i spåret, vid första vinkeln ställde hon sig upp på bakbenen och vädrade i luften innan hon direkt gick i rätt riktning. Hon såg ut som en hare som spanar över högt gräs, hahaha. Abbys kanonform belönades rikligt, hon fick också en 1:a och dessutom HP (hederspris) och blev provbästa hund (av alla 8). Elsa kom tvåa efter Abby av dessa fyra hundarna. Så himla kul. Vilken dag alltså:)) Vi sopade verkligen banan!

Efter provet åkte vi till KInnekulle och åt (Rogergullet bjöd mig på firarmiddag) på ett Säteri. Hundarna levde lite rövare och välte bland annat en stol, men inget kunde förstöra stämningen just då. Därefter åkte vi och gick (hoppade) en promenad i en häftig skog. Därefter bar det av till brorsan i Göteborg där vi hjälpte mamma att passa hans goa ungar. Först i eftermiddag började vi rulla hemmåt igen. Så nu sitter jag här  framför datorn med två trötta hundar runt fötterna och är bara så nöjd. Livet är så underbart ibland…..

   
    Min sötnos                                           Abbys stolrivning, öhh vad hände

 
     Det var en solig dag…..

 
    Kinnekulles kalkbrott                                       Träd underifrån

  
     Vilopaus                                              Botemedel för kryckfobi;)

Spårträning

Nu till helgen är det meningen att jag ska tävla med båda hundarna i viltspår i Falkenberg. Snön har dock legat som ett täcke över Röstånga i många veckor och därmed gjort spårträningen till en omöjlighet. Men så i onsdags så regnade allt bort, åh vad jag jublade-Äntligen. Det var verkkligen i sista stund! Så sedan dess har jag spårat med hundarna varannan dag. Blod och klövar har åkt upp och ner ur frysen som en jojo, snitslar har satts upp och tagits ner. Marker rekats och en massa motion har jag fått. Hundarna har fullkomligt älskat det:) Spåra är verkligen en bra aktivitet för alla andar. Jag har inte haft en hund som inte älskat det.

Första spåret var ett öppen klasspår med alla dess ingåede delar, spetsvinklar, vanliga vinklar en återgång och bloduppehåll. Elsa gick först, var lite skeptisk till blodet första metrarna som tog lite tid, sedan rullade det på. Tappade en gång vid en viltövergång, annars gick det bra. Abby gick som andra hund och där gick det verkligen som på räls och i högt tempo (lite för högt). Bloduppehållet och återgången brydde de sig inte ett dyft om någon av dem. Jag var nöjd:)
Andra spåret låg i granskog och var ett mellanting mellan öppen klass och anlags klasspår. Roger gick med hundarna, det hade gått bra. Spåret låg ett dygn.

Tredje spåret gick jag idag. Hade lagt det i ett mcyket, mycket viltsvinsrikt område. Extra störning. Ett ordinärt öppen klasspår i skiftande terräng, allt från öppen äng till granpalntering, över två stenmurar och ett vattensjukt område. Dessutom passerade det igenom en matstation för grisarna. det märktes på hundarna att spåret var i svåraste laget. Idag var det Elsa som var duktigast. Abby hade svårare med alla korsande viltsvinsspår. Abby hade flera tappt som hon helt själv fick arbeta sig igenom, det var tröttande för henne såg jag att inte få någon som helst vägledning från min sida. Nyttigt för henne:) Hon hade en rejäl tappt vid matstationen där spåret dessutom gick över ooch två meter på en stenmur. Men till slut fixade hon det. Elsa brydde sig inte lika mycket om alla andra spår och löste det bra tycker jag. Hon fick bekymmer en gång, gissa var! Jo, vid matstationen. Det låg ju fullt av gott bröd där…och hon är ju mattokig. Hihi, det var planerat från min sida för att ännu mera lära henne att det bara är spåret hon ska fokusera på. Jag är nöjd med hennes insats idag, det var ett väldigt svårt spår. Ca 1200 meter, det är också ganska långt, vilket gör hundarna väldigt trötta och nöjda. Båda hittade klöven, Elsa fick då extra belöning i form av en köttburgare för hund innan hon lekte med klöven och bar den så stolt. Abby skulle få samma sak, men hon ratade maten, det var bara klöven som gällde. Åh, vad hon morrade på den och kastade runt den i luften. Jag log hela vägen till bilen åt hennes gulliga klövbeteende:)

Nu får hundarna vila från spårningen tills lördag då tävlingarna är. Önska oss lycka till:))Jag har nu startat en ny sida här på bloggen, mina hundars träningsdagbok. Återfinns uppe till höger.

 Alla hundar kan spåra;)

Ny sprudlande energi

Äntligen börjar energin komma tillbaka till mig. Efter en minst sagt intensiv höst var jag ganska slutkörd och kände mig lite lack på seriös hundträning, men efter ha vilat från det i några veckor så känner jag energin fylla mig igen och träningslusten komma sprutande tillbaka in i mina ådror. Åh, det är härligt att träna hund:) Elsa är också fit for fight igen, hon sprudlar av träningslust och tycker att nu måste den här “semestern” vara slut snart. Hon är rastlös och pockar på min uppmärksamhet som aldrig förr, nu kommer hon verkligen och säger  rakt ut- “matte, jag vill träna, NU”. Hon lägger sitt huvud i mitt knä, viftar på svansen, tittar bedjande på mig och tom. gnyr lågt ibland. Bryr jag mig inte duttar hon mig (sätter nosen mot mig) i låret, ganska hårt ibland och vankar runt. Och vem kan motstå en träningssugen hund, inte jag iallafall:) Så jag gnuggar mina hjärnceller och tänker, hmmm, vad ska det bli idag då. Vi har börjat med rutan igen, ska köra in en riktigt ordentligt denna gången (vill ju ha lite högre poäng i trean än vad jag fick i tvåan). Det blir en blandning av targeting (musmatta) och shaping (tänka själv, prova sig fram). Annars satsar vi hårt på viltspåret (öppenklass) och agility (hoppklass) nu. Målet är att träna agility 2 ggr i veckan nu ett tag tänkte jag, innan jobbet. Första tävlingen blir i Malmö i mars. I mars börjar också viltspårsproven, så vi har ju  hela tre månader på oss att bli duktigare. Sedan först till sommaren blir det lydnad igen, så är planen iallafall.

Har varit ute med hundarna och gått en runda och klättrat i berg här i närheten, mkt kul. Men när vi gick in kände jag att detta inte var nog för att stilla varken min eller Elsas energi, så gick rask in till frysen och hämtade två klövar. Så nu ligger det två spår där ute och bara väntar på att bli tagna, ska gå dem alldeles strax. Sedan kände jag att det kunde vara lite kul med lite apportering i skogen, men vi får väl se. Workingtest är också något jag vill tävla i någongång. Som ni ser så har jag stora planer för Elsa, vi får väl se vad vi kan hinna med under hennes “livstid”, hihihihi:) Om man siktar mot stjärnorna, når man helt säkert trädtopparna iallafall;)))

Nejhej, nu måste jag dra på mig spårkläderna och ta mina hundar och gå ut och ta udden av all denna rastlösa enregi som bor inom mig.

 (Som ni ser så gick det bra, Elsa var jätteduktig och löste sitt ganska svåra spår mkt bra (5 vinklar, en spetsvinkel, eländig terräng och över en bäck) och med en väldigt fart (1:a bilden). Det märktes tydligt att hon vilat upp sig nu, så hon njöt av att få arbeta:) Abbys spår gick delvis över öppen mark (3:e bilden), och resten inne i skogen med flera vinklar. Det var lite konstigt först med det öppna, men snart gick det som vanligt på räls. Själva spårandet var dock så kul att hon gick rakt förbi slutet:) Så vi lekte med klöven i hela 10 minuter efteråt)

Spårhelg dag 2

Idag har vi varit här utanför Kävlinge i liten skogsremsa, i Stävie. Så idag var det lite närmare:) Skönt att inte behöva gå upp lika tidigt. Hela natten igenom har jag drömt om spår, spår och spår….hihihi. Vaknade vid halv fyra och var jättepigg och glad, hade nämligen drömt att sambon varit ute och lagt två fina spår till mig som jag nu skulle upp och gå. Blev dock lite snopen och besviken när jag insåg att det var mitt i natten och sambon sov sött brevid mig med Abby tätt tryckt mot bröstet. Suck, det var bara en dröm….;) Så kan det gå när man bara har sysslat med spår en hel vecka. Har läst 3-4 böcker, en massa på nätet, skrivit ihop teorin, kollat markernaoch lagt spåren innan och utan i hjärnan tills jag bara såg snitslar och klövar överallt. Yrkesskadad, nej då - inte jag! Idag fick de gå två spår var i en betydligt svårare miljö, mera öppen terräng och en massa störning (harar, rådjur, en massa orienterare som sprang tävling, andra hundar mm). Men de skötte sig bra även idag. Spåren idag var ett öppenfyrkantsspår med bloduppehåll på 15 meter och ett “bara vinklar”spår. Förare och hundar kämpade på bra och löste det allra mesta bra. Alla var duktiga och det är härligt när man ser att polletten trillat ner både hos matte och hund:) Kanonjobb tjejer!!

Gick naturligtvis spåren även med mina hundar. Sambon kom med Abby precis när det andra körde. Vi började med Elsa, hon fick gå alla fyra spåren i en följd, med bara ett som hade klöv i slutet, hon var jätteduktig och var väldigt uthållig. Forsatte fast hon inte fick sina efterlängtade klövar i slutet. Med gu vad glad och nöjd hon var (vi med) när hon hittade klöven på sista spåret. Hon bar det så superstolt hela vägen till bilen. Släppte den inte ens när hon stannade och kissade:) Efter det var det Abbys tur. Hon fick gå två spår, ett av varje. Första spåret var lite halvsvårt med alla vinklar, men hon löste det bra ändå. Sista spåret gick hon som en klocka, bättre än Elsa. Hon brydde sig inte alls nästan om stället där tre rådjur gått över spåret (där hade både Elsa och den första hunden problem) utan bara noterade det och sen fortsatte tuffa på i sitt eget spår. Bloduppehållet brydde hon sig överhuvudtaget inte om. Vår duktiga lilla tjej:))

Sen var det bara att åka hem, be sambon laga mat och hoppa in i dushen. Två timmars paus till nästa kursare kom! Ikväll har jag haft avslutning med Carro och “Lär din hund att skvallra”-kursen. Hon har verkligen var kanonduktig under dessa månaderna och utvecklats så mycket, vilket har fått till följd att hon fått en hund som skvallrar till 80% och som tar så mycket mera kontakt än tidigare. Han har dessutom fattat att det här med träning är KUL. Det är så underbart att se “sina” ekipage utvecklas framåt till det bättre, att känna att man faktiskt gör skillnad. Det är den verkliga lönen för alla timmars planerande och praktiserande. Så tack alla mina underbara kursare:))

Spårhelg dag 1

Nu är jag sååå trött och såå nöjd. Har jobbat hela helgen igen och haft kurs dagarna i ända:) Men det är verkligen lika roligt varje gång:)) Denna helgen var det viltspårshelg. Totalt blev det 8 timmars spårträning. Mina ekipage denna helgen var jätteduktiga. Glada, uppmärksamma och vetgiriga, en perfekt kombination. I lördags var vi i Fulltofta igen, där fick de lägga och gå tre spår var. Ett rakt, ett U och ett serpentinspår. En del av hundarna blev tre spår för mycket medans för en av hundarna så passade det perfekt och det sista spåret gick allra bäst. Hundarna älskade att spåra och det gick för det mesta väldigt bra för dem. Efter spåren var lagda så var det dags för fika och teori i en timme. Det är så gott med varmt kaffe och kanske en grillad korv när man är lite småfrusen efter ha varit ute i regnet i någon timme. Det regnade i princip hela lördagen, men som tur inte så mycket att spåren regnade “bort” eller slogs sönder. det var mera ett stilla duggregn (som dock letar sig in precis överallt) som gjorde att spåren blev lättare att följa. Efter ha pratat om spårande i teorin var det dags för att omsätta kunskaperna i praktiken. Hade Elsa med mig och fick gå som andra hund på 3 av spåren, de två första gick bra. Men på andra spåret var hon väldigt uppvarvad och sprang på tok för fort så på det sista spåret bröt jag efter 30 meter då hon var alldeles för stressad och forcerad. Inget bra. Jag vill ha en lugn och noggrann spårhund, ingen som springer i 190 och därför slarvar en massa och missar vinklar och allt möjligt:( Då är det bättre att bryta och göra något annat. Så för att avsluta hennes dag på ett bra och roligt sätt gjorde jag ett viltsök med klöv istället. Satte henne på plats och gick ut i skogen och gömde 9 (!) klövar. När jag skulle skicka henne stack en annan hund samtidigt som också ville leta klöv, båda hittade och kom tillbaka samtidigt ur skogen med varsin klöv i munnen, såg jättesött ut! Elsa hittade alla och var nöjd och glad när vi gick tillbaka till bilarna igen. Skönt och oerhört viktigt att avsluta dagen bra. Den minnesbilden som hunden slutar träningspasset med är den som den kommer minnas nästa gång ni är i skogen och tränar. Har de en postiv bild av träningen på näthinnan när man ska börja ett nytt pass så har vunnit mycket redan där, för man vill ju göra om något som är kul. Men man kanske inte är lika sugen om ens minnesbild är sura miner och misslyckande. Så oavsett  hur illa och tokigt tränigspasset gått så se till att avsluta med något som hunden kan och tycker är roligt:))

Viltspår och rådjur

I veckan har jag haft synnerligen fullt upp, fyra kurser att genomföra och planera bara denna veckan. Sen skulle det skickas ut nyhetsbrev, välkommen till …kurs-brev osv. Jag pratar förstås om Aktivt hundliv. Har verkligen fullt upp där just nu, vilket är superroligt, men tar alla min tid i anspråk. Hinner knappt med allt annat som att jobba, rida och träna egna hundar. Tack gode gud att min och Elsas tävlingssäsong är över för i år :)

Dagen började med en kurs i viltspår. Sambon var med och la ett spår till Elsa medans jag la till Abby förutom det till kursdeltagaren då. Hundarna gick jättebra. Elsa klarade sitt med bara en kort tappt trots stark sidvind och öppen markterräng. Abbys gick genom en massa björnbärsnår. Det var hennes första med både blod och klöv, som dessutom innehöll flera vinklar och svåra passager. Hon skötte sig jättefint, vissa bitar fastnade hon dock i buskarnas taggar och Roger fick lyfta henne vidare. Men hon har verkligen spårnäsa:) Mkt nöjd med båda två.

Efter kursen var avklarad gick vi en liten runda med Elsa, på den promenaden hittade vi ett långt fjärrvärmerör som vi använde som både agilitytunnel och hinder, kul kul.

Sen var det bara hem, äta och sätta på sig ridkläderna. Full fart mot stallet innan mörkret överfaller oss tänkte jag. Elsa fick naturligtvis följa med som vanligt. Hon var så duktig så, låg och sov i höet medans jag gjorde iordning hästen. Efter den tuppluren var hon lika pigg och frammåt som vanligt och bara kastade sig ut ur stallet och in i skogen. Full fart mot nya äventyr liksom :) Trodde hon åtminstone skulle vara lite trött efter att redan varit i skogen i tre timmar, men med en powernap klarar man tydligen allt ;) Underbart ridtur blev det med ett rådjursmöte. När jag red förbi Örtofta slott så stod det två rådjur i skogsbrynet och betade. Jag stannade hästen och stod och beundrade dem ett tag innan de försvann i galopp över en äng. Det var jättefint. Rådjur är verkligen vackra, graciösa varelser. Det bästa var faktiskt Elsa. Hon brydde sig inte det minsta att det hoppade två rådjur bokstavligt framför henne på stigen, hon kollade lite förstrött på mig sen fortsatte hon nosa runt. Helt fantastisk är den hunden… snacka om viltren:)

Here I come matte…

Vi klarade det!!

Idag på förmiddagen har jag och Elsa startat i anlagsprovet för viltspår. Och vi blev godkända, jippie!!! Jag tyckte hon mest virrade runt och klantade sig, men domaren tyckte hon spårade jättebra. Hon tog alla vinklar klockrent, raksträckorna gick som på räls och likaså bloduppehållet, verkligen duktig spårhund sa han. Så det var ju skönt:) När vi gick på spåret var hon otroligt tveksam och gick i slowmotion, jag tänkte att vi hinner aldrig det här i tid (man har 30 min på sig), men efter några meter (som tog 10 min) bar det av i hennes vanliga fart. Men mitt mod sjönk som en sten de där första metrarna och sen tyckte jag hon virrade så och slutet gick hon förbi. Så jag tänkte flera gånger att nu är det kört:( Men efter hon ringat en stund hittade hon klöven iallafall. Eftersom början tog så lång tid och slutet med så klarade vi det precis på minuten nästan, vi gick på 27 minuter! Jag tror att orsaken till att hon var så tveksam i starten var för blodet. Hon är inte längre van att gå i blodade spår utan vi brukar bara släpa klöven i spåret. Hon gick ett blodat spår på Jakthundens dag i Fulltofta i somras och det gick bra, så jag har helt enkelt förlitat mig på att hon ska fixa det. Och det gjorde hon ju efter lite tvekan. Så till våren är det viltspårs championatet som hägrar.

Kolla klöven, ser ni?? Cool va?

Sommarkatter, ösregn och viltspår

Jaha, det var ju några dagar sen sist. Vad har då hänt? Livet har rullat på som vanligt i princip med hundträning, hundkurser och förkylning. Men med ett undantag - vi har tillbringat åtskilliga timmar i en skog letandes efter en katt.

När Roger var ute och vandrade med Aktivt hundliv så träffade de på en mager, smutsig och eländig, fast kelen katt på Fulltofta naturcentrum. Det var ganska uppenbart att ingen ägde den. Hon gick och tiggde mat från alla som fikade. Hon var inte märkt och var i dåligt skick. Roger ringde mig och undrade vad han skulle göra. Ta med den hem sa jag så får vi anmäla den till polisen. Men några andra som var där skällde på Roger och sa att man inte kan ta katter hur som helst. Och nej, det håller jag fullständigt med om, man kan inte ta katter hur som helst. Men den här katten var under året, mager, tovig och eländig, jättehungrig och i dålig kondition. Inget halsband eller örontatuering. Så vad ska man göra. Lämna den att dö?? Roger är ju snäll av naturen och lät katten vara kvar. När vandringen var slut åkte han tillbaka för att leta efter den igen. Men ingen katt syntes till.

I torsdags var jag i Höör och tränade lydnad och spår med Christina. Det gick hyfsat båda delarna. Det är fortfarande fria följet som vi har mest problem med. Eftersom Fulltofta bara ligger ca en mil bort åkte vi dit, jag och Elsa, och letade efter katten. Det var folk på centret, en målare och en från personalen. Målaren sa att katten brukade vara där varje dag och hade varit där för bara en liten stund sen, katten brukade tydligen komma varje morgon. Personalen sa att katten strukit omkring här i flera veckor och att det var uppenbart att ingen ägde den. Antagligen bara en utslängd sommarkatt. Så jag letade och letade. Hade med mig burkmat som jag plonkade med. Men ingen katt. Efter 2,5 timme började det skymma rejält och jag gav upp. Men på morgonen efter åkte jag dit och var där hela dagen. Över 8 timmar tillbringade jag i området. Då hade jag med mig en påse med torrfoder som jag skramlade med. Letade, letade och ropade och ropade. Tyckte jag såg och hörde katter överallt, men det var falskt alarm. Ingen katt heller denna dagen. Visserligen regnade det så kanske hade kattflickan sökt skydd någonstans denna dagen. Det var min förhoppning, för på lördagen sken solen och jag tänkte att nu är hon säkert där. Jag skulle hålla kurs i skvallring i Malmö så jag skickade dit sambon med hundar att leta katt och lägga spår. Men ingen katt nu heller:(( Antingen har den dött av någon anledning (hunger, sjukdom, räv etc) eller stuckit någon annanstans. Men hon finns där som en tagg i mitt hjärta. Tänker på den lilla stackarn jämt och ständigt. Så jag skickar här ut en vädjan: Är ni vid Höör/Hörby eller där i närheten så åk till Fulltofta naturcentrum och leta efter henne. Hon är en liten ljusgrå katt, långhårig, mkt tovig och mager och ser lite ut som en perser. Vill ni inte ta hand om henne själva så tar jag gärna hand om henne. Jag kommer och hämtar henne om ni hittar henne. Så snälla, hjälp mig rädda ett liv!

Idag har jag tränat lydnad med Christina igen. Hon och Ouzo ska också tävla i Malmö på söndag. Det verkligen, verkligen ösregnade idag när vi tränade. Men det är jag faktiskt glad för. För det kommer alltid regna på någon tävling någongång och då har man en väldig fördel om hunden är van att jobba även i dåligt väder. Rutan fungerade jättebra idag. Jag är nöjd med dagens träning. Spåren har väl också gått ok den senaste veckan. Några tappter har hon haft, men alltid löst det. Så nu ligger vi lågt med det till på tisdag då provet är. Abbys spår har gått helt fantastiskt bra. Hon har naturligtvis också fått gå ett spår när vi lagt ett till Elsa. Jag tror att Abby lätt hade klarat provet med, men hon får vänta 3 månader till. Hunden måste vara 9 mån+ för att få göra det.

Måste avsluta med att berätta om en gullig episod med Abby som hände igår. Hon och jag var ute och busade lite i blåsten. Helt plötsligt kommer ett stort gult löv nedsinglande från himlen. Hon hoppar upp i luften och tar det- och kommer fram till mig och LÄGGER DET I MIN HAND!! Wow, så himla supersött av henne:) Hon såg så gullig ut och fick givetvis massor med beröm och tillbaka sitt löv. Min sötnos.

OBS: Katterna på bilderna har inget med Fulltoftakatten att göra. Bara bilder på en sjuk och en död katt. Gör uppror mot “slit och släng”-mentaliteten med katter. Ta betalt för er katt!!

Träning och mjukost

Idag mår jag lite bättre än de andra dagarna så idag har faktiskt båda hundarna fått sin dagliga dos av träning. Speciellt Abby har fått stå på undantag ett tag. Men nu ligger de så nöjda och glada och sover vid mina fötter. Jag har fått i mig lite lunch och ska efter ha skrivit klart detta ta en välbehövlig dusch.

Vi börjar väl med min Elsapälsa. Sambon bevisade imorse han är en superkille. Ja, vad har han gjort då? Saker är den att igår så beklagade jag mig lite över hur anlagsprovet skulle gå då jag inte har haft ork att lägga några spår själv. Så imorse gick han upp extra tidigt och la ett spår till mig innan han åkte till jobbet, så att jag kunde få träna lite till på tisdag. Vilken pärla han är. Puss på dig!! Elsa tyckte spåret var lite svårt då det gick på en öppen äng med högt gräs. Hon tappade bort sig flera gånger, men idag kunde jag ju absolut inte hjälpa henne för jag hade ingen aning själv. Vilket var bra, hon löste sina “tappter” själv och hittade klöven. Bra jobbat, fast jag har sett bättre. Men det felet är mitt. Jag hade redan tagit udden av hennes motivation och skärpa genom att träna lydnad i 20 min innan. Så jag är nöjd med spåret ändå:) Lydnaden är jag inte riktigt lika nöjd med. Rutan går bättre och bättre, håller mig numera till min träningsplan och det verkar fungera. Men nu är det fria följet som fallerar. Hon följer med mig visst, men slarvar med sin position en del. Har fått typ VP (varierande position) på alla tävlingar på detta moment. Nu är det mest i högersvängarna hon flyter ut och tappar bort sig. Och jag vill inte skälla på henne, för jag vill att hon ska tycka det är superkul och vifta med svansen i ett. Så kära läsare, hur gör jag?? Tips mottages gärna.

Abby däremot är dagens mest lysande stjärna. Hon var verkligen kanonduktig. När hon är ensam med mig (både hemma och ute) är hon så mycket mera fokuserad och duktig än när familjen är samlad (det är då alla damprycken kommer) eller Elsa är med (lyssnar bara när jag vill). Tanken var från början att jag skulle testat att gå spåret med Abby som andrahund, men eftersom Elsa tyckte det var svårt så lät jag bli. Vi tränade istället apportering med klöven. Först sprang hon bara och lattjade med den, men efter jag sagt till henne och ändrat mitt träningsupplägg så gick det hur bra som helst. Efter några gånger kom hon med den varje gång och lämnade av den i handen (8 av 10 ggr). Efter det tränade vi inkallning, jag kunde gå ca 10 meter utan att hon reste sig. Sedan tränade vi lite skvallra när vi gick. Och som avslut så körde jag uppletande av klöven i en dunge. Jag satte henne i utgångsställning (på min vänstra sida med nosen i min näsas rikting) och kastade in klöven ca 10 meter in i dungen. Första två gångerna ville hon dra iväg innan jag sagt sök, men efter jag hämtat henne en gång och kallat in henne en annan satt hon snällt kvar och vrålstirrade (ler) på mig för att få sitt kommando. Superduktig. Hittade klöven varje gång och sprang direkt in till mig och lämnade av den! Mitt hjärta svällde av stolthet:)) Har hittat den bästa matbelöningen till henne, mjukost i tub! Det hade jag till Elsa när hon var liten också och vi har kört med det inne ett tag, men idag tog jag med tuben ut (måste se kul att se mig gå omkring med en stor mjukosttub i området). Tack vare tuben kunde jag få hennes uppmärksamhet och få henne att komma till mig när hon råkade skrämma upp en fågel ur en buske. Hade aldrig hänt om jag bara hade haft typ Frolic eller ens favvoleksaken. Min lilla sötnos:)

Dock har hon inte varit så söt i övrigt idag. Vattentestet pågår fortfarande och hon gillar verkligen att slaskdricka. Hälften hamnar på golvet när det rinner ur hennes mun och resten kissar hon ut på golvet i stora pölar. Varför säga till när man ska gå ut när det bara är att sätta sig där man står?? Suck. Idag har det blivit tre pölar (fast jag släpper ut henne jämt) och igår kväll blev det fem! Det gör mig tokig. Hon får gå ut så fort hon ätit, sovit, lekt, när hon står vid dörren och några gånger dessemellan. Men ändå tog hon ett skutt upp i vår säng igår och satte sig och kissade. Just då vill man bara “strypa” henne (men skäller inte ens på henne). Fattar inte vad mer vi kan göra för att få henne rumsren! Igår drack hon förövrigt ca 1,5 liter och idag blir det kanske lite mer eftersom hon rört på sig så mycket. Så några enorma mängder är det ju inte. Hon spiller ju ut en hel del brevid också. Favvoriten är att gå och “dricka” och sedan gå och pussa på en, det är bara det att hon har hela munnen full av vatten som man då får i ansiktet. Jättekul. *ler* Min lilla toka.

Det är inte bara mjukost som är gott….Ska ta med mig en Risifrutti ut nästa gång, vem vet det kanske fungerar ÄNNU bättre:))

Att träna hund som sjuk

Har legat sjuk sen jag var uppe i Göteborg förra helgen. Hatar det. Kan inte jobba, kan inte promenera och kan inte träna hund. Inte med någon ordning iallafall. Sedan i söndags har vi försökt att träna lite lydnad varje dag. Nästa tävling i tvåan närmar sig med stormsteg, en och en halv vecka kvar sen är det Malmö som gäller och KM för Lomma bk. Vill ju så gärna bli klubbmästare i lilla lydnaden (ettan och tvåan) och så givetvis ta mitt andra förstapris. Men det känns inte så lätt när både humör och kropp strejkar så fort man tar ett steg.

Att träna hund när man är sjuk är ingen dans på rosor för varken mig eller hunden. Jag har inte alls samma tålamod som vanligt och kan bli irriterad på stackars Elsa när hon inte gör som hon ska på rutan. Alla andra moment går bra (platsliggning, apportering, fritt hopp, läggande under gång) eller hyfsat bra (fritt följ, inkallning med ställande, fjärrdirigering). Det är bara rutan som är så %#/&&/&¤ SVÅR. Från fem meter gör hon det klockrent, från sju meter likaså men från 10 meter så blir hon förvirrad och springer och antingen duttar på konerna eller stannar precis utanför innan jag ens andats stanna eller blir osäker och vimsar runt och sedan springer tillbaka till mig. Jag vet så väl hur jag borde träna in det för att det ska bli bra, men när jag är sjuk vill hjärnan bara ta genvägar hela tiden och det håller ju inte:( Så jag kämpar med mig själv att dels behålla lugnet, dels leka och ha kul som vanligt och dels göra det lätt, lätt, lätt för henne och träna upp hennes muskelminne (all belöning i rutan kommer i bortre kanten-alltid). Så nu ska vi träna rutan a´10 repetitioner minst 2 ggr varje dag så lär det ge resultat. Men vi måste fortfarande ha kul förstås, för det är ju det hundträning går ut på. Är det inte kul så ska man göra något annat! Vi ska lägga allt krut på rutan och fritt följ, det är ju där de stora poängen ligger (koefficient 3). Ja det är så, om man planerar sin träning väl och håller sig enligt den så når man skyarna mycket snabbare än om man bara flummar runt (jag flummar också runt en hel del ibland iofs, men man kan ju inte var bäst jämt eller hur, fniss). Till trean ska jag dock ta mig lite mera tid och lära in momenten INNAN jag börjar tävla och inte tokträna mellan tävlingarna. Fast det är så klart bra att ha en deadline (inbokad och betald tävling funkar för mig).

Om bara en vecka ska vi dessutom göra anlagsprovet i viltspår. Men det orkar kroppen absolut inte med just nu, någon måtta får det vara säger den och ger mig ont som straff…(så att jag måste hålla mig inne, svårt är det, börjar få myror i kroppen!). Jag får bara hoppas att vi har tillräckligt mycket rutin för att klara anlagsprovet ändå. Jag och Elsa har gått en fasligt massa spår i våra dagar, men på sista tiden (sen vi flyttade ner till åkern) så har det varit skralt med det. Spåret som pappa la åt mig gick ju bra iallafall, så jag lägger det åt sidan och hoppas, hoppas, hoppas att det ska gå vägen. Det borde gå. Det senaste året har vi bara gått med klöv och skippat blodet, så det borde vara hur enkelt som helst för henne att följa ett blodat spår. Det borde vara som en motrorväg för henne tycker jag, både personspår, klövspår och blodspår i ett. Hur svårt kan det bli? Du klarar detta Elsa, det är jag säker på. Det är mest bara matte som strular till det för dig genom att drulla runt som ett fån, tappa linan, snubbla och snurra in mig i linan, hahaha ja ni hör ju hur det låter. Men kanske får jag lite humorpoäng från domaren för att det ser så skrattretande ut, hihihi.

Det har förresten kommit upp alla bilderna från Lerums tävlingen på deras hemsida. Massa bilder på mig och Elsa. Kolla in på: http://www.lerumsbrukshundklubb.se/images/08-10-11-Lydnadstavling/album/index.html

Hovs Hallar dag 2

Men tillbaka till Hovs Hallar. Lördagskvällen blev sen vilket gjorde att ingen av oss fyra vaknade av klockan och alltså missade vi frukosten..Vi tiggde till oss lite kaffe till termosen, åkte och köpte lite mackor och åkte upp till Hallansåsen och la viltspår till hundarna. Medans spåret låg käkade vi frukost ute i det fria medans solen lös oss i ansiktet och vi återigen skrattade gott åt Abbys alla upptåg. Denna dag var det verkligen glasklart att det bara var ben utan hjärna vi hade köpt;) Var hon lycklig igår, var hon överlycklig idag. En hel skog att springa runt och dampa sig i. Jaga fjäril, tugga kottar, springa jättefort i löven, kolla kaninhålet, gräva, springa rakt in i matte, käka pinnar, jaga svansen, kolla in andra sidan ängen, gräva lite mer, retas med Elsa, etc, etc, ja livet fullkomligt lekte för Abby och vi kunde bara inte låta bli att le åt henne och skratta åt att livet kan vara så enkelt och helt fantastiskt när man är liten valp.

Abbys spår gick hur bra som helst. Hade lagt ett 200 meters U-spår till henne. Hon är som en klocka, letar reda på varenda doftmolekyl och följer det slaviskt. Idag var det hennes bästa spårprestation hittills, utan tvekan. Hon har en supernos. Snabb och säker, aldrig någon tvekan eller tappt. Bara rakt på klöven som hon faktiskt bar själv till bilen idag. Kul kul.

Elsas spår gick också bra, men hon hade en rejäl tappt och var väldigt stressad och splittrad i sin koncentration idag. Roger hade lagt ut ett osnitslat spår till mig och det är inte alls lika enkelt att gå som sina egna. Det är bara att lita på sin hund och att den går rätt. Men ska man träna spår för att gå prov är det ju jätteviktigt att gå spår som andra lagt ut. Men vi är som sagt inte riktigt vana vid det och det avspeglade sig i spårarbetet. Det kändes inte riktigt bra och slutet missade hon, vi gick rakt förbi. En anledning kan ha varit att Roger och Abby dök upp på vägen framför oss just då och då tappade Elsa fokus. Men men, sånt händer. Det var en härlig helg iallafall. Vi var alla ganska trötta när vi så småningom landade hemma i Kävlinge igen.

Viltspår x 2

I fredags var jag och spårade med hundarna. La varsitt viltspår till dem. Elsa fick ett någorlunda svårt spår och Abby fick ett som var kanske 120 m med en vinkel.

Elsa tog sitt spår jättefint fast det gått över fem rådjur precis innan och hon gick snabbare än vad hon någonsin gjort tidigare, inte så att hon drog, men hon var så säker på sin sak att benen bara gick. Hade fullt sjå att försöka hänga med och samtidigt ta bort alla snitslar och trassla ut linan ur buskar, runt träd och annat hon gick igenom på sin framfart. Idag letade hon även upp spåret själv. Har idag anmält oss till anlagsprovet i viltspår för vår granne som är domare. Ska bli spännande och se om hon klarar det:) Det blir att träna två spår i veckan fram tills dess.

Abby tog sitt spår helt klockrent, hon gick som en dammsugare efter varenda liten molekyl, fast med svansen mellan benen. Det var läskigt och hon satte sig flera gånger i början bakom mig för att tänka lite. Men även om det var skrämmande var det ju också väldigt spännande så hon fortsatte. De sista 20 metrarna gick utan några avbrott, men klöven ville hon inte ta i. Däremot var den hela hotdoggen mkt god som matte gav som belöning. Mmmm, tänka sig en hel korv! Ja, då kanske man kan göra det igen…

Ok, den äär läskig, men jag gör
väl det för din skull matte..